This is a reproduction of a library book that was digitized by Google as part of an ongoing effort to preserve the information in books and make it universally accessible.

Google books

https://books.google.com

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

e Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för enskilt, ideellt bruk.

e Avstå från automatiska frågor Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

e Bibehålla upphovsmärket Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

e Håll dig på rätt sida om lagen Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben på följande länk

RA a

"ri INte ET II 3 ETTA 2 fer PES PIeRr See e grytan

ÖN FOR: RV Sn "OT l 8 > A A j ” FÅR

EV 05: ÅL - £o

påg pf

PP XR PS ö Y 2

EST NNE

7 Ne / SÖN LJ wN L N i | cd i 'Y 3 j C Md Wer Nk £ j ov PM Z

AV Vv. d ” LJ

-

2 HH -— An M 69] > Lam) Z - [69] er SN

Ar N Nå A p$ ; 3 NK vh ÅA - M 7 E. ö - se NV - Å AV u sf " i - ” - Vv Oe NS CT M På 4 Md NESS 4 Arg” oo dc LJ wq A 9 s ; / d Ld 3 . 48 . då - å q z 2 i . 6 ; ; a . MN - 9 4 AE Ä Af ESSER, RN VAN a INR Pan AR h SÅ fe Då Tr ” JAN é å 8.0a ; JK | ; j SEN ra j RR + ” » AR SS Ph Ä 4 (4 d d 4 AA s - | FA ” Å 9 « ÅA '

++ VARA KVA

2 , - . - - . a Å , ö - V - , a < 3 , dt - N 2 5 ; s « « en . Så , - a Y ö NS . 5 « . s Lå , , ? > $ 4 1 d < Xx H 2 = + är + [d r 3 -. « i - å 2 r 2 5 sd ' . a : a Ås é F Ä r - . . Fr 6 . . Ed : . - Ed « a Z > Tr . » 4 a + + . ä - 2 ; é 4 e + ' - + , bd a 3 e r - - bs - + , - + k . i 3 . ks > i 4 . v , [4 + 8 ? a i , a v hö a - o - + - & , - + - s a - a scr - i > , 4 . + NE d , k r na - + 3 - - - 8 . a . . . - $e ” , . + r i ; NN $ ." + FRÖ - 2 4; vr a 2 r = -. Ng [ " i " d s « Gc + a a ; kd , - & - Noa PM . Y £ / M " : sorA i rå - / +; v 3 ; . - a pa a F a år ö vt Xx : Xx - , Kd S v , + 8 , eg x >. E u + - » + (3 . a - Så : ” a + : s i -. « A 4 = S å + 4 +. + - . , - + a ET GR . + ä sä , a LS 1 + x 4 | . + vå 3 ; 1 . 4 ee & 2 Så 5 é 8 +, 4 ' ; är ä é id , EE AE 4 ö - r 6 "a 5 - ” a - . . - é då 4 i , äg Z Lå - [d . : - a , ” ” 2 - A Sve . v ' ss Ff c STEN ; ev är . & . »” - +. 5 . . s - d a N . . - : , tx ; ä ; EE ar [d - a t d FTSE ' $ + ka ; . sd > . 5 - 2 , - - = ? Sd r ot , , + 2 [4 Y . id A då - « "- - NN MS . [3 a . Sd 4 a - i >. & 4 - - + 8 , ; s . 1 ; Ä / D -. & - , ” - bh Vg a ar ; ig Md , t bod a r. , jn 2 i + go ad NN +, [3 - . qv + 5 2 v - g 4 , é +. a 26 ; a. $ : « 5 < Sr Lä , ” , G ; , ZE År s 3 . N Y . Sd - N + a - - - s År - + » X s I « SZ a , ? oc 1 - oc 5 ' + e . « . ” v ka - - 4 é X ä é ” zx - é . Så 4 « a rd it) F 4 - > . K 4 , tg d + . sg a 4, a 1 Er Få + » a ” , : R N rm a, LJ d - . + s - SR , ' . JAN . - d ; a SE + N 4 k ” pr - a eg - - a a + 6 : SS - - cr LJ 4 , 2 k. +. kr ÅN . , 5 . - - + " -. k a ” - +, -. + hel - + & L 2 . 2 4 d E : a ö - 2? + 2 ä + , ” r x rs ,; 4 . . « ,r a : z . . - . - oc 2 + - - . , : i z , i + Å 2 4 , jo - » a 54 + or a ” . 4 så Sn s + 7 & v + 4 . + ; 4 ” . > r - 4 2 + - » 5 , 3 « s . > rn ” . S £ or 3 L - - 55 rn SR & ; f - = - - ' -. är 4 ' - . ” - 8 a no +« : vy : A 3 N -. & a + - , - + i: é an CE Å - a nr om d . G . ; v 4 . ja . 5 ( . . a + i; - ; , L + tg vw , - : Fr s Bu a . ; z - a å 4 å + . så ” e 4 r . R , $ . . -. - - + a d ” ” . i , F : + + jä . ” é , t . ja , a / sd i « . pd ec .” a AE a x a - +! s - : se 3 ,” Be Lgr . 6; ; F + » - a ; > 4 : = . tet < . . z + , : ar £ s - i = Fe a K ” [d k i e RR v - å - ,” a & , BIS , 2 . + Br X a » - ös är - i : ; . Sy ta - ad , 7 4 & z a a : 4 + 2 3 v 4 & ; ; k - 2 d , . - s Be ÅR woor LJ n ÖR > ? i & v . a , 5 > . 4 . Id ; KG + v 24 » . . - 9 : ” Lå ss "a N Z 4 s « | | 9 2 i oa , no rik B st 2 ck ' | z y ar ” « Yes $ At fc r a + - es 5 RR a KR 5 4 ä (1 + 4 - sx » S Rh -. J 4 + + då ” Få - ” är ; a « $ z a . [ + + - då + = . z » . - - + Ly / a -” - ' - a ig . r . + + + - - a oc ki . . « q - - a - P ” a . "eo ” - LIA fr . 3 & - NN ft R e : å . . a a ; S + ; 4 R a + . ä + . a + å + + 4 Ä « -n 4, a » 4 + . ig a . . id . b3 2 ” - a 2 a . w . < . , ' . a Xx . r a FR NM t a - År - 4 +. 7 NN hå Lå i = & . 2 - » . a, + - aw . er 4 R a . $ - , é La ,» + . a 3 ” & i ,. , , å + - : , : å + & - + - [1 Er ä . cd i a + . . R sä / £ v » ä - ke . ” 6. A 4 N bb S tr , - . + oo 3 Zz s å e sm OR + - . ” 2 LÖ st , , ot w - , » ur. , r . j Lä ä s M . +» ba , E ih - - : [d i & - bad 3 s - a. - & - i , ” » , - a : T Lö . är NR & = + . |; - 4 - . , 4 + | et " & : i Vv M | | a A Ä Z 4 x r . a 4 å f 4 a : + + a V e , r å MN - ; c , + OM s « 4 » . FS 4 a > . > fa - ä . ” a &z P 2 [ FR - R : så 4 z så = ,” 3 s . [ 3 Lid oj + -” . 3 . 4 . ä . Lå or OR i -. . ' A 4 ? 7 AR är + N a . + t . odd LG KA + + ” . Lä a sx j 4 - J + ON G « >” £ : + ov - 4 4 : « : z «+ > bi . S is s hr A 2 + SS 3 4 N. ”. » a . -» 4 - . S . f a : ” » A - en > d = v äg , La . så £ - s . / S M ke + : re - 5 å vw a a . . s äs at 4 é NE : - , klo - Se bl : | 5 2 & + + 3 4 k ” - + - - Anne Lå ” c 4 a - + 4 . a + cd 4 + i - - - - + a + Su nog ju : 4 år . 3 a + or rå . , Lä ” ba TA ” om : å : 2 + a i [å i « : - + = + an a 2 : - 4 R ; I . - La - vå ; ” La d , . 4 , . < 5 ä . 6 i - Ez + 5 : v i: , i i Ny « i £ 4 Xx - 2 2 . CER ; , + 4 S 4 Å 5 nå - k . . I oe , od + 5 - ö + . k t ö : t : é . - ' -. . är - - ge a i z S ä EG TA S , 5 2 i S : : . Li , - 4 a CI a i | ; A . + Ah » » Ad + ä s 2 5 sa a i. , & é - , - Tr ff: + + 2 4 4 H . a JA S sa pig så 4 a a. = - - 8 = - 4 / Hg + & - « r i - K 4 4 - x [0 3 + . , 3 . 5 4 & = , « ; 4 je - - « Ht ror a -” +. - bå N 3 , fr To SE a Lo ”- - hd -”- - = 4 & . + 3» s R är 4 Rr . r Kd + a + - Ande a Lå . Fr id a + + Lå i g is vå d å z ". + - 4 a & s , . n a SR - ” , + 3 p Lå : 4 + , b. 7 ( g a + - 4 . 2 + : . 4 > -, - - Z - ra & + E - oi - &€. + + 4 4 Fr [9 ha, - « + g = vo [d 4 | rr LJ | ss a : | Å et ; FR Fä : ; dn - ; 2 1 a kJ År No me ss oo sne 1 + € Fr AR + f äver 7 5

tes Google

" ee" Wee -re

Hledesdib Google

öfeifssrå Google

öfeifssrå Google

SAMLAREN

TIDSKRIFT UTGIFVEN

AF

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS ARBETSUTSKOTT

TRETTIONDE ÅRGÅNGEN 1909

UPPSALA

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG 1909

Silk Google

Innehåll:

Sid. Redogörelse för Sällskapets årsmöte . . . cc... cc... VVII OTTO SYLWAN, Stockholms-Posten och Kellgren. . oss ooo. 1 OTTO SYLWAN, Bihang: Några notiser om Lidner . . . . . cs. .o. 31 FREDRIK Böök, Stagnelius och Chateaubriand. . so sc cs sc 33 MARTIN LAMM, Lidnerstudier . . .. LAS ver R SA rn 69

Isåk CoLuwWN, Svensk litteraturhistorisk bibliogratn.

Härjämte medfölja såsom Bilagor för 1909:

Svenskt anonym- och pseudonym-lexikon af LEonNARv ByYcGpDEs H. 14. (bd. 2: 5).

Studier öfver Lejonkulans Dramer af OscAR WIESELGREN.

ssd Google

Svenska Litteratursällskapets årsmöte

hölls den 22 november därvid följande ärenden förekommo:

1. Årsberättelse för året 1908.

Sällskapet har för året 1908 utgifvit 29:de årgången af Sam- laren med bidrag af hrr O. WiEsELGREN, H. ScHöÖcK, ÅA. BLANCK, R. BJörKMAN, F. BööK, J. Mortensen och I. CorLun. Såsom bilagor har utdelats Svenskt anonym- och pseudonym-lexikon af L. ByrGbDÉn H. 13, och Lejonkulans Dramer utgifna af E. LJUNGGREN och C. Porzack H. 2.

Samlarens 30:de årgång, som är under tryckning, kommer att innehålla uppsatser af F. Böök, M. Lamm och O. SYLwan. Såsom bilagor komma för år 1909 att utdelas 14:de häftet af Svenskt anonym- och pseudonym-lexikon, och O. WIiEsELGRENS Studier öfver Lejonkulans Dramer.

Uppsala den 22 nov. 1909.

| MARTIN LAMM.

2. Revisionsberättelse för år 1908.

Undertecknade, utsedda att revidera Svenska Litteratursäll- skapets räkenskaper för år 1908, få efter verkställd granskning afgifva följande berättelse:

VI

Behållning från föregående år. so os so so so so . . kr. 8,107:29 Inkomster: 1 ständig ledamotsafgift . . . so co co . kr. = 50:—- 300 afgifter å Ökr. . co so co co vc co a LTD: — 31 afgifter a 227O kr. oc oc co cc co oc cv 85: 25 Äldre årsafgifter oo. oo so sms so sr rs rs om 19: — 2 afgifter för 1909. —s sc os so so so sc oc 10: — Svenska Akademien för 1908 . . . . . &+ 100: -- Lagerförsäljning. . ss soc ss sc «2 2 » -250:67 Debiterade postporton. . . . . . . . oa 14: 96 Räntevinst. . . . . . . oo. oc. oc. cc. . » 406:06 2 831:94 Summa kr. 10.939: 253 Utgifter: Författarehonorar . . . so so «oo «oo . >. kr. 793: 60 Tryckningskostnader . . . . . . .« «+ » 1.888:57 Posträkningar . . . ok MR är 21:37 Distribution, sjörthratenial m.mM. . . . +» 186:96 2,890:50 Utqående behållning: Å sparbanksbok . so co co co co cc » 8,005:55 Kontant i kassan. . . . . . . . 4» 43: 18 8,048: 73

Summa kr. 10,9:39: 25

Räkenskaperna befunnos ordentligt förda och fullt verificerade. Revisorerna föreslå, att full och tacksam ansvarsbefrielse beviljas skattmästaren, fil. lic. A. Blanck, för hans förvaltning under år 1908.

Uppsala den 20 nov. 1909.

ÅNDERS GRAPE. BEnGT HEssELMAN-

3. Beviljades skattmästaren full och tacksam ansvars frihet för hans förvaltning.

4. Företogs den i stadgarna föreskrifna utlottningen af en af arbetsutskottets medlemmar, hvarvid professor H. ScHö CK X- lottades.

5. Till medlem af arbetsutskottet återvaldes prof H. ScHöcK. — Utskottets öfriga medlemmar äro bibliotek 2 Wen

> <ASOr

vi

C. ÅNNERSTEDT, fil. lie. ÅA. BLANCK, biblioteksamanuensen I. CoLLIJN och undertecknad; suppleant: docenten E. MEYER.

6. Valdes till revisorer 1909 vice bibliotekarien J. M. HuLTH och fil. dr. A. NELSoNn, samt till dessas suppleanter docenten B. Hes- SELMAN Och e. 0. biblioteksamanuensen ÅA. GRAPE.

7. Höll fil. lie. B. SwaArTtuinG föredrag om Stjernhjelms stu-

dietid.

8. Upplöstes sammanträdet.

Vid Arbetsutskottets samma dag hållna sammanträde om- valdes till ordförande professor H. ScHöckK, till skattmästare fil. lic. Å. BLANcK och till sekreterare undertecknad.

Uppsala som ofvan.

MARTIN LAMM.

Hefrsåk Google

Stockholms-Posten och Kellgren. Af

Otto Sylwan.

Efter Atterboms, Malmströms, Ljunggrens och Lagus' skildringar af Stockholms-Posten och efter Schiäcks utredning af redaktions- förhållandena (Samlaren VIII) är icke mycket nytt att framdraga rörande detta ämne; hvad jag här efter en förnyad genomgång af materialet kan tillägga är blott några ord om den betydelse Posten haft uti vår presshistoria, en belysning af vissa punkter med hjälp af framdragna bref samt ett par iakttagelser rörande Kell- grens personliga insatser.

Hvad först beträffar tidningens grundande, uppger Nordenskjöld i sin bekanta nekrolog öfver Kellgren (i Allg. Liter. Anzeiger 1796), att bokhandlaren Holmberg tagit initiativet. Detta förnekas visser- ligen uti den i Svenske Blade införda motskriften, där det heter, att Kellgren och Lenngren förenade sig och antogo Holmberg till boktryckare, men såsom källa uppges blott ett obestämdt yttrande af Rosenstein i hans företal till Kellgrens skrifter, att denne och Lenngren tillsammans började utgifvandet. Mera stöd kunde man finna uti Nordins anteckning om Kellgrens uppgift, att denne med Lenngren och Rudin begynt företaget.! Säkert är, att Holmberg

1! Anförd uti J. H. Kellyrens bref... utg. af H. ScHöcKk 8 NNIII. Jfr s. 59, hvaraf framgår, att K. sonunaren 1718 haft förhandlingar med Lenngren och Rudin. Att den senare varit med om själfva grundandet och därför kunde ha berättigade anspråk på del i privilegiet, erkännes vid förhandlingar om detta af Kellgren i bref till Rosenstein. (Sanmlaren VIT: 100).

Samlaren 1909. 1

a S EE enn, SAN AN

2 Otto Sylwan

var förläggare; "vi continuera ännu att trassla med Posten, men Herr patron är en stor prackare i betalningen, och som hjulet smörjs, så löper vagnen", skrifver Kellgren maj 1782.

I begynnelsen söker Kellgren hemlighålla sin befattning med Posten ; han skrifver d. "/i 1779 till Bergklint: "Man gissar hit och dit om auctorerne till Posten; man nämner Kexell, Flintberg, Sim- ningsköld etc." — Bergklint synes varit underrättad om Kellgrens medarbetarskap, men för öfrigt har det först småningom blifvit be- kant. Den väl underrättade Gjörwell antecknar d. ??/;o0 1778, att Flintberg förmodligen är utgifvare, och skrifver d. /12 s. å. till Li- den: Stockholms-Posten <vet du väl skrifves af flere 100 Personer. Den, som Holmberg utdelar, fabriceras af Hvem som behagar. Hr Kiellgren är de tems en tems en elak barnfar. Glåpordet om snillens beskydd är af honom." (Hvad detta sista yttrande åsyftar, har jag ej lyckats utreda.)

Under de närmaste åren var Kellgren mycket sysselsatt med redaktionsgöromål, såsom af brefven till Clewberg framgår. Sept. 1780 talar han om "postaffairerne, som dageligen anfäkta mig", och han begär gång på gång under åren 1781—382, att Clewberg från Åbo skall skicka det ena eller andra vittra alstret, tydligen för in- förande i Posten.!? I december 1784 skrifver han däremot till Berg- klint: «Min relation nu för tiden med Stockholms-Posten är ingen".? Hvad betyda nu dessa ord? Jag skall strax försöka utreda detta. — Öfver hufvud veta vi beträffande arbetsfördelningen mellan de tre «redaktörerna" blott så mycket, att Rudin till 1787 hade på sin lott utrikesafdelningen och därför uppbar ett fast årligt arfvode af 200 Rdr.?

Enligt B. Lvsostent, Sveriges Periodiska Literatur 1:93 (utan angifven källa) skulle Lenngren varit hufvudredaktör 1718—80, hvarefter sysslan öfvertagits af Kellgren, »till en början blott medarbetare, enligt ett mellan Holmberg och honom uppriättadt kontrakt».

'"Redaktions-sekreterare' — om man fär använda en modern term — var i begynnelsen en f. d. bokhandlare J. J. Schildt, tidigare kompanjon med Gjörwell, nu i tjänst hos Hohnberg. Se Bref... 8. NNIIL och Samlaren VIL: 99.

1 Se Bref... 8. 67, 69, T0, 12, 75.

Def sa8 NNL

? Samlaren VII: 100.

Stockholms-Posten och Kellgren 3

Den bekante svärmaren Halldin, hvars artikel om brännvinsbrän- ningen åstadkom det uppseendeväckande tryckfrihetsmålet 1779, lämnade enligt Nordin äfven andra bidrag. Att Kellgren och Lenn- gren, såsom Nordin vidare uppgifver, på grund af detta dragit sig från all befattning med bladet, lär väl vara ett missförstånd eller en öfverdrift, men anledning till oenighet mellan dem och Holmberg fanns nog, då denne lär varit hernhutare och haft förbindelser med mystikerna. Bland andra mera stadiga medarbetare kan man må- hände räkna Kellgrens vän J. Tengström under de år 1779 —81 denne tillbragte i Stockholm. Ett försök att anställa N. L. Sjöberg slog ej väl ut på grund af hans snart ökända lättja. Anmärknings- värda äro de ord Kellgren i detta sammanhang yttrar om sin egen ställning; så länge han får behålla sina pensioner, säger han, afstår han gärna "all profit" af tidningen åt vännen Lenngren "och nå- gon annan fattig litterateur, som vill biträda honom i mitt ställe+«.!

Beträffande Kellgrens pensioner ha vi åtskilliga uppgifter,” som visserligen inte i allo öfverensstämma, men obestridligen fastslå, att han senast 1782 kommit i åtnjutande af en eller ett par dylika, så att han nu kunde "honettement bärja sig" och t. o. m. finna sin "lycka gudomlig i jämförelse med det förbigångna". Då han i januari 1785 blef kgl. handsekreterare och några månader senare teatercensor, kunde hans ekonomiska ställning anses som mycket god. Vid Kellgrens död uppgingo hans pensioner enligt samstäm- miga vittnesbörd till 833 Rdr.

Jag tänker mig nu att Kellgren, i den mån hans sociala och ekonomiska ställning blifvit befäst, velat draga sig tillbaka från arbetet med Stockholmsposten, och detta gäller då ungefär från 1783, men i än högre grad från 1785. Att han också satt denna

! Samlaäaren VIT: 100.

? Ne härom Samlaren VII: 101 och VIII: 38 samt där niumnda källor. — Bland riksarkivets Biographica finns en ansökan af Kellgren om kel. biblio- tekaries fullmakt, i hvilken han såsom meriter åberopar sin verksamhet såsom docent, sina tre pris i Vitterhetsakademien (högsta belöning två sånger i poesi och en gång i vältalighet) samt sina dramatiska arbeten, original och öfver- sättningar, i synnerhet »den Piece, hvartill Eders Kongl. Majestät sjelf aller- nådisst behagat meddela plan» (d. v. 8. Aeneas i Carthago'; skrifvelsen är ej daterad, men bär paskriften: >Gripsholm d. ja 1750 bifalliti.

4 Otto Sylwan

afsikt i verket, därom synas mig de ofvan anförda orden till Berg- klint i december 1784 bära vittne. Men han ville inte släppa sin andel i företaget — pensionerna voro ju beroende af kunglig nåd — och från och till har han nog ingripit i redaktionen, då han hade något särskildt att säga, eller då de öfriga arbetarna voro för- hindrade. — Under år 1783 finnas flere dikter af Sjöberg i Posten, hvarför man har rätt att antaga att hans anställning då tagit sin början. Det var väl meningen, att han skulle ersätta Kellgren, men han vanskötte sig och tog därtill «som pension af en Bok- tryckare hvad en vän hade cederat honom som arfvode för an- vind möda”'.!

Då Kellgren skref dessa ord, i september 1787, hade han åter verksamt kastat sig in i publicistiken genom sin kamp "pro sensu communi'. Året därpå blef den sväfvande privilegii-frågan afgjord till hans förmån, hvarmed följde att tidningen, skrifver Kellgren, «hädanefter, då jag blir ansedd som Utgifvare däraf, fordrar mera min omsorg". Han hade till slut blifvit herre i sitt hus och kunde t. ex. förbjuda tryckningen af några 1 Thorildsk anda skrifna, kanske ock satiriska teser.”

! Jag gissar att Sjoberg är författare till en artikelserie med titeln: >Sa- tire öfver mig sjelf», som inflöt i Posten 1756 n:r 20, 21 och 23, men därefter afbröts. Förf. anger sig vara född 1154, hvilket passar in på Sjöberg. Inne- hället utgöres blott af några, skäligen obetydliga, skolpojksminnen.

2 Samlaren VII: 128 och 132. — Gjörwell berättar i bref till Lidén d. ?"/:« 1790, huru förbudet att införa nyheter från Frankrike kungjorts för tidnings- redaktörerna: »Om förmiddagen [den 11 mars] företrädde på kallelse inför kongl. kollegium kongl. sekreteraren Kellgren för Stockholms-Posten, Assessor Pfeiffer för Dagligt Allehanda och jag för Allmänna Tidningarne. Herr Kell- gren, Kongl. Maj:ts Hand-Sekreterare och En af de Aderton, var härvid bras: kande uti sin Hofdrägt, Assessor Pfeiffer däremot var klädd uti borg'erilig långrock eller uti empirisk drägt gamt med sitt spanska rör i handen, och jag fattig torpare härifrån Kaptensudden för att också låta lysa min ståt bar för denna resone kulott öfverrocken de couleur capucine och gråa regarnsstrum- por. Statssekr. Bernzelstierna lät uppläisa det kgl. brefvet, >»som af oss med stor uppmärksamhet, ehuru ej utan ängsliga grimaser åhördes och med en underdånig bock besvarades». Gjörwell slutar med en anmärkning att det förr så mäktiga kanslikollegiet nu blivit inhyst i kyffet bakom dragonstallet, dit man går öfver dynghögar. — (De i denna uppsats citerade brefven från Gjörwell finnas dels i kul. biblioteket, dels i Uppsala univ. bibliotek.)

Stockholms-Posten och Kellgren D

Efter dessa anmärkningar om redaktionsförhållandena skall jag taga en öfversikt af tidningens innehåll.

Nyhetsafdelningen erbjuder icke mycket af intresse; notiserna från utlandet öfversattes af Rudin ur de "åtskilliga utlänska jour- naler och Gazetter", som Holmberg införskref med posten. (1779 n:r 8.) För den svenska pressen 1 allmänhet var då, som både förut och långt sedan, Hamburgs och Altonas tidningar hufvudkällan; t. o. m. nyheter från Sverige gingo den vägen; i Posten 1780 n:r 108 citeras korrespondenser från Stockholm till Hamburg för med- delande om svenska flottans utrustning. Saken var väl, att man icke tordes på eget beråd gifva offentlighet åt sådant.'

Jämte dessa tyska blad (Reichspostreuter från Hamburg och Altonaischer Mercurius) finner man rätt många franska tidskrifter citerade, men det var naturligtvis icke politiska nyheter utan andra saker, som hämtades ur dem. I början af 1779 åberopades några gånger en Correspondance Secrette Litteraire, om hvilken det i n:r 81 upplystes, att den hvarje vecka trycktes i tysthet i Paris och kunde fås 1 Holmbergs boklåda för 8 rdr 16 sk. om året. Detta behagade emellertid inte höga vederbörande; Gjörwell vet i början af juni berätta, att enligt Holmbergs egen uppgift, "då hans Post började blifva en så oförsynt friskalare", exc. Sparre sagt till honom, att icke vidare införa "en viss Correspondance", hvilket Holmberg lofvat efterkomma, så mycket hellre som Hans Majestät själf prenumere- rat på Stockholms-Posten.

! Bland kgl. bibl:s handskrifter, afdeln. Biografi, finnas tvenne afskrif- ter af Nordenskiölds artikel i Allg. Liter. Anzeiger, dem Gjörwell år 1800 lå- tit taga och försett med en del noter. De gå i regeln ut på att visa, huru vänligt han uppfört sig mot Kellgren, medan det antydes, att denne varit högst otacksam. Bl. a. berättar Gj., att när Holmberg, »som förskref alla Journaler och Tidningar för Stockholms-Posten, miste samma Dagblad och Hr Kellgren började trycka samma blad hos Nordström, Fadren, men var utan de utländska källorna, fick han, genom mitt frivilliga anbud, låna mina alt till årets slut. Denna trait de Galanterie literaire ifrån min sida blef äfven de la nouvelle manieére de nos journalistes aftjenad». — Här föreligger något minnesfel af Gjörwell, ty öfvergången till Nordströms tryckeri skedde just med ingången af år 1790.

6 Otto Sylwan

Medan rubriken "Tidningar" gällde underrättelserna från ut- landet, fann man de inhemska under "Nyheter". Ett med modern energi bedrifvet reportage får man naturligtvis icke här vänta. Från landsorten upptogos notiser ur de där utgifna bladen, som ibland, men visst icke alltid, citerades. Då det en gång blef fråga om åtal mot en sålunda klippt notis, fick redaktionen plötsligt brådt om att uppge sin källa (1782 n:r 283 f.). Egna korrespondenter höll redaktionen icke, men från Göteborg,! Uppsala,” Skara och möj- ligen ännu någon stiftsstad kommo då och då meddelanden. Den uppmaning, som i n:r 1 och 9 för 1778 riktats till läsarna att själfva insända nyheter, blef icke alldeles utan verkan. En ville berätta om någon olyckshändelse eller ett mord, en annan om den välgö- renhet, en ädel man på någon sin bemärkelsedag utöfvat o. s. v.

Med Stockholms-notiserna var det i det hela icke bättre be- ställdt. Redaktionen gjorde en del ansatser, men uppgaf till slut att på detta område konkurrera med Dagligt Allehanda. I begyn- nelsen infördes i Posten regelbundna förteckningar öfver anlända resande. 1780 försvunno dessa, men i stället kommo veckolistor öfver födda och döda och från 1781 predikoturerna. De sistnämnda upphörde året därpå, såsom det uti n:r 258 föregafs, af hänsyn till läsare i landsorten, men i själfva verket icke alldeles frivilligt. Assessor Pfeiffer, Allehandas ägare, hade klagat öfver detta intrång, som han betraktade det, blifvit afvisad af kanslikollegiet, men funnit medhåll hos öfverhofpredikanten, pastor primarius Taube. Denne hade, skrifver Gjörwell d. ””/11 1782, visat sin nitälskan ge- nom att "med myndighet jaga prästerna utur Posten för nu att blott figurera hvar lögerdag i Allehanda. Postmästaren har väl sedermera regalerat publicum i stället med fabler och Epigrammer, men hans domstol har aldrig oskärat någons frägd." (Den sista satsens syftning erkänner jag min oförmåga att tyda.) Snart in- drogos också listorna på födda och döda, och därmed hade Posten

1! Korrespondent därifrån var möjligen en tid (o. 1783) lektor O. Westman, sekr. i Vetenskaps: och Vitterhetssamhället.

? Från denna stad finnas 1778: 6 och 19 korrespondenser om akademiska saker, en assemblé m. m.

Stockholms-Posten och Kellgren T

uppgifvit all konkurrens med Dagligt Allehanda i fråga om legala kungörelser.

Afdelningen Nyheter" diremot fortsattes, och om den äfven för våra anspråk ter sig mycket mager, öfverträffade den vida Allehandas. Åt hofvet ägnades den mest trofasta uppmärksamheten, och särskilda artikelserier berättade om Gustaf III:s vistelse i Paris 1784 liksom om hans besök i Upsala 1786." Politiska saker kan man ej vänta att här se omtalade, än mindre afhandlade. Riksda- garna 1786 och 1789 skymta fram uti en del, som det förefaller, ganska tillfälliga notiser om riksdagsmannaval samt ett och annat memorial och anförande.? På sommaren 1788 anhöll Kellgren ge- nom Rosenstein att få del af de officiella berättelserna om ryska kriget, men först på nyåret 1789 inflöto sådana i Posten.?

Från begynnelsen förefanns emellertid otvifvelaktigt hos redak- tionen en föresats att taga upp allmänna angelägenheter till dis- kussion. Stundom kunde då under "Nyheter" inflyta rent af en liten ledare, en "Premier-Stockholm". En gång påpekades på gif- ven anledning helt kort det olämpliga uti att vid prästval lotten fick afgöra mellan de sökande; en annan gång afhandlades mera utförligt sockrets dyrhet; en tredje polemiserades mot en i Stock- holms Courieren offentliggjord artikelserie om brännvinsbränningen. (1779 n:r 58, 67 och 146.) Åt teatern ägnades i begynnelsen under samma rubrik korta, men sakliga recensioner (t. ex. 1779 n:r 7 om

1! I en artikel, som bl. a. berör Stockholmstidningarnas skilda områden, hänvisar Posten till nyheter från hofvet och hufvudstaden jämte satirer im. m. (1181 : 94). Leopold yttrade i anmälan af Extra Posten, att St.-P. till mera än hälften framgått ur Dagligt Allehanda.

? Att St.-P. startade just vid tiden för riksmötet 1778, är säkerligen ingen tillfällighet; dylika perioder, som sammanförde en stor mängd personer i hufvudstaden, ansågos under frihetstiden lämpliga för tidskriftsföretag.

3 Ur kanslikollegiets protokoll inhämtas, att ett par artiklar väckt miss- hag. Kollegiet beslöt d. ?/; 1783 att genom justitiekanslern låta varna Holm- berg på grund af en i St.-P. n:r 166 införd öfversatt artikel om Karl XII. — Då i Posten 1788: 287, trots delgifna erinringar om varsamhet vid omtalande af nästgränsande nationer och i synnerhet den danska, influtit några »>högst oanständiga och med tidens skick föga öfverensstämmande» utlåtelser, beslöt kollegiet följande dagen anmoda Hans Excellence [Diben] att låta till sig kalla alla i Stockholm befintlige redaktörer af dagblad och gazetter och till- hålla dem att bruka mer urskillning.

8 Otto Sylwan

Glucks Iphigenia), uti hvilka vi väl ha rätt att se Kellgrens hand, men det ena som det andra upphörde snart. De artiklar af denna art, som senare då och då förekommo, upptogos ej under "Ny- heter" och angåfvos således icke såsom redaktionens, utan härstam- made från — verkliga eller fingerade — insändare.

Att insändarna spelade en betydande roll i Posten, hafva före- gående forskare framhållit, och om den så väl som om Dagligt Allehanda har det med rätta sagts, att den redigerats af allmän- heten. I själfva verket funnos de, som häfdade eller föregåfvo sig hylla den åsikten, att tryckfriheten innebar en vederbörande ut- gifvares förpliktelse att oförändradt i sina blad intaga hvad helst som till dem insändes. Denna åsikt, som möjligen skymtar i Postens anmälan, kan också läsas ut ur ett litet tillkännagifvande i n:r 125 för 1779, där utgifvaren dementerar ett rykte, att Posten skulle stå under något slags censur; en hvar som inlämnade något kunde vara öfvertygad att få åtnjuta hvad kgl. förordningen förmår. (Den be- kante major Lund klagade, att Pfeiffer nekat i Allehanda intaga ett hans svar på en däri införd artikel, men justitiekanslern afvisade klagomålet; se Välsignade Tryckfriheten II: 1.)

Tryckfriheten i denna mening var också icke större, än att in- sändarna måste vara beredda på att kontant betala sina utgjutelser, och det trots anmälans löfte, att i bladet skulle införas "utan be- talning och oförfalskadt, hvad som helst våra landsmän behaga oss tillsändav. I praktiken gällde detta tydligen blott sådant, som var af större intresse för allmänheten, och hvars upptagande be- tydde en minskning i redaktionens arbete. Uti n:r 59 för 1779 lofordade "Landtbo” Posten bl. a. därför, att man kan få in saker «utan stor kostnad", och i n:r 69 anmodades en insändare att af- hämta sitt manuskript "jämte de medföljande peaningarna", enär det ej kunde införas. Uti Den Svenska Lycurgus (1785 s. 49) står ett bref, som varit inlämnadt till Posten, men inte tryckts där, "i brist af bevekande allegater".! Tvifvelsutan ha vi häruti en af

1 Uti St.-P. 1779 : 51 läses ett skämtsamt bref från en giftaslysten mam- sell, som hotar att om Posten ej trycker det, gå till Allehanda, som tar det för två daler.

Stockholms-Posten och Kellgren 9

orsakerna till att Stockholms-Posten verkligen var en så god affär, som Kellgrens yttranden i bref och hans ifver att få privilegiet ådagalägga.! |

Insändarna hade i Dagligt Allehandas första årgångar, då detta sätt att få sina tankar spridda ännu hade nyhetens behag, varit mycket talrika, men aftogo sedermera; Stockholms-Posten blef då mera gynnad af dem. Men äfven en betydlig olikhet uti ämnena är att märka. I Allehanda afhandlades främst kommunala oefter- rättligheter och privata tvister; och bladet gaf därför då en ganska åskådlig tafla af vissa det dagliga lifvets sidor.? Det öfvergick

! Prenumeranterna voro inte talrika; en förteckning öfver sådana inom Stockholm, hvilken ingår i början af årgången 1787, upptar omkring 370, hvar- vid emellertid är att ihägkomma, att St.-P. säkert lästes mycket i landsorten (Dagligt Allehanda hade en vida mer lokal karaktär), och att lösnummerför- säljningen kanske var rätt stor Annonserna, som i Allehanda dagligen upp- togo många sidor (bihang medföljde ofta), voro i St.-P. helt få och gällde nästan blott böcker; Holmberg själf var den störste annonsören. — Uti 1719: 204 och 1782: 232 har jag funnit ett par dödsannonser, säkert bland de äldsta i sitt slag.

Här ännu några notiser om yttre förhållanden. Liksom Allehanda utkom St.-P. söckendagligen kl. 8 om morgonen. Dess prenumerationspris var lika med Allehandas 2 rdr, som efterhand höjdes; lösnunmmerpriset stegrades 1783 till 9 r. st. med hänvisning till de många dyrbara utländska journaler, som för tidningen införskrefvos. — Register förekomma i några af de tidigare år- gångarna, men äro föga brukbara, då de ej äro alfabetiska. — Illustrationer (dräkt- och koaffyr-bilder) ingingo i några n:r 1779, och med 1784: 16 följde ett kopparstick, föreställande en luftballong.

2 Äfven i St.-P. finner man, men mycket sällan, klagomål öfver stinkande rännstenar, öfver lösa hundars framfart, och öfver oskicket, att Riddarholms- bron användes till piskning af mattor och sängkläder (1787: 162). Rent undan- tagsvis förekom (1780 :28 under Nyheter) en berättelse från Vaxholm, huru tvänne personer, som skulle anställa kyrkovisitation, uppfört sig ohöfligt och småaktigt; beskyllningen tillbakavisades af de angifne. — Att enskilda ange- lägenheter indrogos i St.-P., är mycket gillsynt. LJUNGGREN anför exempel på närgångna personliga anspelningar (Sv. Vitt. Häfder I: 133), och under åren 1782 och 1783 har jag ett par gånger funnit gliringar åt >Hasenflycht> eller »Hasenskräck», tydligen åsyftande den kände vivören lagman Hasenkamph, men i det hela har St.-P. jämförd med andra dåtida tidskrifter en verkligt förnäm prägel i detta hänseende.

En liten serie notiser röjer Postens (d. v. s. Kellgrens?) intresse för den galanta damvärlden. Bland nyheter upptages: »Stockholm den 27 Julii. Det berättas att den namnkunniga Mamsell N""" nyligen anträdt en Utrikes resa och ämnat sig till Paris, förmodligen för att vidare uppöfva sina natursgåfvor och för att vinna ett större utrymme för sin industri, genom hvilken hon här

10 Otto Sylwan

sedan allt mera till ett rent annonsblad, som utöfver de utländska nyheterna icke innehöll mycken text.

De frivilliga medarbetarna i Posten stodo genomgående på en vida högre nivå och diskuterade ämnen äfven af kulturell betydelse. Kasta vi en blick på dessa, finna vi först den långa och sega kam- pen om Voltaire, hvilken visserligen redan i Allehanda haft ett för- spel; vid sidan häraf kommo de första åren ekonomiska saker så- som städernas uppkomst, skogarnas vård, saltets dyrhet, prästernas tionde, men ock frågorna om inskrånkning af latinstudiet och om en ny psalmbok. 1783 delades uppmärksamheten mellan en tvist af militärisk art (om infanteriets uppställning) och en teologisk, hvilken drogs ut till följande år. Då upptogs utrymmet i öfrigt af berättelser om den härskande nöden. 1785 råkade några herrar i delo om en öfver Wargentin slagen medalj och utbredde sig härom så vidlyftigt, att redaktionen slutligen tyckte det "öfverskridit gränsorne för ett dag- blad". (N:o 193.) Sedan följde meningsutbyten om regala bränn- vinsbränningen, om medlen att förebygga barnamord, om mödrars plikt att själfva amma sina barn, om Vänerns sänkning och om gif- termålsbyråer. Diskussioner om toleransen hvilken äfven förut af- handlats,! och om afskaffande af den teologiska censuren samt den stora striden om mysticismen göra de sista årgångarna på 1780-ta- let märkvärdiga.

skall samlat sig ansenlig förmögenhet». — Någon tid därefter är en särskild artikel med rubriken »ÅAminnelse» ägnad nämnda dam, hvars bortgång ger an- ledning till uppbyrggliga betraktelser, väl ej så allvarligt menade: » M:ll N. — — Så är hon icke mer!... Vår svenska Venus reste sina trophéer ifrån mjölk: byttorna (Malicen påstår att hon varit mjölkpiga) på många ynglingars bekost- nad...» Litet längre fram vet en notis från Göteborg förtälja, att ryktet oni hennes död är falskt: hon befinner sig tvärtom »i önskelig välmåga i Paris, hvarest hon under namn af Marquise skall spela en artig röle och göra särde:- les lycka med sine öfverblefne behagligheter». Slutligen rapporteras från Malmö ett par år senare: »I går anlände hit till staden ett ganska vackert och vil utrustadt fruntimmer, som förmenas vara den ryktbara mamsell N"46, hvilken nu kom från utlandet och afreste till Göteborg. (1779 :164 och 217, 1:80 : 73 och 1752: 128.)