.„SONIAN UBRMY / 'J ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 1 STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGiaUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGiaUE À STOCKHOLM TRETTIOFEMTE ÅRGÅNGEN 1914 :^3I4-6'T UPPSALA 1914 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. Häftet I — 2 trvckt den 29 juni 1914. » 3 — 4 » » 14 dec. 1914. v, 35" INNKHALL Aim, Gunnar, Bidrag till kännedomen om de nätspinnande Tri- c/io/)fer-\Avv ernås biologi Sid. 44 AuuiviLi.ius, Chr., Filip Trvbom •]- » 81 — — , Eine neue Bienen-Art aus Nord-Schweden. » 96 KXGTSSON, S., Bemerkungen über die nordischen Arten der Gattung Cloëon Leach » 210 KEY, R., Nva svenska empidider (Diptera) » 78 'aglund, L., Nytt från riksgränsen ._ » 105 - — , Intressanta skalbaggfynd » 112 ANSSON, Anton, Abisko nationalpark i coleopterologiskt hän- seende '> ÎOI - — , Afgynnis Frigga Thkb. var. improba Btlr, funnen i Sverige » 106 - —, Cvlas formicariiis F. utbredning , » 108 - — , Gottlands Caraht(s-^x\ç.x » no EMNER, A., Ein Fall von Prothetelie nebst Bemerkungen über pränvmphoide Stadien in der Käterentwicklung » 87 LEFBECK, E., Iakttagelser angående Certiiui vinula » 107 îNDEGRÉN, A., Nytt monteringsmedel för insektlådor « 112 ;UNGDAHL, D., Några fjärilsfynd jämte piippbeskrivningar » 59 'JNDBLAD, o., Haplophthalnius danicus B.-Lund, en för Sverige ny landisopod ■. » 155 — , Some new localities for Polyartemia fo7xipata Fischer and Bratichinecta paludosa (O. F. Müll.) in Sweden » 1 59 EVES, J., Lepidopterologiska anteckningar » 1,123 — , Macrolepidopterers fångst och preparering._ » 169 JÖBERG, E., Preliminary description of a new representative of the family Te7-mitoco7-idcc SiLV. » 98 — , Axel Ekblom f » 221 ORDENSTRÖM, H., Anteckningar om några fynd av parasitsteklar under 1912 och 1913 ^ 108 )RAT, C. O. VON, Odonatfynd, mest från Jönköpingstrakten ... » 164 —, Fjärilsf\'nd -. » 229 — , Simmande nattslända » 229 — , Ruvande mvriopoder » 230 Redaktionen, Statsanslag till ett arbete i skogsentoniologi Sid. ii) — — , Av Kiingl. Vetenskapsakademien utdelade reseunderstöd » 115,251 — -, Dr. ]•.. MjÖBERGS andra expedition till Australien » 115 — — , Entoniologisk forskningsresa till Amazonfloden » 113 — —, »Klipp»katalog över svenska skalbaggar » 230 , Dodstail » 251 , Skogsentomologbefattning » 231 Ri\GD.\HL, O., Fyndorter för Diptera » 69 — —, Bidrag till kännedomen om våra anthomvider » 142 Tkägardh, i., Sovställningen hos Heriades niaxillosa L > 109 — — , En för Sverige ny skalbagge » 112 — — , Skogsentomologiens närmaste framtidsutsikter » 113 — — , On the new genus Ceratoacarus Ewing (Acarina) » i(S6 , Skogsentomologiska bidrag i — 5 » i38 , Upprop _- » 230 Tullgren, Alb., Intressanta f]arilsfvnd » 108 Varf.nius, M., ßidessus delicatulus Schaum..... » 11 1 Wahlgren, E., Fåglar ocli fjärilar « i-jg Litteratur och Keferat. Hoffman, A., Coleopterologen Adressbuch. Av Chr. Auri- viLLius » 100 Seitz, A., Die Gross-Schmetterlinge der Erde. IL Av E. Wahlgren » 223 Trugârdit, I., Sveriges skogsinsekter. Av E. Wahlgren » 227 Tul/gren, Alb., \'åra snyltgäster inomhus och i ladugården bland insekter och spindlar. Av E. Wahlgren » 226 Ur »The Lancet»: Praktiskt entomologiska forskningar inom Englands besittningar. Av. H. Xordenströ.m » 100 Föreningsmeddelaiiden. Entomologiska Föreningen i Siockliolni: Sammankomsterna den 14 dec. 1913 och den 28 febr. 1914 " 116 Sammankomsterna den 23 maj 191. t ocJi den 26 sept. 1914 - 232 Entomologiska Sällskapet i Lund: Sannnankomsterna den 22 febr., 11 april, 3 okt. och 29 nov. 1913... » 117 Arg. 3o 1914 Hält. 1-.^ ENTOMOLOOISK TIDSKRIFT UTGIVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM UPPSALA ALMQ.VIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-ß. I914 Entomologisk Tidskrift som utgifves av Entomologiska Föreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en saninianhållande länk mellan vårt lands entomo- loger och vill tUUför i främsta rummet bereda plats för sådana uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, prof Sven Lampa, Stockholm, överste Cl. Grill, Örnäs, Kungsängen, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansrarig i/fgivare och redaktör för tidskriften. Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Professor, föreståndare för Ceiitralanstaltens för jonlbruksförsök entomologiska avdeliiinçr. Äldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr. pr. årg.; 20 % rabatt vid köp av minst lO år g. Medlemmar av föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu för ett pris av 2 à 3 öre pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan årsavgiften (ö kr.) bli- vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ej årsavgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första häfte. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (lOO kr.) 10 äldre årgångar gratis. Annonspris 10 kr. ])r hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25^0 av priset för varje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar ! Lepidopterologiska anteckningar. Av J. Meves. Sedan jag numera efter avskedstagande från statstjänsten falt tillfälle att såsom amatör mera än förr ägna tid och kraf- ter åt entomologien, har jag tagit mig för att kritiskt genom- gå min samling av skandinaviska macrolepidoptera och där- vid uppteckna dels sädana fyndorter, som möjligen kunna vara nya och därför av intresse för kännedomen om arternas geografiska utbredning inom vårt land, dels ock vissa avvikelser från normala former, därvid jag, i den mån dessa äro mera avsevärda, men icke finnas beskrivna i den för mig tillgäng- liga litteraturen, vågat att förslagsvis giva dem namn, även med fara för att en del av vad som antecknats såsom nytt i verkligheten är känt och namngivet förut, mig ovetande, men i sistnämnda fall är ju ingen stor skada skedd; mina namn förfalla då helt enkelt. Där jag funnit exemplar, vilkas flygtid eller avstånd mel- lan vingspetsarna ej fullt överensstämma med uppgifterna härom i AuRIVlLLll »Nordens fjärilar», har även sådant an- tecknats. Redan förr har jag emellanåt fått i denna tidskrift in- förda smärre meddelanden om fynd, som kunde hava intresse i fråga om fjärilars geografiska utbredning m. m.; där sådant här återupprepats för sammanhangets skull, har hänvisats till motsvarande meddelanden. Till ledning har jag bland andra arbeten haft mycken nytta även av engelska entomologen TUTTS utförliga bear- betning av Sphinges, Bombyces och Noctuae. Eyitomol. Tidskr. Afg. jj. H. i (kji^). i 2 KNTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. Den här nedan använda ordningsföljden mellan släkten och arter torde nog ej i allo gillas av nutida entomologer, men då jag ordnat min samling redan på i88o-talet efter Lampas »Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Ma- crolepidoptera», har jag bibehållit det där följda systemet, vilket väl ej torde vålla någon olägenhet av betydelse. Bland här nedan upptagna fyndorter förekomma ofta namnen Väddö, Rådmansö, Vaxholm, Varmdö, Spånga, Ro- sersberg och Svartsjö, på vilka ställen jag tillbringat som- marmånader. Såsom bekant tillhöra alla dessa ställen Uppland, varför landskapets namn ej varje gång särskilt upprepas. De fyra förstnämnda orterna ligga i skärgården, den nordligaste, Väddö, vid 6o-de breddgraden; med Rädmansö avses för- nämligast den lilla ön Gräddö-Asken vid inloppet till Norr- täljeviken och med Vaxholm den lilla Skarpön. På Värmdön äro de flesta fynden gjorda vid öns nordliga del omkring Velanisund. De för Spånga antecknade äro huvudsakligen tagna i trakten av Rasundasjon. Rosersberg och Svartsjö ligga båda inom Mälarens område, det förra nordväst och det senare väster om .Stockholm. Rhopaloccra. Parnasshis apollo, L. En <^ och en $ från Värmdön äro prydda med röd kärna i den svarta fläcken i fältet 2 å bakvingarnas översida. Tvä honor från samma trakt hava dylik kärna ovan ä bakvingarnes fält i b. — En den 28 juli 1 891 på Värmdön infångad, i övrigt fullt normal Ç höll en- dast 62 mm. mellan vingspetsarna och liknar således den tyska formen. P. imicuwsyiie, L. Ej sällsynt funnen åren 1884 och 1885 vid Rådmansö. Colias palaeno, L. Såsom kompletterande bidrag till G. TURE.SSON.S meddelande i »Entomol. tidskrift» arg. j? sid. 257 må anföras, att denna art tagits vid Stehag i Skåne. C. palaeno, L. ab. $ ivcrdandi, H. S. ; en hona från Häl- singland, med svavelgul grundfärg liksom hannarne, men med de svarta teckningarna lika honans, har jag fått genom herr Rudolph I. J. MKVES: l.EPIDOPTERc^LOGISKA ANTECKNINGAR. 3 6'. iiyalc, L. liar jag från C)land, \ilket bekräftar K, Wahlgrens uppgift i »Ent. tidskr.» 2ç: 137. Polyovuiiaius virganrcœ, L. En hona frän Hälsingland har ovan, innanför bakvingens svarta utkant, en tvärrad röd- gnla, av svart omgivna ovala fläckar och därinnanför i fällen 2 — 6 en rad smä, men mycket tydliga, ljusblåa, rundade fläckar; undersidans däremot svarande vita fläckar äro jäm- förelsevis matta. För denna vackra aberration tillåter jag mig föreslå namnet ab. cacnileociiicta. — En annan $ från Södertälje har ovan å bakvingarna tjocka svarta tvärstreck i stället för punktraderna. — En cT utan lokaluppgift håller endast 23 mm. mellan vingspetsarna; den har på bakvingens undersida blott två vita fläckar. Ar möjligen v. oranula, Fkr., enligt Wallengrens beskrivning. P. hippothoc, L. En ^ frän Kloster (Skåne.?) har ving- arnas undersida likformigt gulbrun med de vanliga svarta vitkantade fläckarna; det rödgula bandet på bakvingarna saknas ovan och nedan med undantag av en liten fläck vid analhörnet på undersidan. — Fjärilns flygtid synes börja re- dan i mitten av juni. P. hippoJioé, v. eurybia, O. En $ tog jag den 18 juli 1888 i Spånga. P. hippothoe, v. sticbcri, GeRH. lyckades jag den 4 juli 1886 i ett honexemplar fånga så sydligt som vid Stockholm. Som den mäter 31 mm. mellan vingspetsarna kan den möj- ligen (?) hänföras till v. candetis H. S. P. plilacas, L. v. aniericamis. D'uRiî. Fyra exemplar togos i Kall, Jämtland, i augusti 1892. P. auipJiidavias, Esp., ab. obscuva, LPA. En ^ och en $ tagna av RuDOLPHI i HäMngland. (Se »Ent. tidskr.» 9: 48.) Lycaena astranlic, Bp:R(;srR. En cT ^''an Rosersberg (Up[)l.) saknar den vita kilformiga fläcken i fälten 34 pä bakvingarnas undersida och har där i stället fullt ubildade oceller. Lycaena icarus, RoTT. En $ frän Svartsjö har fram- vingens undersida prydd med ett längsgäende, bågformigt, tjockt svart streck i fält i b. .Skulle kunna benämnas ab. iiiiTioarçuata. ^ ENTOMOI.OCaSK TIDSKRIFT 1914- L. icanis. v. coniilca, SciiiLDK. En ? tog jag vid Stockholm d. 5 juli 1886. Varieteten torde ej förut vara an- tecknad säsom svensk. /.. amanda, SCHN. Flygtiden börjar åtminstone i Upp- land redan i senare hälften av juni. L. donr.clii. BOISD. Sex exemplar har jag fatt från Häl- singland. L. aro-iohis, L. En $ från Värmdön har pä undersidan fläcken i fälten 6 av bakvingarnas inre fläckrad belägen nå- got utanför fläcken i fältet 7. L. scmiargus. RoTT. Flygtiden är i Uppland juni- juli. Vanessa c-allnim, L. En cT, som jag tog vid Södertälje den 29 augusti 1912, är pä framvingarnas övre sida prydd med vitgula kantiga fläckar, nämligen i fältet i b dels — den ljusaste och största — i fältets mitt, dels ock nära ut- kanten, samt en i fältet 2 nära utkanten. Föreslås att kallas ab. gilvoniacida. V. urtkae, L. En J", fångad vid Stockholm, håller en- dast 37 mm. inberäknat uddarna i fält 5. Flera honor hålla efter samma mättagning 48 — 52 mm. V. nrticac,v. nubilata, Rayn. Denna övergångsform före- kommer ganska allmänt i såväl Jämtland som Uppland. (Jämf. E. Wahlgrens uppsatser i xEnt. tidskr.» ,-?; T] och J4: 22.) V. uriicac, v. polaris. Stdgk. En typisk $ av denna nordiska form togs vid Stockholm 1895; dess s. k. skugga är i det närmaste lika mörk som vingarnas normala svarta fläckar. V. 20, O., al), ioidcs. O. Två honor, tagna i Spånga (Uppl.) 1889, mätte mellan vingspetsarna blott 46 mm., mellan uddarna 50 mm. Melitaea cinxia, L. En $ från Värmdön saknar den rödgula fläcken i innersta hörnet av fält 2 på bakvingarnas undersida, varigenom de vitgula rot- och mittbanden här sam- manflyta. M. athalia, ROTT. v. parthcnic,Y>0\\^\\. 2 honor har jag från Hälsingland. — En hona från Väddö, Uppl., som jag tog den 26 juli 1890, är större än de lappländska, nämligen 36 mm. mellan vingspetsarna, ävensom ovan betydligt ljusare, men bakvingarnas undersida stämmer med :•. partJicnu, sä- .1. xMEVES: LEPIDOPTERÜLOGISKA ANTECKNINGAR. 5 dan den beskrives och avbildas i AUKIVILLII »Nordens fjä- rilar» ävensom beskrives av E. WAHLGREN i »Entom. tidskr. i^;: J/. M. athalia v. parthcnoides, Keferst. En hona av denna lappländska varietet tog jag den 26 juli 1890 på Väddö (Uppl.). Argyunis aphirape, Hb. v. ossianus, Herbst. 6 exem- plar, tre av vartdera könet, från Östergötland. De äro nå- got större än mina exemplar från Hälsingland och Lappland. I »Ent. tidskr.» 8: 24 omnämnas den såsom funnen pä Ingar- ön (Sdml.j, av E. Holmgren. — Av denna form, som ju i allmänhet varierar högst betydligt, torde nu få anföras två exemplar med mera i ögonenfallande avvikelser. De äro från Hälsingland. Det ena, en J*, är ovan helt och hållet så mörk- pudrat, att de rödgula teckningarna försvunnit så när som på svaga antydningar därav dels i framvingarnas mittfält, dels såsom ringar omkring de runda svarta fläckarna utanför alla vingarnas mitt, dels såsom punkter innanför utkanten; under- sidan är normal. Den är till utseendet så avvikande, att den nog förtjänar särskild benämning, ab. fusca. — Det andra exemplarets framvingar äro ovan starkt mörkpudrade utmed framkanten intill den brutna tvärraden av svarta fläckar, och de eljest runda svarta fläckarna nära utkanten bilda genom sam- manflytning med de trekantiga fläckarnas inre spetsar tjocka långsgående streck i fälten i b— 6. Sådan sammanflytning framträder även på bakvingarna, dock endast genom fina linjer. Framvingarnas undersida är brunsvart på den del, som motsvarar översidans mörkpudring. A. aphirapc ab. nido/phii, ab. basa/is, ab. discalis, ab. limbalis, ab. ailtriinacula, ab. dccovosa, ab. inops och ab. se- lenoidcs, mihi, äro närmare beskrivna och avbildade i min uppsats i »Ent. tidskr.» ij: 179 — 189. A. sclcne, SCMIFF. En vid Stockholm tagen $ har stora vitgula, starkt framträdande fläckar på framvingarnas ovan- sida, därav två i fält 1 b och en i fält 2. Denna form skulle kunna benämnas ab. lucimacula. — En ^ från Stockholm håller endast 29 mm. mellan vingspetsarna, en (^ från Hälsing- land 30 mm. — Två honor, den ena frän Värmdön, den andra frän Hälsingland, hava de eljest gulröda utkantsfläckarna gula. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. A. selenc ab. thalia, Hi>. Av denna vackra aberration lycka- des jag taga en ^ vid Stockholm och en 2 på Väddö (Uppl.). A.seleneab. matphisa, Hbst., är tagen vid Stockholm, en J*. A. cuphrosytie, L. En ef från Södertälje har ovan på framvingarna ett tjockt långsgående svart band, fyllande fält 1 b frän bakre diskribban halvvägs till utkanten genom sam- mansmältning av tvä normala svarta fläckar. A. euphrosyne v. fingal, Herbst. A en $ från Hälsing- land saknas pä bakvingarnas undersida rotfältets rödgula fläckar, och silverfläcken i fält i c är långt utdragen. — En annan <^ från samma trakt saknar alldeles de rödgula kant- fläckarna på framvingarnas ovansida, utom i vings[)etsen. — En 2, denna från Jämtland, har alla vingar ovan starkt svartpudrade; de rödgula kantfläckarna äro visserligen an- tydda, men kantfälten i övrigt äro mörkbruna nästan ända intill de svarta runda fläckarna utanför vingens mitt. — I övrigt må, med anslutning till T. LAGERBERGS uppsats i »Ent. tidskr» :\2: i8, anföras, att exemplar från Jämtland, som finnas i min ägo, tillhöra såväl huvudformen ciiphrosync som :■. ßiig-al, att ett exemplar från Ovickjock (Lappl.) visar huvudformen, och att övergångsformer ej äro sällsynta. En ($ från Södertälje står t. ex. fingal ganska nära. A. paies, Schiff. ?■. arsilache, ESP. En $ från Åre (Jämtl.) är ovan ovanligt mörk, med mycket stora svarta fläckar; de rödbruna teckningarna äro mörkpudrade med svagt violett skimmer. Den är likväl betydligt ljusare än aly. viducta, Sandb., sådan denna beskrives i »Ent. tidskr.» ^■. 129. Den håller emellertid 33 mm. mellan vingspetsarna. ^ och 9 fi'än Kall i Jämtl. hava de svarta teckningarna i framvingens mitt förenade till ett brett tvärband; endast bakom diskfältet små röda fläckar. A. frigga. Thnbg. En $ från Hälsingland har grund- färgen ovan sotbrun. A. frigga. ab. akti, Saiilb. lui $ från lùiafors (Jämtl.) har inre hälften av bakvingarnas undersida vitgul, utom i fälten I a och b. (PLnt. tid.skr. /j; 95.) A. thorc. Hb. (ab. boiralis. SlDGR.). En $ från Are (Jämtl.) har cjvan ovanligt stora svarta fläckar; den liknar troligen den på Alperna förekommande formen. I. MKVES: I.Kl'IDOPTKROLOGISKA ANTECICXINC.AU. 7 A. /'no, RoTT. En $ från Hälsingland har ovansidan niörkpudrad; pä bakvingarnas undersida är det mörkpudrade tvärbandet markerat svartbrunt. — I motsats härtill är en J* från Värmdön ovan ovanligt blek i grundfärgen med jäm- förelsevis små svarta teckningar. A. aglaja, L. v. aemilia, AcERBl. ]£n Ç från Jämtland. G. Adlerz omnämner denna varietet vara funnen 1876 i Östergötland (»Ent. tidskr. /.• 200). Mitt exemplar torde dock ovan ej vara fullt så mörkt som hans, att döma efter hans beskrivning; möjligen endast en övergäng. Ercbia ligca, L. v. adytc, Wv,. En J* av denna nordiska form tog jag i Rosersberg den 19 juli 1887. E. eiiihla. Thnb., är ganska föränderlig i fråga om ögon- fläckarna pä framvingarnas ovansida,säsom deras antal, med eller utan vita punkter, m. ni. Hos en c^ från Mattmar (jäintl.) saknas fläckarna alldeles i fälten i b- 3. /:. disa. Thnb. A en c^ från Karesuando (Lappl.) äro ögonfläckarna på framvingarnas ovansida endast antydda. Ooicis jutta, Hb. En c^ och en Ç frän Jämtland hava ovan 3 ögonfläckar på fram vingarna, men ingen dylik på bakvingarna; äro väl närmast att hänföra till ab. haldcri. Hb. O. iioiiia, Thnb. Ögonfläckarna på framvingarna ovan synas vara mycket variabla med avseende både på antal och storlek, O. norna, ab. Ia)npana, Sandb. Från Hälsingland har jag fått en $. Parargc inaoa. L. v. monotonia. Schilde. A Väddö tog jag en J* den 10 juli 1 890, vid Rosersberg en Ç den 27 juni 1887. — \\v\ c^, som jag den 7 juli 1887 fångade vid Rosersberg, liknar i övrigt denna vatietet, men är å fram- vingarna i fält 3 ovan och undertill försedd med en extra iiiindre, på undersidan i mitten vitpunkterad ocell, förutom den vanliga stora i fältet 4 och den lilla i fältet 5. Denna aberration synes möjligen vara förtjänt av särskilt namn, som föresläs tilll ab. trioccllata. P. hicva. F. En J* frän Rosersberg och en $ från Häl- singland hava fram-vingarna ovan och under prydda med en rätt stor, vitpunkterad fjärde ocell i fältet 3, förutom den stora ocellen i fält 5 och de t\å snia i fälten 4 och 6. Ab- 8 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1914. errationen kunde möjligen erhålla namnet ab. quadri-occllata. — En Ç från Hälsingland saknar ovan pä framvingarna de gula skuggfläckarna i fälten i b — 3 och är sålunda ett mot- stycke till P. viaera v. mo)iotonia. P. cg cria, L. v. c ger ides. Stdgr. En $ från Södertälje har framvingarnas ljusa fläckar ovanligt stora, även för att tillhöra en hona. CocnonynipJia tipJion, ROTT. Av den hos oss sällsyntare huvudformen äro två exemplar, ef och Ç, 1888 tagna vid Spånga. C. tipJion, v. isis, Thnbg. Bland 87 exemplar, som jag 1888 tog vid Råstasjön i Spånga, voro knappast två fullkom- ligt lika varandra med avseende på ocellernas antal och be- lägenhet. Syrichtns älvens, Hb. I min samling finnes ett exemplar, c^, från Skåne, vilket bekräftar AmmitzbÖLLS uppgift i »Ent. tidskr. » 8: 67 om artens förekomst i denna provins. .S". uialvac, L. Två hannar från Väddö torde böra hän- föras till ab. taras Meig.; de vita fläckarna pä framvingarnas översida äro nämligen stora och sammanstötande. Hcspcria comma, L. En hona fångad den 10 augusti 1886 vid Svartsjö har ovan på framvingarna de eljest rödgula fläckarna i fälten i b och 2 gulvita och konformigt utdragna ända till utkanten, i spetsarna dock något gråaktiga. Sphinges. Sphinx piiiastri, L. En hanne, tagen vid Södertälje den 14 juli 1913, är i färgton betydligt avvikande från den van- liga formen. Thorax, abdomen och framvingarna äro näm- ligen ovan mycket mörkare, starkt skiftande i blått; bak- vingarna äro nästan svarta. Jag skulle vilja kalla den ab. caerjilescciis. Zygacna meliloti, Esp. Aren 1896 — 1897 ^^k jag tillfälle att pä Värmdö tillvarataga ett åttiotal av denna art jämte några andra Zygaena-7vcX.ç.x . Detta möjliggjorde för mig att mera ingående studera nu ifrågavarande art. Ej så sällan påträffades individer, rörande vilka man.med hänsyn till stor- lek, vingfransarnas färg samt förhållandet mellan bakvingar- nas subcostalribba och främre mittribba kunde stå tveksam. J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 9 huruvida man hade nicliloti eller den på samma lokal lika- ledes förekommande Zygacna lonicerac, EsP., framför sig; detta tyder säkerligen på en croasering av dessa båda arter. En god karakter hos mcliloti har jag trott mig finna hos hannen; om man nämligen framklämmer analklaffarna, upp- reser sig vid vardera utsidan av dessa en eljest alldeles dold, plymlik och tämligen lång pensel av gula hår. Åtminstone har jag icke funnit denna prydnad hos lonicerac. Bland de infångade exemplaren lyckades jag upptäcka ej mindre än 13 st., hannar och honor, av v. stcnzii, Fkr., som utmärker sig genom ett karminrött tvärband över bak- kroppens ovansida, vilket band stundom framträder brett och tydligt, stundom äter svagare (se »Entom. tidskrift» //.• 300, 20: 206). Ej förut omnämnd såsom svensk. Bland särskilda individuella konstigheter må nämnas, att av huvudformen en Ç har den röda fîacken 3 ovan nästan alldeles försvunnen, endast antydd genom en otydlig prick. — En annan ^ har fläckarna 3 och 4 sammanflytande på samma sätt som Z. trifolii, E.sr.; dess fransar äro dock tyd- ligt bruna i spetsarna, varför den ej kan tillhöra sistnämnda art, som ej heller förekom på denna lokal och således icke kunnat åstadkomma någon hybrid. — En hanne har på bak- kroppens högra sida bestått sig med ett längsgående karmin- rött band, som sträcker sig över 3 segment, men intet rött tvärband ovan. — En $ har sista abdominalsegmentet under- till karminrött, och dessutom spridda röda, hårlika fjäll där och var pä bakkroppen ovan och nedan. — En ^ och en Ç av v. stcn::ii hava en sjätte fläck ovan antydd genom en röd- aktig skuggning, ehuru de enligt föreskrift bort hava endast 5 röda fläckar på vardera framvingen. Zygaena lonicerac, ESP. En c^ har de eljest högröda fläckarna gulröda. Exemplaret ej urblekt. Zygaena filipendulae, L. En $ av även denna art \isar samma brist i utvecklingen av den röda färgen som ovan- nämnda /ö/z/trrc^-exemplar. Zygaena hippocrepidis, Hb. Av denna mycket sällsynta art, som förut lärer vara tagen i Sverige endast en gång, näm- ligen vid Lund av Ze TTER.STEDT, har jag lyckats fånga en lO HNTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. $ pa Värmdö den i8 juli 1S97 och en o vid Södertälje den 21 juli 1 91 2 (se »Ent. tidskr. > ly. 300). Bom by ces. Sanothripus icvayanus, Scop., v. glaucaiius, LAMPA.(r) IÙ1 ^ tog jag vid Rosersberg den 6 augusti 1887; förut fun- nen i Bohuslän i 2 exemplar av BoiiEMAN. (Ent. tidskr. v* 147). Sarrothr. revar., v. dcgoicraiuis. Hl!. Ar av mig funnen på Värmdö. Nudaria Diioidaiia L. Eörekommer vid Stockholm och i Värmland. Sefma irrorella. Cl. En hanne från Rädmansö bildar övergång till den nordiska formen fnyeri, Wallengr., i det att bakvingarna sakna mörka punkter och framvingarnas punkter äro mycket matta. Lithosia Intarclla, L., v. pygmacola, DoUBLD. Av denna varietet, förut funnen på Gottland av BoiTEMAN, tog jag en ^ i Spånga den 26 juli 1889. Gnophria quadra, Stph. Eörekom pä Rådmansö 1884. Arctia caja, L. Såsom kuriositet må antecknas, att jag den 26 juli 1898 fick en hona utkläckt i fångenskap av föl- jande utseende: Eramvingar ovan mattgula, utan andra teck- ningar än brunaktigt gråa, matta, sinsemellan ej samman- hängande, rundade skuggfläckar, därav 3 vid framkanten, en i fält 5 och en i fält 2 nära utkanten, samt en vid bakkan- tens mitt. l^akvingarna äro rostgula, med 2 dylika skugg- fläckar nära utkanten samt en svag grå skuggning utmed inkanten. Huvud och mellankropp ovan olivbruna, bakkrop- pen av samma färg som bakvingarna. — Möjligen har denna brist på pigment sin orsak i tcmperaturförhållanden under puppstadiet? (»Ent. tidskr.» 20: 206, 220). Phragiiiatobia fuliginosa. L. Av denna art har jag fått såväl huvudformen som v. horealis, Stgr. vid Stockholm, däremot endast varieteten i Mälaretrakten. ■ — En Stockholms- hona häller endast 25'" mellan vingspetsarna; den är kläckt i bur och möjligen svältfödd. Spilosoiia incndica, Cl.. \\w $, erhållen 1895 av lar\-, tagen vid Vaxholm året förut, är prydd med många fler j. MEVKS: I.EPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. II svarta prickar pä sina snüvita vingar än vanligt, nämligen på framvingen en liten längsträckt prick i framkanten innan- för dennas mitt, en rund och en långsträckt nedanför bakre diskribban, en rund vid diskfältets bakhörn, en långsträckt i fältet 5 nära utkanten, en mycket liten ovanför bakkantens mitt, varförutom en liten otydlig prick är antydd i diskfältets främre hörn. A bakvingarna stå följande prickar: en matt prick i diskfältets utkant, 3 prickar i tvärrad nära utkanten frän fält 5 upp mot framkanten, av vilka den bakersta är störst och den framstå minst, samt slutligen en större och en mindre prick helt nära utkanten i fält i b och 2. — Denna ganska avvikande form förtjänar möjligen namnet ab. Diiilti- p une ta. Spil. urticac, EsP. Denna sällsynta art förekom år 1891 j)å Varm dö. Hcpialus iiutnuli. L. En $ från Södertälje håller ej mindre än 'jÇÎ^' mellan vingspetsarna. Psyche opacella. H. S. Flög på Värmdö år 1890 så sent som den 8 — -14 juli. Orgyia gonostignia, Fab. Förekom 1885 på Lidingö. Wermelin fann den även på samma ö (Entom. tidskr. ij: 96). DasyeJiira abiet/s, ScillFF. En larv av denna sällsynta art påträffade jag vid Vira i Södermanland nedanför en ring av larvlim; förgiftad av limmet, kunde den dock ej utvecklas. Arten är ock av O. SANDAHr> tagen vid Stäket (Entom. tidskr. /.- 48). Das. pudibunda, L. Påträffades av mig vid Ulriksdal Dch Vaxholm samt pä Värmdö. E. HOLMGREN uppger den vara funnen på Ingarö (Ent. tidskr. 7; 36), och i Vallentuna socken i Uppland (Ent. tidskr. S: 23), samt Wermeun på Hunneberg i Västergötland (Ent. tidskr. 12: 15). Limantria uionac/ia, L. ab. eremita O. Denna form fann jag sparsamt bland huvudformen på Värmdö samt vid Vira och Stafsjö i Södermanland under härjningsåret 1899. ,Ar även tagen av J. ANDERSSON vid Ahus (Ent. tidskr. //.• 84). Tricliiiiia erataegi, L. Såväl huvudformen som v. ariae. Hb., har jag erhållit på Värmdö, samtliga i augusti manad. LaeluiocaDtpa ntbi. E. Isynnerhet honan t}'ckes mycket 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. omb\tlig i fråga om färgval. Jag har exemplar frän mörkt brungrå färg med stark brun skugga dels i mittfältet som en stor trekantig fläck med hela framkanten som bas och inre tvärlinjen som sida, dels utanför yttre tvärlinjen, ända till ljust gulgrå grundfärg utan nämnvärd brunskuggning; med övergångar mellan dessa ytterligheter. Lasiocanipa ilicifolia, L. Larven påträffades i tämlig myckenhet år 1892 å ett inskränkt område pä Värmdö, för- tärande asptelningar. De voro lätta att få kläckta till fjärilar. Las. phii, L. Allmän år 1903 i Värmland vid gränsen mot Norge, där en förödande härjning av fjärilns larver på- gick (se Ent. tidskr. 24: 61, 229, 26: 190), Att märka är, att insekten åtminstone i Värmland liksom ock i Norge be- hövde 2 år till sin utveckling, i det att larven tvä vintrar å rad gömmer sig under mossan, innan den blir fullväxt. Att detta torde vara fallet även i Skåne synes framgå dära\', att J. Andersson i Knt. tidskr. för 1891, sid. 31, uppger sig hava i mars månad funnit larver, vilkas storlek varierat mel- lan 20 och 65'". Dessa måste otvivelaktigt hava varit dels larver från föregående året, och dels sädana, som redan hade två vintrars sömn bakom sig. Genom uppfödning av ett större antal larver erhöll jag en hel del olika former, av vilka följande torde förtjäna sär- skild beskrivning såsom representanter för olika grupper, vilka dock inom sig förete en eller annan olikhet. Förut- skickas bör, att inom varje grupp hannen i allmänhet är mörkare än honan. Utgår man från det antagandet, att hu- vudformen är sådan arten vanligen beskrives: framvingarna askgråa med svarta tvärlinjer och vit diskfläck, rotfältet och yttre mellanfältet rostbruna, samt bakvingarna enfärgat bruna, så framstå följande till aberrationcr hänförliga grupper: a) Rotfält och mittfält å framvingarna likfärgade, askgraa, innanför <\qx\ utpräglat svarta våglinjen löj)er ett band av starkt framträdande vita eller (hos Ç) gråvita pilfläckar, trak- ten omkring den vita diskfläcken vanligen förmörkad med gråbrunt. Genom dessa teckningar får fjäriln ett mycket brokigt och vackert utseende. Hannar förekommo rätt all- mänt, av honor fick jag blott ett exemplar. Ab. foniiosni. b) Lika formosa, men både rot- och mittfält till större J. MEVES: LEPIDOI'TKROLOGISKA AN'IECKNINGAR. I3 delen mörkt rödbruna, eljest gråmelerade; bakvingar svart- bruna. Sällsynt, endast en ef erhållen. Ab. fusca. c) Alla vingarna ljust isabellfärgade, obetydligt niörk- skuggade mot basen, stundom något stötande i grått i ut- kantsfältet, utan andra teckningar än de något mörkare tvär- linjerna oeh den vita diskfläcken. Sällsynt, 2 honor från Värmland 1903, en $ från Vreta i Östergötland 1890. Ab. Isabella. Avståndet mellan vingspetsarna varierar mellan 53 och 81'". Drcpana curvatiila, Bkii. Av denna ganska sällsynta art tick jag en J* på Rådmansö 1885 (Ent. tidskr. y : 103). E. IÎOLMGREN uppger den vara tagen i Vallentuna socken i Uppland (Ent. tidskr. 8: 23). Drep. laccrtinaria, L. v. scincula, Hb. Förekom i Ro- sersberg och på Lidingö. Centra bifida, Hb. En i bur kläckt ^ från Värmdö saknar på framvingarnas vita grundfärg alla mörka teckningar utom de svarta tvärlinjerna, som dessutom äro mycket fina. Pheosia tremula, Cl. Denna ijäril, vars flygtid uppgives vara maj —juli och i de södra landskapen även augusti, flög så nordligt som i Spånga (Uppland) ännu i augusti. Notodonta ziczac, L. Härav har jag exemplar, som mel- lan vingspetsarna hålla 31 — 42'". Notodonta tritopJms, EsP. = torva, Hb. Av denna hos oss ytterst sällsynta fjäril fick jag en ^ kläckt i fångenskap i Spånga 1890 (Ent. tidskr. iß: 95). Notod. droviedarius, L. En i bur kläckt ? haller ej mindre än 44'" mellan vingspetsarna. Notod. camelina, L., v. gira/fina, Hb. Av denna mörka varietet har jag fått utkläckta 3 hannar och 2 honor från Svartsjö, Vaxholm och Värmdö. Pterostoma palpina. L. Efter larv från Värmdö fick jag utkläckt en märklig ^ av följande utseende: Framvingarnas grundfärg ovan mörkt rödgul, mot utkanten askgrå, tvär- linjerna tydliga särskilt genom de på vingribborna stående di- stinkta svartbruna dubbelprickarna, fransarna på bakkantens tand svartbruna; bakvingarna svartbruna med ljusare tvär- strimma, fältet därutanför mörkare än rotfältet. Den skulle med häns}-n till framvingarna kunna hänföras till v. lappo- 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. )iica, Teich, men bakvingarna, som hos sistnämnda variettt skulle vara vita, gör detta omöjligt. Jag föreslär benämningen ab. fus ca. Pygacra a)iasto))iosis, L. lùi <^ av denna sällsynta art lyckades jag fänga på Värmdö den 13 juli 1898. W. Mevks fann den pä Dalarö 1884 (Ent. tid skr. -f.- 189), och J. Peyron 1890 i Uppsalatrakten (Ent. tidskr. //.• 139). Thyatira hatis, L. v. juncta TuTT, med de två röda fläckarna ovan vid framvingens framkant sammanflytande. Hit är att hänföra en hanne, som 1892 togs på Värmdö. Den är ej så avvikande frän huvudformen som ab. cojißuins, \\. Reuter (Ent. tidskr. u, 201). CymatopJiora octogeshna, Hb. v. rosea, Ti:'rr, med fram- vingarna ovan rikt rödpudrade. \in ^ togs på Värmdö 1890. Cyviai. Jlaz'jco)nis, Cl., ab. iDiunaailata, mihi, utmarkande sig genom ringfläckens förlust. En cT togs vid Spnnga den 1 juni 1889, sn på V^äddö den 16 juni 1890 (Ent. tidskr. /j; 95) samt en $ pä Värmdö den 5 augusti 1898. Diloba cocruleoccphala, L. Hos en ^ från Torreby i Bohuslän och 2 honor från Martebo på Gottland äro de båda 8-formade vita fläckarna ovan ä vardera framvingen förenade till en enda med tvä gråa kärnor. Denna form torde lämp- ligen kunna benämnas ab. coalita. Acronycta aceris, L., ab. candcliscqua, EsP. En ^ från Värmdö 1892 torde kunna hänföras till denna sällsynta form, åtminstone står den sagda form synnerligen nära. J[cro7i. tridois, ScHiFF., v. rosea, TuTT., med hela fram- vingarna rödpudrade. J* och $ togos 1892 pä Värmdö. Acroii. psi. L., v. Jtincta, TUTT, med ring- och njurfläc- karna sammanstötande med varandra. En J* f^iån Österåker i Uppland 189O. Acron. aiiricoi/ia. F., v. luciiyantliidis. H.AW. (ej ViEW.), med svarta rotstrecket och långsstrecket i)å ribban 2 starkt för- tjockade. lui ef frän Scklertälje 1913. Acro)i. a/iricoii/a. V\<. similis H.WV., grundfärgen mera askgrå utan brunaktiga skuggningar. 2 honor från Värmdö 1897 och Södertäje 191 3. Acron. ntmicis. L., v. Salicis, CuRT., som har fram ving- arna starkt pudrade med s\art, så att njurfläckcn är nästan J. MKVES: LKPinoFlKKOLOCnSKA ANTECKNINGAR. I 5 bortskymd. Tvä honor, därav en frän Torreby i Bohuslän 1891 och en från Södertälje 1913. En hanne från Väddö, tagen i augusti 1890, har pä framvingarna ovan våglinjens vita fläckar utsträckta inät ända till yttre tvärlinjen, varigenom yttre mcllanfältet synes vit- streckat; för övrigt äro exemplarets framvingar långsträck- tare och smalare samt deras grundfärg ljusare än vanligt. Torde kunna benämnas ab. striata. BryopJiila rapiriada, Hb. Av denna sällsynta fjäril lyc- kades jag taga tvä hannar, nämligen i en Spånga den 21 augusti 1888 (Ent. tidskr. /j.- 95) och en vid Vaxholm den 25 jul; 1894. Den är enligt E. V/AIILGREN funnen även i Karlstads- trakten (Ent. tidskr. 2ç: 138). Bryophila perla, F. v. flavcsceiis, TuTT, vars framvingar äro starkt pudrade med rostgult. En ^ och en $, tagna av //. Rosen i Nosaby i Skäne, finnas nu i min samling. Noctuae. Agrotis polygona, F. Denna art varierar i fråga om fram- vingarnas yttre mellanfält, som hos fem exemplar i min sam- ling hava detsammas yttre hälft utmed våglinjen ljusare gul- grått, varemot endast en Ç har hela mellanfältet mörkt ända till våglinjen. — En r^ saknar den ljusare bakkanten i mitt- fältet. Agrotis snhrosca, Stph. Det enda exemplar, en Ç,som jag lyckats infånga i Spånga den 7 augusti 1889, torde böra hänföras till v. subcoeriilea, Stgr. Den färgnyans i rosen- rött, som huvudformen skall äga, är nämligen tillfinnandes endast strax innanför och utanför ringfläcken, ävensom svagt antydd i yttre mellanfältets främre del. Agrotis fimhria, L., v. solaui, Fab., mörkgrön; en 2 funnen på Värmdö. Agrotis fimbria, v. brunnca. TUTT. \\ denna mörkt mahognybruna form hava tagits 3 hannar vid Färjestad pä Öland 1882, vid Vaxholm 1894 och på Värmdö 1898. Agrotis sobrina, Gn. Af denna art, som enligt AURI- VILI.II -Nordens fjärilar» är :>mycket siills\'nt i onn-ådets södra delar, något allmännare norrut, troligen utbredd över l6 ENTOMOLOCISK TlliSKRlFI' I(|I4. hela området åtminstone upp till polcirkeln», har jag lyckats fånga 7 hannar ocli 4 honor vid Rådmansö, Vaxholm, \'ärmdö, Rosersberg och Spånga. De torde samtliga när- mast tillhöra TUTTS v. snffusa, med obetydlig, hos somliga nästan ingen gräpudring i rotfältet, utan nästan enfärgat mörkbruna — honorna dock något ljusare rödbruna — med tämligen t\-dliga mörkare tvärlinjer av sanniia färgton; bak- vingar brungrå, ljusare vid basen och inkanten. 3 af hannarna från Vaxholm och Värmdö hava dock grundfärgen över hela framvingen mera brunaktigt askgrå än rödbrun, och även bakvingarna ljusare gråaktiga än de övriga exemplaren. — De flögo mellan den 28 juli och 10 augusti. Agrotis crugui\ ¥ . 2 hannar och en hona från Vaxholm, Fjällbäck (Bohuslän) och Kinnekulle äro blekt rödaktiga med m}cket skarpt framträdande, svartkantadc ring- och njurfläc- kar. Den förra fläcken är förbunden med inre tvärlinjen ge- nom en smal linje eller, såsom hos ^ från Fjällbäck, därige- nom att fläcken egendomligt nog blivit kil formig, med sin spets berörande sagda tvärlinje; njurfläcken har en starkt utpräglad fläck vid sin utkant. Även tappfläcken är ganska tydlig. — Dessa exemplar torde vara att hänföra till I'^Sl'ERS 7'. omega. Agrotis obscitra. Braiim. Imi Ç från Vaxholm hai" ring- fläckens yttre, nedre del så långt utdragen, att den nästan berör njurfläcken. — En Ç, tagen vid Rosersberg, saknar framkantens röda färg, grundfärgen är på fram vingarna grå- brun, av tvärlinjerna samt ring- och njurfläckarna synes en- dast den ljusa fyllningen, och mellan berörda fläckar står en något mörkare skuggning. Detta exemplar synes vara ESPERS T. obdiicta. Agrotis proniiba, L. Denna allmänna och synnerligen variabla nattfjäril har Tul T sökt indela i en del varieteter förutom Treitsciikks v. innnba. Vid granskning av min samling har jag utom LiNNÉS huvudform, den på framvin- garna nästan enfärgat Ijusgräa, och förenämnda v. in?iubo, den enfärgat svartbruna, funnit: TuTTS v. ochrca, enfärgat rostgrå; v. ruf a, enfärgat roströd; i', bnmnea, enfärgat röd- brun; subv. grisca-brjninra, rödbrun med grå framkant samt mörka fläckar framför och bakom ringfläcken; r. coirn/esci'9is, J. MEVES: LEinDOPTEROLÜGISKA ANTECKNINGAR. 1 7 skiffergrå, nästan enfärgad; subi-, disîincta-cocnilcsccns, skif- fergrå, med mörka fläckar framför och bakom ringfläcken, mörk njurfläck samt ljusare, grå framkant; ävensom siibvar. ochyea-bntiinca. Ett ovanligt praktfullt han-exemplar, som jag tagit })å Skarpön vid Vaxholm den 28 juli 1893 och hänfört till sistnämnda subvarietet, torde kanske förtjäna en särskild beskrivning: Thorax ovan brunaktigt mörkgrå, halskragen vid basen rödgul, däröver står en vit linje och ovanför denna ett mörkbrunt band, överst kantad med vitt. Framvingen är svartbrun, ett rödgult, utåt gulrött längsband löper helt nära framkanten från roten till något bortom ring- fläcken, som beröres därav; ringfläcken rödgul, svartkantad, med mörk dubbelkärna, njurfläcken mycket fint kantad med mörkt rostrött, inuti svart med en mycket fin ljusgrå tvär- strimma i mitten ; tvärlinjerna äro starkt markerade, den inre dubbel med svartbruna kanter och ljust grågul ifyllning, den yttre verkar såsom en enkel, tandad, svart linje stående i ett brett, ljust grågult tvärband, vilket sträcker sig över hela vingens bredd; innanför ringfläcken står en svart kilfor- mig fläck, som med sin spets når inre tvärlinjen; mellan ring- och njurfläckarna befinner sig en svartkantad, brunsvart, spetsvinklig trekant, med sin bas stödjande sig mot njurfläc- ken; i vingens mitt står en ljusare skuggfläck, på sin inre del nedanför ringfläcken rödpudrad; i mittfältet äro ribborna svartpudrade, isynnerhet i b och 2; våglinjen tydlig, grågul, begränsad inåt av ett brett, mörkt gråbrunt band, nära framkanten dessutom av ett skarpt svart streck, som är sam- manhängande och ej, såsom vanligt, uppdelat i tvä fläckar; på utsidan begränsas våglinjen av ett ljusare, askgrått band, som sträcker sig ända till utkanten; båda dessa band äro ge- nombrutna av ljusare ribbor med därå stående små svarta punkter; utkanten har tydliga svarta, trekantiga fläckar; fran- sarne med 2 mörka delningslinjer, i innersta delen äro fran- sarne mörkare gråbruna, mellan de båda delningslinjerna lju- sare askgräa, i deras spets vitaktiga. Bakvingarna hava ovan vanlig teckning och färg. På undersidan märkes stark röd- pudring pä framvingcns fram- och utkanter samt på bakvin- gens främre fjärdedel; bakvingarna äro undertill försedda med tydlig diskpunkt. E)ilottiol. Tidskr. Arg. jj. H. i (içi^). 2 I s ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. Såsom kuriositet ma anföras, att vid fångst på äpple- hängen ett exemplar, väl igenkännligt genom en stor avskavci fläck på ena framvingen, observerades såsom nattlig stam- gäst under ett par veckors tid. Den kom alltid först till hängena och lämnade dem såsom sista man. Slutligen var den borta; den hade kanske dukat under av delirium tre- mens, ty spirituösa fanns i tillräcklig mängd pä hängena. Agrotis orboiia. MuFN. En J* tagen vid Fjällbäck i Bo- huslän tillhör v. virgata, TüTT, prydd som den är med mörk mittskugga över hela vingens bredd. Agrotis comes, Tr., ab, prosegua, Tr. En (^ av denna aberration togs i Martebo på Gottland den 3 augusti 1885. Agrotis castanea, EsP. Av denna mycket sällsynta art, vilken först i Sverige av W. Meves är 1883 upptäcktes på Dalarö i Södermanland (Entom. tidskr. j: 71), sedan av Wer- melin togs vid Erstavik, likaledes i Södermanland (Entom. tidskr. c: 96), fångade jag 1896 två exemplar på Värmdö, av vilka det ena, Ç, tillhörde x\ lacvis. Haiv. och det andra, likaledes en $, en ovanligt mörk, förut ej beskriven form (Ent. tidskr. 18: 62). Ar 1897 lyckades jag taga ytterligare en $ av v. laevis på Värmdö (Ent. tidskr. 20: 220). Före- nämnda mörka exemplar, som togs den 6 augusti 1896, är å alla vingarna mörkt sotgrått, med å framvingarna högst otydliga svarta tvärlinjer och begränsning av njurfläcken, samt mycket svaga spår av en ljusare våglinje. Jag skulle därför vilja kalla denna form ab. fnviosa. Agrotis hypei'borea, Zett. En $ från Rosersberg och en $ från Hälsingland, liksom ock en av mig i Hardanger (Norge) tagen $ synas tillhöra huvudformen, varemot 2 cfj* från Kall i Jämtland stämma med Zetterstedts beskriv- ning på v. alpicola Zett. Av v. carnica. Hering, har jag 2 exemplar tagna av RUDOLPIII i Jämtland. Agrotis boja, Fab. Denna art, som i »Nordens fjärilar» uppgives såsom tämligen sällsynt och av Lampa i > h'örteck- ning över macrolcpidoptera» såsom rar, har jag funnit vara allmän på Värmdö, där jag utom huvudformen tagit alla de av TUTT benämnda varieteterna, nämligen: purpurea, pur- purröd; grisea, blekt gråbrun samt cocrulescens. roströd med dragning åt skiffergrått. Dessutom fick jag vid Rosersberg J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 1 9 den 20 augusti 1887 en Ç, som utmärker sig genom mycket matta teckningar på gulgrå botten, men har innanför fram- vingens hela, knappt skönjbara våglinje en rad väl markerade svarta punkter. Jag har därför kallat den ab. punctata (En- tonî. tidskr. 8: 177, ç: 17), — - En annan Ç frän Södertälje, den 22 augusti 1913, är iögonenfallande genom den yttre tvär- linjens ovanliga form; den vanliga dubbellinjen är nämligen förenad till en enda och består av sammanhängande svarta bågar, som stå pä den yttre försvunna delen av dubbellinjen och med sina valv nä intill den likaledes försvunna inre de- len. Grundfärgen är densamma som hos coenilescevs. Jag föreslår att den kallas ab. xysti. — En enstaka $, likaledes från Södertälje och tagen den 31 juli 1913, är nästan enfär- gat mörkt brungrå; blott 3 i tvärrad ställda svarta punkter vid våglinjens främre början, några små svarta punkter i framkanten, markerande tvärlinjernas begynnelse, samt den mörka fläcken i njurfläckens nedre del framträda tydligt. Den kunde benämnas ab. inoiiac/ii. Agrotis rhactica, Stdgr. Av denna i »Nordens fjärilar» ej såsom svensk upptagna art har jag av RUDOLPHI förvär- vat en $, tagen i Hälsingland 1894. Staudinger upptar i sin katalog av 1881 denna fjäril visserligen såsom en va- rietet av A. sincera H. S., men analklaftarnas ej obetydliga olikhet (jfr AURIVILLII »Nordens fjärilar» sid. 116) synes berättiga den att upptagas såsom själfständig art. Agrotis c-nignnii, L. En $ från Vaxholm är att hän- föra till TuTT.S v. siiffusa; den är nämligen djupt violettsvart på framvingarna, och även bakvingarna äro nägot mörkare än vanligt mot utkanten. Agrotis xauthographa, F., ?'. cohesa, H. S. Av denna Ijusgraa varietet har jag lyckas fånga 3 exemplar vid Vaxholm. Agrotis riibi, ViEW. En vacker form av denna art er- höll jag på Väddö den i juli 1890. Den skiljer sig från den vanliga genom mycket starkare mörkskuggad inre tvär- linje och utpräglad mittskugga, varjämte den yttre tvärlinjen är på utsidan begränsad av ett svartbrunt band; våglinjen är ljus, utkantsfältet svartbrunt; i övrigt är grundfärgen ljust kastanjebrun. Med anledning av dess tvärbandade utseende torde den kunna benämnas ab. fasciata. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. Agrotis dalilii, Hb. har jag påträfiat så langt norrut som vid Rosersberg och på Rådmansö. På Värmdö var den alls- icke sällsynt i augusti månad, såväl huvudformen som Ti l TS v. rufa, den senare djupt rödbrun med dragning ät purpur. Agrotis brunnen. F., %'. lucifera, EsP., mörkt purpurfärgad, med rödaktigt mittfält, ef och $ fångades på Värmdö i juli 1898. Agrotis brunnca, v. nigricans, HOM. Av denna svart- aktiga varietet fick jag ^ och Ç pä Värmdö i juli 1898, samt en $ vid Södertälje i juli 19 13. Agrotis f estiva. Hb. Med ledning av Au Rl villi l och TUTTS beskrivningar har jag sökt inrangera de av mig er- hållna exemplaren av denna mångskiftande art efter dess olika former, och antecknar dem nu sålunda: Huvudformen: mörkt purpurfärgad eller rödbrun med ljust rotfält, utan mörk kvadratfläck mellan ring- och njur- fläckarna; v. subrufa, H.\W.: rödbrun grundfärg, lued mörk kva- dratfläck ; v. conflua, H. S.: ljust roströd, utan kvadratfläck; v. niendica, F.: ljust roströd, med kvadratfläck; v. primulac, EsP.: ljusgul, med kvadratfläck; subv. quadrata, TUTT: skififergrå, med starkt markeratl kvadratfläck och dylik fläck innanför ringfläcken; ab. diducta, Zett. : enfärgat rödbrun, tvärlinjerna nästan enkla, inga gränsfläckar vid ringfläcken. Av ovanstående former synes åtminstone i Uppland hu- vudformen vara mindre allmän, däremot subrufa den vanli- gast förekommande. Av den ganska avvikande diducta har jag erhållit endast ett exemplar, en Ç, vid Vaxholm den 9 juli 1894. Agrotis depuncta. L. förekom ej sällsynt vid Vaxholm. En därstädes den 6 augusti 1894 tagen Ç med rödbrun grundfärg torde kunna hänföras till v. ine?idosa, Hb. Agrotis siniulans, HUP^N. En $ togs så sent som den 14 augusti i Spånga. Agrotis siniulans, t. suffusa. TlJTT. 2 $$ från Söder- tälje, med framvingarna mörka, svartaktiga, men med tydliga tvärlinjer och stigmata, med även bakvingarna J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 2 1 svartaktiga, ljusare mot roten, kunna hänföras till denna form. Agrotis ircHssa, Hb. Denna sällsynta art har jag i 7 e.xemplar lyckats fånga vid Rosersberg och Vaxholm samt på Rådmansö åren 1883 — 1893. Ar även av J. Peyron fun- nen på Lidingön 1905 (Ent. tidskr. 72; 125). Agrotis exclamationis L. Följande avvikande former hava tagits, förutom den allmänna huvudformen: v. picea. Haw.: svartgrå grundfärg, en Ç tagen vid Sö- dertälje den 12 juli 191 3; v. pallida, TUTT: blekt vitgrå, en $ frän Vaxholm den 6 juli 1894; samt v. bnmnca, TUTï: mörkt rödbrun, 3 exemplar från Väddö, Rådmansö och Vaxholm. Agrotis nigricans, L. Följande frän huvudformen av- vikande former torde få antecknas: v. riibricans, EsP.: ljusare, fram vingarna rödaktigt mörk- bruna, frän Rosersberg och Vaxholm; v. qnadrata, TUTT: rödaktigt mörkbrun, med utpräglad svart kvadratfläck mellan ring- och njurfläck, från Vaxholm och Värmdö; samt v. ursina, GoD.: svartbrun, tvärlinjer, ring- och njurfîac- kar mörkare, den senare stundom vitkantad; en ^ och en $ från Södertälje och Vaxholm. Agrotis islandica, Stdgr, v. rossica, Stdgr. På Skarpö nära Vaxholm hade jag den 7 augusti 1893 lyckan att fånga denna fjäril, en oskadad ^, varav huvudformen är känd frän Island, Labrador och Grönland samt nämnda avart från Si- birien, men bäggedera voro då okända för svenska faunan (Ent. tidskr. /j; 95, 123.) Lämpligt vore kanske att här lämna en fullständig beskrivning av det fängna exemplaret: Huvud och halskrage ljust rödaktigt brungula, på hjäs- san mellan antennerna en mörkbrun fläck, vinglock och mel- lankropp mörkbruna, den senare baktill med ljusgråa tofsar försedda med två mörka tvärband. Bakkroppen askgrå. FVamvingarnas grundfärg ljust rödaktigt gulbrun, inre och yttre tvärlinjerna vågiga, den förra med 3 stora bågar, den senare, ehuru tämligen långt avlägsnad från njurfläcken, gör närmare framkanten en skarp sväng inåt, sä att den slu- 3 2 ENTOMOLOGIS K TIDSKRIFT 1914. tar framom nämnda fläck; tvärlinjerna äro dubbla, mörkare, fyllda med grundfärgen; ring- och njurfläckarna blågråa, gul- kantade, nnxket tydliga; tappfläcken stor, svartkantad, fylld med mörkgrått, vilken färg, ehuru något ljusare, även upp- tar fältet I b från roten till 3-ttre tvärlinjen; i framkanten av sagda fält, innanför tappfläcken, står ett grönsvart långs- streck, som inåt når intill den ofullständiga rottvärlinjen; en kilformig fläck innanför ringfläcken och fältet mellan ring- och njurfläckarna äro likaledes grönsvarta; utanför ringfläc- ken befinner sig en stor, trekantig, grönaktigt brun skugg- fläck, med njurfläcken till bas, framkanten till sida och med spetsen nående till våglinjens utgångspunkt vid framkanten. Våglinjen är fin, sammanhängande, vid ribban 7 med en in- gående vinkel, av grundens ljusa färg, men på insidan smalt mörkskuggad; utkantsfältet är mörkt gråbrunt, med otj-dliga trekantiga svarta kantfläckar mellans ribbornas ändpunkter. Fransarna äro bruna och delas av en otydlig, fin, ljus linje. Bakvingen är gulgrå med mörkare utkantsfält, månfläck och ribbor, dess fransar vita med bred, brun delningslinje. An- tennerna med tofsiga pyramidtänder; analklaftarna långa, mycket smala, jämnbreda. Agrotis fritid. L. Av denna art har jag utom huvud- formen — mörkt gråbrun grundfärg, med ljus framkant och tydliga teckningar — erhållit: v. detorta, Ev. : blekt gulbrun, med något ljusare fram- kant, teckningarna mer eller mindre tydliga; från Borgholm och Ottenby på Öland samt Hällekis i Västergötland; v. valligera, Haw.: rödbrun, utan ljus framkant, med tydliga tvärlinjer; en cT fi'ån Södertälje; v. vitta, Hb. : skifierbrun med ljus framkant och mer eller mindre tydliga tvärlinjer; från Vaxholm; samt v. obelisca, Hb.: blekt skiflergrå, utan ljus framkant, teck- ningarna otydliga; en Ç från Spånga. Agi-otis scgetiiin, SCHIFF., v. snhatmtus, Haw. Av denna ganska avvikande varietet, svart, med en rad små ljusa fläc- kar på våglinjens plats, fick jag en cT pä Rådmansö 1884 och en $ på Väddö 1890. Agrotis covticea, Hb. Bland huvudformen är att märka en ^ från Vaxholm, som har den eljest hos denna art starkt J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 23 utvecklade tappfläcken endast punktförmig; en $ från Väddö har den, i motsats härtill, ovanligt lång och därjämte, genom bred svartpudring av bakre diskribban, skenbart utdragen ända till den stora svarta njurfläckens nederkant, varigenom uppstår en starkt markerad teckning av en svart bila med eggen vänd mot framkanten och skaftet mot roten. Dessutom må antecknas följande förut beskrivna former: c', siibfuscus, Haw/ grundfärg mörkbrun, tvärlinjer och stigmata nästan försvunna i den enfärgade grunden; en $ från Vaxholm; samt v. hninnea, TUTT: rödbrun, svartpudrad, tvärlinjer och stigmata tydliga, från Rädmansö och Väddö. Agrotis praecox, L. Denna sällsynta och vackra art har jag från Ingarö i Södermanland, 1882, och Södertälje, 1913. Agrotis occulta. L. En ovanligt vacker $, tagen vid Sö- dertälje den 30 juni 191 3, utmärker sig från den vanliga huvudformen genom betydligt starkare blåpudring över hela framvingärna, varjämte bakvingarna äro sotsvarta, mycket mörkare än vanligt, saknande huvudformens gulaktiga an-' strykning och i färg bjärt avstickande mot de snövita fran- sarna. Alla vingarna äro dessutom något bredare än van- ligt. Avståndet mellan vingspetsarna är 62'". Framvingarnas alla teckningar äro fullt tydliga. Då ej ens TuTT synes ha fått denna avart i sikte, tillåter jag mig föreslå benämningen ab. caerulesccns. Charaeas graminis, L., v. albipiinctata, Lpa. En vid Dufed i Jämtland tagen Ç tillhör denna av Lampa såsom sällsynt uppgivna varietet. Mainestra nebulösa. HuFN., har jag tagit så nordligt som Väddö. Mainestra thalassina, RoTT. Av denna art har jag fått följande avarter: v. achates. Hb.,' som är mera enfärgat rödaktig än hu- vudarten; en ef frän Stockholmstrakten 1883, 2 $$ från Värmdö 1892 och Spånga 1889; samt v. Jiuincralis, Haw.: gråbrun; en ^ från Södertälje 191 3 och en $ från Värmdö 1898. Mainestra disshnilis, Knoch. Av denna allmänt före- kommande art äger jag följande avarter: 2 4 ENTOMOI.OGISK. I'lDSKKlKT IÇI^. V. snäsa, Bkii.: Ijusbrun, svartfläckig; ^ frän Dalarö, Södermanland 1885, Ç från Vaxholm 1894; v. %u-latinwn, EsP. : mörkbrun med blandning av ask- grått, nästan enfärgad; $ från Värmdö 1892; samt v. confliicns, ESP.: svartgrå, nästan enfärgad; cT ^'ån Värmdö 1892, $ från Spånga 1889. Mamcstra pisi. L., 71. splendens, Steph.: rödbrun, näs- tan enfärgad utom den vita våglinjen; en $ från Värmdö 1892. Mamcstra brassicae, L., v. decolorata, Stdgr.: ockragrå, mörkfläckig, med vit njurfläck och våglinje; en ^ från Råd- mansö 1884; v. albicolon, St.: grå, fläckad med gult, våglinjen tyd- lig; den hos oss allmännaste formen (se Entom. tidskr.^j"; 87); från Spånga, Vaxholm och Stockholm, samt v. albidili)ica, Haw.: svart med vit njurfläck och våg- linje; ef frän Södertälje 1913. Manu strå glauca, Hb. En starkt blågrå Ç, kläckt 1891 ur en larv tagen så sydligt som vid Torreby i Bohusläns "kustland, skiljer sig iögonenfallande frän uppländska exemplar, i det att våglinjens ovanligt grova svarta kilfläckar samman- hänga med varandra och med den likaledes ovanligt förtjoc- kade halvmän formiga svarta fläcken nära inkanten, varige- nom fjäriln erhåller ett synnerligen prydligt utseende. Upp- märksamhet borde fästas därå, huruvida ej denna avvikande form möjligen är konstant i södra delen av landet, åtmin- stone i dess lågland, där arten ju emellertid torde förekomma mycket sparsamt, I så fall skulle huvudformen utgöra en mellanform mellan den lappländska v. lappo, DUP. och den nu beskrivna, vilken jag skulle vilja benämna ab. ornata. Av förenämnda v. lappo har jag år 1890 fått kläckt en $ från en larv, som jag tagit i Spånga (Ent. tidskr. /j;95). Manustra dentina, Hb., v. latenai, PlER. Denna mörka varietet fann jag på Rådmansö 1884 (I^it. tidskr. 7; 103). v. dentina, Fab. (ej Hlî). Atminstone i Uppland sy- nes denna mera rostfärgade form var lika allmän som HCb- NERS huvudform. v. Jiilaiis, Zett. ( = leucostignia, I Ia\V.) En ^ tagen på Rådmansö 1885 torde närmast vara att hänföra till denna nordiska form (i'Lnt. tidskr. /.- 103). J. iMEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 25 En Ç från Hälsingland har ett egendomligt utseende. Färgtonen är gulbrun med jämförelsevis otydliga teckningar; de eljest uti ett mörkt fält liggande vita »tänderna» äro bort- fallna, så att mittfältet nedanför bakre diskribban består av en stor mörkbrun fläck, som sträcker sig till nära bakkan- ten, endast genomskuren av den något ljusare ribban 2 och den nästan omärkligt ljusare ribban 3. Jag föreslår benäm- ningen ab. edentata. DiantJioccia proxima. Hb., ab. ochrostigma, Ev. En $ av denna avart är tagen i Spånga. Ammoco7iia cacciniacula, F. En $ från Svartsjö håller endast 35'" mellan vingspetsarna, en annan från samma trakt däremot 45'". En vid Svartsjö d. 11 september 1886 fångad $, som mellan vingspetsarna häller 43'", har framvingarna påfallande ljust gulaktigt gråa och saknar såväl den mörka skuggfläc- ken utanför njurfläcken, som den bruna beskuggningen in- nanför våglinjen. Den kunde benämnas ab. pallida. Polia polyinita, L. En Ç från Värmdö häller ej mindre än 42'" mellan vingspetsarna. Miselia oxyacanthac. L. En stor $ från Värmdö mäter mellan vingspetsarna 45'". En (^, tagen vid Svartsjö den 11 september 1886, en $ från samma trakt och år av den 10 september, ävensom en $ från Södertälje den 3 oktober 1913 äro på framvingarna prydda med silvervita tvärband innanför våglinjen, med eller utan svaga mörkare pilfläckar inom bandet. Den torde kunna kallas v. argcntca. Hadeiia porphyrea, ESP., var ej sällsynt pä Värmdö och vid Södertälje. Hadejia adusta, E.SP., v. baltica, Hering fann jag vid Södertälje den 3 juli 191 3; v. duplex. Haw. : svartbrun, nästan enfärgad; en cT från Dalarö den 25 juni 1884, en $ från Vaxholm den 13 juli 1894; v. satura, St., liknande duplex, men med det svarta längs- strecket vid tappfläcken starkt utbildat i längd och bredd, en $ från Väddö. Jladeua lateriiia. HUFN. En svartbrun $, utan andra 2 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1914. teckningar än njurfläckens vita utkant och en svag ant}-dan av den ljusare våglinjen, påträffades vid Södertälje den 19 juni 191 3. Jag föreslår benämningen ab. 7i?gricans. Hadena sublustris Esi*. Samtliga exemplar jag fått från Vaxholm, Dalarö och Öland likna mera HUBNERS ljust ockrafärgade lithoxylca, än ESPERS mörkt ockrafärgade med framvingarnas inre två tredjedelar mörkpudrade och yttre tredjedelen ljusare. Hadena rurea, Fab., t. piitris, Hß., som betydligt skiljer sig från Fakrich rurea genom sitt mörka tvärband, vilket når över framvingens hela bredd; en $ från Väddö 1890; v. ochrca, TuTT: gulaktig grundfärg, teckningarna t\-- piska; synes vara den i Uppland vanligaste formen: v. interjiiedia, TUTT: rödaktig grundfärg, med de van- liga teckningarna; en $ funnen på Väddö 1890. Hadena reniissa, Hb., har jag tagit så nordligt som på Väddö. Hadena secalis, L. (= didyma, Esp.) Av denna allmänna och ytterst variabla art har jag förutom huvudformen över- kommit följande varieteter, enligt TuTTS utredning och be- skrivningar: ^K nictitans, EsP. : roströd eller rostbrun, tvärlinjer tyd- liga, njurfläcken vitaktig; frän Spånga, Värmdö, Vaxholm och Rädmansö; v. secali)ia. Hb.: lika med föregående, men njurfläcken av grundens färg; en ^ från Värmdö; T. furca. Haw.: grundfärgen lika med föregående, men en stor trubbvinklig triangel, vars bas bildas av framkanten och vars spets icke när bakkanten, ävensom utkantsfältet äro betydligt mörkare, njurfläcken är \'it eller rostfärgad; från Stockholm, Värmdö och Rådman sö; T. nigra, Tl'TT: svart, enfärgad, njurfläcken \'it eller rostfärgad; från Vaxholm och Rosersberg; v. lugejis, Haw.: svartaktig, tvärlinjerna dock synliga, men utan svart längsstreck dem emellan, njurfläcken vitaktig eller rostfärgad; från Rosersberg och Vaxholm, likväl blott honor; v. Icucostignta, Esp.: svartaktig, tvärlinjerna dock syn- liga, ett svart längsstreck mellan dem, njurfläcken vit eller gulaktig; från \''ärmdö och Spånga; samt J. MEVES: LEPIDOPTEROI.OGISKA ANTECKNINGAR. 27 V. ociilca, Gn.: Till teckning \\V-a. fiirca, men grundfärgen är ljust gulgrå; en Ç från Svartsjö. Hadcna litcrosa, Hb. Denna lilla vackra och sällsynta art har jag funnit vid Vaxholm (Ent. tidskr. ij: 96) och pä Värmdö, inalles en $ och 5 ÇÇ. Av dessa äro 4 honor från nämnda platser av åren 1894 — 1897 avvikande i så måtto, att vinglock och mellankropp i stället för gråa äro rödbruna, starkt avstickande mot den gråa halskragen, var- jämte yttre mellanfältet är mycket starkt rosenrött, ej blott med röd anstrykning. Jag skulle vilja kalla denna vackra form v. de lic at a. Hadcna strigilis, Cl. Följande avarter torde fä anteck- nas såsom funna hos oss: v. pracduiicula, Haw.: ljust askgrå grundfärg med grå- vitt yttre mellanfält, till utseende och storlek vid flyktigt på- seende något liknande Hadcna litcrosa, Haw; en ^ på Värmdö 1897; v. siiffiiruncula, Frey.: askgrå, med rödaktigt grått yttre mellanfält; från Vaxholm, Värmdö och Södertälje, 1893 — 1913; v. acrata. ^SV.^^ab. latruncula, Lang.: enfärgat mörk- grå, den yttre tredjedelen något ljusare; från Värmdö 1896 och 1897; v. rufa, TUTT: Inre "/a svarta, yttre Va mörkt rödgrå, teckningarna tydliga; en $ från Södertälje 1913; samt v. aethiops, Haw. : enfärgat brunsvart, teckningarna näs- tan försvunna; en $ från Halland 1886. Diptcrygia scabriuscnla, L., v. pinastri, L. Djupt svart, ej svartbrun; från Värmdö och Södertälje. Hyppa rcctilinca, Esp., v. semivirgata, TUTT. Av denna vackra varietet, utmärkt därigenom att hela fältet mellan rottvärlinjen och yttre tvärlinjen nedom njur- och ringfläc- karna ända till bakkanten är svartbrunt, har jag fått en cT på Värmdö 1896 och en $ vid Vaxholm 1894. Nacnia typica, L. Vid Södertälje erhöll jag år 191 3 två något avvikande honor med djupt svart grundfärg, nå- got litet ljusare dock i }'ttre mellanfältet och i utkanten; ribborna vita. Ilclotroplia Icncostigina, Hr>., ab. fibrosa, Hb. Av denna form har jag fått tvä hannar och två honor vid Rosersberg 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT igi4. och Svartsjö, varjämte jag har 2 honor från Ottenby på Öland. Övergångsformer förekommo emellertid vid Sö- dertälje. Hydroccia niciitaiis, Bkii. I sitt arbete »The british noctuae and their varieties» har TuTT från denna art skilt den eljest vanligen såsom varietet därav uppförda lucens, Frr. och av anförda skäl upptagit den sistnämnda såsom en sär- skild art. Som den redan genom sin storlek mycket avvi- ker från 7iictltans — av de i min samling befintlign nictitmis håller ingen över 31'" mellan vingspetsarna, medan ingen lucois understiger 34'" — , och i synnerhet då, så vitt jag kunnat se på torra exemplar, även analklaffarna visa olikheter, i det att lucens har dem betydligt bredare bilformiga, har jag ej tvekat att här nedan uppföra lucens såsom egen art; detta även med hänsyn därtill, att även lucens i likhet med nictitans inom sig innesluter åtskilliga olika färgvariationer. Såsom lokalform kan lucens ej anses, enär den åtminstone enligt min erfarenhet förekommer på samma lokaler som nictitiDis. Av den sistnämndas variationer har jag funnit: v. auricula, Haw.: med vacker djupröd grundfärg och vit njurfläck; 5 exemplar från Rosersberg, Värmdö och Vaxholm ; 7'. erythrostignia, Haw.: ungefär lika auricula, men med röd njurfläck; 5 exemplar från Rädmansö, Vaxholm, Stock- holm, Rosersberg och Spånga; samt v. obscura, TUTT: mörkt rödbrun, med gul eller vit njur- fläck; 4 exemplar från Södertälje. Hydroecia lucens, Frr. Utom huvudformen: mörkt brun- röd i grundfärg, en <$ tagen i Rosersberg den 21 aug. 1887, hår jag fått v. pallida, TUTT: mattgrå med svag dragning till rött, njurfläcken vit; en $ från Rådmansö den 10 augusti 1884'; samt v. ruf a, Tutt: klart ljusröd; tre exemplar från Rådmansö, Vaxholm och Dalarö. Hydroecia viicacea, ]£sr. Iluvudartcn har jag funnit vid ^ Detta är samma fynd, som oiiinämncs i Eutom. tidskr. 7; 103 un- der namn av Hydroecia nictilans, v. lucens, Frr. J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 2Q Vaxholm, Vänndö och Södertälje. En $ mäter ej mindre än 42'" mellan vingspetsarna. — Avarter har jag två, nämligen 7\ g-risca, TUTT, vitgrå med någon dragning åt köttfärg; en hona från Spånga 1889; samt v. brunnca, TUTT, fram vingarna bruna; två hannar från Värmdö 1896 och 1898. Nonagria typhac, Thnbg. Tagen så nordligt som Rimbo i Uppland af W. Meves. Tapi}wstoIa inusculosa, Hb. Denna art uppgives i »Nor- dens fjärilar», 1888 — 1891, dittills vara funnen endast i Jyl- land. Vid närmare granskning av mina under signaturen T. Jielhiianni placerade exemplar fann jag emellertid, att tre av dem. nämligen en ^ och en Ç tagna på Skarpön vid Vaxholm den 8 och 5 augusti 1893, ävensom en $, fångad på Värmdö den i augusti 1896, måste tillhöra muscnlosa. Då dessa båda arter äro mycket lika varandra, är det ej omöjligt att flera svenska exemplar av viusculosa finnas i samlingar under orätt namnbeteckning. Hos hannarna är väl säkraste igenkänningstecknet analklafifarnas form, ty ej alltid framträda framvingarnas två vitaktiga längsstreck fullt tydligt, särskilt om exemplaret råkar vara något slitet. Tapinostola hclluiaimi. Ev., jämte dess ab. satnrata lyc- kades jag få i 13 exemplar vid Rådmansö, V^axholm, Värmdö och Södertälje; bada formerna förekommo på samma lokaler och tider (Entom. tidskr. 7; 103, 75; 96). Även Wkrmelin har funnit arten i Södermanland (Entom. tidskr. 12: 15.) Jag har exemplar, som ej hålla mer än 21 — 22'" mellan vingspetsarna, utan att därför tillhöra 7". />//'îy<7; de äro hannar, vilkas analklaffar giva utslaget. Lcucania impuva. Hb., v. fuligoshia, Haw. Till denna varietet, vilken har ett mindre antal svarta punkter på fram- vingarna än HüBNERS huvudform, höra alla de av mig tagna zw//^/'rt-exemplaren från Rådmansö, Stockholm, Spånga, Vax- holm och Södertälje. De saknaden ena av dubbelpunkterna ovanför mittribban och punkten nära inkanten på framvingarna. Leucmiia pallcns, L. Exemplaren av höstgenerationen, augusti — september, synas vara påfallande mindre, 29 — 30'", än de från sonnnaren, juni — juli, som mäta 32 — 38'" mellan vingspetsarna. Av 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 9 I 4. 7'. ocliracea, St., — soni har franivingarna ljust rostfär- gade med svagt rödaktig anstrykning, mörkare streck mellan ribborna, de mörkaste vid bakkanten, samt bakvingarne något gräpudrade — har jag två honor frän Vaxholm 1893, och Stafsjö i Södermanland 1898. Lcucaiiia coniuia, L., v. ocJiracea, TuTT. Av denna form, vars grundfärg på fram vingarna är brunaktigt ockra, dragande i rött, har jag exemplar från Hälsingland, Råd- mansö och Vaxholm. En vid Södertälje den 6 juli 191 3 tagen $ har hjässa, halskrage, vinglock, thorax, bakkroj)p, framvingar och bak- vingar enfärgat Ijusgräa, utan andra teckningar än det svarta rotstrecket och en ytterst liten svart punkt vid diskfältets utkant. Den torde kunna benämnas ab. pallida. Gramnicsia tn'o-rai/iiJiicû, IIuFN., î'. cvidcns, BoRG, med roströd grundfärg pä fram- och bakvingarna. En J* togs vid Vaxholm 1893. Caradrina viorpJieus, HuP'N., v. sepii. Hb. I motsats till Hufnagels gulgråa huvudform skall HCbners scpii vara blekt rödbrun. Den senare formen synes nästan vara den vanligare i Uppland, jag har den från Stockholm, Rådmansö och Södertälje. Caradrhia qiiadripnnciata, Eab., v. alhina. Ev., som är ljust rostgul pä. framvingarne i stället för mörkare askgrå eller gulbrun såsom huvudformen. Funnen vid Vaxholm samt på Gottland och Öland. Caradrina nujietriesi, KretsCIIMAR. Denna sällsynta art har jag fått pä Rådmansö och Värmdö samt vid Spånga och Södertälje (lùitom. tidskr. 7; 103). CaradriJia grisea, Ev., har jag lyckats få på Väddö och Värmdö samt vid Södertälje och Stockholm (Entom. tidskr. 3: 72, 13: 96). Caradrina taraxaci, Hb. Utom den rödbruna huvud- formen med tydliga tvärlinjer har jag fått v. sordida, Haw., rödbrun, utan tydliga teckningar; vid Vaxholm 1893, samt v. redacta, Haw., askbrun, med otydliga tvärlinjer; från Rådmansö, Vaxholm och Värmdö. Rusina nnibratica, GöTZE, v. obscura, TUTT: framvingarna J. MEVES: I.EPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 3 1 enfärgat svartbruna, utan tydliga teckningar, endast njur- fläcken stundom svagt antydd. Avstånd mellan vingspetsarna 27 — 34'". 5 exemplar tagna vid Södertälje 1913. ÄDipJiipyra tragopogoiiis, L., v. tetra, Haw. Grundförgen svartbrun. Flera exemplar från Södertälje 1912 och 1913. Tacniocainpa gothica, L. Av denna synnerligen variabla art har jag tillvaratagit ett stort antal exemplar, till någon del ock genom uppfödning av larver. Jag har sökt ordna dem med ledning av TUTTS bearbetning. Då möjligt är, att en eller annan av hans former äro lokalvarieteter hos oss, har jag för en tilläventyrs blivande närmare utredning härom uppgivit fångstorterna för varje form. Linnés hufvudform gothica, grundfärgen mörkt svartgrå med svart karaktärsfläck (den ringfläcken på sidorna och bak- kanten omgivande mörka fläcken), har jag från Väddö, Yärmdö och Södertälje. Var. pallida, TuTT, blekt vitgrå, med svart karaktärs- fläck, från Södertälje och Martebo på Gottland. — En cT från sistnämnda ställe har på vänstra framvingen karaktärs- fläcken avbruten nedanför ringfläcken. ]\iir. nifcscens, TuTT, rödaktigt grå, fläckig, karaktärs- fläcken svart; från Kall i Jämtland (28'"), Värmdö, Södertälje, Mar- tebo. — En cT, tagen på äpplehängen vid Södertälje den 3 maj 191 3, har högra framvingen 3,5'" kortare än den vänstra, med nedtill avbruten karaktärsfläck på den förra. Var. sîiffîisa, TuTT, rödaktig, enfärgad, utan andra tyd- liga teckningar än den svarta karaktärsfläcken och det svarta längsstrecket i falt i b innanför yttre tvärlinjen. En ^ från \^ärmdö, en Ç från Delsbo i Hälsingland. Var. ruf a, TuTT, ljusröd, med svart karaktärsfläck. 5 (j* J*, men blott i Ç : en ef är från Hälsingland, alla övriga från Martebo och Södertälje. FrtT, brunnca, TuTT, djupt rödbrun med dragning till purpur, och svart karaktärsfläck; från Värmdö, Södertälje och Martebo. Var. obsoleta. TuTT, mörkt svartgrå, utan tydlig karak- tärsfläck; en ef från Hälsingland. Var. gothicina, H. S., rödaktig, karaktärsfläcken blek eller otydlig; från Hälsingland, Värmdö och Södertälje. 32 EN'TOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. J\f/-. ohsolcta-rufcscois. TUTT, rödaktigt gra, med blek eller otydlig karaktärsfläck; två par från Hälsingland. Slutligen torde jag böra anteckna en egendomlig aberra- tion, som jag icke sett beskriven förut. Det är en ef, kläckt 1898 i fångenskap efter en på Värmdö tagen larw Efter grundfärg m. m. tillhör den v. obsolcia, men fältet mellan yttre tvärlinjen och utkanten är genomdraget av längsgående vita streck, som ligga pä eller invid ribborna 2 — 7. Jag skulle vilja kalla den ab. albostriata. Taoiiocauipa pulvcriile7ita, EsP., v. iiainis. Haw., rödak-- tigt grå, betydligt ljusare än huvudformen; en ^ från Upp- land utan närmare angiven f)'ndort, två honor från Värmdö 1898. Taejiiocanipa incerta. HuFN., v. pallida, Lpa; en ^ fi-ån Södertälje; 7'. nebulösa, H.\w.: mörkt skififergrå med rödaktig an- strykning och med mittskugga; från Rådmansö, Vaxholm, Värmdö och Torreby i Bohuslän; v. suba-iaceus, Haw. : mörkt skififergrå, nästan enfärgad, med en fin gulaktig våglinje, men med övriga teckningar otydliga; en ^ från Väddö; samt v. fiiscata, Haw.: djupt brunsvart; en J* från Värmdö. Taeniocampa ophna, Hb., har jag från Värmland och Häl- singland; dessutom v. finna. Wv,.\ glänsande skififergrå, med mittlinje (ej band); 3 hanar från Hälsingland, Södertälje och Martebo på Gotlland ; v. grisea, TUTT: ljusgrå, mittskuggan nästan borta; en Ç från Spånga; samt v. into media, TUTT : gråbrun, nästan enfärgad; en $ frän Hälsingland, Panolis griseovariegata, GÖZE, v. grisea, TUTT, är grön- grå i grundfärgen i stället för röd. En c? från Värmland 1884. Pachnobia rubricosa, ¥ av,..7'. pilicornis, Braiim, är skififer- grå över hela framvingen, i stället för rödbrun med grå framkant; en $ frän Hälsingland. Calynniia trapezina, L., v. ruf a, TuTT, ljusröd i stället för vit- eller ockragrå; med tydliga tvärlinjer. Från Stock- holm, Va.xholm, Värmdö och Borgholm åren 1882 — 1897. J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 33 En c^, tagen på Värmdö den 28 juli 1897, utmärker sig genom mörkt roströd grundfärg, pudrad med brunt, och en brunaktig mittskugga, som nedom njurfläcken utsänder en bred gren till framkanten vid våglinjens början; utkantsfältet är brunt, tvärlinjerna tydliga. Kunde måhända benämnas ab. b a di a. Cosmia palcacea, EsP., v. angiilago, Haw. Rikt orange- färgad, teckningarna roströda. Av denna praktfulla form har jag fångat exemplar vid Spånga, Vaxholm, å Värmdö och vid Södertälje, ävensom övergångar från densamma till den ljusgula huvudformen, vilken sistnämnda i sin rent typiska form synes vara mindre allmän i Uppland och Södermanland. Dyschorista fissipuncia, Hw., v. corticea, EsP., mörkt rost- röd i grundfärgen; en ^ från Borgholm, Öland. En ganska avvikande Ç tog jag vid Södertälje den 25 juli 191 3. Framvingarnas grundfärg är ljust askgrå, där och var mörkskuggad, ring- och njurfläckarna av grundens färg, den sistnämnda fläcken i mitten något förmörkad. De van- liga teckningarna mellan sagda fläckar, tappfläckens spets, rotstrecket och kilfläckarna framför våglinjen djupt svarta och skarpt framträdande. Bakvingarna äro även ljust ask- gråa, mot utkanten nägot förmörkade. Den kunde benämnas ab. pallida. Plastenis refusa, L., förekom på Väddö och Värmdö, dock erhöUos endast 3 honor (Entom. tidskr. /J.- 96). Plasterus siibtusa, L. Av denna rätt sällsynta fjäril togos 8 exemplar på Värmdö. VVermelin uppger sig (Entom. tidskr. Ç: 96) hava funnit den vid Erstavik i Södermanland. Cleoceris viniinalis, Fab. Bland de många exemplar jag fått av denna art passa blott 2, en cT och en Ç, från Rosers- berg och Värmdö, in på Fabricii huvudform: framvingarnas inre hälft mörkare, brunaktig, den yttre hälften grå. Alla övriga exemplaren, de flesta från Värmdö, tillhöra HÜBNERS scripta, med ljus silvergrå grundfärg över hela framvingen. Den senare formen synes alltså vara den vanligaste i Uppland. Orthosia lota, Cl., v. pallida, TuTT. Alla vingar ljust gulaktigt gråa, den mörka fläcken i njurfläckens nedra del ävensom våglinjen starkt framträdande. En $ från Stock- holm; samt Entomol. Tidskr. Arg. js H. i (1914). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19x4. V. rufa, TUTT. Framvingar rödaktiga. Tagen vid Stock- holm, Svartsjö och Södertälje. Orthosia circellaris, HüFN., v. ferruginea, Hb., med gul- röda framvingar, tagen vid Vaxholm, Värmdö, Rosersberg och Södertälje. Orthosia helvola, L. Av denna vackra fjäril har jag lyckats erhålla följande fyra från huvudformen avvikande varieteter, vilka fynd omförmälts redan förut i Entom. tid- skrift 18: 62, nämligen v. rufijia, L,. = cate?iata, EsP. : lysande röd, tvärbanden med dragning till purpur; en cT från Svartsjö; v. punica, BoKK.: rostgul med mörka, purpurfärgade tvärband; en Ç från Värmdö; v. ochrea, TUTT: grundfärgen skiftande i grönt; från Värmdö, Svartsjö och Södertälje; samt v. rufa, TUTT: ljusröd, tvärbanden otydliga; från Svartsjö. Orthosia nitida, Fab., som i »Nordens fjärilar» uppgives vara inom Sverige funnen endast i Skåne, Småland och vid Stockholm, var på Värmdö ej synnerligen sällsynt. Utom huvudformen fick jag tre hannar med grundfärgen i ljus se- pia, med de ljusa ribborna ändock starkt framträdande. Över- gångar till huvudformen förekommo emellertid. — Wermelin har funnit arten i Erstavik i Södermanland (Entom. tidskr. c: 96). Xanthiafîdvago, L., v. suffusa, TUTT = cerago, NewMAN, utmärker sig därigenom, att framvingarnas teckningar, mörkt purpurbruna, sammanflyta till en bred, Y-formig tvärteckning. En Ç påträffades vid Södertälje 191 3. Orrhodia van pjmctatujn, EsP., skall enligt »Nordens fjä- rilar» vara funnen endast i Skåne och Blekinge samt vid Västerås. Mycket glad blev jag därför, när jag i april och maj samt i oktober 191 3 på äpplehängen vid Södertälje lycka- des få ej mindre än 9 exemplar, därav 5 hannar och 4 honor. De synas stöta något mera i rött än de fä skåningar jag äger. — J. Peyron uppger den ock vara funnen på Lidingö två gånger (Entom. tidskr. j;2: 126). Orrhodia i>accinii, L. Bland de omkring 100 exemplaren av denna art, vilka jag tagit huvudsakligen vid Södertälje, J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 35 har jag lyckats återfinna samtliga av TUTT i »The british noctuae» upptagna varieteter, och dessutom ett par därtill. De äro, utom LiNNÉS huvudform, som lär vara mörkröd och nästan enfärgad, följande: v. ochrea, TUTT: rostgul med rödaktiga tvärlinjer; en enda Ç frän Södertälje; 7\ variegata, TUTT : rostgul, marmorerad med rött och med gulaktiga ribbor; en från Stockholm, 12 från Södertälje; v. nifa, TUTT: ljusröd eller kastanjefärgad, nästan en- färgad; I från Stockholm, i frän Hällekis i Västergötland och 7 från Södertälje; v. spadicea, Hb.: rödaktig eller kastanjefärgad, med mörka tvärband; 3 från Stockholm, 13 från Södertälje, varibland en $, tagen vid Stockholm den 12 september 1882, utmärker sig från andra vaccinii genom sina långsträckta framvingar, som hålla 15'" i längd och 7'" i bredd; v. växta, Stdgr: rödaktig, med framkant och tvärlinjer mörkbruna, bandet utmed våglinjen samt ring- och njur- fläckarna ljust rödgula; i från Stockholm, 4 från Södertälje, bland vilka sistnämnda en synnerligen praktfull c? har fram- kanten, rotfältet samt ett brett band innanför det ljusa ban- det djupt svarta; v. unicolor, TuTT: rödaktigt svart, nästan enfärgad; i från Stockholm, 8 från Södertälje; v. suffusa, TuTT: rot- och mittfält gråsvarta, bandet ut- med våglinjen rostrött; av denna form, som TuTT säger vara sällsynt, har jag fått endast i Ç vid Södertälje; samt v. obsctira, TUTT: helt gråsvart, med ljusa ribbor; 5 från Södertälje. Denna form torde lätt av misstag kunna hänföras till O. ligula, ESPER, vilken senare art, om den nu verkligen är en självständig sådan, jag aldrig fångat, att döma efter vingarnas form. En avart, som jag ej lyckats inrangera bland ovannämnda former, men som är ganska uttycksfull, har grundfärgen mörkt askgrå, tvärbanden och mittskuggan otydliga hos de mörkaste exemplaren, bandet över våglinjen Ijusgrått, ej rödaktigt. Ett exemplar från Stockholm, 6 från Södertälje. Jag före- slår namnet v. cinerea. En annan form, som jag ej heller funnit hos TuTT, ehuru 36 ENTOMOLOGISK ÏIDSKRIFr 1914. den avsevärt skiljer sig från alla övriga, har hela framvingen ända till utkanten sepiabrun, med något mörkare tvärlinjer och mittskugga samt något ljusare ribbor. i exemplar från Stockholm och 5 från Södertälje. Benämningen 7'. sepia€ vore kanske lämplig. En egendomlighet hos O. vaccinii har jag uppmärk- sammat och funnit även iios de flesta varieteterna, men ingalunda konstant, nämligen att en del exemplar, hannar siväl som honor, hava bakkroppens undersida mer eller min- dre betäckt med breda, blåsvarta, glänsande fjäll. Dessas betydelse förstår jag ej; till art- eller varietetskännetecken duga de uppenbarligen icke, huru utpräglade de än äro. Att jag icke erhållit några vaccinii på Värmdö och andra orter, där jag samlat mina flesta fjärilar, har sin enkla för- klaring däri, att jag ej kunnat kvarstanna på dessa ställen så sent på hösten som till fjärilns flygtid. Scopelosoma satellitia, L., v. 7'iifesce7is, TuTT, utmärkt genom sin röda grundfärg; åtskilliga exemplar tagna vid Södertälje, där även v. bninnca, LpA, erhölls. Scoliopte>yx lihatrix. L., v. siiffusa, TuTT; grundfärgen ljusgrå, utan röda fläckar utanför yttre tvärlinjen. 2 honor från Södertälje. Xylina socia, RoTT., är ej synnerligen sällsynt vid Söder- tälje; nordligast har jag funnit den vid Rosersberg. 2 hannar från Värmdö och Södertälje tillhöra v. unibrosa, EsP., som är blekt rostgul med mörk mittskugga nedom njurfläcken. Calocajnpa solidaginis. Hb., har påträftats vid Södertälje. Plasia vioneta, Fab., v. esjtieralda, OberthCr, är tagen vid Hönssäter i Västergötland; dess grnndfärg är gulvit. Plusia chrysitis. L., v. jiincta, TUTT, vars två metall- band pä framvingen äro sammanbundna genom ett band ut- efter ribban 2, har jag funnit vid Spånga, en J^, å Rådmansö, en $, och vid Stockholm, en $. Plusia jota, L., togs så långt norrut som vid Norrtälje- viken (Entomol. tidskr. j: 103). Anarta cordigera. TllNBG, v. variegata, TuTT, framvingar med grått tvärband mellan ring- och njurfläckarna; en c^ från Qvickjock; samt J. MEVES: LEPIDOPTEROI.OGISKA ANl ECKNINGAR. 37 V. sîiffusa, TUTT, framvingar helsvarta ända till våglinjen, så när som på den vita njurfläcken; en $ från Hälsingland. Aiiarta melanopa, Thnbg, t'. ruprestalis, Hb., med bak- vingarnas vita partier mycket förminskade; 2 hannar från Qvickjock. Anarta fiinehris, Hb., funnen af VV. Meves så sydligt som på Dalarö i Södermanland är 1884. En $ därav finnes i min samling. Erastia uncula, Cl. En $ togs på Rådmansö 1885 så sent som den 26 juli. Catocala promissa, EsP. Av denna vackra och sällsynta art, vilken uti »Nordens fjärilar» uppgives vara inom Sverige funnen endast i Skåne och Hälsingland, fångade jag på äpple- hängen å Värmdö mellan den 22 juli och den 16 augusti åren 1896 och 1897 ej mindre än 6 exemplar, hälften av vart- dera könet (Entom. tidskr. 20: 220). Ophinsa (=Toxocampa) pastimim, Tr., v. pallida, 'Ymtï: mycket ljusare, gulaktig. Togs på Väddö samt i Spånga och Rosersberg. Ophiusa (=Toxocampa) viciae. Hb., om vilken AURI- VILLlUS i »Nordens fjärilar» skriver: »sällsynt, skall enligt Wallengren vara funnen i södra Sverige från Skåne till Uppland; något svenskt exemplar har jag ej sett», lyckades jag den 18 juli 1888 och den 2 juni 1889 att fånga i Spånga (Entom. tidskr. i^: 96). Laspeyria (=Aventia) ßexula, SCHIFF., förekom vid Ro- sersberg 1887 (Entom. tidskr. c: 17). En $, tagen den i augusti, mäter endast 21'" mellan vingspetsarna. Zanglonatha iarsipennalis, Tr., v. bidcnlalis, Hb., med askgrå, ej gulaktig grundfärg; en J* och en $ äro funna vid Södertälje den 14 och 11 juli 191 3. Herminia tentacularia, L., v. modestalis, HEYD.,utan tvär- streck. Uppgives i »Nordens fjärilar» vara funnen i Norges fjälldalar. En ef fann jag på Rådmansö den 11 juli 1885, en annan cT i Kall, Jämtland, den 7 augusti 1892 (Entom. tidskr. /f; 96). Herminia (=^Pechypogon) barbalis, Cl., v. peiiitalis,Y{B.: Framvingarna mörkare gråa med brunaktig ton, inre tvärlinjen starkt bågig, våglinjen gulaktig; bakvingarna ljusare gråa än 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. hos huvudformen med en vitaktig tvärlinje kantad med mörkgrått, såsom fortsättning av framvingens vitaktiga våg- linje. En cT erhölls på Värmdö den 22 juni 1891. Hype7ia proboscidalis, L. En $ mäter blott 29'" mellan vingspetsarna. Brephidae. BrcpJios nothiiDi. Hß. En $ av denna sällsynta fjäril erhöll jag är 1899 kläckt efter en larv, tagen på Värmdö (Entom. tidskr. 20: 221). På Lidingö var den förut funnen rätt ymnigt av J. Peyron (Entom. tidskr. ij: 79). (Fortsättning följer.) Auszug. Rhopalocera. Polyommatus virgaureae, L. Ein Weibchen aus der Provinz Hälsing- land zeigt oben, innerhalb des schwarzen Aussenrandes jedes Hinterflügels, eine Querreihe rotgelber, schwarz eingefasster Flecke, und innerhalb dieser in den Zellen 2 bis 6 eine Querreihe kleiner, aber sehr deutlicher hellblauer, rundlicher Flecke; die dementsprechenden weissen Flecke der Unterseite sind verhältnismässig matt. — Für diesen schönen Falter erlaube ich mir den Namen ab. caeruleocincta vorzuschlagen. Lycaena icarns, Rott. Ein cT. in Svartsjö, Provinz Uppland, gefangen, hat die Unterseite der Vorderflügel mit einem bogenförmigen, dicken, schwarzen Längsstrich in Zelle i b verziert. Es könnte ab. nigroarcuata benannt werden. Vanessa c-album, L. Ein 9, gefangen bei der Stadt Södertälje in der Provinz Södermanland im Jahre 1912, ist auf der Oberseite der Vorderflüge mit weissgelben eckigen Flecken versehen, nämlich in Zelle i b sowohl ein — der hellste und grösste — in der Mitte der Zelle, als auch einer nahe am Aussenrande, und ferner noch einer in Zelle 2, ebenfalls nahe am Aussenrande. Ich schlage vor diese Form ab. gilvomacula zu benennen. Argynnis aphirape, Hb. Ein der Ossianus, Herbst, nahestehendes cf aus der Provinz Helsingland ist oben so stark verdunkelt, dass die rotgelben Zeichnungen verschwunden sind bis auf schwache Andeutungen im Mittel- felde der Vorderflügel, Ringe um den runden schwarzen Fleck ausserhalb der Mitte aller Flügel, und Punkte am Aussenrande, während die untere Seite mit ossianus stimmt. Es hat ein so abweichendes .\ussehen, dass es wohl einen Namen, ab. fusca, verdient. J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 39 Argynnis aphirape. Hb., ab. rudolphii, mihi; ab. basalts, mihi; ab. dis- calis, mihi; ab. Umbalis, mihi; ab. cuUrimacula, mihi; ab. decorosa, mihi; ab. inops, mihi; und ab. selenoidcs, mihi. Alle diese Aberrationen sind näher beschrieben und abgebildet in meinem Aufsatz in dieser Zeitschrift Jahrg. 15, S. 179—189. Argynnis selene, Schiff. Ein bei Stockholm gefangenes $ hat grosse, weissgelbe, sehr hervortretende gelbe Flecke auf der Oberseite der Vorder- flügel, von welchen Flecken zwei in der Zelle i b und einer in der Zelle 2 stehen. Ich möchte diese Form ab lucimacula nennen. Pararge maera, L. Ein bei Rosersberg, Provinz Uppland, erhaltenes cf gleicht sonst der v. monotonia, Schilde, aber unterscheidet sich dadurch, dass die Vorderflügel sowohl oben wie unten in der Zelle 3 mit einem extra, auf der Unterseite weissgekernten Augenfleck versehen sind, ausser dem gewöhnlichen grossen Augenfleck in Zelle 4 und dem kleineren in Zelle 5. Könnte vielleicht einen eigenen Namen verdienen, den ich zu ab. trio- cellata vorschlage. Pararge hiera, F. Ein (f von Rosersberg, Uppland, und ein 9 3-US der Provinz Hälsingland zeigen an den Vorderflügeln oben und unten je einen recht grossen, weissgekernten Augenfleck in der Zelle 3, ausser dem grossen Augenfleck in Zelle 5 und den beiden kleineren in den Zellen 4 und 6. Diese Aberration könnte wohl ab. quadriocellaia genannt werden. Sphinges. Sphinx pinastri, L. Ein bei Södertälje 19 13 gefangenes ^ ist im Farbenton bedeutend abweichend von der gewöhnlichen Form. Mittel- und Hinterkörper sowie auch die Vorderflügel sind nämlich oben viel dunkler, stark in bläulich ziehend; die Hinterflügel sind beinahe schwarz. Ich möchte ihn ab. caerulescens nennen. Zygaena meliloti, Esp. Unter einer grossen Anzahl dieses Falters, zu deren Fang sich mir in den Jahren 1896 — 97 auf der Insel Värmdö in der Nähe Stockholms die Gelegenheit bot, hatte ich das Vergnügen 13 Stücke, Männchen und Weibchen, der v. stenzii, Frr., mit roter Querbinde auf dem Hiaterkörper, anzutreffen. Diese Varietät war früher noch nicht in Schwe- den beobachtet worden. Bombyces. Spilosoma mendica, Cl. Ein 9, gezüchtet bei der Stadt Vaxholm, Pro- vinz Uppland, zeichnet sich durch seine vielen schwarzen Punkte aus. Auf jedem Vorderflügel steht ein kleiner, länglicher Punkt am Vorderrande innerhalb deren Mitte, ein runder und ein länglicher unter der hinteren Mittelrippe, ein runder an der Hinterecke der Mittelzelle, ein länglicher in Zelle 5 nahe des Aussenrandes, und ein sehr kleiner über der Mitte des Innenrandes; ein kleiner verwischter Punkt ist ausserdem an der Oberecke der Mittelzelle angedeutet. — Auf dem Hinterflügel stehen folgende Punkte: ein matter am Aussenrande der Mittelzelle, 3 in einer Querreihe in der Nähe des Aussenrandes von Zelle 5 an nach dem Vorderrande zu, von denen 4° ENTOMOI.OG1SK TIDSKRIFT 1914. der hinterste am grössten und der vorderste am kleinsten ist, und schliess. lieh ein grösserer und ein kleinerer Punkt dicht beim Aussenrande in den Zellen i b und 2. — Für diese auffällige Form wäre wohl der Name ab. multipunctata bezeichnend. Lasiocampa pini, L., trat um das Jahr 1902 und folgende Jahre massen- haft in Norwegen auf und überschritt auch die Grenze der schwedischen Provinz Värmland. Zu bemerken sei, dass hier die Entwicklungszeit 2 Jahre dauerte. Auch im südlichsten Schweden scheint diese Zeit erforderlich zu sein, welches daraus zu schlicssen ist, dass der Prediger und Entomologe J. Andersson im Jahre 1891 berichtete, er habe dort im März Raupen ange- troffen, deren Länge zwischen 20 und 65'" variirte. Es mussten unzweifel- haft sowohl Raupen vom vorhergehenden Sommer gewesen sein, wie auch solche, die schon zwei Winter durchgeschlafen hatten. Durch Zucht einer Menge Raupen erhielt ich manche verschiedene Formen, von denen die folgenden besonders verdienen eingehender be- schrieben zu werden als Repräsentanten verschiedener, bestimmter Gruppen, welche jedoch in sich kleinere Variationen aufweisen. Voraus sei erwähnt, dass in allen Gruppen die Männchen gewöhnlich dunkler als die Weibchen sind. Geht man von der Voraussetzung aus, dass die Hauptform sei wie der Falter meistens beschrieben wird: Vorderflügel oben mit aschgrauer Grund- farbe und schwarzen Querstreifen, das Wurzelfeld und eine Binde hinter der Mitte rotbraun, die Hinterflügel einfarbig braun, so finde ich nun fol- gende Gruppen, die als Varietäten oder Aberrationen anzusehen sind. a) Wurzelfeld und Mittelfeld der Vorderflügel gleichgefärbt aschgrau; innerhalb der tiefschwarzen Wellenlinie läuft ein Band stark ausgeprägter weisser oder (beim 9) grauweisser Pfeilflecke; die Umgebung des weissen Mittelflecks gewöhnlich graubraun verdunkelt. Hierdurch erhält der Falter ein sehr buntes und schönes Aussehen. Männchen kamen recht oft vor, von Weibchen dagegen erzielte ich nur ein Stück. Ab. formosa, mihi. b) Der formosa ähnlich, aber sowohl Wurzel- als Mittelfeld zum grössten Teil dunkel rotbraun, sonst graumeliert; die Hinterflügel dunkel schwarz- braun. Selten, nur ein (J' erhalten. Ab. fusca. mihi. c) Alle Hügel hell isabellfarbig, wenig verdunkelt gegen die Wurzeln, bisweilen am Aussenrande etwas grau bestäubt, ohne andere Zeichnungen als die etwas dunkleren Querstreifen und den weissen Mittelfleck. Selten, nur $9 erhalten. Ab. Isabella, mihi. Pterostoma palpina, L. Durch Zucht einer Raupe von der Insel Värmdö in der Provinz Uppland erhielt ich ein bemerkenswertes cT folgenden Aus- sehens: Die Grundfarbe der Vorderflügel oben dunkel rotgelb, gegen den Aussenrand aschgrau, die Querstreifen sehr verdeutlicht durch die auf den Rippen stehenden, ausgeprägt schwarzbraunen Doppelpunkte, die Franzén des Hinterrandzahnes schwarzbraun, die Hinterflügel schwarzbraun mit hellerem Querstreif, das Feld hinter diesem noch dunkler als die Wurzel hälfte. Dieses interessante Stück würde, den Vordcrflügeln nach, der v lapponica Teich zugeführt werden können, wären nicht die Hinterflügel letzt genannter Varietät weiss. Ich schlage deshalb den neuen Namen ab. fusca vor Cytnatophora flavicornis, Ct., ab. unitnaculata, mihi, die sich dadurch aus J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKN'INGAR. 4 1 zeichnet, dass die Ringinakel gänzlich verloren gegangen ist. Ich habe sowohl Männchen wie Weibchen in verschiedenen Gegenden, abernur selten, gefangen. Diloba coeruleocephala, L. Bei einem q^ aus der Provinz Bohuslän und zwei ÇÇ von der Insel Gottland sind die zwei 8-förmigen Flecke oben auf dem Vorderflügel zu einem einzigen Fleck mit zwei grauen Kernen \-(>rschmolzen. Könnte ab. coalita benannt werden. Acronycta rumicis, L. Ein cf, gefangen auf der Insel Väddö, Provinz Uppland, im August 1890, hat oben auf den Vorderflügeln die weissen Flecke der Wellenlinie nach innen bis zum hinteren Querstreif verlängert, wodurch die gewässerte Binde we issgestreift erscheint; ausserdem sind die Vorderflügel langgestreckter und schmaler als bei andern Exemplaren der- selben art. Ab. striata wäre wohl ein passender Name. Noctuae. Agrotis castanea, Esp. Ausser der v. laevis. Haw. fing ich auf der Insel X'ärmdö, nahe bei Stockholm, am 6. August 1896 eine ungewöhnlich dunkle Form dieser Art, ein $ von folgendem Aussehen: Alle Flügel dunkel russ- grau, auf den Vorderflügeln mit höchst undeutlichen schwarzen Querstreifen und Umfassungen der Nierenmakeln; nur sehr schwache Spuren einer helle- ren Wellenlinie sind sichtbar. Ich möchte diese meines Wissens noch nicht vorher beschriebene Form ab. funiosa nennen. Agrotis baja, Fab. Bei Rosersberg, am nördlichen Mälarsee, erhielt ich am 20. August 1867 ein 9. welches sich durch sehr matte Zeichnungen auf gelblich grauem Grunde und dadurch, dass innerhalb der ganzen, kaum sichtbaren Wellenlinie eine Reihe gut markierter schwarzer Punkte steht, auszeichnet. Ich habe deshalb diese Abart ab. punctata genannt. Ein anderes 9 derselben Art, am 22. August 1913 bei der Stadt Söder- tälje, Provinz Södermanland, gefangen, fällt auf durch die ungewöhnliche Bildung des äusseren Querstreifs; der sonst doppelte Querstreif ist näm- lich zu einer einzigen Linie verändert, die aus zusammenhängenden schwar- zen Bogen besteht, welche auf dem verschwundenen äusseren Teile des Doppelstreifs ruhen und mit ihren Wölbungen an den ebenfalls ver- schwundenen inneren Teil stossen. Die Grundfarbe der Vorderflügel ist wie bei V. cnerulescens, Tutt, also rostrot mit schiefergrauem Anflug. Ich schlage den Namen ab. xysti vor. Noch ein anderes 9' ^^^ 3^- Juli 1913 ebenfalls bei Södertälje ge- fangen, ist fast einfarbig dunkel braungrau, nur 3 in einer Querreihe ste- hende schwarze Punkte bei dem vorderen Anfang der Wellenlinie, einige kleine schwarze Punkte am Vorderrande, welche die Anfänge der sonst fehlenden Querstreifen markieren, und der dunkle Fleck im unteren Teile der Nierenmakel sind deutlich sichtbar. Diese Form könnte wohl ab. monachi genannt werden. Agrotis rubi, View. Eine schöne Form dieser Art erhielt ich am i. Juli 1890 auf der Insel Väddö, etwa unter 60° n. Br. Sie unterscheidet sich von der gewöhnlichen Form durch die viel stärkere Dunkelbeschattung des inneren Querstreifs und den ausgeprägten Mittelschatten; ferner ist der 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. äussere Querstreif nach aussen von einer schwarzbraunen Binde begrenzt : die Wellenlinie ist hell, das Sauinfeld ausserhalb dieser schwarzbraun. Im übrigen ist die Grundfarbe hell kastanienbraun. Des bebänderten Aussehens wegen könnte diese Form den Namen ab. fasciata verdienen. Agrotis occulta, L. Ein auffallend schönes 9> am 30. Juni 19 13 bei Södertälje gefangen, unterscheidet sich von der gewöhnlichen Hauptform •durch bedeutend stärkere blaue Bestäubung der ganzen Vorderflügel und durch die ungewöhnlich dunklen Hinterflügel, die den gelblichen Ton der Hauptforni vermissen und grell gegen ihre schneeweissen Franzén abstechen. Ausserdem erscheinen alle Flügel verhältnismässig etwas breiter als gewöhn- lich. Alle Zeichnungen der Vorderflügel sind vollkommen deutlich. Ich erlaube mir diese Abart ab. caerulescens zu nennen. Mamestra glauca. Hb. Ein auffallend blaugraues $, gezüchtet aus einer Raupe, die so südlich wie Torreby, Provinz Bohuslän an der Westküste Schwedens, gefunden wurde, unterscheidet sich sehr von den Stücken aus der Provinz Uppland, indem die ungemein dicken schwarzen Keilflecke der Wellenlinie unter einander und mit dem ebenfalls aussergewöhnüch verdickten schwarzen, halbmondförmigen Fleck vor dem Innenrande zu- sammenhängen, wodurch der Falter ein besonders schönes Aussehen erhält. Die Aufmerksamheit wäre vielleicht darauf zu richten, ob nicht diese Form möglicherweise im südlichen. Schweden konstant sei, wenigstens in den Nie- derungen daselbst, wo die Art indessen äusserst spärlich vorzukommen scheint. In solchem Falle wäre wohl die Hauptform als Zwischenstufe zwischen der lappländischen v. lappo, Dup. und der oben beschriebenen, die ich ab. ornata nennen möchte, anzusehen. Mamestra dentina. Hb. Ein 9 aus der Provinz Hälsingland hat ein eigentümliches Aussehen. Der Farbenton ist gelblich braun mit verhältnis- mässig undeutlichen Zeichnungen. Die sonst in schwarzem Felde sitzenden weissen »Zähne» sind fortgefallen, so dass das Mittelfeld unterhalb der hin- teren Mittelrippe aus einem grossen, dunkelbraunen Fleck besteht, der sich bis nahe an den Innenrand erstreckt, nur durchzogen von der etwas helleren Rippe 2 und fast unmerklich helleren Rippe 3. Ich schlage den Namen ab. edentata vor. Ammoconia caesimacula, Fab. Ein bei Svartsjö am Mälarsee am 11. September 1886 erbeutetes 9. dessen Spannweite 43'" beträgt, hat die Vor- derflügel auffallend hell, gelblich grau, und ermangelt sowohl des dunklen Fleckes ausserhalb der Nierenmakel, als auch des braunen Schattens inner- halb der Wellenlinie. Es könnte ab. pallida genannt werden. Miselia oxyacanthae, L. Ein c^ vom 11 September 1886 und ein 9 vom Tage zuvor, beide bei obengenanntem Svartsjö gefangen, sowie auch ein 9. erhalten bei der Stadt Södertälje am 3. Oktober 1913, sind auf den Vorderflügeln verziert mit silberweissen Querbinden innerhalb der Wellen- linie, bisweilen mit schwachen, dunkleren Pfeilflecken in der Binde. Ich möchte sie v. argentea nennen. Hadena laterilia, Hufn. Ein schwarzbraunes 0^, ohne andere Zeich- nungen als den weissen Aussenrand der Nierenmakel und eine schwache Andeutung der helleren Wellenlinie, fing ich bei Södertälje am 19. Juni 1913. Wäre wohl nigricans zu nennen. J. MEVES: LEPIDOPl'EROLOGISKA ANTECKNINGAR. 43 Hadena literosa. Hb. Von dieser kleinen, schönen Art erhielt ich bei der Küstenstadt Vaxholm, östlich von Stockholm, in den Jahren 1894 — 1897 vier Stücke, die sich von der Hauptform dadurch unterscheiden, dass die Flügeldecken und der Thorax — anstatt grau — rotbraun sind, stark ab- stechend gegen den grauen Halskragen, und dass die »gewässerte Binde» sehr intensiv rosenrot, nicht nur rot angeflogen ist. Ich möchte diese rei- zend zarte Form v. delicata nennen. Leucania comma, L. Ein bei Södertälje am 6. Juli 1913 gefangenes § hat Kopf, Halskragen, Flügeldecken, Mittelkörper, Hinterleib und alle Flügel oben einfarbig hellgrau, ohne alle andere Zeichnungen als den schwarzen Wurzelstrich und einen äusserst kleinen schwarzen Punkt am Querast. Könnte wohl ab. pallida heissen. Taeniocampa gothica, L. Eine merkwürdige Aberration zeigt ein cf, aus einer Raupe von Värradö 1898 gezüchtet. Der Farbe nach gehört das Stück zur V. obsoleta, Tutt, da es dunkel schwarzgrau ist, ohne deutlichen dunklen Fleck vor, unter und hinter der Ringmakel, aber das Feld zwischen dem äusseren Querstreif und dem Saume ist quer durchzogen von weissen Strichen, die auf oder neben den Rippen 2 — 7 liegen. Ich möchte den Namen ab. albostriata vorschlagen. Calymnia trapezina, L. Ein auf Värmdö am 28. Juli 1897 gefangenes 0^ zeichnet sich aus durch dunkel rostrote, braun bestäubte Grundfarbe und bräunlichen Mittelschatten, der unter der Nierenmakel einen breiten Zweig bis zum Vorderrande am Anfang der Wellenlinie entsendet. Das Saumfeld ausserhalb der Wellenlinie ist braun, die Querstreifen sind deutlich. Könnte vielleicht ab. badia genannt werden. Dyschorista fissipuncta, Haw. Ein abweichendes 9 bekam ich bei Södertälje am 25. Juli 19 13. Die Grundfarbe der Vorderflügel ist hell asch- grau, hier und dort dunkel beschattet, die Ring- und Nierenmakeln haben die Grundfarbe, die letztere Makel ist in der Mitte etwas verdunkelt. Tief schwarz und scharf hervortretend sind die gewöhnlichen Zeichnungen zwi- schen den Makeln, die Spitze der Zapfenmakel, der Wurzelstrich und die Keilflecke vor der Wellenlinie. Die Hinterflügel sind ebenfalls hell asch- grau, nach aussen etwas verdunkelt. Ab. pallida, mihi. Orrhodia vaccinii, L. Eine Abart, die ich nicht in die vielen von Tutt beschriebenen Variationen habe hineinbringen können, die aber recht ausdrucksvoll ist, habe ich in 7 Exemplaren bei Södertälje und Stockholm gefangen. Die Grundfarbe ist dunkel aschgrau, die Querstreifen und der Mittelschatten sind bei den dunkelsten Stücken undeutlich, die Binde der Wellenlinie entlang ist hellgrau, nicht rötlich. Var. cinerea, mihi. Eine andere Form derselben Art, die ich ebenfalls nicht unter Tutts Varietäten herausfand, sich aber auffallend von allen übrigen unterscheidet, hat den ganzen Vorderflügel bis zum äusseren Saume sepiafarbig, mit etwas dunkleren Querstreifen und Mittelschatten, nebst etwas helleren Rippen. Ich fand 6 Stücke davon bei Södertälje und Stockholm. Der Name v. sepiae wäre wohl zutreffend. (Fortsetzung ist in Aussicht genommen.) Bidrag till kännedomen om de nätspin- nande Trichopter-larvernas biologi. Av Gunnar Alm. Med en plansch. Som bekant bygga flertalet Trichopter-larver ett slags rör eller hus, med vilka de krypa omkring, och som van- ligen äro beklädda med i omgivningen allmänna föremål, så- som bladbitar, pinnar, barr, snäckor, sandkorn o. s. v. Dessa egendomliga byggnader voro redan längt tillbaka i tiden upp- märksammade, och talrika iakttagelser och undersökningar gjordes häröver. Småningom fann man emellertid, att inga- lunda alla Trichopter-larver byggde dylika hus, utan att det fanns en stor grupp, omfattande de s, k. campodeoida for- merna, vilka antingen fritt kröpo omkring utan att spinna vare sig hus eller några andra slags vävnader, eller också förfärdigade de stora orediga vävnader, vari de emellanåt uppehöUo sig. En tredje typ åter utgjordes av former, vilka av spinntrådar och slem uppmurade långa slingrande gångar på stenar och andra i vattnet liggande föremål. Man fann dock snart, att denna uppdelning av de skilda larvtypernas olika biologiska levnadssätt ej höll fullt streck, i det transportabla hus även anträffades inom de campodeoida larverna, och genom flera under slutet av 1800-, men i syn- nerhet under 1900-talet gjorda fynd förändrades den forna åsikten alltmer därhän, att även de campodoida larverna hade förmågan att spinna rör och hus, och att de.ssa larver stundom ställde sin spinnförmåga i näringsfångstens tjänst genom att tillverka fångstnät av olika typer^ Dylika fångst- nät äro i synnerhet noggrant undersökta och beskrivna av WeseNBHRG-Lund, och huvudsakligen föranledd av hans pu- alm: till de nätspinnande tkichopter-Larvernas biologi. 4 5 blikationer häröver, har jag under senaste tiden börjat sys- selsätta mig med dessa intressanta djurformer. Detta av så mycket större skäl, som vårt land med sina otaliga rinnande vattendrag utmärkt bra lämpar sig för studiet av de campo- deoida Trichopter-larverna, av vilka flera familjer uteslutande träffas i rinnande vatten. Underligt nog ha i Finland av den nu döde, framstående trichopterologen SiLTALA inga fynd av ovan omtalade fångstnät gjorts, och för övrigt kunna de spridda upp- gifter, som hittills finnas, ej ens i nägon nämnvärd grad anses tillfyllestgörande för en säker kännedom om dessa djurs bio- logi. Som jag pä annat håll har för avsikt att närmare skildra några av mig gjorda iakttagelser, kommer jag här endast att, i den händelse det möjligen kan intressera tidskriftens läsare, lämna en kortfattad redogörelse häröver. De av mig hittills funna fångstnäten hänföra sig till Neureclipsis biinacnlata (L.) Polycentropus flavomaculahis PiCT. och Hydropsyche sp. De tvenne första arterna äro varandra tämligen närstående och förekomma på liknande lokaler, helst i ej alltför starkt strömmande bäckar och större vatten- drag. I Uppsala-trakten har jag funnit fängstnät av bägge ar- terna i den vid Fundbo kyrka framflytande Fundboån och dessutom av den förstnämnda arten vid Delsbo i Hälsingland och Smedjebacken i Dalarne, båda lokalerna tämligen stora och klara strömmar. Vid första upptäckten av Nenrcclipsis- larvens fångstnät faller man i förvåning över de regelbundna, tratt- eller trumpetliknande, i vattnet slängande näten, vilka ofta i stora mängder sitta fastade på stenar, y:)ålar o. d. De största näten ha en längd av närmare i dm., och deras ut- seende framgår av figur i b Pl. I. Alltid sitta de med mynnin- gen mot strömmen, och det här inströmmande vattnet filt- reras genom nätet, varefter de medföljande organismerna i allsköns ro förtäras av den i nätets smalare ända sittande larven. Upptagna ur vattnet hopfalla näten genast till smut- siga, orediga vävnader, och deras bestående ute i vattnen torde vara tämligen periodiskt. Av stark ström sönderslitas och bortföras de naturligen, men troligen bygger larven snart ett nytt. I nätet fastna medföljande föremål, varigenom det får en vid olika årstider varierande färg, beroende på arten av det plankton, som medföres. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. Av en annan t\-p äio de fångstnät, som träftas lios Poly- centropiis. De ha, såsom fignr 2 utvisar, formen av ett svalbo, vars bakre, ät strömmens nedre lopp \'ettandc del övergår i en på underlaget utbredd vävnad, vari larven har sin plats. Nätets verkningssätt och uppträdande i övrigt är detsamma som hos Nciiirclipsis. Nu framställer sig genast den frågan, varför äro dessa nät så sällsynta, och varför uppträda de endast under vissa tider? Då nämligen larverna äro s}'nnerligen allmänna pä alla passande lokaler och under hela året, är det ju förvå- nansvärt, att fångstnät så sällan anträffats. Under vanliga förhållanden spinna de nämligen endast stora på stenar och andra föremål o. d. utbredda vävnader, wirifrån de göra ut- flykter för att förskafta sig näring. Denna utgöres av alle- handa mindre djur, såsom maskar, Chironomid- och andra insekt-larver. Man tycker då, att de på detta sätt bra borde kunna uthärda »kampen för tillvaron», men stark ström och motverkande förhållanden i övrigt tvinga dem till andra ut- vägar, och en sådan är enligt min mening förfärdigandet av fångstnät. Om nämligen det vattendrag, vari larverna leva, är rikt på medföljande plankton och andra smärre organismer, och tillika strömstyrkan är så stor, att de ha svårt att krypa omkring utan att ryckas med av vattnet, vore det ju av stor vikt, om denna sista olägenhet kunde undvikas och den förra egenskapen hos vattendraget utnyttjas. Detta är just, vad .som här skett, och de båda förhållandena stå, som lätt inses, i växelverkan. Ar nämligen strömmen stark, hindras larverna att krypa omkring, men de få då i stället genom uppsättande av fångstnät så mycket rikligare näring. Denna sistnämnda måste ju nämligen bli avsevärt större, ju starkare strömhas- tigheten är. Nu äro emellertid olika vattendrag i hög grad olika beskaffade med avseende pä det medförda plank tonets talrikhet, och häri, såväl som i de förut berörda, växlande ström.förhållandena, tror jag man får söka förklaringen till fångstnätens spontana och periodiska uppträdande. Under vintern och förvåren träffas ej dylika nät, och under dessa årstider är även tillgången på plankton minst. Vad nu åter de olika nätt}'perna vidkommer, måste dessa olikheter bero på förhållanden hos larverna själva. alm: till de nätspinnande trichopter-larvernas biologi. 47 Att de yttre faktorerna härvidlag ej spela någon roll, fram- går av att jag funnit nät av såväl Neiireclipsis som Polyccntiopus på samma lokal och således under samma yttre betingelser. Några mera i ögonen fallande skiljaktigheter hos larverna äro emellertid svåra att upptäcka — med undantag av vissa olikheter i benens byggnad och borstbeklädnad — vadan väl även instinkten här har stor betydelse. Att utreda dessa förhållanden, liksom även fångstnätens förfärdigande torde anses som de för närvarande viktigaste frågorna, vilka här förtjäna att lösas, och möjligen kunna mina obetydliga iakttagelser något bidraga härtill. För att närmare studera djuren och dess spinnande har jag haft tal- rika exemplar i akvarier, där de trots det stillastående vattnet levt länge — då detta skrives ungefär 4 månader — och endast förtärt ibland insläppta mygglarver. Dock måste ut- tryckligen framhållas, att olikheterna mot djurens vanliga uppehållsorter äro mycket stora, och främst spelar då natur- ligtvis saknaden av rinnande vatten en viktig roll. För att närmare studera, huru larverna gå tillväga vid spinnandet, insläppte jag dem, endast en i taget, i urglas, vari de stundom funno sig väl tillrätta och kunde iakttagas under mikroskopet. Vanligen spinna de blott under nätterna, men understundom lyckades jag även få tillfälle att se detta under dagen och vid lampbelysning. Då dessa förhållanden, för sä vitt jag vet, ännu ej blivit undersökta, vill jag i kort- het relatera larvernas tillvägagångssätt. Dessa undersöknin- gar hänföra sig till Neuredipsis, av vilken det oftast lycka- des erhålla under dagen spinnande individer. Då larven ämnar börja spinna, ligger den på sidan, hop- rullad och med bakre delen av kroppen och de s. k. fast- hållshakarna inslagna mot buksidan. Främsta benparet hålles rätt framåtriktat, parallellt med huvudet och främre kropps- ringarna, vilka hållas i rak linje. De båda bakre benparen däremot hållas uppdragna, tryckta till sidorna. Under livligt darrande rörelser i mundelarna ser man därefter en fin, i början korkskruvartat vindad tråd frampressas ur den långt framskjutande underläppens spets. Detta, att den nyspunna tråden är fast och upprullad, spelar, såsom jag längre fram 4© ENTOMOLOGISK TIDSKKIIl I914. kommer att visa, en viktig roll för tydandet av vissa organs funktioner vid spinnandet. Sedan nu en träd av ovannämnda utseende spunnits, skall den uträtas och fästas, vilket allt, efter vad jag kun- nat finna, sker med frambenens tillhjälp. Under hastiga i fram- och tillbakaled gående sträckningar av dessa ben på- skjutes den upprullade tråden och utdrages småningom. Tro- ligen glider tråden under denna procedur mellan ändleden och de vid dennas bas befintliga m. 1. m. starkt sågade eller tandade borsten. Dessa borst synas just ha till uppgift att hindra tråden att glida undan inåt benet, vilket annars lätt kunde inträffa, och varvid ej det åsyftade resultatet komme att uppnås. Vad det härefter kommande fastandet av tråden angår; kan jag tyvärr ej säkert besvara frågan, huru detta tillgår. Dock tror jag ej, såsom vanligen antages, och vil- ket även Wesen berg-Lund uppgiver, att detta skulle ske med labiallobens spets och genom från denna, alltså ur spinnapparaten, utströmmande sekret. Dä ju nämligen tråden ej fästes direkt, utan först en stund hänger fri från labium, vore det högst svårförklarligt, om fästandet, som ju borde ske i trådens spets, skedde med labium. Man kunde ju vis- serligen tänka sig, att traden fästes vid sin bas, och att där- efter spinnandet fortsatte, varefter återigen samma procedur upprepades, men detta överensstämmer ej med mina iakt- tagelser. Jag håller därför för antagligt, att det fastklibbande sekretet avsöndras från de i benen belägna körtlarna, vilkas utföringsgångar mynna vid basen av ändklorna och de där sittande borsten. Då nämligen dessa körtlar, varpå jag här nedan närmare kommer att ingå, saknas hos de »raupen- formiga» larverna jämte familjen Hydropsycliidce, hos vilka de nyspunna trådarna äro av ett helt annat utseende och själva synas äga den fastklibbande förmågan, ligger det, sä vitt jag kan förstå, nära tillhands att antaga, att hos de med tunna, stela spinntrådar försedda larverna denna funk- tion övertagits av de liär förekommande benkörtlarna. Men, låtom oss återgå till den spinnande larven! Dä denna väl fått tråden stadigt fäst, drager den densamma un- der energiska knyckningar på kroppen med sig bakåt och fäster den ånyo på en annan punkt, och på liknande sätt, alm: till de nätspixnandk trichoithr-larvi^rnas biologi. 49 under omväxlande spinnande, utsträckande och fästande, fort- gär larven, till dess ett nätverk av i alla riktningar lö[)ande och varandra korsande trådar uppstår. Detta nätverk ligger nu platt utbrett pä botten, endast fästat i periferierna, och lar\'en kryper härefter in under detsamma, som således kom- mer att bilda ett tak över denna. (Pl. i, fig. 3 a.) Redan vid flyktigt påseende märker man, att detta är mera utdraget i den riktning larven intager, och småningom blir detta allt tydligare, därigenom att larven drager de pä ömse sidor utåt gående trådarna inåt mitten och här liksom flätar ihop dem. Detta sista sker genom växelvisa inslagningar med i synner- het frambenen, pä vilkas innersidor finnas rader av starka borst, som härvid ingripa i varandra och sammanfläta trå- darna. Sedan detta fortgått en stund, så att verkliga väggar bildats på sidorna, dragas dessa allt närmare mittlinjen och vikas även inåt något, vilket allt resulterar däri, att ett i bägge ändar m. 1. m. öppet rör uppkommer (Pl. i, fig. 3 b). Dock utgöres nog ofta bottnen till detsamma delvis av glas- skälens botten, varför möjligen benämningen rör är oriktig, men stundom förefaller det vara tämligen rörligt på mitten, och i sä fall är naturligtvis röret fullkomligt slutet. Vid bägge ändarna är detta rör, som har en en längd av c:a 2 cm., starkt fästat vid underlaget genom de här kvarstående de- larna av det ursprungliga platta nätet. Dock förändras och förstärkas fästetrådarna i vissa riktningar, varigenom de båda in i röret ledande öppningarna förstoras och utvidgas. I detta rör sitter nu larven, ofta slängande med kroppen i vågformiga rörelser, för underlättande av respiration och cirkulation, och han kan även bekvämt så att säga rulla sig över sig själv, sä att han kommer att intaga ett omvänt läge mot det förra, d. v. s. med huvudet åt den ända, där förut bakkroppen med fasthållarne voro. Dessa sista, i bak- kroppens spets sittande, synnerligen rörliga klor erhöllo först namnet pådrivare (»Nachschieber»), men då en sådan verkan befanns vara omöjlig, förändrades namnet till fasthällare (»Fest- halter»). Med dessa hakar sig nämligen larven fast i trådar, växter, skrovliga och slemmiga ytor o. d., varigenom han lättare undgår att bortspolas av vattenströmmen. Dock ha de även betydelse såsom lokomotionsorgan, men i omvänd rikt- Eiiloinol. Tidskr. Arg. jj. H. i — 2 (kji^). 4 5© ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. ning, d. v. s. vid förflyttning bakåt. Vill Iar\en hastigt und- fly en fiende drager han sig med tillhjälp av fasthållarne ge- nom ryckvisa knyckar på kroppen och nya tag med de förra synnerligen hastigt bakåt, och denna rörelse går betydligt fortare än krypningen framåt, då han mera släpar hela krop- pen efter sig. Komma nu några matnyttiga smådjur, t. ex. en Chirono- midlarv i närheten, rusar larven blixtsnabbt ut och griper densamma för att sedermera inuti röret i lugn och ro förtära sitt byte. Även mot varandra äro de ytterst fientliga, och vid ett tillfälle, då en ur sitt rör utdriven larv försökte in- tränga i ett annat redan upptaget rör, utspann sig en häftig kamp, som resulterade i att den främmande larven utmotade rörets rättmätige ägare och själv installerade sig i detsamma. Då jag en stund senare observerade akvariet, var emellertid förhållandet åter omvänt, men huru detta hade tillgått, hade som sagt undandragit sig mina blickar. Troligen äro dessa rör mycket lätt förfärdigade, ty en larv, för vilken jag regel- bundet varje dag förstörde röret och borttog alla vävnads- delar och trådar, byggde lika ofta upp nya sådana, vilket skedde icke mindre än fem gånger. I fråga om rörets utseende och dess biologiska u[)pträ- dande i övrigt överensstämma de båda ftn'merna Xcurcclipsis och Polyccntropus tämligen väl. Dock är röret hos den se- nare försett med talrikare och på längre avstånd från röret sig sträckande trådar än vad fallet är med den förra, och stundom blir på så sätt det ursprungliga röret nästan dolt av en åt alla sidor, men i synnerhet ät ändarna utbredd väv- nad. Att de i naturen förekommande vävnaderna, som av alla forskare iakttagits, uppkomma på liknande sätt, är väl antag- ligt, och troligen tjäna dessa såväl till skydd genom sitt på grund av slamimpregnering med omgivningen överensstäm- mande utseende, som också till att fånga smärre djur. Trå- darna äro nämligen, såsom man lätt kan fcirvissa sig om, m. 1. m. klibbiga, troligen beroende på avsöndringar från benkörtlarna, och på stenarna kringkrypandc djur fastna där- för lätt, varvid de bliva ett lättfånget byte för den under vävnaden lurande larven. På så sätt behöver denna ofta ej företaga några längre Strövtåg, utan kan hålla sig till sin, ofta alm: till de nätspixnaxde trichopthr-larvhrnas biologi. 51 tämligen utbredda vävnad. Huru man därför skall söka för- klara uppkomsten av de egendomliga fångstnäten är svart att veta, men för närvarande tror jag att man med stöd av mina förut framdragna iakttagelser och spekulationer kommer frå- gans lösning närmast. Vad det egentliga förfärdigandet av ett dylikt nät angår, kan man, då iakttagelsen i vattnet här- över äro nästan omöjliga att utföra, endast yttra sig med stor tvekan. Det förefaller mig likväl som om det, vad Neureclipsis angår, ej skulle möta några oövervinneliga hin- der att tänka sig detta. Härvid får man naturligen utgå från det enkla röret och frän detta söka härleda det större, trum- petformiga fångstnätet, och jag skall här i korta drag visa, hur jag tänker mig denna övergång. Vi antaga då, att en larv börjar spinna på en i ej alltför stark ström liggande sten. Först kommer han då att, sedan det platta ytnätet spunnits, börja förfärdiga sitt rör i samma riktning som strömrörelsen, då härigenom, såvida det ej beror på vissa taxis-företeelser, rent fysiskt taget, motståndet kommer att bli minst, I det med sin ena öppning mot strömmen vettande röret kommer nu vattnet delvis att inströmma och i många fall åtminstone genom sitt tryck utspänna dess främre del åt sidorna. Häri- genom blir denna del trattformigt utvidgad, men samtidigt ökas även ytan, varför de från kanten utgående fästetrå- darna måste förstärkas, och hela röret således i sin främre del säkrare förankras, än vad på de bakåt och åt sidorna vettande delarna är nödvändigt. Nu har således en slags kombination av rör och fångstnät uppkommit, och dylika har jag även funnit på en sten i den förut omtalade Fundboån. Dessa rör (Fl. i, fig. i a) sutto nämligen helt och hållet fas- tade på stenen, övergingo bakåt och åt sidorna i en svagt utbildad vävnad, varemot de framtill voro utvidgade och med trattlika, öppna mynningar riktade mot det inströmmande vattnet. Att ur ett dylikt rörnät sedermera tänka sig upp- komsten av ett större, fritt sittande fångstnät, vållar ej alltför stora svårigheter. Vid starkare ström, då larven ej kan lämna röret för att krypa omkring och söka näring, finner man då nämligen rörnätet genom lossande av sidotrådarna bli fritt och rörligt, sålunda bättre avpassande sig efter strömmens rörel- ser, samtidigt som det genom tillspinnande av de främre fäste- 52 HNTOMOLOr.ISK TIDSKKIIT 1914. tiatlarna och deras hoi)nätaiulc far en större och vidare öpp- ning. Härigenom ökas ju även den filtrerande }'tan, och således indirekt näringstillgängen för larven. Vi se således, hur de yttre faktorerna samverka vid dessa förhållanden. I en sakta rinnande ström skulle ett fångstnät vara av mycket ringa nytta för larven, då den härigenom er- hållna näringen ingalunda kunde räcka till. Även möter det i detta fall intet hinder för larven att fritt kry[Ki omkring och bemäktiga sig andra av samma skäl rikligt förekommande små- djur. Blir strömmen hastigare, ökas den förstnämnda möjlig- heten, samtidigt som den andra minskas, — en övergångs- form här är troligen det av mig funna, nyss omnämnda kom- binerade nätröret, där såväl den genom strömmens filtrering erhållna näringen tillgodogöres, som även larven kan kr}'pa omkring. Vid den starkaste strömmen åter försvåras detta senare i hög grad, då däremot näringstillgången i själva nätet ökas och ensamt för sig blir tillräcklig för larven. Det plötsliga uppträdandet och lika hastiga försvinnandet av fångstnät får även härigenom sin förklaring, nämligen be- roende på växlande vattenmängd och därav framkallade än- dringar i strömstyrkan, samtidigt som väl även den m. 1. m. rikliga förekomsten av plankton spelar in. Jag hoppas i fram- tiden genom fortgående iakttagelser häröver fä tillfälle att säkrare kunna avgöra dessa frågor. Vad uppkomsten av fångstnätet hos Polyccjitropiis angår, får man väl antaga, att detta sker på liknande sätt genom strömmens utspännande verkan i förening med det ursprung- liga rörets tillbyggande och förstärkande genom larven. Det högst olika resultatet måste, såsom jag förut framhållit, anses bero pä skiljaktigheter i djurens organisation och instinkter. We.SENBERG-LunI) har i sin avhandling om dessa larver även några spekulationer angående uppkomsten av Kairc- clipsis-nïiicn, som jag dock ej kan gå med på. lian antager nämligen, att larverna spinna nätet bakifrån och framåt, en åskådning som överensstämmer med den allmänna uppfatt- ningen om Trichopterlarvernas spinnsätt. Så säger t. e.x. We.SEXHERG-LunI) i en n\-ligen utkommen u[:)psats om vatten- insekter, att alla Trichoptcr-larver ined imdantag av familjen 1 [ydroptilidcc spinna bakifrån och framåt. Såsom jag förut alm: till de nätspinnandl trichopter-larvernas biologi. 53 haft tillfälle pä,peka, är denna uppfattning ej riktig, enär de här berörda larverna spinna hela röret samtidigt, och där man ej kan urskilja någon fram eller bakända, enär larven oupp- hörligt byter om ställning. WesenberG-Lund's åsikt angå- ende dessa larvers spinnsätt är nog därför felaktig och beror naturligen pä, att han ej lyckats få se larverna spinna några rör, då de, enligt vad han själv i sin avhandling säger, en- dast spunno under natten. Det ligger ju då närmast till hands att antaga ett liknande spinnsätt som hos de i dessa avseenden väl kända »raupenformiga» larverna. Vi skola nu övergå till den tredje av de i början om- talade nätspinnande larverna, nämligen Hydropsyche sp. Denna art skiljer sig genast till utseendet från de föregående, i det den är mycket kraftigare byggd, med starkt chitinserad hud, korta, kraftiga ben och klor, yttre busklika gälar och ett par stora borst- eller hårknippen på fasthållarne (Pl. I, fig. 4). Dessa egenskaper sammanhänga till stor del med djurens uppehållsorter. De föredraga nämligen starkt forsande bäckar, vari man ofta träffar dem i oerhörda mängder. Här upp- mura de på stenar eller andra föremål synnerligen fasta och hårda rör, vilka därjämte stundom äro kombinerade med ett slags vid mynningen utspända fångstnät. Fängstnäten hos Hydropsyschc-Xaxwer voro de först upp- täckta och beskrivna näten hos campodecida Trichopter-larver, och detta redan på 1880-talet, då de i ett par uppsatser om- nämndes från Amerika. Sedermera ha sådana även funnits i Europa, nämligen i det i sötvattensbiologiska hänseenden så väl kända Danmark, där de på mänga ställen och hos trenne arter träffats av PETERSEN, USSING och Wesenberg- LUND. Märkligt nog omnämnas de ej av SiLTALA frän Fin- land, ett land, där man dock borde vänta sig att finna dylika. Dessa fakta tala liksom förhållandet var med föregående arter för, att larverna endast under vissa bestämda förhållan- den använda fångstnät, och troligen spela väl härvitl de yttre förhållandena samma roll som för de förra larverna. I olik- het mot dessa förändras dock icke här hela det ursprungliga röret, utan larven påbygger endast detta åt ena hållet och uppsätter därvid sitt fångstnät. Utseendet av detsamma fram- 54 EN'TOMOLOGISK TIDSKRUT H) 1 4. gar av fig, 5, I'l. I. Dct egentliga röret iir uncket fast, be- klätt med slam, haKruttnade växtdelar, friska dylika. is}n- nerhet Lemna-blad, smä pinnar o. d. I sin främre, mot ström- men vettande öppning är det utvidgat till en större förgård, och en del av dennas yttre och bakre vägg upptages av fångst- nätet. Detta sitter således utspänt i en ram av förgårds- väggen, är så fast, att det tämligen helt kan borttagas och har en genomskärning av c:a 10 mm. Hela röret är ungefär 25 mm. långt. Funktionen hos denna apparat är ju lätt att första. \'attnet virvlar in i förgården, slås tillbaka mot väggarna och pressas ut genom nätet, därvid kvarlämnande medförda pank- tonorganismer och växtdelar, vilka sedermera bli ett lätt byte för larven. Nätet sitter snett mot vattenströmmen, varigenom trycket minskas, och hela denna byggnad är, så- • som We.senberg-Lund påvisat, på det mest snillrika sätt avpassad för de yttre förhållanden, varunder den befinner sig. Under vintern och förvåren finner man ej några fångst- nät. Larverna ligga då spiralformigt hoprullade på under- sidan av större stenar i ett slags små, av spinntrådar och sandkorn hopmurade kamrar. De förefalla synnerligen tröga och livlösa och göra ett helt olika intryck mot de även under dessa årstider livliga Åu^iircclipsis- och Po/vcciitropNS-\diV\&rn2i. En olikhet mot~ flertalet föregående uppgifter om fångst- nätens utseende och uppförande är, att jag träftat dem på djupare vatten eller åtminstone fullkomligt nedsänkta, dådet i allmänhet uppgives, att de skulle sitta på stenar i själva vattenytan. Jag har t. o. m. funnit dem långt ner på sidorna av större stenar, där de knappast till följd av ändrade vatten- ståndsförhållanden någonsin kunnat nå upp till ytan. Då lar- verna ej förfärdiga fångstnät, leva de i rör av samma utse- ende som det förut omtalade med nätet kombinerade. Jag har även hckats påträfta en vacker övergångsform mellan ett vanligt, enkelt rör och ett dylikt med förgård och fångst- nät. Detta var till utseendet mest likt ett vanligt rör, sak- nade varje spår till förgård, och det var endast vid närmare påseende, som skillnaden märktes. I främre delen fanns näm- ligen utspänt ett litet nät av vanlig typ, ehuru endast några mm. i genomskärning, och att det verkligen hade funktionen av ett fångstnät får man antaga därav, att nätet \ar alldeles alm: tili, dl nätspiwande trichopter-larvlrxas biologi. 55 rent och med mot den omgivande fasta ramen skarpt mar- kerade kanter. Denna övergångsform synes mig vara syn- nerligen viktig för förklaringen av det t}'piska fångstnätets uppkomst. Innan jag ingår härpå, vill jag emellertid nämna några ord om de finare strukturförhallandena i fångstnätet. Detta består här ej av ett virrvarr av hoptrasslade tunna trådar, såsom fallet var hos de förut beskrivna nättyperna, utan nätet är på ett utmärkt vackert sätt uppdelat i tydliga f\'rsidiga maskor (Pl. I, fig. 6), alldeles av ett vanligt fisknäts utseende. Själva trådarna äro bet}'dligt starka, dubbla och i korsningspunlcterna utbredda. Genom mikroskopiska under- sökningar av nät finner man, att de nertill och åt sidorna gående trådarna äro dragna först. Dessa äro nämligen all- deles raka och jämnlöpande, varemot de över dem spunna trådarna kännetecknas av böjningar och utplattningar vid kors- ningspunkterna. Man får härvid tydligt den uppfattningen, att dessa trådar själva varit mjuka och lämpliga att fast- klibbas vid de undre, förut i annan riktning spunna. Detta, trådarnas fasthet och tjocklek, deras dubbelnatur samt deras, såsom det förefaller, omedelbart efter spinnandet, klibbiga och formbara beskaffenhet, är allt egenskaper, som skarpt skilja dem från de hos de förut beskrivna larverna förekom- mande, och står i stället, efter vad jag kunnat finna, i full överensstämmelse med trådarnas beskaffenhet hos de »raupen- formiga» Trichopter-larverna. Dock är det, på grund av trå- darnas stora tunnhct hos Polycentropideiiia omöjligt att säkert avgöra, om dubbelheten verkligen här saknas. WE.SENBERG- LUND säger att trådarna hos HydropsycJic-Xzw^xis nät i kors- ningspunkterna äro förstärkta med ett särskilt sekret. Detta har jag dock omöjligt kunnat finna, utan den därstädes syn- liga förtjockningen beror endast på tradens utplattning. På samma sätt fästas de även på ett underlag, varom jag ge- nom undersökning av från akvarie-larver erhållna trådar kun- nat förvissa mig. Vad nätets spinnande angår, tror jag mig genom under- sökningar av trådarnas olika ålder hava erhållit vissa upp- lysningar. Som jag nyss nämnde, äro de nertill och snett åt sidorna löpande trådarna säkerligen de först spunna. Se- dermera spinnas och fastklibbas andra trådar i motsatta rikt- 56 KN'TOMOI.OGISK TinSKRIIT I914. ningar, och så fortgår det troligen, till dess nätet är färdigt. Det betydelsefulla härvid är således, att olika delar av nätet spinnas sä att säga var för sig, i det först de nedre de- larna fullbordas, och härefter växelvis nya partier tillfogas. I olika delar komma därför trådarna att gå på olika sätt, så att på ett ställe de först dragna trådarna gä i olika riktning mot de på ett annat ställe först dragna, o. s. v. Såsom är att vänta vid ett dylikt spinnsätt, träffas ä\en de minsta och mest regelbundna maskorna i nätets nedre delar, varemot de övre och perifera maskorna ofta äro mera oregelbundna. Genom denna metod vinnas även vissa yttre fördelar. Så blir nämligen nätet färdigt så småningom och kan hela tiden till mindre eller större del användas, än om först alla trådar i det blivande nätet dragas i en riktning och därefter i en annan. Vidare blir nätet något kupigt samt starkast i sin nedre del, vilken just genom nätets sneda .ställning kommer att möta det största motståndet vis à vis de av vattnet medförda föremålen. Det kanske viktigaste teoretiska stödet för en dylik byggnadsmetod är emellertid överensstämmelsen häruti med de, rörformiga, transportabla hus byggande, » raupen formiga» larverna. Här har rörbyggandet särskilt studerats av O.ST\vald och VVesf.NBERG-Lund, och den senare har noggrant beskrivit förloppet hos PJiryganea. Denna spinner såsom även alla övriga »raupenformiga» Trichopter-larver, bakifrån och framåt, och, dä röret skall för- längas, spinnes mellan de främsta, fasta kanterna av röret, som här är spiral formigt sammansatt, en nätmembran av var- andra, visserligen oregelbundet korsande trådar, på vilken sedermera de föremål, varmeci röret beklädes, fästas. En liknande byggnadsmetod hos Ilydropsychc s}'nes mig högst sannolik. Ty att även här larven b}-gger bakifrån och framåt och ej förfärdigar hela röret samtidigt, forefaller på grund av rörets byggnad i det starkt strömmande vattnet antagligast. Det skulle i annat fall, innan det i hela sin ut- sträckning hunnit beklädas med stödjande föremål, alltför lätt hotas att bortföras eller åtminstone förstöras av strömmen. Om man härvidlag tänker sig tillvägagångssättet på samma sätt som hos Phryganca, skulle den hos den sistnämnda n}-- spunna, änmi obeklädda nätmembranen motsvara I lydiopsychc- AI. m: till de nätspinnande trichopter-larvernas biologi. 57 larvens fångstnät. Dettas slutliga utbildning sammanhänger naturligen då med dess användning säsom planktonfångande nät, varför det ju mäste vara obetäckt och få en för de yttre förhållandena avpassad, största möjliga fängstyta. Att röret här är fastsittande spelar vid ovanstående jämförelse ingen roll, dä nämligen detta är beroende på larvens i fråga uppehållsort. Även hos »raupenformiga» larver har OsT- WALD vid sina experimentella undersökningar stundom funnit fastsittande rör. Skulle den nu anförda jämförelsen mellan dessa båda Trichopter-grupper verkligen visa sig vara riktig — och jag tror, att starka skäl finnas, som tala härför — vore detta en ganska egendomlig överensstämmelse mellan dessa varandra för övrigt ingalunda genetiskt närstående familjer. Slutligen vill jag påpeka den egendomligheten, att nätets maskor nästan alltid äro rena och fria från smuts o. d., som ju lätt borde fastna i trådarna. Enligt min uppfattning om- besörjes denna putsning av benen, vilka på sin insida ha en eller flera rader korta, kraftiga borst, bildande en utmärkt rensningskam för nättrådarna. Weseni3ERG-Lund antager, att denna putsning skulle ombesörjas av det på fasthållarne sittande borstknippet (Pl. I, fig. 4), men denha uppfattning kan jag ej förstå. Då nämligen, efter vad W.-L. själv säger, larven alltid intager samma ställning i röret, vore det ju syn- nerligen obekvämt, då han vid putsningen vore nödsakad krypa ut ur röret framåt. Benens läge och borstbeväpning däremot är ju i högsta grad lämplig för utförande av nätets putsning utan några överdrivna ansträngningar från larvens sida. V^artill det omtalade borstknippet användes, vet jag ej. Kunde det ej möjligen tänkas vara ett slags spärrinrätt- ning för undvikande av inträngande i rörets bakre del. Jag vill blott påpeka, att liknande, bakåt riktade borstknippen även uppträda hos andra i rör och gångar levande insekt- larver, t. ex. Trichopter-familjen Psychomyidcc, Cliiroiwuiidcr, Ehnis, Linuiiiis. Vad spinnkörtlarnas anatomi och spinnapparatens be- skaffenhet i övrigt vidkommer, skall jag här ej närmare ingå därpå. . Jag hoppas emellertid att i framtiden få tillfälle när- mare undersöka ddssa förhållanden och det samband, som 58 KNTÜMOI.OCISK TIDSKRIFT I914. väl troligen later påvisa sii;- mellan larvens spinnmetod och de härvid samverkande morrologiska och anatomiska faktorerna. Figurförklaring. Pl. I. I"ig. I. F:\ngstnat af Ncureclipsis biiiiaculaia (L), a) rörforniigt, fast- sittande, b) tratt form igt, fritt slängande nät. Fig. 2. Fångstnät af PoIyce?itropus flavoniaciilatiis PiCT. Fig 3. a) nvspunnet vtnät af Netireclipsis ; b) nyspunnet akvarierör af sanuna. Fig. 4. Fasthållare af HydivpsycJic. Fig. 5. Rör och fångstnät af Hydropsyche. Fig. 6. Nätniaskor från fångstnät af Hydfopsyc/ie. Några fjärilsfynd jämte puppbeskriv- ningar. Av David Ljungdahl, Under somrarna 1910--1913, vilka tillbringats vid Säby i Skå socken, Svartsjölandet, Uppland, har författaren gjort en del fynd av mindre vanliga arter av de stora grupperna Nocture och Geometrae. Detta har skett dels genom klàick- ning av i det fria, under tunt mosslager på berghällar och stenar up[)letade puppor, dels genom infångande av imagines. I den litteratur, som funnits att tillgå, finnas inga eller ofullständiga uppgifter rörande nedan omnämnda arters puppor, varför här förutom uppgift om kläckningstiden lämnas be- skrivningar av desamma och till förtydligande en del av för- fattaren utförda avbildningar av puppornas tre sista segment sedda underifrån, jämte cremaster och dess beväpning. Där så varit nödvändigt, har även en och annan profil- ritning utförts. I sammanhang härmed må nämnas, att det som bekant i puppstadiet förefinnes en tydligt framträdande könsmarkering. Det honliga märket är alltid beläget å det 8:de segmentet, det hanliga å det 9:de. Dess utseende hos nyssnämnda grupper framgår bäst av avbildningarna. \'id kläckning av i det fria uppletade puppor undgår man som bekant icke att en och annan gång ur sådana er- hålla parasitsteklar, och anföras här nedan de arter, som här- vidlag kommit förf. till godo. Bestämningen av dessa har gjorts av D:r AlSRAilAM RoMAX. 6o ENTOMOLOGISK TIPSKRIFT 1914. rûfstodrrg 5/. gängei U.Ljungtidhl dd. Fig. I — 1.(. 1). LJUNGDAHL: NÅGRA FJÄRILSFVND JÄMTIC I'L-PPBESKRIVNINGAR. 6 I Nomenklatur och uppställning är den, som användes av A. Kock i hans »Raupen und Schmetterlingskalender» 2 Auflage, Berlin 1908. Noctiiae. Agrotis, O. A. polygona, Fabr. Imago funnen d. ^^/s 191 1. A. fimbria, L. Puppor, $$, kläckta, d. ^'^/t och ^''/t 1912. Längd 26 mm. Färgen klart kastanjebrun. 3:dje och 4:de segmentets framkant med en rad djupa intrjxkningar, 5:te och 6:te segmentets fint punkterad. Puppan i övrigt blank. Cremaster kort, blankt med 2 grova, vid basen åtskilda, i spetsen utböjda taggar samt 2 sidoställda och 2 ryggställda, i spetsen krökta borst. 9:de segmentet pä hanmärkets plats med en svagt antydd, päronformig förhöjning. Se fig. i. A. xantJiographia, Fabr. Imagines infångade i mängd (endast cTcT) en afton i aug. 19 10 strax efter solnedgången, dä de flögo i och omkring en fritt liggande rishög. Puppa, c^, kläckt d. -^/7 1912. Längd 15 mm. P^ärgen mörkbrun. 4:de segmentets framkant svagt, 5:te, 6:te och 7:des starkt punkterade, i övrigt blanka. Sugtung- och benslidor glest gropiga, vingslidor ärriga. Cremaster kort, i spetsen obe- t3^dligt kornigt, på sidorna med antydan till en törne samt med 2 grova, spetsiga, vid basen åtskilda, divergerande tag- gar. Se fig. 5. A. siviulans, HuFN. Imago funnen d. ^''/t och "'"/t 1912. A. grisesams, Treit. Puppor, J^J'Ç $, kläckta d. ^7^— % 1912 samt d. 19—25/^ 1913. Längd 18 mm. Färgen ljus- brun. Till formen något långsträckt c}'lindrisk. Segmenten 4 — 7 i främre hälften finpunkterade. Cremaster kort, brett, vårtliknande, rynkigt och med två vid basen brett åtskilda, konvergerande, i spetsen utåtböjda taggar. Se fig. 12. A. recussa, HÜBN. Imagines funna d. % 191 2 och d. on , ;T 1913- Epineuronia, Rbl. E. ccspitis. Fabr. Puppor c^cT?? kläckta d. ^'"^'^'^ [?, 1912. Längd 21 mm. P'ärgen mörkt brunröd. Segmenten 02 ENTOMOLOGISK TIUSKRllT 1914. 4 — 7 grovt punkterade; ])U[)pan i övrigt fint rynkig. Cre- inaster utdraget, grovt längsrynkat och under något skåligt, med tvä grova, vid basen åtskilda, något divergerande, i yttre hälften genomskinliga, vassa taggar. Se fig. 9. Dianthoecia, BoiSD. D. proxiina. Hi BN. aö. ochrostigiiia, EVEkSM. Puppa, $, kläckt d. ^^'7 1913- Längd 19 mm. Färgen mörkt brun. Till formen något långsträckt cylindrisk, finpunkterad. \'ing- slidorna mot spetsarna samt ben- antenn- och sugtungslidor ärriga, hjässan glest gfopig. Segmenten 2 — 7 pä ryggsidan med en stor, djup, nagelformad intrjxkning, som är minst på 2;dra segmentet och störst på 7:de. Vart och ett av seg- menten 5 och 6 på buksidan med tvänne brett åtskilda grup- per av borst, i varje grupp till ett antal av fyra. De övriga segmenten med enstaka bakåtriktade hår. Segmentet 7 snett ovan andhålen med en mindre, segmenten 8 och 9 på sidorna (det förra vid bakkanten, det senare pä mitten) med en större törne. Cremaster kraftigt, vårtliknande, oregelbundet rynkigt, med 8 långa, solfjäderlikt utstående borst, varav 2 utgå från spetsen, 2 från varje sida och 2 från ryggsidan. Se fig. 2. Bryopliila, Treu. B. raptriaila, HüBN. Puppor, cTcT, kläckta d. ^'"'/o 1912 och d. ^^/t 1913- Längd 12^2 mm. Färgen Ijusbrun. Seg- menten 5, 6 och 7 i främre hälften grovt punkterade. De sista segmenten med enstaka, korta, fina hår. Cremaster kort, brett, rynkigt och med 2 vid basen åtskilda, något divergerande, raka, nålvassa taggar, samt på sidorna om dessa några fina borst. Se fig. 13. Celaena, St PH. C. HawortJii, CuRTl.s. Imago funnen d. ^/g 1912. Iladcna, SciiRK. //. fnrva, IIuiiN. Puppor, J^, kläckta d. * "' ,n 1912. Längd 18 mm. P^ärgen brungul. P'ormen tämligen långsträckt, utdraget avspetsad mot cremaster. Segmenten 4 — 7 vid fram- D. ljun(;dahl: några fjärilsfvnd jämte puppreskrivxingar. 63 kanten punkterade. Cremaster finrynkigt, med 2 grova, kon- vergerande taggar samt 2 — 4 från sidorna utstående borst. Pupporna ända till kläckningen ytterst rörliga. Se fig. 3. //. 1110710g ly plia, HuFN. Puppor, c^$, kläckta d. -^^/t och ^V'^ 1913- Se fig. 7. Av en del infångade larver fanns efter en tid ett exemplar styvnat och torrt och vid sönderbrytning alldeles uppfyllt av parasitflugor; ett annat var helt försvun- net, och i dess ställe fanns en rund, limpformig, ockragul spanad, som vid undersökning befanns innehålla en krets- formig samling av bredvid varandra på ända ställda, 4 mm. långa, smala, likaledes gula stekelkokonger. Ur dessa fram- kommo d. * — ^/s 1913 ett par hundratal parasitsteklar Macro- centrtis hifirmus, Nees av båda könen. ^ <$ 10 "/o. H. siib lustris, E.SP. Puppan, ef, omnämnd av författaren i denna tidskrift, ärg. 32, 191 1 sid. 126. Se i övrigt fig. 14. Imago funnen d. ^/t 191 2 Amnioconia, Led. A. cœci})iacula, Fa BR. Puppor, ÇÇ, kläckta d. ^^/s— ^/g 191 2. Längd 24 mm. Färgen mörkbrun. Segmenten i — 8 punkterade. Cremaster grovt, cylindriskt, djupt refflat och med 2 grova, konvergerande, i spetsen utåtböjda taggar. Se fig. 4. Ur eii puppa framkommo d. "*/8 191 3 omkring ett 60-tal små parasitsteklar tillhörande CJialcididœ, troligen Coelopisthia, Frst. Dryobota, Led. D. protca, BoRKH. Puppor, d'cf??, kläckta d. ^Vs — V» 1912. Längd I3\'2 mm. Färgen mörkt brungrön. Till for- men koniskt avsmalnande mot cremaster. Segmenten 4 — 7 vid framkanten punkterade, puppan i övrigt mycket fint rynkig. Cremaster kort, grovt och djupt refflat, med två vid basen brett åtskilda, grova, nålvassa, raka, divergerande tag- gar. Se fig. 8. Av under 191 3 insamlade puppor övervint- rade tvänne och lämnade omkring den i mars 1914 var sin parasitstekel, Craticimcwttou fabricator, Fabr., ej förut kläckt ur denna art. 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 9 I 4. (^hloaiitha, Gn. C. polyodon, Cl.ERCK. Imago funnen i juni 1910 och d. "^6 1913- C. Jiypciici, Fabr. Puppa, cT, kläckt d. "^,7 191 3- Längd 14 mm. Färgen rödbrun, glänsande. De mellersta segmen- ten vid framkanten något punkterade, det sista trubbigt av- rundat, utan cremaster, men med 2 vid basen åtskilda, svagt dubbelböjda taggar; på sidorna om dessa, något åt buksidan ett litet, kort och tvärhugget utskott samt på utsidan om dessa, men på ryggsidan, ett fint, kort borst. Rätt bakom sista segmentets andhål och invid dess bakkant en liten törne. Se fig. 6. Arten endast en gång förut funnen i Sverge (L.\m1'a). Caradriiia, O. C. Menctriesii, Kretsch.mar. Puppa, $, kläckt d. '^/t 191 3. Längd 10 mm. Färgen ljust brungul, glänsande. Seg- menten 6 — 8 vid framkanten grovt punkterade. Cremaster saknas. Sista segmentet bär ytterst fyra liklänga, i bredd stående och i spetsen krökta borst. Se fig. 11. C. taraxaci, HChn. Puppa, ef, kläckt cl. '*/7 191 3. Längd 13^/2 mm. P^ärgen brunröd. Segmenten 5—7 i framkanten punkterade, ving-, antenn- och benslidor finrynkiga. Cremaster kort, brett, tvärhugget, åt sidorna slutande i ett hörn samt på mitten med 2 grova, vid basen åtskilda taggar. Arten dessutom infångad i mängd på lockbete under några kvällar omkring d. -^[1 s. å. Hydrilla, BoiSD. II. palustris, HÜBN. Imago, cT, funnen d. -^c 191 2. Orrhodia, HüBN. O. van punctatum, ESP. Puppa, cT, kläckt d. '^9 1913- Längd I4\'2 mm. P^ärgen brunröd, något glänsande. Seg- menten 4 — 7 i framkanten punkterade. Cremaster vårtlik- nande, rynkigt, med 2 närstående, raka, i spetsen härfina taggar samt 4 borst, varav 2 stå vid utsidan av taggarna och 2 ovan om desamma. Se fig. lO. D. LJUNGDAHL: NÅGRA FJÄRILSFVND JÄMTE PUPPBESKRIVNLN'GAR. 65 Calophasia, Steph. C. lunula, HUFN. Imago funnen d. ^"/t 1910 och d. ^° 6 I9I2. Prothyninia, HÜBN. P. viridaria, Ci.ERCK. Imago förekom tämligen rikligt under alla somrarna omkring d. '^/s — ^/g och flög under soliga dagar på en mindre, till betesmark igenvallad åker. Laspeyria, Germ. L. flexula, SCHIFF. Imagines funna d. 7^ 1910, 7« 191 1 och 1^7, -77, -'',/7 I9I2. Geometrae. Acidalia, Treit. A. virgularia, HüBN. Arten har under alla somrarna förekommit tämligen allmänt. I prof. AURIVILLII Nordens Fjärilar uppgives bredden mellan vingspetsarna vara mini- mum 18 mm., av alla de många infångade exemplaren över- steg intet 17 mm. Arten är uppgiven för Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Gottland. A. straminata, Treit. Imago funnen d. ^, s 191 1. A. deversaria, Herr. Sch. Nykläckt exemplar infångat d. ^7? 191 2. Puppa, c^, kläckt d. ^7^ IQ^S- Längd 9 mm. Färgen Ijusbrun. Cremaster utdraget lökformigt, vid basen åtsnört, överallt finpunkterat och med 6 i spetsen spiral- rullade borst. Se fig. 16. A. re)iiutaria, HCbn. Imagines funna d. ^ '"/e 1910. Rhodostrophia, Hübn. R. vibicaria, Clerck. Imago funnen d. ^^ji 1910 orh 77 1912. Scotosia, Steph. wS. rhamnata. Schiff. Imago funnen d. */7 och '' \i 191 o samt d. ^7t 191 1- Entomol. Tidskr. A>g. jj. H. i — 2 fiçi^). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. Larentia, TRr:rr. L. iY;^;/> linearis Mg. Hbg ^U-'^U 13. » notabilis Zett. Råå ^"'Ja 12. » caligatus Wahlb, Råå ^7^ '^' "\'7 ^Z- » longitarsis Stann. Råå, juni, juli, tämligen allmän. Tachytrechus ammobates Walk. Ringsjön ^^/e 10, ^^h 12. » notatus Stann. Tämligen allmän på flera stäl- len vid kusten invid Höganäs, Råå "''/s 13. » insignis Stann. I Dipt. Danica håller prof. LuNDBECK förtroligt, att den art ZetterSTEDT i Dipt. Scand. upptager som iiisfgnis i stället är ripicola Lw.; insignis skulle i så fall ej förut vara funnen i vårt land. Den i sept. 13 fann jag arten vid Sofiero nära havsstran- den på ett fuktigt ställe men även pä den torra, sandiga marken i närheten, där han- narna flögo och sprungo omkring livliga och skygga. Ännu den 14 sept, säg jag vid ett besök på platsen några exemplar. Arten skil- jes lätt från ainuiobates, vad $ beträffar, på frambenens metatarsus, som är mycket tunn och dubbelt så läng som de övriga tarslederna tillsamman^. 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIl-T 1914. Hercostomus cupreus I'\\LL. Hbg skitet av maj — juli täm- ligen allmän, Ringsjön ^'/o lo. » angiistifrons ST/î<:g. Hbg -""/g 12. » ccler Mg. Ängelholm ^^/s 12, Hbg '^e, '^ji 13. » chalybaeus WiED. Råå ^■/v ii, ""/e 12. » metallicLis Stann. Ängelholm 'yc ii.Hbg-'Vs, /6 13. Hypopln-llus obscurellus Fai,L. Angelholm ^^'s ^2, Hbg ^77 — ''/9 tämligen allmän. Chrysotils pulchellus Kow. Höganäs ^^/e 12. » cupreus MacQ. Ny för Sverige. Hbg ^%, ^^/e 13. Arten igcnkännes pä de mer eller mindre gula framhöfterna och svarta benen. Diaphorus oculatus Fall. Hbg ^/s 12, Råa "Vt 13. Argyra argyria Mg. Hbg ^t H- » confinis Zett. Ny för Sverige. Hbg "^/c 12, ^/e 13- Ryggsidan av torax otydligt silverpud- rad, epistoma svart, bakbenens metatarsus med talrika borsthår. » auricollis Mg. Ej sällsynt kring Hbg under juli, Ring- sjön -76 10, ^-/t 12. Leucostola vestita WiED. Torekov -^li 12, Råa "Vt 13. Porphyrops spinicoxa Lw. Ny för Sverige. Denna art var på försommaren förra året tämligen allmän kring Hbg. Även vid Lund och pä Söder- åsen i slutet av maj och vid Ringsjön i slu- tet av juni har jag fångat den. Arten har svart ansikte och svart kindskägg, tydlig tagg på de mellersta höfterna, yttre parningsbi- hangen hos cT gaffelkluvna, ben till större delen svarta. » elegantula Mg. Ringsjön ^'''/s 13. » nemorum Mg. Ängelholm ^^ e 13, Hbg ^/s, V» 13- » crassipes Mg. Tämligen allmän kring Hbg från medlet av maj, Söderåsen ^76 09- » consobrina Zett. Tämligen allmän vid Höganäs invid havsstranden på fuktiga ställen från slu- tet av maj t. o. m juli. ü. Ringdahl: fyndorter för diptera. 75 PorphjTops riparia Mg. Ny för Sverige. Prof. LuNDBECK bar godhetsfullt bestämt arten. Hannens inre bi- hang äro korta och ha i spetsen ett Htet stift, de yttre äro breda, trekantiga, på utsidan naggade och försedda med ett bakåtriktat ut- skott. Fångade arten vid samma tid och pä samma lokaler som crassipcs: den var dock sällsyntare än crassipcs. Syntormon punctatus Zett. Råå ^"/t, ii, ''/g 12. » pumilus Mg. Höganäs -% ii, Vg 12. Xiphandrium fasciatum Mg. Höganäs ^/e 12. » monotrichum Lw. Höganäs, slutet av maj och början av juni. » auctum Lw. Ny för Sverige. Råå ^^/t 13, I ef. Arten är något större än de övriga X- arterna, 1. nära 4 mm. Parningsbihangen likna dem hos inonotricJium. De yttre sakna dock det länga särställda spetsborstet, de inre ha längre utskott undertill vid basen. » appendiculatum Zett. Hbg -^/e n, 'V^ I3- Medeterus muralis Mg. Hbg -^/e 12, ^/e 13, Ringsjön '^g 13. » apicalis Ze'IT. Hbg ^^/g 13. » pallipes Zett. Hbg ^^/s 13. » infumatus Lw. Höganäs % ii, ^/s 12, Hbg "^/s 12. » truncorum Mg. Hbg ^/9 13. Hydrophorus balticus Mg. Höganäs i slutet av mars 11. » praecox Lehm. Ringsjön -^^ ^O' I^t)g ^'^5 13, Råå april 13. » litoreus Fall. Tämligen allmän kring Hbg och Höganäs om vären. De tidigaste ex. äro tagna i slutet av mars. » borealis Lw. Höganäs 24 mars 12. Att bi- notatus Ze TT. skulle vara identisk med denna art, vilket uppges i flera verk, synes tvivel- aktigt. Åtminstone tillhöra ex. i Zett:.s sam- ling i Lund, som äro tagna i Jämtland, en annan art än borealis Lw. Campsicnemus loripes Hal. Höganäs "V 3 12, Hbg^^/4 08. 76 ENTüMOLO(;iSK TIDSKRIIT I914. Teuchoplioiiis monacanlhus L^V. N}" för Sverige. Hbg ^''/t, "/s 13 vid en skogsbäck. <$ igenkännes lätt på de bakre skenbenen, som mot spetsen äro förtjockade och, där förtjocknin<^en börjar, be- väpnade med ett sporreliknande borst. » signatus Zett. Ny för Sverige. Förekom till- sammans med föregående. cT till denna art har ej baktibierna förtjockade mot sj)etsen. Pä mitten tinnes en samling tätliggande borst och nedanför denna borstpensel synas några längre, böjda hår. Xanlhochlorus tenellus WiEi). Ringsjon ^"/V 12, Angelholm ill , ., Pipizella flavitarsis Mg. Höganäs % 12, Råa Vs 13. Chrysogaster splendida Mg. Råå ^^/t ii. » chal}-bcata Mg. Råå ^j-, 09. Chilosia illustrata IIarr. Kj sällsynt på umbellater kring Hbg under juli och aug. Ringsjön slutet av juni och början av juli 10. » grossa Fall. Viken ^^jx 12, Höganäs -^ii 11, Hbg ^5 1 1 ; på sälgblommor. » albipila Mg. Kullaberg "•^74 12, Hbg ^U I3- chloris Mg. Hbg 'Vs 06, Råa ^Vö 13. 1'yrophaena granditarsa Forst. Ringsjön -^ f, 10, ^",'7 12, Höganäs ^""/s II. » rosarum Fabr. Ringsjön ^^la 10. Xanthandrus comtus Hakr. Höganäs "'/s 12. Ischyrosyrphus glaucius L. Fj sällsynt i nv. Skäne på um- bellater under juli och aug. Anda så sent som i medlet av sept, har jag tagit den pä Angelica. iJidea fasciata M ACQ. Kullaberg ^% 06. » intermedia Lw. Tämligen sällsynt kring Hbg ^^U — ^/'j. Oftast enstaka på korgblomstriga väx- ter såsom Leontodo)i och Hypochœris. Syrphus lunulatus Mg. Höganäs '''.5 06, "Vs n. » annulipes Zett. Hbg '^/o 13. ^'o 13, Höganäs "^s II. v> lineoia Zet'1". Hbg maj, juli. o. RINGDAHL: FYNDORTER FÖR DIPTKRA. 7 7 Syrphus nilidicollis Mg. Kring Hbg och Höganäs; maj, juni. » auricoliis Mg. Om hösten kring Hbg pä ljungblommor. » euchromus Kow. Ringsjön ^"^/s lo. » triangulifer Zett. Hbg ^Vg o6, '"/s 13. » lasiophthalmus Zeit, Om vären tämligen allmän på sälgblommor. Detta är sannolikt den av S}'r/>/ius-Rvternz, som visar sig tidigast på vå- ren. Redan i början av april i fjol fångade jag ett par hannar, som en solskensdag kret- sade inne bland träden i en furuplantering. Sphaerophoria Loewii Zett. Höganäs ^c 12. Xanthogramma ornatum Mg. Hbg ^/s 12. Doros conopseus P'abr. Hbg ^^/c 06. Baccha obscuripennis Mg. Höganäs ^''/e 08, ■"'/g 12. Sphegina clunipes Fall. Hbg, maj, juni, Ängelholm, juli. Brachyopa bicolor Fall. Lund (seminarieträdgården) ""^ 5 07, Ringsjön ^/e 06. Hammerschmidtia ferruginea Fall. Angelholm ^^/e 13. Eristalis antophorinus Fall. Hbg */8 07, Ring.sjön '/^ 10. » rupium Fabr. Söderåsen ^"'7 11, Ringsjön ^''/s 13. Helophilus trivittatus Fabr. Höganäs "/s H- » versicolor Fabr. Hbg, maj, juni, juli. » transfugus L. Hbg "/e 06, Ringsjön ^^/s 13. Tropidia scita Harr. Räå ^/t 09, Höganäs ^/e 12. Criorhina asilica Fall. Hbg "'^/e 12. » oxyacanthae Mg. Ny för Sverige. Hbg ^/e 11, ^■^/e 13; båda åren på samma lokal på hallon- buskar. » berberina Fabr. Ny för Sverige. Hbg '"'^7 07, I $. Båda arterna äro, frånsett hårfärgen, mycket lika och kanske endast färgvariatio- ner; lik'nande färgfördelning finnes hos t. ex. Mcrodon cqiicstris F. Brachy[)alpus laphriformis Fall. Skåne. Lokal? Flumerus sabulonum Fall. Råå '^'^l^ 11, Viken ^Vt ii- » ornatus Mg. Hbg ^'Vt 13 Sericomyia lappona L. Tämligen sällsynt. Kullaberg "Vt 07, Söderåsen ^°/7 ii. Temnostoma vespiforme L. Tämligen sällsynt på umbellater. Ringsjön */? 10, Hbg "' -> 1 1, Ängelholm '^^jf, 13. Nya svenska Empidider (Diptera). Av Richard Frey. I. Rhaniphoniyia dentata OiDEXBG. Oldenberg, Annal. Musei Nationales Hungarici, VIII, p. 344, 1910. Två exemplar av denna art stå i Bohe.maxs dipter- samling i Riksmuseet i Stockholm bland exemplar av Rh. dentipcs Zett. De äro etiketterade Östergötland och Dalarne. — Vidare finnes ett exemplar i den allmänna Zetterstedt- ska diptersamlingen i Lund tillsammans med exemplar av Rh. dentipcs och etiketterat: »Grimnäs, Jämtland, 19. VI, 1 840 » . 2. Rhaniphoniyia albissinia Frev. Frey, Acta Soc. pro Fauna et Flora I'^ennica, XXXVII, N:o 3, p. 17, 1913. Ktt (-f-Fxemplar från Thynäs, Nordland, står tillsanmians med exemplar av Rh. niveipcmiis Zett. i Zetterstedt's samling i Lund. Ftt annat J*-exemplar, samlat av prof. J. Sahlberg i Jämtland, finnes i Universitetets i Hälsingfors zoologiska museum. 3. Rhaniphoniyia breviventris Frev. Frev, Acta Soc. pro I^'auna et Flora i'^eiinica, XXXVII, N:o 3, p. 21, 1913. RICHARD FREY: NYA SVENSKA EMPIDIDER DIPTERA. 79 Ett (^exemplar, samlat av författaren den i6. juli 191 1 vid Karesuando kyrkoby i Luleå lappmark (zool. museet i Hälsingfors). 4. Rhainphoinjia unguiculata Frey. Frey, Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, XXXVII, N:o 3, p. 24, 1913. Ett exemplar, etiketterat Västergötland, BoHEMAN, står bland R/i. albipennis Fall, i Boheman's samling i Stockholm. 5. Rhamphoniyia conforniis Kow. Ko^VARTZ, Verh. zool. -bot. Ges. Wien, XVII, p. 321, 3, 1867. Flera exemplar (J* Ç) av denna karaktäristiska art stå åtskilda i en särskild rad, men obestämda, i BoHEMANs sam- ling i Stockholm. De äro etiketterade: »Dlc. alp. Bhn.». 6. Rhamphoniyia tibialis Meig. Meigen, S. b., III, 44, 4, 1822. Flera exemplar i Boheman's samling i Stockholm bland exemplar av RJi. sulcata Meig. 7. Rhamphoniyia attenuata Frey. Frey, Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn., XXXVII, N:û 3, p. 33, 1913. Ett çfexemplar, samlat av prof J. Sahlberg i Jämtland, i Universitetets i Hälsingfors zoologiska museum. Detta ex- emplar uppvisar en icke fullt normal vingribbförgrening, i det att Ml och M2 äro förenade ett stycke vid basen och så- lunda komma att gemensamt utirå frän diskoidalcellen. 8o KNTOMOLOGISK JIDSRKlir 1()I4. 8. Ililara luiidbccki Frkv. LUNDBKCK, Diptera danica, III. p. 171, 1910 (Hilara pilipcs LuNHi!. nee Zett.) — 1m nimmt aber eine mittelbare Ein- wirkung an, indem er vermutet, dass die beschleunigte Ent- wicklung gewisser Organe durch den Reiz jener Enzyme (Oxydasen) verursacht wird, die nach Dewitz^ die Umvand- lung der Larve zur Puppe herbeiführen. Durch den von mir beobachteten Fall wird nun die Sache in eine etwas andere Beleuchtung gerückt, indem man in diesem Falle wenigstens von äusseren Umständen ganz absehen kann und somit die Gründe der Prothetelie in rein inneren Vor- gängen suchen muss. Wird indessen, wie Dewitz ange- nommen hat, die Metamorphose durch besondere im Körper gebildete Enzyme herbeigeführt, so lässt sich vielleicht den- ken, dass eine innere zufällige Veränderung, und wenn noch so unbedeutender Art, die Entwicklung gewisser Teile aus- lösen kann. Damit will ich jedoch nicht gesagt haben, dass äussere Umstände gar nichts bedeuten. Im Gegenteil können sie vielleicht, wenn die inneren Bedinungen vorliegen, die aus- lösenden Faktoren sein. II. Bemerkungen über pränyniphoide Stadien in der Käfer- entwicklung im Anschluss an das von Silvestri beschrie- bene Pränymplienstadium bei Lebia scapularis. Ein Fall, den man als Prothetelie gedeutet und in der betreffenden Literatur besprochen hat, ist das von SlLVP:.S TRI" 1904 beschriebene Pränymphenstadium bei Lcbia scapiilaiis (Co). Carabidic). In den übrigens sehr interressanten Ent- wicklungsverlauf dieses Käfers schiebt sich zwischen die Larvenstadien (es gibt zwei solche) und die eigentliche Puppe ein Stadium ein, das gewissermassen eine Mittelstufe zwischen beiden darstellt. Der Kopf, die Fa/.ettenaugen und die Flügel- ansätze erinnern an das Puppenstadium, während die Gliederung * Dewitz, J. Sur l'action des enzymes (oxydase) dans la metamor- phose des Insectes. C. R. Mem. Soc. Bit)!. Paris 1902. ' Silvestri, F. Contribiizione alla conoscenza délia metamorfosi e dei costumi délia Lcbia scapitlaris, FouRÇ. Redia, Vol. II, 1904, p. 68. A. kemner: kin fall von prothetelie. 91 des Abdomens ein von der Puppe abweichendes Aussehen aufweist und mehr an die Organisation des zweiten Larven- stadiums erinnert. Durch eine besondere Häutung geht, nach dem Verfasser, dieses Stadium in die schUesshche Puppe über, die später die Imago Uefert. Dieser Peschreibung nach ist das Pränymphenstadium etwas ganz Neues in der Entwicklung der iiolometabolen In- sekten und würde, wenn es wirklich ein stets vorkommendes durch Häutungen begrenztes Stadium wäre, ganz isoliert in der Entwicklungsserie dastehen und somit etwas ganz beson- ders Pemerkenswertes sein. Heymons, der in seiner Über- sicht über die Metamorphose der Insekten den Fall erörtert, meint indessen, dass dies kaum der Fall sein könne, und ver- mutet vielmehr, dass eine Form von Prothetelie vorliege. Infolge ganz besonderer Umstände sollte diese bei Lebia, meint er, möglicherweise eine stets vorkommende normale Erscheinung sein. Hevmons hat jedoch diese etwas kühne Vermutung unter der Voraussetzung geäussert, dass eine Häutung zwischen der Pränymphe und der Puppe, wie SlL- VESTRI schreibt, tatsächlich stattfindet. Liegt keine solche Häutung vor, so würde, nach Hevmons, die Pränymphe sich als ein Vorstadium der eigentlichen Puppe erklären lassen, in welche sie allmählich übergehen würde. Hevmons geht doch nicht auf dieser Vermutung näher ein, und eine Erwägung hierher gehörender Fragen würde darum vielleicht von Interesse sein. Was das Vorkommen derartiger jugendlicher Vorstadien der Puppen höherer Insekten — ich sehe hier von den Cocci- den, die nach verschiedenen Forschern holometabol sind, ab — anbetrifft, so weist gerade Hevmons darauf hin, das solche schon vorher aus dem Kreise der Hymenopteren beschrieben worden sind. In der Entwicklung der Hummeln, der Bienen und der Ameisen kommen solche vor. Bei den Ameisen sind sie von Anfang an als derartige Vorstadien der Puppen an- gesehen worden, bei den übrigen aber als selbständige Stadien unter dem Namen von »Semipupaî» beschrieben worden. Hevmons zeigt indessen an Beispielen aus der \^cspa-Y.x\.X.- vvicklung, dass auch bei diesen letzteren lediglich Vorstadien 92 ENTOMOLOGISK 1 IDSKRIFT I 9 I 4. der I'uppcn vorliegen, und empfiehlt es, den Namen Semipupa gänzlich fallen zu lassen. Ganz gewiss sind indessen diese Vorstadien der Puppe weit gewöhnlicher, als man im allgemeinen angenommen hat, ja sogar normale Erscheinungen. Dass sie aber trotz- dem nicht so oft beobachtet sind, dürfte von dem Umstand bedingt sein, dass sie ihre frühere Entwicklung bereits in der letzten Larvenhaut durchmachen, so dass sie dieser in einem ziemlich gut entwickelten Stadium entschlüpfen. An einigen Beispielen von den Coleopteren werde ich nachweisen, dass in ihrer Entwicklung pränymphoide Stadien vorkommen.^ Unter den Carabiden, zu denen gerade Lcbia gehört, habe ich die Entwickelung der Puppe von Pterostichus ohlongopunctatus V. beobachtet. Die ganz junge Puppe dieser Art weicht in vielen Hinsichten höchst wesentlich von der völlig ausgewachsenen ab und nähert sich in manchen Hinsichten der Organisation der Larve. Der Kopf und der Thorax liegen ausgestreckt in der Längsrichtung des Körpers. Die Flügelstummel treten noch als unbedeutende Ausstül- pungen hervor und erreichen einander nicht an der unteren Seite des Leibes. Das Abdomen ist lang und die hinteren Segmente sind ebenso gross wie die vorderen. Sogar das lO. Segment lässt sich als eine Warze an der Spitze des Abdo- mens deutlich unterscheiden. Die Seitenausstülpungen, die für die PterosticJius-Yw^^&n charakteristisch sind, liegen zusammen- gefaltet und schmiegen sich dicht an die Rückenseite des Körpers an. Die Puppe ist in diesem Zustande auch recht beweglich und führt mit dem Hinterleibe dieselben Zuckungen aus, wie die sich in Umwandlung befindende Larve. Dieses Stadium wird indessen mit merkbarer Schnelligkeit durch- laufen. Bereits nach einer kurzen Weile (etwa lO Minuten) hat sie sich sehr verändert. Der Kopf hat seine nach unten gebogene dicht an den Leib gedrückte Lage eingenommen. Das Abdomen ist breiter und kürzer geworden und die Seiten- ^ Ein Vorstadiuiii der Puppe von Epilachna chrysomelina F. (Col. Coccinellidce) ist neulicli von G. Grandi beschrieben worden in Studî sui Coccincllidi. Boll. del Laboratorio di Zool. gen. e agr. l'ortici Vol. 7- 1913. A. KEMNER : EIN FALL VON PROTHETELIE. 93 ausstülpungen mit der Körperflüssigkeit gefüllt worden. Im Verlaufe einer Viertelstunde hat die Puppe ein gewöhnliches Aussehen mit nach unten gebogenem Kopf und 8 bis 9 sicht- baren Abdominalsegmenten angenommen. Die Bevvegungs- fähigkeit, die anfänglich bis auf Hebungen und Senkungen des Abdomens unterdrückt war, hört auch gleichzeitig gänz- lich auf. Dieses Stadium, das die Ptirros/ic/ms-Fuppe in ihrer Ent- wicklung durchläuft, weist in der Tat die Mehrzahl der Charaktere der Lcaia-Fränymphe auf, und beim Fixieren dürfte man ein Stadium erhalten, das in allem wesentlichen auf die SiLVESTRische Beschreibung der Pränymphe zutrifft: »Differt a larva II prsenympha capite oculis compositis jam distinctis, alarum brevibus et segmentis abdominalibus omnibus manifestis.» Die Puppe braucht aber eine bestimmte Zeit, um sich zu härten und in ihren neuen Formen zu erstarren, und die frisch ge- häutete Puppe geht in der Fixierungs- flüssigkeit leicht in ihre frühere Gestalt zurück. Eine in solcher Weise hervorgerufene »Pränymphe» einer Ainara-Axi zeigt Fig. 3. Auch ihre Übereinstimmung mit der Lebia- Pränymphe ist ziemlich in die Augen fallend. Ein anderes Vorpuppenstadium habe ich zufällig bei Oxytclus rugosus, Fabr. (Col. Staph.) erhalten. Das pränymphoide Stadium (Fig. 4) unterscheidet sich hier im Aussehen so von der völlig entwickelten Puppe, dass man an ihrer Artgemeinschaft zweifeln möchte. Eine nähere Unter- suchung zeigt indessen, dass sämtliche P^lemente dieselben sind, obschon ungleich entwickelt. Der Unterschied liegt hauptsächlich in der Biegung des nach unten gegen den Leib gepressten Kopfes und der Kürzung und Verbreiterung des Körpers, Merkmalen, die ja auch in der lùitwicklung der Ptcrosächus-Vuppe vorkamen. In den oben angeführten Beispielen haben wir also die meisten Charaktere der Ar/;z«-Pränymphe an einem normal auftretenden aber schnell durchgemachten Stadium bei anderen 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. ^anz nahestehenden Coleopteren gefunden, und die Berechtigung der Annahme eines selbständigen Pränymphenstadiums scheint mir dadurch mehr als bisjetzt davon abhängig zu sein, ob eine Häutung zwischen diesem Stadium und der Puppe stattfindet. Dass noch keine eingehendere Beschreibung des Pränymphen- stadiums vorliegt, muss jedoch hier berücksichtigt werden. Besonders die Unterseite mit den Beinen dürfte von Interesse sein. Zieht man aber in Erwägung die wenigen Aufschlüsse, die SlL- VE.srKi über gerade diese Sache gibt, und das geringe Interesse, das er überhaupt den Häutungen widmet, so scheint es mir nicht unmöglich, dass ein Irrtum vor- liegen könnte. Ein Umstand scheint mir ein wenig dafür zu sprechen, und zwar der, dass die verschiedenen Puppenstadien, den Abbildungen nach zu urteilen, nach ungenau fixiertem Material beschrieben worden sind. Die Stellung der Plügelanlagen weisen in beiden Mguren (1. c, Tab. 4, Eig. 4 und 5) deutlich darauf hin. Dass Irrtümer in dieser Richtung früher gemacht wor- den sind und ziemlich nahe liegen, zeigt Hewmons in der oben erwähnten Kritik des Semipupastadiums der Hymeno- pteren. Durch ein genaues Studium der Sachlage bei der Gattung l'cspa kommt er zu dem Ergebnis, dass keine Häutung vorliegt, und verwirft bei diesen gänzlich die Bezeich- nung Semipupa. Vielleicht würde ein ebenso genaues Studium der Pränymphe bei Lcbia dasselbe Resultat ergeben. Es ist indessen keinesfalls nötig anzunehmen, dass das Prä- nymphenstadium der Lcbia als die abgebildete ^i;//c7/v?-Puppe ein Artefakt oder ein zufällig zu früh fixiertes Stadium der normalen Puppe sein sollte, obschon die Stellung der P'lügelanlagen, wie gesagt, deutlich dafür sprechen, dass die Puppe in irgend 4 und 3. A. KEMXER: ein fall von PROTHETELIE. 95 einer Weise beeinflusst worden ist. Es lässt sich im Gegen- teil leicht denken, dass dieses Vorstadium der normalen Puppe bei Lcbia von einer längeren Dauer als bei den von mir beobachteten Fällen ist und in höherem Grade als ein be- sonderes Stadium auftritt. Etwas einzig Dastehendes ist es jedoch unter diesen Umständen nicht. Was die Gründe eine längeren Dauer eines derartigen sonst schnell durchgemachten Stadiums anbelangt, so können sie ohne Zweifel sehr mannigfach sein. Teils kann ein art- eigenes Verlangsamen der Umwandlung dies verursachen, teils können gewiss verschiedene äussere Umstände dabei mitwirken. Ich will besonders auf die Untersuchung von J. Dewitz^ über die Bedeutung der Luftabsperrung für die Verpuppung aufmerksam machen. Er sagt, dass er bei einer solchen Behandlung der Larven von Pieris brassicœ in dicht geschlossenen Gefässen Vorstadien der Puppe bekommen hat, die zwischen der Larve und der normalen Puppe in mehreren Merkmalen eine Mittelstufe darstellen. Diese For- men, die er als Raupenpuppen bezeichnet, entsprechen ohne Zweifel den vorliegenden pränymphoiden Stadien der Coleo- pteren. Durch diese Bemerkungen im Anschluss an das Prä- nymphenstadium habe ich die Aufmerksamkeit auf ähnliche Phänomene in der gewöhnlichen Entwicklung der Käfer lenken wollen die möglicherweise zur Erklärung des Pränymphen- stadiums ein Beitrag liefern könnten. Die schliessliche Ent- scheidung über die Art dieses Stadiums muss indessen eine nähere Untersuchung ergeben. Nach den vorliegenden knap- pen Angaben des italienischen Forschers scheint mir die Er- klärung des Pränymphenstadiums als Vorpuppe weit wahr- scheinlicher als die Theorie von einer normalen Prothetelie. ^ Dewitz, J. Untersuchungen über die Verwandlung der Insekten- larven. Arch. f. .Anat. und Phys. Physiol. Abt. 1902, p. 327. Eine neue Bienen-Art aus Nord- Schweden von ("hr. Aiirivilliiis. Paniirgituis Roina)ii n. sp. — Ç Elongatus, niger, griseo- et brunneo-pilosus, subnitidus; capitc elongate, punctato, fronte latitudine longiore, in medio longitudinaliter elevata, elcva- tione postice inter antennas triangulariter acuminata; antennis brevibus, apicem versus incrassatis, nigris, infra flavo-brunneis, articulo 3:0 quam 4:0 parum longiore; thorace brexiter brun- neo-, in lateribus grisescente-])iloso, nitido, discrete punctato, punctis mesopleurorum distinctioribus; metanoto sublaevi, opaco, area basali rugulosa; pedibus totis nigris, brevitcr grisescente et brunneo hirtis; abdomine nitido elongato in medio subparallelo, segmento 1:0 dorsali nitidissimo, 2:0 — 4:0 aciculatis et linea transversa profunde impressa ante medium instructis, in zona media levissime punctulatis, vix vel bre- vissime setosis, segmento 5:0 granulato-punctato, apice dense brunneo-setoso, segmento 6:0 vix discernendo, segmentis ventralibus apice longius pilosis. Long, corporis 9 mm. Suecia in provincia Helsingland a celcb. domino A. Roman detectus. Diese intressante neue Art kommt nach Friese's Über- sicht der europäischen Pantirghiiis-Arttn (Die Bienen Euro- oas. 6. p. 10. 1901) in der Nähe von P. alticola MoR. und montanus GiR. und dürfte mit jener am nächsten verwandt sein. Von dem mir vorliegenden Weibchen von P. ino)iiûnus weicht sie durch die Bildung des Kopfes und des Hinterleibes ganz wesentlich ab. Der Kopf ist mehr in der Länge gezogen, und längs der Mitte vom X'oi'dcnande des Ch-peus bis zwi- EINE NEUE BIENENART AUS NÜRDSCHWEDEN. 97 sehen den Fühlern deutlich erhaben und endet zwischen den Fühlern in einer scharfen Spitze. Beim Typus der Gattung, F. niger Nyl., und allen anderen mir bekannten Arten ist der Kopf breiter und mehr abgerundet, nicht oder kaum länger als breit. Der Hinterleib ist länger und schmaler als bei vtontanus und hat etwa dieselbe Form wie bei P. albo- pilosus Ç. Er ist besonders dadurch ausgezeichnet, dass die Glieder 2—4 vor der Mitte eine tiefe Querlinie und ausser- dem wie bei übrigen Arten eine apicale scharf begrenzte Depression haben. Hierdurch werden diese Segmente in drei Querfelder oder Zonen abgeteilt. Auf dem 2:ten Segmente liegt die Querfurche nahe am Vorderrande, so dass die erste matte Querzone sehr schmal ist; auf den beiden anderen Segmenten sind alle drei Querzonen fast gleich breit. Durch die Güte des Herrn Professor JOHN Sahlberg's habe ich die Gelegenheit gehabt, das typische Stück von Pamirgbiiis niger Nyl. aus Sibirien zu untersuchen und mit der neuen Art zu vergleichen. Einige Bemerkungen über P. 7iiger mögen darum hier geliefert werden. P. niger ge- hört zu den Arten, bei denen die erste Cubitalzelle der Vor- derflügel grösser als die zweite ist; nach Fkiese's Übersicht der Pajmrgi7ius-\N eihchen kommt er in der Nähe von P. labiatHs Ev. Von diesem weicht P. niger durch breiteren, fein nadelrissigen Hinterleib, welcher kürzer als die Vorder- flügel ist, durch dunkleres Stigma der Vorderflügel und durch die vom vierten Gliede an unten braungelben Fühler ab. Die Gattung PcDiurginus war früher nicht aus den skan- dinavischen Ländern bekannt. Entomol. Tidskr. Arg. jj. H. i — 2 C1Ç14). Preliminary description of a new repre- sentative of the family Termi- tocoridae Silv. by Eric Mjöberg, D. Sc. a b Terjiiitapliis aiistr(xliensis n. sp. a. dorsal, b. ventral aspect, lînlarged. Terniitaphis australiensis n. sp. Body flat and depressed, surrounded by a distinct and broad margin, light yellow; the whole dorsal side covered by small protruding pa[)illas; the lateral margin of each segment provided with numerous flat papillae, carrying a central biar- ticulated flat a[)pendix; the first article of the four-jointed antennas long and narrow, slightly bent, the third very short, the fourth elongated. Claws strongl)^ developed. PRELIMIXARV DESCRIPTION OF THE FAMILY TERMITOCORID.-E. 99 Of this apparently very old and in many respects very peculiar family only three representatives were known before, two from America and one from Africa. They all live toge- ther with termites. Of the first australian species, preliminary described above, I have collected quite a number of speci- mens under bark of dead eucalyptus-trunks in the colonies of a white ant [Coptoteniics sp.) in the open forest-country at Beaudessert and near Mt. Tambourine in southern Queens- land. The peculiar creature will be more completely described in: Results of Dr. E. MjÖBERGs scientif. expeditions to Au- stralia 1910 — 13. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens handlingar, Stockholm. Referat. Hoffman, A., Coleopterologen Adressbuch. Wien. 1913- 8:0. 138 sid. — Författaren till denna lilla upj)slagsbok är redak- tör och utgivare av den i Wien utkommande tidskriften »Cole- opterologische Rundschau». Boken innefattar tre avdelningar. Den första innehåller en efter världsdelar och länder ordnad adressförteckning över coleopterologer, ofta även med uppgift om den grupp eller familj av skalbaggarne för vilken var och en är särskilt intresserad. Den andra avdelningen utgöres av ett alfabetiskt register och den tredje innehåller en förteckning över entomologiska föreningar i Tyskland och Österrike. Det hade varit önskligt, att även andra länders föreningar upptagits, enär en dylik förteckning ej någonstädes finnes tillgänglig. För den, som vill inträda i bytesförbindelse med specialister i andra länder, bör arbetet vara av stor nytta. Chr. A. Fortsatta praktiskt entoiiiologiska forskningar inom Englands besittningar (se E. T. 1913, h. i, pag. 65 — 67). Entomological Research Committee, som tillsattes för några år sedan, har genom sin ordf. lord Cromf.r avgivit sin andra rap- port till statssekreteraren för kolonierna; namnet »Research Com- mittee» nu utbytt mot: »Imperial Bureau of Entomology», och rapporter afgifvas hädanefter hvarje år. Direktör för byrån är mr Guy Marshall, förut sekreterare i Research Committee. Ut- gifterna bestridas genom bidrag från staten (Imperial Govern- ment), från Canada, Indien, Australien, Väst-Afrikakolonierna m. m. Varje månad utgives en »Review of applied Entomo- logy», vartill materialet är i ständig ökning, särskilt från agri- kulturavdelningen. Byrån har bl. a. gjort en sammanfattning av hittills publi- cerade lagstadganden och åtgärder mot skadeinsekter. — Med avseende på möjligheten, efter Panamakanalens ö])pnande, av gula feberns importerande till Ostindien meddelas, att man hit- tills ej har sig närmare bekant, om sjukdomens överförare (Ste- got)iyia fasciata) finnes i Indien eller om dess eventuella utbred- ning därstädes; ej heller om en annan art av samma släkte, 6". scutellaris, kan överföra sjukdomen; en undereökning av dessa SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. lOI förhållanden kommer nu, på begäran av ostindiska myndigheter, att utföras genom byrån; till en början ämnar man skaffa sig uppgifter om distributionen av »mosquitos» i allmänhet, och släktet Ste^f^ornvia särskilt, i övriga — franska, tyska, holländska, ameri- kanska och japanska — besittningar i »the Far East» och an- skaffa samlingar från nämnda områden. Även påtänker man utsändande av en entomolog till några av dessa platser. En d:r A. Staunton har erbjudit sig skaffa samlingar från de federerade malajstaterna; han besöker f. n. Siam och Indo-China; mr MoUL- TON (Sarawak Museum) har lovat assistera i Borneo och mr Montague (Cambridge), som nyligen startat en expedition till New Caledonia, skall hemföra samlingar därifrån och från flera platser som besökas under vägen. Byrån har vidare uppdragit åt mr Fiske, en av de mest framstående entomologerna i Förenta Staternas »Bureau of Ento- mology» att under ledning av Royal Society och på bekostnad av regeringen i Nyassaland företaga en grundlig undersökning av de biologiska förhållandena hos »tsetseflugan» {Ghssina vwrsitans, överförare av »sömnsjukan» hos dju}^\ preliminärt är nu mr F. sysselsatt med dylika undersökningar rörande Glossina palpalis — överförare av sömnsjukans hos människan parasit: Irvpanosoma Gambicnse (Flagellate). — Man påräknar även assistens av de två entomologer, som på uppdrag av byrån redan äro i verk- . samhet i både Ost- och Väst-Afrika. Utgifterna bestridas delvis av Andrew Carnegie-fonden. Det är otvivelaktigt att upptäckten av en metod att komma till rätta med dessa farliga Diptera skall få ett stort inflytande på den afrikanska kontinentens framtid — dess kolonisationsmöjligheter och utveckling. Rapporten påpekar även att en närmare kännedom om de parasitiska Hytnemptera (Ichneumoniderna) blir allt mera trän- gande och att antalet dugliga specialister, som syssla med denna grupp, tyvärr är alltför begränsat, samt att en eller flere assisten- ter inom byrån måste ägna sig häråt. — För identifiering av de afrikanska Tachiniderna — »a very useful family of the parasitic flies» — har man lyckats få assistens av d:r Villeneuve (Rambouillet), som åtagit sig att bestämma allt till honom insänt material. — Statssekreteraren för kolonierna har uttryckt sitt erkännande av byråns raska arbete och bifallit dess begäran om stabens ökning. — British Museum har på flera sätt ägnat byråns direktör och assistenter sin hjälp. (Ur »The Lancet», 14 mars 1914-) Ref. a\- H. Nordenström. Smärre meddelanden och notiser. Abisko nationalpark i coleopterologiskt hänseende. — Ehuru bland annat i denna tidskrift Abisko-områdets i Torne lapp- ]02 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1914. mark lepidopter-fauna utförligare behandlats och sjnidda meddelan- den om hymenoptera, neuroptera o. s. v. därifrån varit synliga i den nyare entomologiska litteraturen, synes denna senare vara alldeles blottställd på bidrag till områdets coleopterfauna. Förfat- taren till denna uppsats vistades vid Abisko några veckor i juli manad år igo8, alltså innan området blev naturskyddat, och gjorde då i trakten omkring turiststationen, utefter Abiskojokks stränder, j)å fjället Nuolja samt utefter fjällets sluttning j^å nord- sidan fram till Björkliden undersökningar över coleoi)terfaunans sammansättning. Min vistelse i dessa fjälltrakter hade icke enbart entomolo- giskt syfte, och dä dessutom tiden för insamling av insekter vis- serligen var den lämpligaste i fjällen men dock alltför kort, kan denna min uppsats alldeles icke göra anspråk på att lämna en fullständig bild av skalbaggsfaunan i dessa trakter. Men coleopt- erologerna och insektgeograferna torde ändock med nämnda brist på bestämdare lokalupi^gifter till skalbaggfaunan inom detta i åtskilliga andra hänseenden rätt väl utforskade område ha irUresse av att taga del av mina anteckningar över vad jag häruppe lyckades finna. Även i naturskyddshänseende kan det ju ha sin betydelse (å erfara, vad området inom sina gränser hyser av nämnda insektordning och som sålunda numera är lag- ligt skyddat mot fångst. Skalbaggfaunan gör här med undantag för några phytopha- ger och carnivorer beträffande individantal ingalunda det intryck av rikedom som Ijärilfaunan. Någon motsvarighet till t. ex. en del A narta-arters utomordentliga individrikedom gives alldeles icke bland skalbaggarna. Vad angår t. ex. carabider, kan man få lyfta på sten efter s<:en och kanske först efter den hundrade eller så, att man finner ett djur. De till synes för dytiscider så gynnsamma vattensamlingarna med dybotten, vilka finnas inom områdets björkregion, befinnas vid närmare undersökning så gott som alldeles undvara allt insektliv. Bland de omkring 60 arter coleoptera, som jag lyckades uppbringa i dessa trakter, äro emel- lertid en del intressantare arter, och då jag under så kort tid som några veckor lyckades uppspåra två för den svenska faunan nya arter, kan man antaga att ytterligare åtskilliga nykomlingar till vår fauna återstå att upptäcka häruppe. Speciellt torde man med utsikt till framgång kunna söka efter sådana former som anträffats i nordliga Norges fjälltrakter samt finska lapj^markerna men ännu ej hos oss. De av mig anträfi"ade två som svenska nya arterna äro just sådana från Norge och Finland förut kända arter. De äro staphyliniderna Othius lapidicola Kiksw. samt Boreap/iilus Henni>ii:;iatius Sahlk. Den förra har enligt den Grill- ska katalogen Sparre-Schneider funnit i Telemarken, Valders, Tromsö och Sydvaranger, och den förekommer vidare, enligt samma källa, i Finland till Muonioniska. Den senare, vilken SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. IO3 enligt Seidliiz liksom den i Jämtland av Koheman funna B. vclox Heer, överallt förekommer mycket sällsynt, är enligt Grill anmärkt för Norge i)å Dovre (J. S.ahlberg) och Tromsö (Sp.arre- Schneider) samt för Finland vid Helsingfors och i Lappland, varjämte en varietet lougitornis J. Sahlb. ävenledes blivit an- träffad i Norge och Finland. Man kunde av dessa lokaluppgifter, som omspänna en rätt vidsträckt utbredning inom vara grann- länder, redan på förhand på goda skäl sluta, att de nämnda båda arterna också förekomma i våra fjälltrakter. Fynden av arterna i Lappland bestyrka vad som ofta framhållits, nämligen att i Lappland oerhört mycket ännu återstår att utforska i entomolo- giskt hänseende. Så väl Qthius- som Boreapliiliis-'&.xiç.n anträffades i endast i exemplar vardera och båda på liknande lokaler, nämligen på lägre, fuktiga ställen under stenar i närheten av Abiskojokk vid dess nedre lopp. Det av mig påträffade exemplaret av BoreapJii- lus He7vn7jgianus, vilket liksom ö//////5'-arten för granskning varit sänt till herr Edmund Reitter i Paskau, överensstämmer i allt med Seidlitz' beskrivning i Fauna Baltica utom vad l)eträffar storleken. S. ui)pgiver denna till 2,5 mm., men mitt ex. är rätt betydligt större, väl 3,5 mm. Under stenar, trädgrenar, brädlappar, mossa o. dyl. på stränderna av Abiskojokk var Nebria Gyllerthalii Sch. kanske den vanligaste skalbaggen, och den rödbruna varieteten rufescens Ström förekom ävenledes talrikt. På samma och liknande loka- liteter gjordes enstaka fynd av Leistus ferrugin tis 'L., Notiop/iilus aquaticus L., Philontus albipes Grav. (många ex.), Gabrius ftigri- tulus Grav., Quedius molocliitius Grav., Stenvs canaliculatus Gyll., Lioghita graviinicola Grav., Arpeduim qicadrutn Grav. (flera ex.), A. bracJiypterttm Grav. (endast i ex.), Geodromicus globuUcoUis (flera ex.), en obestämd Athcfa- och en likaledes obestämd Ta- chyporus-ds\. Pafrobus-arterua. ass/ifiilis Chaud, och scptentrionis Dej. er- höUos här och där, den senares varietet rubripemiis Thoms. dock endast på Nuolja ovan trädgränsen. Den hade sin i fjällen be- kanta förekomst under stenar vid kanten av den smältande snön i sällskap med Nebria ?7walts Payk. Under stenar högt uppe på den sterila fjällplatån hittades Harpalns îiigritarsis Sahlb. På den sandiga stranden av Abiskojokk löpte Bembidium Fellmaniiii Mannh. På de med skifferstycken tätt beströdda öopna platserna vid fjällets fot samt närmare turiststationen söktes under ste- narna, varvid uppmärksammades ett och annat exemplar av Carabas glabratiis Pavk., Amara brunnca Gyll. och erratica DuFT., båda i ett fåtal individ, under det A. rufocincta Sahlb. och A. Quetiseli Schönh. förekonimo än sparsammare, vidare Ca- I04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. îatlius microptcrus Duft., Miscodcra arctica Pa\'K. och Ih-adycellus collaris Pavk. De med gräs- och rik fjällörtvegetation tiickta sluttningarna omkring Nuolja-bäckens nedre del voro hemvist för de två Cryp- tohypnus-dL.T\.ern2i rivularis Gvll. och hypcrbonus Gvll. samt för Simplocaria vietalUca Sturm. I spillning på betesplatser här i närheten grävde några coprophager: Ap/iodius fossor L., A. gra- nariiis L. och A. lapponiim Gvll. Den vackra björkskogen vid Nuoljas fot med dess rika bottenvegetation av sädana lundväxter som Myosotis silvaiica, Melandrium rubruin, Ribes rubrum m. fl. hyste några skalbaggar, som äro karakteristiska för våra sydligare lövskogar: Campylus linearis L. och Corymbites impressiis Fabr. samt Hylccœtus der?/ie- stoides L., av vilken sist nämnda art fångades ett exemplar i flykt i den frodiga lövskogen av björk, hägg och rönn längre uppåt Abiskojokks stränder. I rönn- och häggblommorna skat- tades honungsförrädet av Fpurœa œstiva L. samt Autlwbiuin op/i- thalmicum Pavk , vilken senare art förut ej iakttagits i S\erige norr om Uppland. Åtskilliga av de äldre björkarnas stammar voro svårt minerade av Sinode?idron cylindricum L., men för övrigt voro de bark- och trä-ätande djuren anmärkningsvärt sällsynta. Förutom en skinnbagge, en aradid, som förekom mycket allmänt under björkbarken, lyckades jag här endast anträffa ett exemplar av Salpiiigus foveolatus Ljungh. Vid lövskogen var också J'odab- rus lapponicus Gyll. bunden. Den sågs i ett och annat individ på bladen av träd och buskar. Områdets vattenskalbaggar syntes ha inskränkt sin existens uteslutande till de små grunda källdrag, vilka upprinna i vit- mossmarkerna mellan Nuoljafjällets fot och Torneträsk. Här sågos Gaurodytcs congener Pavk., mörkare och ljusare exemplar, rota i det brunsvarta bottenslammet i sällskap med G. guttatus Payk. Bland de tillvaratagna vattenskalbaggarna var också ett ex. av den sällsynta Gaurodytcs Wasastjernai Sahlb. Ett par ■ Hydroporus-ax\.&r höllo också till i de små dyiga vattensamlin- garna. Det var den glänsande formen av //. nigrita Fabr. samt en varietet av H. nicmnonius Nicol. med helt svart prothorax och helt svarta elytra. Det torde vara varieteten niger Siurm, vil- ken förut anträffats i Jämtland samt i Norge och Finland till Lappland, under det huvudarten i Sverige ej är känd från nord- ligare förekomst än Stockhohn. I videområdet utefter fjällets bäckdalar samt i övre delen av björkregionen voro buskarna angripna av en del curculionider samt phytophager, nämligen J)oryto>nus salicinus Gvll., vidare Phytodecta afpnis Schönh., en varietet med helt svart prothorax, Phytodecta pallida L. samt Phyllodccta ^ntcUinic L. Under stenar på en gräsbeväxt fjälläng i närheten a\ i^jörk- liden förekom Otiorr/ivne/ius nodosus Falk. rätt talrikt. SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. I05 Nämnas slutligen Anthophagiis alpimis Fabr., Cryptop/iaxus scanicus L., Corymbites œneus L. samt Apion tnarchicum Herbst, är förteckningen i)ä av mig inom området anmärkta coleoptera fullständig. Anton y an s son. Nytt från Riksgränsen.' — Ären 19 lo, 1912 var jag i Abisko och njöt obeskrivligt av den härliga fjäilfloran. Det var något för en sörlänning att se alla dessa växter i levande livet, då man förut sett endast torkade stackare i herbarier. Flera arter Saxif7-a^i^a, lappljungen, Dryas, Diapensia, Wahlbergella, Andromeda m. fl. och i Pålnoviken Chrysospleniuni tetrandrum. Gott om Lychnis och Trolliiis högt uppe pa fjällsluttningarna. Men som det här i Abisko var förbjudet att samla insekter och jag hade mina håvar med, packade jag mig av till Riksgränsen, där jag trivdes utmärkt och fick en hel del smådjur i sikten. De flesta togos nära stationen i en sänka nedanför en berghäll bland mossan och gräset och under ett par småbuskar 2.\ Salix glatica. I ett par liter smolk funnos omkring 400 stycken. Att det var så gott om individer, berodde nog därpå, att ovanpå hällen låg en väldig skräphög, som innehöll alla möjliga godsaker, såsom skinnbitar, trasor och köksavfall. Vid regn silade de ädla saf- terna ned för hällen i sänkan och mossan och så blev det en ljuvlig ort isynnerhet för halvvingar De flesta voro Atheta gra- minicola, atramenfaria och punctulata, Olophrum boréale, AntJwphagns alpinus, Geodromiais globidicollis vzx mycket allmän. Gny peta coerulea likaså, Arpedium bracJiypternm, Liogluta granigcra, Boreaphilus m. fl. En del atheter, som jag ej kunde bestämma, sändes till prof Sahlberg i Helsingfors, men han har ännu ej haft tid med dem. Vid Katteraksjöns strand fann jag en Stenus, vars plats är lätt att bestämma, men arten finnes ej beskriven varken hos Sahlberg, Ganglbauer eller Seidlitz. Liknar mest /iianilis, men har enkel fjärde tarsled, djupt fårad panna och svarta ben. Rygg- segmentens köl är tydlig på alla segmenten, varför namnet carinatus torde vara lämpligt. Stenus carinatus n. sp. — Schwarz, etwas glänzend, kurz weisslich behaart, oben nur an den Seiten des Abdomens, erstes Glied der Kiefertaster gelb, die Beine ganz schwarz. Der Kopf etwas breiter als der Halsschild aber etwas schmäler als die Flügeldecken, ziemlich stark und dicht punktirt, zwischen den Augen mit zwei tiefen Stirnfurchen, zwischen denselben dach- förmig gewölbt. Die Fühler kurz, ihr drittes Glied wesentlich länger als das vierte. Halsschild schmäler als die Flügeldecken so lang oder ein weing länger als breit. Die Seiten etwas vor der Mitte beinahe eckig vorspringend, von da nach hinten ein- geschwungen verengt, in der Miite hinten kurz und tief gefurcht. ' Ur brev till redaktören. lo6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. Die Flügerdecken an der Naht mindestens so lang als der Hals- schild, nach hinten deutlich erweitert, grob runzelig punktirt, beim Schildchen und hinter den Schultern etwas eingedrückt. Abdomen gleichbreit, kräftig gerandet, nicht schmäler als die Flügeldecken, fein punktirt vorn etwas kräftiger, alle Segmente mit einem deutlichen Mittelkiel. Die Tarsen kurz, das vierte Glied einfach. Länge 3 m. m. L. Haglund. Argynnis Frigga Thbg var. improba Btlr funnen i Sve- rige. — Fjärilfaunan i trakten av Abisko i Torne lappmark har behandlats bland annat i en uppsats av Torsten Lagerberg: »Anteckningar till Sveriges macrolepidopterfauna» i Entomologisk Tidskrift 1911 samt i A T:s referat av Sheldons »Lepidoptera of the Swedish provinces of Jemtland and Lapland» i samma tidskrift 1912 pag. 126. Till de av nämnda författare för om- rådet i fråga anmärkta arterna har jag att lägga Argyn/iis Frigga Thbg. var. iviproba Btlr, vilken varietet också utgör en ny- komling till Sveriges fauna. Det enda exemplar som erhölls av denna högnordiska form, iakttog jag i juli månad 1908 på en ödslig fjällplatå ovan trädgränsen på fjället Nuolja, där vegeta- tionen mellan stenarna utgöres av polarviden, dvärgbjörk, Rho- dodendron, Arctostaphylos alpina, Diapensia o. s. v. Exemplaret i fråga var det enda fjärilindivid som sägs häruppe, där det vid tillfället var rätt kyligt och blåste friskt. Uppskrämd ur den låga buskvegetationen gav sig fjäriln i väg med en hastig, tîackande flykt och hållande sig tätt till marken. Den infångades och be- finner sig nu i Riksmuseums samlingar. Det enda exemplar av denna varietet, som förut synes ha anträffats i Skandinavien, omnämnes i Entomologisk tidskrift 1885 i W. M. ScHöYENS uppsats »Bemaerkninger om enkelte variationer af vore Rhopalocera». Det exemj)lar, varom där är fråga, av- viker i vissa hänseenden från den av Butler beskrivna variete- ten. Det infångades av R. Collett på Store Tamsö i Porsanger- fjorden 6 juli 1878. Schöyens uttryck »denne veirhaarde ö» antyder ju överensstämmelse med fyndplatsen vid Torne träsk, varför det är sannolikt att varieteten är en på grund av klima- tiska förhållanden förkrympt och illa utbildad form av Frigga, en arktisk form alltså av den till den boreala regionens myrmarker hörande huvudarten. Då jag år 1908 vistades i det numera som naturpark skyd- dade Abisko-området, gjordes där insamlingar ay en yrkeslepi- dopterolog från Berlin. Han tog rubb och stubb, allt vad han kunde komma över av fjärilar. Jag var nog försiktig att för honom ej omtala fyndet av improha; hade något ytterligare ex- emplar stått att uppbringa, hade han varit mannen att göra det. Man får hoppas, att naturskyddsbestämmelserna i möjligast stränga SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 107 mån tillämpas där uppe, så att insektlivet nu ohämmat av män- niskor tar utveckla sig. Varieteten improba beskrevs av Butler i »The Entomologisfs Monthly Magazin» XIII, pag. 206 samt återfinnes i A. Zeitz' »Die Gross-schmetterlinge des Palearktischen Faunengebietes» i Bd: »Die Palaearktischen TagfaUer» pag. 232, där det heter: »improba Btlr, eines der am weitesten nach Norden gehenden Lepidopteren, von Nowaja Semija, ist kleiner und obenher dunk- ler; auf der Hinterfiügelunterseite ist die Mittelbinde etwas leb- hafter gelb und der Rhombus vor der Costamitte lebhafter blau- weiss.» Anton jPansson. Iakttagelser angående Cerura vinula. — Bland vår faunas fjärilar finnas väl få som tilldragit sig entomologernas intresse så som Cerura vinula. Detta bland annat på grund av larvens egen- domliga utseende. Den är ju det klassiska exemplet på »trots- stäUning», varvid främst tankes på den upplyftade främre delen av kroppen, det indragna huvudet, de båda stora »ögonlika» fläckarna och de pisksnärtlika, rörliga trådarna från spröten på sista segmentet. Den tycks emellertid även ha ett verkligt, aktivt sätt att försvara sig. Detta synes emellertid mera sällan komma till användning, och jag har blott vid ett tillfälle iakttagit det, ehuru jag under många år varje sommar studerat Cerura- larven. Det var på Orust vid Assmunderöd den ^/s 1908, då jag upptäckte två sådana fullväxta larver sittande på asp. På ungefär 50 cm. avstånd utsprutade båda larverna från en punkt på huvudets nedre del en fin stråle av en skarp vätska. Den ena strålen träffade mitt öga och orsakade en stunds sveda. Vät- skans lukt påminner om myrsyra. Larverna fångades och för- puppade sig inom ett par dagar, varpå 2 hanar kläcktes följande vår. Det här omtalade sättet för försvar torde ej vara så all- mänt bland fjärilar. Reuter omnämner i »Insekternas lefnads- vanor och instinkter» endast ett liknande fall (sid. 145), även detta hos en spinnare. Vätskan angives här vara blod. Trots Cerura-\3.r\er\s mångsidigt utbildade skydd går den ej fri från angrepp. På vissa lokaler i Bohuslän, t. ex. på Stora och Lilla Hasselön vid Orust, voro flera somrar i rad flertalet på- träffade larver angripna av parasiter. Dessa svntes som små svart- bruna, spetsigt äggformade bildningar utanpå huden och kvarsutto vid hudombytena. Larverna växte normalt och förfärdigade med vanlig konstnärlighet sina kokonger. I stället för fjärilar fram- kommo så följande vår talrika, sinsemellan mycket olikstora, exemplar av parasitstekeln Paniscus cephalotes. Stekelkokongerna lågo i en bunt inuti Cerura-kokongen. Steklarna tyckas ej som fjärilen till sitt förfogande ha någon frätande vätska att öppna den hårda kokongen med, utan begagna härvid sina kraftiga ^^'^^''' Einar Kkfbeck. lo8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I CI 4. Intressanta fjärilsfynd. — Av elever vid Kgl. Lantbruks- akademiens trädgårdsskola ha några rätt intressanta fjärilsfynd blivit gjorda och förtjäna därför omnämnas. Det märkligaste fyndet torde väl vara Vanessa 'L-album Esp., som 19 13 anträffades i ett exemplar av d. v. trädgårdsele- ven O. Svensson å Experimentalfältet. Enl. Berge's »Schmetter- lingbuch», q uppl., är detta en osteuropeisk art, som »över Un- gern nått fram till Schlesien, Mähren och Österrike». Utom denna art hava å Experimentalfältet följande anträf- fats: Vanessa antiopa L. ab. Li uteri Fitch, Coli as pahcno L., Protoparce convolvuU L. samt Pterostoma palpina L. ab. lapponica Teich. Den sistnämnda är hittills blott funnen i ryska lapp- marken. Exemplaret överensstämde såväl med beskrivningen, som med ett exemplar i Centralanstaltens Ent. Avdeln:s samlingar. A. Tullgren. Cylas formicarius' F. utbredning. — Från en på Cuba bosatt svensk farmare erhöll undertecknad i fjor en sändning insekter från den västindiska ön. Bland dessa befann sig ett par exemplar av en art av det intressanta curculionidsläktet Cylas. Arten har befunnits vara C. fonnicarius F., som i Lecontes klas- siska arbete The Rhynchophora of America north of Mexico (Philadelphia 1876) upptages från Cochin China, India, Mada- gaskar samt Cuba och Louisiana. Oaktat denna arts förekomst i Amerika redan av gammalt är känd, ha av förbiseende varken Gemminger & Harold i sin Catalogus Coleopterorum eller E. ScHENKLiNG i sin Under utgivning varande stora katalog omnämnt dess förekomst i Nya världen. Gemminger & Harold, som känna till 8 Cylas-z.x\.^x, angiva India orientalis som C. formica- rius' hemland, och H. Wagner, som behandlat Apionidœ i Schenk- LiNo'ska katalogen samt uppräknar 19 kända Cylas-'àxX.ç.x, upp- giver, att C. fonnicarius förekommer i Indien och på Ceylon. Som samtliga övriga Cylas-2cx\.Qx tillhöra Gamla världens fauna, är det sannolikt, att arten härifrån invandrat till Nya världen. Märk- ligt är emellertid, att dess värdväxt där enligt Leconte är söt- potatisen {Ipû?nœa batatas L.), vilken har sitt hemland i Central- Amerika. Anton yansson. Anteckningar om några fynd av parasitsteklar under 1912 och 1913 (Syd-Halland och sö. Östergötland). — Ett för Sverige nytt fynd torde vara Ncmatopodiiis fonnosiis (Grav.) J* (determ. d:r A. Roman), Hall., Karup (nordsidan av Hallandsås) 27.6. 191 3, på samma ställe som denna arts hona föregående år av mig anträffades; denna senare förut funnen några gånger i Sverige. SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. IO9 Under oktober 1907 anträffades i barrskog i närheten av Linköping under mossa på stenar en Ichneumon Ç, som jag då antog vara lehn, i^^nobilis (VVesm.), men vid närmare granskning (av A. Roman) befanns vara lehn, amphibolus (Kriechb.), skiljande sig från ignobilis genom antennernas byggnad; arten lärer förut vara funnen i närheten av Wien under tallbark och beskriven i Ann. Hofmuseums Wien på 1880-talet. Huruvida en till samma avdelning hos Thomson av si. Ichneumon tydligen hörande hanfie, funnen 191 3 på granar å sydsluttningen av Hallandsås (Hjärnarps s:n, Skåne) tillhör nämnda art är möjligt men måste tills vidare lämnas oavgjort. Hadrodactylus nigricoxa {Tnous.) Ç, Hall., Karup, 7. 7. 1913; enligt Thoms. funnen i Tyskland. Av några för Sverige sällsyntare må nämnas: Amblyteles nonagriœ (Holmgr.) J", Hall., Karup, 25. 7. 191 2. Pcrilissus (Spanoteenus) coxalis (Thoms.) ^, Hall., Karup, 7. 7. 19 13, på blr av Aegopodiuin, honan funnen år 1902 i samma trakt; enligt Thoms. funnen i Arrie i Sk. Stenarceus dentifer (Thoms.) ^ Ög., S:t Lars, på gran 14. 6, på lönn 8. 6. 1913; enligt Thoms. i Degeberga, Sk. Glypta fractigena (Thoms.) J*, Hall, Karup, 3. 7. 191 3 på umbellater; funnen i Sk. (Thoms.). Även ett fynd bland växtsteklar: Cladius difformis (Panz.) J^, enligt Thoms. sparsamt förekommande norr om Skåne, må an- föras; anträffades i Ög. s. om Linköping på hassel 17. 5. 1913; utmärkt genom hannens egendomliga antenner, lederna 3 — 5 med långa, håriga utskott. H. Nordenström. Sovställningen hos Heriades maxillosa L. — I sitt förra året utkomna arbete »Insekternas levnadsvanor och instinkter» anför O. M. Reuter om insekternas sovställning följande (sid. 7). »Den ställning, insekten under sömnen intager, är vanligen densamma som den, vilken utmärker honom, då han annars sitter orörlig. Anmärkningsvärda undantag härifrån utgöra vissa steklar. Sålunda berättar Brauns, att en sydafrikansk Chrysidid, Stilbum cyanurum, sofver hållande sig fast vid kvistar af träd eller örter endast medelst mandiblerna, medan benen hållas tätt och orörligt tryckta till den i luften utsträckta kroppen och att äfven sydafrikanska Ammopkila-ixriev bete sig på liknande sätt, ofta i större antal med käkarne fasthållande sig i en och samma kvist.» Man torde av den omständigheten, att Reuter, som besatt en enorm litteraturkännedom, i detta fall blott anför Brauns' observationer, vara berättigad att draga den slutsatsen, att åtmin- stone för Skandinavien och Finland inga uppgifter om dylik sov- ställning hos steklar finnes. no ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. Under sädana förhållanden torde följande observation erbjuda ett visst intresse. Förra året observerades i slutet av maj vid Husby brygga på Ekerö vid 8-tiden på kvällen ett par exemplar av en liten stekel på en omkring manshög tall, i en mycket egendomlig ställning. üe hade med mandiblerna bitit sig fast helt nära spetsen af ett barr och kroppen, med benen tätt tryckta intill densamma, sträckte sig rätt ut i luften i barrets riktning, så att den endast uppbars av mandiblerna och den lilla del av barret, som befann sig under huvudet. I denna ställning sutto de fullkomligt orörliga och reagerade ej vid beröring. Sedermera gjordes samma observation på Runmarö d. 20 juni. Stekgln visade sig vara Heriades maxillosa L. /. Trägårdh. Cottlands Carabus-arter. Professor Boheman påpekar i Bidrag till Gottlands insektfauna (Vetenskapsakademiens hand- lingar 184g) ett förhållande, som han anser vara förtjänt att om- nämnas, nämligen att han under sina undersökningar på Gottland icke kunnat upptäcka någon enda art av de egentliga Carabi. I sin redogörelse för resuUatet av hans nya resa till ön år 1867 (Öfversikt af Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1867) återtager han emellertid förmodan att ingen av de egentliga Carabi skulle förekomma på Gottland. Han uppger där, att han sist nämnda sommar lyckats finna i exemplar av Caralnis violaceus (Sub lapi- dibus ad Vesterby d. 17 julii specimen unicum) och tillägger: »men då icke någon mer art eller individ af detta släkte hit- tills påträffats, synas hithörande species åtminstone böra räknas till sällsyntheterna på ön.» Claes Grill känner i sin katalog heller icke till mer än i Carabus-z.xi från Gottland, nämligen just C. violaceus L. Såsom nog coleopterologer, vilka använda sig av nämnda katalog, fun- nit, omfattar ett hos Grill angivet utbredningsområde t. ex. Sk. — Lpl. i början av katalogen — Series Carnivora och Palpi- cornia åtminstone — ofta även Gottland utan att förekomsten på ön särskilt namnes, under det att därefter en annan princip beträffande Gotdand synes ha följts, i det att alla för utgivaren kända arter särskilt omnämnas oberoende av deras vidare eller trängre utbredning på fastlandet. Då nu emellertid C. violacens av Grill i katalogen uppgives förekomma Sk. — Lpl. och upp- giften Gtl. förekommer först i tillägget, får man antaga denna vara den enda Carabus-2^xi han känner från ön. Med anledning härav vill undertecknad meddela, att jag en sommar på 1890-talet i den torrlagda Åkelösa myr ej långt från Etelhem fann ett exemplar av Car abus granulatus L., vilket kröp SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 1 I I på en väg, som dragits genom myren. Det är allt vad jag av Carabi lyckats finna under ett par somrars exkursioner på ön. Om Grill's uppgift grundar sig på prof. Boheman's fynd vid Vesterby, skulle sålunda summa 2 individ av 2 arter Carabi ut- göra allt som i litteraturen uppgives vara funnet av släktet på ön. Gottland har ju ofta besökts av coleopterologer och torde vara relativt väl undersökt, varför rikligt material till känne- domen om de paranta Cara/^us-arternas förekomst borde stå till buds. Men tyvärr ha nog samlarne i detta som andra fall till- varatagit eller antecknat om endast de arter, vilka varit av nytt intresse för dem, varför möjligen gjorda fynd av Carabus- individ ej tillmätts värde att ihågkommas. Att Gottland är över- raskande fattigt på Carabus-axl&x och -individ, synes dock vara utom fråga, en fattigdom som är märklig i utbredningshistoriskt och ekologiskt hänseende. I fråga om det senare bör endast erinras om, att Gottland långt ifrån saknar lokaler, vilka erbjuda för Carabus-ax\.txwA% trivsel gynnsamma villkor, mossiga barrskogar för de arter, som på fastlandet bruka anträffas i dylika, lågt lig- gande fuktiga ängsmarker för resp. arter, lundar o. s. v. På Öland är släktet rikare företrätt. G. Möller upptager i »Skandinaviens skalbaggar», tillägget, för Öland åtminstone C. da- thratus L. och C. neinoralis Müll., och själv erinrar jag mig, att i mera öppna och steniga buskmarker C. glabratus Payk. ej var sällsynt. Dylika lokaler har även Gottland överflöd av. Har denna ö måhända förr hyst Carabus-arter, vilka nu utdött där, och äro de nämnda få funna exemplaren bland de sista ättlin- garna av en fordom livskraftigare stam på ön? För belysning av frågan uppmanas de coleopterologer, vilka tilläventyrs kunna lämna bidrag till kännedomen om Carabus-arternas förekomst på Gottland, att till Entoraologisk tidskrift göra meddelanden om på ön eventuellt gjorda fynd. I detta sammanhang kan näm- nas, att Åland enligt Grill hyser åtminstone 6 Carabus-arter, bland dem en så sydlig som C. convexus F. I allmänhet torde utbredningen av Carabus-arterna i vårt land vara långt ifrån klarlagd, särskilt beträffande de mera lokalt förekommande. En del gamla utrednings- och frekvensuppgifter tyda på att flera arter tendera att bli allt sällsyntare. Får man lita på Linné's uppgift om förekomsten i Sverige af C. intricatus L., C. auronite7is F. och C. auratus L., äro icke mindre än 3 arter kända, vilka efter hans tid utdött i vårt land. Allton Jansson. Bidessus delicatuliis Schaum. — Som ett ytterligare bevis på, att ännu mycket återstår att undersöka i coleopterologiskt hänseende i Sverige, vill undertecknad meddela, att, då jag den 23 april var ute på en exkursion vid den s. k. Raus mosse nära Helsingborg för att huvudsakligen undersöka i vatten levande 112 TN roMoroiUSR nnsKKiiT lOM- coleoptera. tvenne exemplar av en för Sverige ny /lyiiroporiti, nämligen Jiiiiissus lùlicatitlus Schai'm, antriiftades. Enligt Si:idlitz' Fapna Balttca är arten endast lunnen i Sydtyskland till Schlesien. En tor Sverige ny skalbagge. l'r nedfallna grankottar, som förvarats under vintern, kläcktes d. 4 april t\ å exemplar av Ernobius parvtcoUis Mils. Arten karaktäriseras genom att hals- sköldens bakre hörn äro sä avskurna, att halsskölden endast med en tredjedel av kanten berör täckvingarnes bas samt att hörnen äro avskurna rakt, ej inbuktade som hos angusticoUis Ratzi?. Täckvingarne sakna längsribbor och äro nägot glänsande, var- jämte 3:dje anteindeden är kortare än den 4:de. Längd 2 — 3 mm. Arten säges vara tämligen sällsynt i Tyskland (Kl-hnt. Illus- trierte Bestimmungstabellen der Käfer Deutschlands, sid. öSi"» och uppgiven i Grills katalog vara funnen i Danmark och Finland. 1. Trägårdh. Intressanta skalhaggsfynd. — Av undertecknad ha an- träflats följande för landet nya skalbaggar: Calodoa rufts- ans Kr.. Öland, Färjestaden samt Smal., Kalmar (Bergaskogen); Dcmosoma rccouiiia Kr., Smal.. Kalmar (Bergaskogen); Paraiiu- otica cotnplana Max., Smal., Mönsterås, Linderum. För Småland nya äro: Hygropora cunctans Er., Kalmar (Bergaskogen); Di\hmonota clancuhx Er., samma lokal; Meotica exilis Er., Mönsterås, Linderum samt Athcta vHis Er., Kalmar (Bergaskogen). Z. Haglund. Nytt nionteringsmedel för insektlådor. — Sedan förra våren har Linoleum-Aktiebolaget Forshaga, Göteborg, fört ut i marknaden ett preparat, tekniskt benämnt »isoleringsmaterial av kork^, men i dagligt tal kallat >■• konstkork !^. — Fabrikationenär hemlig. Fabrikatet utgöres av plattor, till utseendet liknande kork och tillverkas från 5 till 60 mm. tjocklek och pressas till olika fasthet allt efter konsumentens önskan. — Lösare pressning är naturligtvis för entomologen lämpligast. Fördelarna med detta preparat säsom bottentäckning i lådor för en insektsamling äro sa påfallande, att jag, som nu prövat det i 8 månader, vill fästa samlares uppmärksamhet på detsamma. — Det är dammfritt och homogent, innehåller ej smågrenar och dylikt såsom i torv, och är följaktligen överallt lika genomträng- ligt för insektnålen, som sitter ytterligt säker i plattan. Det är sterilt, hyser sålunda ej lägre utvecklingsformer tor snvltgäster. som torven kan göra och tager ej till sig tukt. bet fås i alla önskade dimensioner upp till 1 X 0.5 m. och SMÄRKF. Mf.I;J^hLANnEN OCH NOllSER. TI3 behöver sålunda, .såsom vid torvplattor.s användning, ingen skarv i en bottenbetäckning, som här utgöres av en enda, hela botten täckande platta. Konstkorken är rnjuk och en insektnål av vil- ken grovlek som önskas intränger lätt i plattan. Materialet är billigt, ity att priset på t. ex. i m^ platta av 0,$ crn. tjocklek är 1:55, under det att torfplattor för sarnrna yta betinga kr. 2: 20 efter det pris, som jag tror att flera än jag fått vidkännas. Lättheten att inlägga en platta av bestämd dimension — jag (år den mig tillsänd i precis önskad storlek — är ju ytterligt bekväm rnot att lägga skiva till skiva av torven för att fä lådans botten täckt. Snyggt, billigt och praktiskt ställer det sig vid dessa skivors användande. I milt stora skåp för coleoptera belöper sig ko.stnaden med torvplattor till 8 kr. Om konstkork dä funnits, så hade endast kr. 5: 60 åtgått. Vill man på ett demonstrations- eller preparatbord på labo- ratoriet infälla en större platta i skivan, så har den arbetande därav påtagliga fördelar, då bordsbetäckningen tjänstgör som ett slags reservläda, där undersökaren nedsticker undersöknings- materialet kring sig. Skivor med skarpskurna kanter i bestämd dimension vid fråga om montering av lådor och rned avrundade kanter vid fri- gande plattor fylla bäst ändamålet. Blivande beställare torde lämpligast vända sig till under- tecknad. Seffle i rnars 19 14. A. Lindegren. Skog.sentomologicns närmaste framtidsutsikter. Sist- lidna sommar restes taket på den Eniornologiska avdelningens nybyggnad vid Experimentalfältet och följande vinter jämnades den gamla institutionsbyggnaden, hemvisten för den förutvarande »Statens entornologiska anstalt^, med marken. Man kan .säga, att härmed avslutades det andra skedet i den praktiska entomologiens utveckling i vårt land. Denna utveckling tog sin början år 1880, när Kungl. Lant- bruksakademien inrättade en befattning i entomologi, vars förste innehavare blev Emil August Holmgren, Honom och i ännu högre grad hans efterträdare, Sven Lampa, tillkommer hedern av att ha banat väg för den praktiska entomologien i Sverige, så att den stora allmänheten fick ögonen öppna för dess stora be- tydelse, och slutligen frågan om inrättande av en entomologisk anstalt blev mogen för sin lösning. Men vi få ej i detta sam- manhang glömma de män ino.m den Entomologiska föreningen, som stått stödjande och hjälpande vid Lami-as sida, Ai kimllius, Gkii.l, Mkvks och LvrrKKNS. Entotnol. Tidskr. Arg. j;. II. i — 2 11^^14/. 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ I 4. Vi kunna därför med stor tillfredsställelse se tillbaka på den praktiska entomologiens utveckling i värt land under de sista tre decennierna och med tacksamhet hylla de män, som lett den- samma. Men denna tillfredsställelse förbytes till djupt missmod, när vi betänka, huru styvmoderligt e7i gren av den praktiska en- tomologien, skogsentomologien, under denna tid blivit behandlad; ingen institution, ej ens en befattning finnes, som företräder denna viktiga gren^ och vär kunskap om skogsinsekterna är högst ofull- ständig och bristfällig. Den enda tjänsteman, som f. n. officiellt företräder skogs- entomologien i vårt land, läraren i skogszoologi vid skogsinsti- tutet, hade på Holmgrens tid att meddela undervisning i natur- historia och matematik. Efter Holmgrens död blev L. A. Nilsson hans efterträdare (iSgo — iqoi) med undervisningsskyl- dighet i botanik, jaktzoologi, entomologi, jordmånslära och skjut- konst. Det är tydligt, att en så omfattande lärareverksamhet måste i hög grad inkräkta på det vetenskapliga forskningsarbetet och att detta näppeligen kan hinnas med annat än i ett av de olika ämnena, beroende på lärarens speciella läggning. Efter Nilssons död 1901 blev förhållandet något bättre, i det att botaniken utbröts, men ännu i dag har läraren i skogs- zoologi att undervisa i geologi, jakt- och fiskevård, och det är ej förvånansvärt, att under dylika förhållanden ej något nämnvärt forskningsarbete i skogsentomologi kunnat medhinnas. Under sådana förhållanden måste man med stor glädje hälsa det förslag till ordnande av skogsentomologiens ställning, som »Styrelsen för skogsförsöksanstalten och den blivande skogshög- skolan» framlagt i underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t sistlidne vinter. Detta förslag går ut på, att undervisningen i det nuvarande ämnet skogszoologi med jakt- och fiskevård uppdelas på sä sätt, att vid skogsförsöksanstalten anställes en skogsentomolog, som undervisar i skogsentomologi vid skogshögskolans högre kurs, vårdar högskolans entomologiska samlingar, samt f. ö. vid skogs- försöksanstalten utför skogsentomologiska undersökningar, under det att åt en vid högskolan anställd extra lärare uppdrages skyl- digheten att meddela undervisning i vertebratzoologi samt uti de denna disciplin närstående ämnena jakt- och fiskevård. Styrelsens förslag belyser utförligt betydelsen av det forsk- ningsarbete, som skulle komma att åligga skogsentomologen. Glädjande nog har Kungl. Maj:t behjärtat styrelsens förslag genom att i proposition till innevarande års riksdag upptaga detsamma. Vinner det riksdagens bifall, kommer befattningen att tillträdas den i jan. 191 5. /. T—dh. SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. II5 Statsanslag till ett arbete i skogsentoinologi. Kungl. Maj:t beviljade i januari d. ä. ett anslag av 500 kr. till assis- tenten D:r I. Trägardh såsom bidrag till omkostnaderna för klichéer tili ett arbete över skogens skadliga och nyttiga insekter, med skyldighet för författaren dels att till Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet Entomologiska Avdelning efter begagnandet överlämna de klichéer, som anskaffas för an- slaget, dels ock att till domänstyrelsen kostnadsfritt överlämna 20 exemplar av arbetet. Av Kgl. Vetenskapsakademien den 11 mars 1914 ntde- lade reseunderstöd för entomologiskt ändamål. Fil. Mag. H. K. Olsson för undersökning av Dalarnes Copeognather 150 kr.; Fil. Stud. O. Lundblad för studier över Hydracoridcr i Härjeådalen 175 kr.; Lektor E. Wahlgren för entomologiska studier på Öland 150 kr.; Fil. Kand. A. Kemner för undersökning av Coleopterernas utveckling 150 kr. D:r E. Mjöbergs andra expedition till Australien. — Från denna, som varade från juni 19 12 till februari 1Q14 och huvudsakligen gällde de stora regnskogarna i norra Queensland, har D:r Mjöberg hemfört en skörd på omkring 41,000 lägre djur, förnämligast insekter. Det värdefulla materialet tillfaller riksmu- seets entomologiska avdelning. På Entomologisk foi'skningsresa till Amazonfloden be- giver sig i år D:r Abraham Roman. Han understödes 1)1. a. av Lars Hierias Minne och Letterstedtska fonden. Föreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Sammankomsten den 14 dec. 1913. Vid föreningens årssammankomst ovannämnda dag över- lämnade å föreningens vägnar Överste Clahs Grill till ordföranden Prof. Chr. Aurivillius ett i särskilt minnesband bundet exem- plar av tidskriften för år 19 13, hvilken som ett uttryck för för- eningens vördnad och tacksamhet och till erinran om hans 60- årsdag den 15 januari 1Q13 tillägnats honom. Vid därefter förrättade val omvaldes för en tid av två år till sekreterare hr Tullgren, till ordinarie ledamöter i styrelsen hrr Grill, Lyttkens och Trägärdh; efter föreningens avlidne ledamot hr Trybom valdes till ordinarie ledamot för ett år hr Peyron. Till suppleanter i styrelsen för nästkommande två-års- period valdes hrr Roesler och Holmgren; till revisorer utsagos hrr Cederquist och Aronzon med hr Ekblom som suppleant; till klubbmästare valdes hr Ringselle. Meddelades att till ledamöter i föreningen invalts fil. stud. Sig. Hermansson i Lund samt boktryckaren E. C. Rosenberg i Köpenhamn. Aftonens föredrag hölls av byråchefen J. Meves och behandlade »sjukdomars spridande bland nunnelarver». Föredraget har publicerats i Skogsvårdsföreningens Tidskrift, folkuj)plagan, h. 3, 19 13. Några intressanta skalbaggarter insända av hrr E. Landin i Göteborg och A. Jansson i Örebro demonstrerades av sekre- teraren. Det efter sammankomsten följande samkvämet var talrikt besökt. Vid detsamma demonstrerades en serie »gubbar» av föreningsledamöter, tecknade av artisterna A. Ekblom, D. Ljung- dahl samt skulptören O. Strandman, varjämte föredrogs en för tillfället hopkommen, skämtsam publikation, benämnd »Geting- gadden», till vilken åtskilliga ledamöter lämnat bidrag i fri och bunden form. Sammankomsten den 28 februari 1914. Meddelades att föreningen genom döden förlorat följande ledamöter: Gruvdisponenten H. V. Tiberg, Längbanshyttan, FÜRENINGSMEDDELANDEN. XI7 r.cäroverksadjunkten G. O. von Hackwitz, Vänersborg, samt konservator W. J. Storm Trondhjem. Till ledamöter i föreningen hade av styrelsen invalts tele- grafassistenten J. A. Arnberg, Växjö, läroverksadjunkten A. Pettersson, Växjö, samt blomsterhandlaren R. Billström, Stock- holm. Aftonens föredrag ^^Om humlor» hölls av doktor Abr. Roman. Föredraget utgjorde en sammanställning av forskningsresultaten rörande humlornas biologi och systematik samt belystes af teck- ningar och preparat. Meddülaiideii från Entomologiska Sällskapets i Lund tthliandlingar. 5. Saminankomsten den 22 Februari 1913. Entomologiska Sällskapet högticilighöU denna dag tioårsdagen av sin stiftelse. Ordföranden docent Simon Bengtsson öppnade mötet med en välkomsthälsning till de talrikt samlade medlemmarna samt de så- som Sällskapets gäster för aftonen inbjudna proff. H. Wallen- GREN och O. Carlgren i Lund och, som representanter för dansk entomologi, museumsinspektor Dr. W. Lundbeck samt Doktorerna A. G. BoviNG och C. Wesenberg-Lund. Ordföranden erinrade därefter om dagens betydelse för Säll- skapet och lämnade en kort historik över Sällskapets verksam- het och utveckling under dess första i o-årsperiod, av i huvudsak följande innehåll: I januari för tio år sedan utfärdades en av bataljonsläkare I. Ammitzböll, Ystad, kyrkoherde Josef Andersson, Färlöf, do- cent S. Bengtsson, Lund, adjunkt G. Löfgren, Hälsingborg, post- expeditör B. Varenius, Hälsingborg och överjägmästare J- H. Wermelin, Malmö, undertecknad inbjudning (se Entom. Tidskr. Arg. 28, 1907, sid. 92 ff.) till bildandet av en sydsvensk entomo- logisk förening. Med anledning av densamma hade jämte nämnda herrar ett tiotal för saken intresserade stämt möte den 30 janu- ari samma år å Akad. Föreningen i Lund, vid vilket alla de närvarande livligt anslöto sig till det i inbjudningen framställda förslaget och med acklamation konstituerade sig som en entomo- logisk förening under namn av »Entomologiska Sällskapet i Lund». Ett tjugutal personer antecknades vid tillfället såsom medlemmar i sällskapet. Vid det första därpå följande mötet. I I 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRI FT 1 Q 1 4. som ägde rum den 14 april nämnda är, antogos Sällskapets stad- gar, som sedan utan några förändringar ägt bestånd. I stadgar- nas i:sta paragraf säges Sällskapets uppgift helt blygsamt vara att utgöra en sammanslutning av entomologiens idkare och vän- ner i södra Sverige och speciellt inom Skåne, i syfte att främja det entomologiska studiet. Och i § 2 heter det vidare: »sitt ändamål vill Sällskapet söka vinna dels genom ordin, samman- komster, dels genom anordnande af exkursioner, dels ock genom tillhandahållande åt medlemmarne af entomologisk litteratur, i den mån Sällskapets tillgångar medgifva inköp af sådan». Sällskapets verksamhet under dessa 10 år till fullföljande av denna sin uppgift har, våga vi tro, givit ett gott och frukt- bringande utsäde. Protokollen utvisa, att under dessa år, med deras i regel fyra ordinarie sammankomster varje år, hava hål- lits inalles 42 orginalföredrag eller -meddelanden, berörande alla större insektgrupper och avhandlande ämnen, som falla såväl inom den yttre och inre morfologiens som systematikens, biolo- giens, insektgeografiens, fysiologiens och den praktiska entomo- logiens gebit. Många av föredragen ha givit anledning till livliga diskussioner. Utom dessa föredrag av mera självständig art, för hvilka mer eller mindre omfattande egna undersökningar legat till grund, hava förekommit 17 referat av intressantare nyut- komna arbeten och 36 förevisningar av talrika ur ena eller andra synpunkten intressanta insektformer, av vilka ej få varit för den svenska faunan eller vetenskapen nya, av biologiska objekt o. s. v., och ha desamma ej sällan åtföljts av ingående demonstrationer och andraganden. En annan, ej mindre viktig sida av sällskapets verksamhet har varit att genom anordnandet av exkursioner söka praktiskt handleda särskilt yngre ämnessvenner uti olika metoder för in- sekters och deras utvecklingsstadiers uppsökande och insamling, desammas preparering o. dyl. och har, därest ej väderleksför- hållanden o. a. lagt bestämda hinder i vägen, sådana i regel företagits under senare hälften av maj månad. Exkursionerna hava hittills ej sträckt sig utanför Skåne och ägt rum under rätt tal- rikt deltagande. Anslutningen till Sällskapet under dessa gångna år får anses som tillfredsställande. Antalet medlemmar har hållit sig tämligen konstant vid c. 30, maximum har varit 35 och minsta antalet (i år) 23 medlemmar under året. Inalles har Sällskapets ma- trikel att under dessa tio år förteckna ett 70-tal olika personer såsom havande tillhört detsamma. Omsättningen av medlemmar har varit tämligen betydlig. .Sålunda finnes av de 2g, som ut- gjorde uppsättningen under Sällskapets första år, endast 7, d. v. s. 25 ^jij ännu kvarstående, medan, av de öfriga, sju hava lämnat detta jordiska, varibland tre av stiftarne. Antalet vid mötena närvarande medlemmar har utgjort i medeltal 12 — 15 stycken. FÖRENINGSMEDDELANDEN. II9 Av Sällskapets relativt laga medlemssiffra och då dess enda inkomstkälla har hittills utgjorts av de inflytande årsavgifterna, avhänger, att Sällskapets kassatillgångar ännu äro särdeles blyg- samma, varför dess Ijibliotek tills dato har vunnit endast ett ringa omfång. Flera värdefulla gåvor från föreningsmedlemmar o. a. har Sällskapet emellertid därutöver att med glädje och tacksam- het minnas. I förhoppning om att föreningen under år som komma må växa sig stark och livskraftig samt av gynnare och vänner om- huldas och därför — om också endast i en avlägset hägrande framtid — dess önskemål av ett självständigt publicistiskt organ , en egen tidskrift må kunna förverkligas, torde vi ha att se den enda hävstången till en rikare samt mera fruktbringande och be- tydelsefull verksamhet för vårt Entomologiska Sällskap. Föredraget för aftonen hölls af prof. H. Wallengren, som framlade några av huvudresultaten av sina undersökningar över andningens fysiologi hos Acsciina-Xuxvç.xw^ (sedan tryckta i Lunds Univ. Arskrift. N. F. Afd. 2. Bd. IX, Nr. 16. 1913 och Bd. X. Nr. 4 och Nr. 8, 1913 — 1914). Kand. A. Neander redogjorde i samband härmed för resul- tatet av en detaljstudie över stigmabygnaden hos Libeilulid-lar- ver (sedan tryckt i Arkiv f. Zool. Bd. 8, Nr. 14. 19 13). Med anledning af föredragen yttrade sig i ett längre anfö- rande D:r Wesenberg-Lund, som från rent biologisk synpunkt belyste flera av de vunna resultaten, framhållande många intres- santa drag i dessa insekters speciella ökologi (senare publicerade i C. Wesenl:)erg-Lund, Odonaten-Studien. Intern. Revue d. gesam. Hydrobiologie u. Hydrographie. Bd. VI. Haft. 2/3 Leipzig 1913)- Efter mötet var festligt samkväm med supé anordnat å Akad. Föreningen. Här talade först ordföranden doc. Bengtsson för Sällskapet, kastande en blick både tillbaka och framåt på dess verksamhet och betydelse för det entomologiska studiet och särskilt dröjande vid minnet av de av Sällskapets stiftare och gamla vänner, som skördats av döden, samt utbragte skålen för Entom. Sällskapets framtid. Densamme bragte sedan aftonens hedersgäster Sällskapets hyllning, vilken skål besvarades av D:r BoviNG och av prof. Wallengren. Ett flertal hälsningstelegram från skilda håll upplästes av aman. Kemner, vilken utbragte en skål för Sällskapets frånvarande medlemmar. Vid bålarne fortsattes sedan skålarnes rad med tal av aman. Kemner, inspektor Lundbeck m. fl., interfolierade av entusiastiskt mottagna sångnummer av en studentkör ur Sällskapets egen krets, och festen fortgick ännu flera timmar under den mest animerade stäm ni ne. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. Saniniankonisteii den 11 April 1913. Sedan berättelsen över verkställd revision av kassa- och bi- blioteksförvaltning under år 1912 föredragits och full ai:svarsfri- het beviljats resp. funktionärer, företogs val av styrelse, varvid till ordförande för året valdes doc. S. Bengtsson, till sekreterare, efter Kand. H. Rosén som avsagt sig, fil. magist. Henning Ols- son samt till övriga ledamöter lektor Einar Wahlgren, teol. o. fil. kand. Helge Rosén och amanuens A. Kemner. Till medlem av Sällskapet invaldes fil. stud. Ragn. Gärdstam. Ordföranden meddelade, att styrelsen i Sällskapets namn till prof. Chr. Aurivillius, Stockholm, avsänt ett hyllnings- och lyckönskningstelegram på dennes 60-årsdag den 15 januari. På förslag av kand. Kemner beslöt Sällskapet anslå ett be- lopp af 25 kr. till den av Entom. Föreningen i Stockholm plane- rade festskriften för prof. Aurivillius. Kand. H. Rosén refererade C. Wesenberg-Lund, Biologische Studien über netzspinnende Trichopteren-larven. Aman. Kemner visade exemplar av parasitstekeln Ischnoceriis rtisticiis Grav. i olika utvecklingsstadier, vilken av föredragaren anträffats som ektoparasit på larver av Ji/iag!//m inordax F., samt redogjorde för vad förut är känt om samma stekels levnads- vanor. Densamma visade ock larver av Cetonia ßoricola, påträf- fade av föredraganden i stor mängd i vanliga myrstackar, och skisserade densammas biologi. I den följande diskussionen ytt- rade sig ordföranden, kand. Rosén samt föredragaren. Lektor E. Wahlgren demonstrerade dels trenne för veten- skapen nya diptera: CJdorops haltica n. sp., Chlorops zoindata n. sp. och Dicrœus nitidus n. sp. (senare beskrifna i Entom. Tid- skrift. Arg. 34, 1 9 13, sid. 51 iï.) samt en likaledes förut okänd, egendomlig hemipter lyalticola ]\'aldgyc>n Ivm^.-Y^kkr., samtliga av föredragaren träffade på Öland, dels den lilla dipteren SipJionella viridissima från Ölands älvar, förut känd endast från Ungern. Sammankomsten den 3 Oktober 1913. Till medlemmar av Sällskapet invaldes amanuens Herved Wallin och fil. stud. Gust. Hermansson. Doc. S. Bengtsson redogjorde för sina undersökningar över äggen hos Ephemeriderna; föredraget belystes av talrika teck- ningar och mikroskopiska preparat (detsamma senare tryckt i Entom. Tidskr. Arg. 34, Haft. 2 — 4, 1913). Amanuens Kemner föredrog om de svenska formerna av fam. Cleridœ och skildrade, till stor del med stöd av egna iakttagelser, deras biologi och larvstadier. Konserverat material av både FÖRENINGSMEDDELANDEN. 121 imagines och larver visades, varibland den för Sverige nya Opilo domesticus Sturm, som anträffats i Lund m. fl. ställen. Amanuens H.-vrry Christöffersson framlade fynden av dels den för vår fauna nya Calamia phragrnitidis Hübn., träffad av före- dragaren vid Ystad, dels de sällsynta Eugonia fuscaiitaria Haw., tagen vid Lund, samt Nonagria cannœ Ochs, och Eulepia cribrum Lin., funna båda vid Ystad. Amanuens Kemner visade ett synnerligen vackert exemplar av dödskallefjäriln {Acherofitia Atropos L.), som i dagarne hade påträffats i en trädgård i Lund och överlämnades till universite- tets Entom. Museum. Sammankomsten den 29 November 1913. Kand. Ose. Palmgren refererade C. Wesenberg-Lund, Biolo- gische Studien über Dytisciden, och visade i samband därmed i arbetet anförda släkttyper av både larver och imagines. Aman, Kemner omnämnde i anslutning härtill flera fynd av Haliplus sp. och Cymatoptertis fuscus i olika utvecklingsstadier på havsstränder. Amanuens A. Neander framlade fynden av Cybister Roeselii Fuessl., tagen av föredragaren i i ex. vid Sjöbo i Skåne sistl. september, och den för svenska faunan nya heteromeren Alelan- drya barbata F., träffad av honom vid Degeberga i östra Skåne. Doc. S. Bengtsson visade exemplar av den nyligen av D:r Wesenberg-Lund i Danmark upptäckta, under åratal, särskilt av danske forskare ivrigt eftersökta larven av släkt. Noterus, av Dy- tiscidernas grupp, som av upptäckaren såsom gåva överlämnats till Lunds Entom. Museum, samt redogjorde efter Meinert och Wesenberg-Lund för huvuddragen av den intressanta larvens byggnad och levnadssätt. Fil. och teol. kand. H. Rosén visade en anmärkningsvärd varietet av Chrysopa perla L., träffad av föredragaren i Medelpad. Doc. S. Bengtsson demonstrerade tvenne av den danske ento- mologen E. C. Rosenberg nyligen såsom gåva till Lunds Entom. Museum överlämnade sällsynta skalbaggar — i både larv- och imagostadierna — vilka av denne anträffats i Danmark, näm- ligen dels den i Helix hortensis m. fl. arter parasiterande Drilus concolor Ahr., dels Rhipiphorus paradoxus Lin. från getingbon. B. Entomologisk Tidskrift. Arg. 35. 1914. PL. 1. '^.^ ■■■•^ Auctor delin. Cederquists Graf. A.-B., Stiilm. Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr årg. kr. i: 25 Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda årgångar à i kr. och à 50 öre, då minst tio tagas på en gång. Lampa, Sven, Förteckning över Skandinaviens och Finlands Macrokpidoptcra » i: 50 Grill, Claes, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok ... » 2: ^ , Förteckning över Skandinaviens, Danmarks och Finlands Cokoptera. Två delar, häftad. . » 8: — För ledamöter av Entomologiska Föreningen . » 6: — Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. Reuter, O. M., Finlands och den Skandinaviska halvöns Heniiptera Heteroptera I » 2: — Svensk Insektfaima: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Apterygo- genea av Einar Wahlgren » — : 75 2. Rätvingar. OrtJwptera av Chr. Aurivillius » — : 50 3. Sländor. Pseudoneuroptera, i. Odofiata av Yngve Sjöstedt (2. uppl.) » — : 75 8. Nätvingar. Ncuroptera. i. Planipennia av Eric Mjöberg » — . 50 T I . T\åvingar. Diptcra. i . Orthorapha. i . Nemo- cera, Fam. i — 9 kr. — : 75. 2. Brachycera, Fam. 14 — 23, kr. — : 75. Fam. 24, kr. — : 75. Fam. 25 — 26, med register över ^r^r/ywra, kr. — : 75. 2. Cyclorapha, \. Aschiza, Fam. I. kr. — 185; 2 — 4. kr. — 150. Av Einar Wahlgren. 13. Steklar. Hyiiienoptera. i. Gaddsteklar. Acukata. Fam. i. kr. i: — . Fam. 2. kr. — : 75. Fam. 3 — 6. kr. — : 75. Fam. 7. kr. — : 50. Fam. 8, med register över Acideata,ï^d,m.. 1 — 8. kr. — : 50. 2. Guldsteklar, Tubulifera, kr. — 125. Av Chr. Aurivillius. 13. Steklar. Hymenoptera. 4. Växtsteklar. Phytophaga. Fam. Lydidœ, Siricidœ och Tenthrediuidce (e. p.) Av Alb. Tullgren . » — .-75 Svensk Spindelfauna: I och 2. Klokrypare, Chelonetlii och Låcke- spindlar, PItalangidea av Alb. Tullgren ... » — : 30 AlfabetisKt Register till EntomologisK TidsKrift årg. 11—30 (1890 1909). Pris 3 Kr. (För ledamöter av Ent. Fören. 2 Kr.) Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr. Atirivillhis, Kgl. Veten- skapsakademien, Stockholm. INNEHÅLL Meves, J., Lepidopterologiska anteckningar Sid. i Alm, Gunnar, Bidrag till kännedomen om de nätspinnande Tri- t7/ö//^;--larvernas biologi (med plansch) » 44 Ljungdahl, David, Några fjärilsfynd jämte puppbeskrivningar » 39 Ringdahl, O., Fyndorter för Dlptera » 69 Frey, Richard, Nya svenska Einpidider (Diptera) » 78 AuRiviLLius, Chr., Filip Trybom f (med porträtt) » 81 Kemner, a., Ein Fall von Prothetelie nebst Bemerkungen über pränymphoide Stadien in der Käferentwicklung _ » 87 AuRiviLLius, Chr., Eine neue Bienen-Art aus Nord-Schweden » 96 Mjöberg, Eric, Preliminary description of a new representative of the familv Ter>iiitocoridœ SiLV. » 98 Referat » 100 Sm irre meddelanden och notiser: Abisko nationalpark i coleopte- reologiskt hänseende. — Nytt från Riksgränsen. — Argyn- nis Frigga Thbg var. i/nproba Btlr funnen i Sverige. — Iakttagelser angående Centra vitiula. — hitressanta fjärils- fynd. — Cylas formicarius' F. utbredning. — Anteck- ningar om några fynd av parasitsteklar under 191 2 och 191 3. — Sovställningen hos Heriades vtaxillosa L. — Gottlands Carabus-o.ntx. — Bidessus delicatuhis Schaum. — En för Sverige ny skalbagge. — Intressanta skalbaggs- fynd. — Nytt monteringsmedel för insektlådor. — Skogs- entomologiens närmaste fr.imtidsutsikter. — Statsanslag till ett arbete i skog;entomologi. — Av Kgl. Vetenskaps- akadenien den 16 mars 1914 utdelade reseunderstöd för entomo'.ogiskt ändamål. — D:r E. Mjöbergs andra expedi- tion till Australien. — Entomologisk iorskningsresa till Amazonfloden » loi Föreningsmeddelanden .._ _ » 116 Föreningens kassaförvaltare: Hr E. Roksler. Kammakaregatan 8, 2 tr. ö. g., Stockholm. Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast möjlis;t därom underrätta redaktören. Utgivet den 29 juni 1914. Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum. / Arg-. 35 1914 Hält. 3 --t ENTOMOLOQISK TIDSKRIFT UTGIVEN ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM UPPSALA ALMQ.VJST & WIKSELLS IK)K TKYCKERI-A.-B. I914 Entomologisk Tidskrift som utgifves av Entomologiska Föreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhållande länk inellan vårt lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sådana uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, prof. Sven Lampa, Stockholm, överste Cl. Grill, Örnäs, Kungsängen, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är a/isiuiri^^- 7(t(:;ivare och reda/dör för tidsh-ifttîi. Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tisktentomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Professor, föreståndare för Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska avdelning. Äldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr. pr. arg.; 20 % rabatt vid köp av minst 10 årg. Medlennnar av föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu för ett pris av 2 à j öre pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan årsavgiften (6 kr.) bli- vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ej årsavgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första häfte. Ständig -ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (lOO kr.) JO äldre årgångar gratis. Annonspris 10 kr, pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25 ''o av priset för varje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar ! Lepidopterologiska anteckningar. Av J. Meves. (Fortsättning från årg. 1914, sid. 38.) Geometrae. Ncuioria (Jodis) lacteaiia. L., uppgives i »Nordens fjä- rilar>:>- vara inom Sverige nordligast funnen i Västmanland; är av mig tagen i 7 enstaka exemplar vid Spånga, Svartsjö, Värmdö och Väddö. Acidalia virgulavia, Hb., för vilken »Nordens fjärilar» såsom fångstorter i Sverige uppger endast Skåne, Blekinge, Småland, Gottland och Öland, har jag funnit pä Värmdö och i Södertälje i nio exemplar. Acid, devcrsaria, H. S., sages i »Nordens fjärilar» vara med siikerhet funnen endast i Uppland av Lampa. Även jag har lyckats få två honor på Värmdö, nämligen den 4 juli 1S97 och den 12 juli 1898. Acid, aversaia, L. Av denna allmänna art fick jag i juli 191 3 bland andra två exemplar, ^ och Ç, tillhörande huvudformen så till vida, att de äro mörkbandade, men före- teende den olikheten, att grundfärgen icke är halmgul, utan grå. Acid, iiicanata, L., förekom, ehuru sparsamt, vid Spånga, Rosersberg, Vaxholm och Södertälje. Zonosoma pendi/laria, CL. En $, kläckt 1895 '■'i' '^^^'v från Vaxholm, med grundfärgen något dragande till gult, saknar alla teckningar utom dels en svag antydan till de ringformiga diskfläckarna pä alla vingarna ävensom dels de Entoniol. Tidskr. Arg. jj. H. j — 4 (JÇ14). 9 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. svarta utkantspunkterna. Fornien kunde benämnas ab. inpic- taria. Zonos. li}icaria, Hb. Av denna art, som enligt »Nordens fjärilar» ej lär vara sällsynt bland bok i Skåne och Blekinge, erhölls den 21 juni 1885 en $ på Värmdö, ehuru i trakten ej funnos några bokar, men väl en enda annbok. Exemplaret mätte endast 22"' mellan vingspetsarne, varför det torde tillhöra v. strabonaria, 7,ELh. . Pellonia vibicana, Cl. En ^ av huvudformen håller endast 25 " mellan vingspetsarna, och en ^ av v. strigata däremot ända till 33'". Flygtiden börjar åtminstone i Upp- land och Dalsland redan i juni. En ^, tagen på Värmdö den 24 juni 1897, liknar i övrigt huvudformen, men visar den märkliga avvikelsen, att den mellersta röda tvärlinjen, som eljest går i en båge långt utanför diskfläcken, i stället går i rak linje tvärs över denna fläck (Ent. tidskr. /c?.- 258, 20:221). Jag tillåter mig kalla den ab. rectilinearia. Abraxas niarginata, L. Spännvidden hos mina exemplar varierar mellan 19'" (en $) och 28'" (en $). V. nigrofasciata, SCHÖY., som förr ej lärer vara an- märkt sydligare än Jämtland och Ångermanland (Ent. tidskr. 18: 264), har jag från Hälsingland, Spånga och Värmdö. V. poUutaria, Hb., som uppgives såsom sällsynt, fick jag från Rosersberg, Vaxholm och Omberg. Cabera pusaria, L., v. rotimdaria, Hw., som skiljer sig från huvudformen ej blott genom vingarnas bredare och mera rundade form och framvingarnes brett avrundade spets — vilken skillnad, ehuru endast relativ, likväl är mycket påfallande, när man har begge formerna framför sig — utan även genom teckningen, i det att mittlinjen och inre tvär- linjen på framvingen stå helt nära varandra och stundom sammanflyta till en något tjockare linje. Dock inträtlar un- dantagsvis, att även hos huvudformen de två linierna närma sig varandra. Rottindaria förekom ej synnerligen sällsynt bland huvudformen på Värmdö; i övrigt togos två enstaka exemplar vid Rosersberg (Ent. tidskr. 7.- 104, c: 18. 52). En Ç, fångad vid Vaxholm den 28 juni 1893, saknar varje spår av tvärlinjer på båda vingparen, vilka därjämte, ehuru J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 1 25 ej slitna, äro mycket tunnfjälliga; vingarnas form är lika den hos huvudformen. Torde kunna benämnas ab. inoniaria. Ca be ra exanthemata, Sc. Spännvidd ända till 30'". En $ frän Värmdö skiljer sig från huvudformen ganska påfallande genom en betydligt mörkare brunpunktering, var- jämte dess teckningar pä såväl fram- som bakvingarna endast bestå i två framträdande gulbruna tvärband, varav det inre är bredast och på framvingen synes hava uppkommit genom sammansmältning av inre tvärlinjen med mittlinjen. Även torde framvingarna vara något mer avrundade än huvudfor- mens. Den synes sålunda på sätt och vis stå i samma för- hållande till den sistnämnda som ?'. rotundaria till sin huvud- form och förtjänar möjligen ett eget namn, ab. bistriaria. Eugonia alniaria, L. Denna sällsynta mätare har jag, mest genom uppfödning av larver, lyckats erhålla från Spånga, Värmdö, Rådmansö (Ent. tidskr. 7: 104) och Väddö. Eugonia erosaria, Bkh., v. tiliaria, Hb., erhölls så nord- ligt som Väddö år 1890, dock endast en ef (Ent. tidskr. 15:96). Pericallia syringaria, L., har jag från Vedelsbäck i Skåne. Angeronia pnt}iana, L., v. sordiata, EUESSLY, en $ fun- nen pä V'ärmdö år 1896 bland huvudformen; likaså ab. spångbergi, LPA, en $ på Värmdö 1897. Runiia (Opisthograptis) luteolata, L. En Ç mäter ända till 42'" mellan vingspetsarna, en J^ blott 26'". Epione vespertaria, TUNBG. En Ç, fångad på Värmdö, håller endast 20'", en ef från Vaxholm däremot 31'". Hybernia defoliaria, Cl. Denna högst föränderliga art lyckades jag i oktober 1890 påträffa i stort antal i Haga slottspark vid Stockholm. Därvid iakttogs, att hannarna före skymningens inbrott höUo sig dolda vid marken, varemot honorna sutto på lövträdens kvistar. Hannarna flögo i skym- ningen blott omkring en timmas tid, vid mörkrets inträde voro de åter försvunna. — Ganska olika former fick jag här, av såväl hannar som honor. Av huvudformen erhöllos han- exemplar från rödaktigt gulbrun grundfärg med på framvin- garna breda mörkbruna band vid inre tvärlinjen och yttre mellanfältet till ljusgul grundfärg med föga mörkare rostgula 120 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT IQ 1 4. band på framvingarna utmed de svarta tvärlinjerna, jämte öfvergångar dem emellan. Några exemplar av ab. Jiolmgroii, Lpa, voro bland fångsten. En mellanform mellan den sistnämnda och huvudformen erhöll jag även; den är nästan lika starkt brunpudrad som holmgreni, men har på framvingarna tydliga svarta tvärlinjer och diskfläckar. Jag skulle vilja kalla den ah. iiiiernicdia. En i motsatt riktning starkt avvikande form representeras av ett exemplar, vars grundfärg är vit med mycket svag gulaktig anstrykning där och var, utan brunpudring förutom vid framvingens yttersta framkant; framvingarnas mörka tvärband äro breda, gråsvarta, fyllande hela yttre och inre mellanfälten; bakkroppen har gulaktiga, smala tvärband på gråsvart botten. Jag föreslår namnet ab. viduaria. Bland honor, vilka enligt beskrivningar skola hava den vinglösa kroppen vitgul och svartfläckig, fann jag sådana, som hade kroppen ovan svartbrun eller svartgrå med obetyd- liga ljusa teckningar; dessa torde böra hänföras till ab. holvt- grcni eller ab. intermedia. En annan åter var ovan övervä- gande vitaktig med endast en rad svarta, skarpt markerade teckningar mittpå ryggen och synes kunna vara maka till ab. vidnaria. En ef höll ända till 39'" i spännvidd, honorna visade i längd endast 7 — 11'". Phigalia pedaria. Fab., har erhållits vid Stockholm och Vaxholm samt på Värmdö, därav en $ så sent som den 2 maj. En Ç häller ända till 14'" i längd. Aniphidasis betularius. L. Mina exemplar hava i spänn- vidd: ^$ 32-44'", ?? 41-48'". En cT ft'an Värmdö 1892, liten, endast 32'" mellan ving- spetsarne, har framvingarna så starkt svartpudrade, att å deras inre hälft endast små fläckar, synnerligen vid bakkanten, förblivit ljusa. Även bakvingarne äro starkare mörkpudrade än vanligt samt förete en markerad svart, sammanhängande, vinkligt bruten, fin tvärlinje utanför diskfläcken. Den borde kunna benämnas ab. nigricans. Boarniia roboraria, SCHIFF., förekom sällsynt på Värmdö. Gnophos sordaria, Thnbg. Av denna nordiska mätare har jag lyckats få 6 stycken vid Spånga, Rosersberg, Vax- J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 1 27 holm och Södertälje; de överensstämma fullständigt med exemplar från Karesuando i Lappland, äro möjligen något litet större, intill 35'" i spännvidd. Eniaturga (Fidoma) atomaria, L. Av denna mycket för- änderliga art har jag en $ från Spånga av besynnerligt ut- seende. Grundfärgen är ljusgul, starkt pudrad med rostbrunt. V^ingarna sakna andra mörkbruna teckningar än å framvingen ett mycket brett, snett utåt och bakåt riktat, nästan rakt tvärband nära roten, diskfläck, ävensom ett tvärband innanför våglinjen, avbrutet i fält 3, samt å bakvingen diskfläcken och ett band innanför våglinjen. Fransarna brunfläckiga. Spännvidden blott 22'". Dock är att märka, att exemplaret kläckts i fångenskap. (Ent. tidskr. //, 141.) Bupalus piniarius, L., och dess aberration flavescens, B. White. I »Nordens fjärilar» liksom ock i Lampa's »För- teckning över Skandinaviens och Finlands macrolepidoptera» omnämnes den sistnämnda såsom avseende endast hannar, men icke honor. Hannen beskrives i »Nordens fjärilar» så- lunda: »V^ingarne ofvan svarta med en stor, hvit, sällan gul (= ab. flavescens, B. White) fläck i midten.» Honan däremot: »vingarna ockragula vanligen med ett par svarta tvärlinier och bredt svart spets å framvingarne, stundom mer lik hanens och då i midten mörkgrå i stället för ockragula». — Mig, som nästan lika ofta fångat honor »liknande» hannarne, d. v. s. av mörkbrun grundfärg med å framvingarna mörkgrå fläck i mitten, som honor med fläckarna ockragula, förefaller det däremot naturligast, att de sistnämnda hänföras till flavescens och endast de förra till huvudformen. Härigenom skulle celi- batet för flavescens upphöra. Haiia ivatiaria, L. En $ från Spånga, den 6 augusti 1888, har alla vingar ovanligt starkt och grovt mörkpudrade; möjligen en övergång till v. fitscaria. ThnbG, dock stående närmare huvudformen. Halia (PJiasiane) clathrata, L., ab. cancellaria. Hb.: grund- färgen gulaktigt vit, de svartbruna teckningarna mycket fina, ej nätformiga; en $ fångades på Värmdö den i juli 1896 (Ent. tidskr. 18:62, 20:221). En c^, tagen av RuDOLPHl i Hälsingland den 24 juni (årtalet ej angivet), är helt sotsvart utan andra teckningar än 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 9 I 4. 4 små vita fläckar eller punkter nära framvingens utkant samt 6 spridda dylika å bakvingen; fransarna svart- och vit- fläckiga (Ent. Tidskr. 18:62, 20:221). Jag föreslär nu benäm- ningen aô. aetJiiopissa. OrtholitJia limitata, Sc. Ytterst variabel, sällan flera exemplar fullt lika varandra. Grundfärgen skiftar från mörk- brun till ljusgul, framvingarna med eller utan en mångfald av vattrade linjer, mittfältet är stundom av grundens färg, stun- dom betydligt mörkare, med eller utan ljusare mitt, våglinjen tydlig eller försvunnen, utkantsfältet svart till Ijusgult, med alla tänkbara övergångar mellan ytterligheterna, varför någon uppdelning i karakteristiska former svårligen torde i fråga- komma. Spännvidden är i allmänhet 26 — 33'", en ljus $ från Kall i Jämtland mäter till och med blott 23'". Anaitis plagiata, L. Flygtiden uppgives vara juni — juli. Från Värmdö och Vaxholm har jag dock två exemplar tagna i slutet av augusti, ett exemplar frän Svartsjö till och med så sent som den 3 september, under de olika åren 1886, 1893 och 1896, medan jag t. ex. år 1893 tog ett exemplar även den 25 juni. Detta synes möjligen tyda därpå, att fjäriln även hos oss har en andra generation. Höstfjärilarna äro mindre än de från sommaren, nämligen 30 — 32'", medan de senare hålla 34 — 37'" i spännvidd, åtminstone de i min sam- ling befintliga. Någon olikhet i färgteckningen har jag där- emot ej kunnat finna. I Berge's »Schmetterlingsbuch», 5:e upplagan, uppges flygtiden till juni- september, vilket ju icke utesluter möjligheten av två generationer, ehuru detta ej ut- talas; i Hofmann's »Die Gross Schmetterlinge Europas», 1887, anges flygtiden visserligen till endast juni — ^juli, men i samma författares senare verk »Die Raupen der Gross Schmet- terlinge Europas», 1893, sägs om larven, att den lefver i två generationer, nämligen i april och början av maj samt i juni och början av juli, vilket ju överensstämmer med min ovan uttalade förmodan om förhållandet hos oss. LohopJiora Jialterata, HUFN. Flygtiden uppgives vara maj-juni, men de av mig i Uppland fångade fem exemplaren flögo den i — 7 juli. Spännvidden går ända upp till 29'". Ab. rudolpJiii, Lpa. En ef fångade jag vid Rosersberg den I juli 1887. J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 1 29 LobopJioni scxalisata, Hß. Hos vissa av mina exemplar från Uppland går spännvidden ned ända till 17'". CJiciuiatobia bruniata, L., och boreata, Hb. Honorna till dessa tva arter synas i litteraturen stundom kommit i viller- valla, i det att åtminstone i BerGE's »Schmetterlingsbuch», 1876, i HOFM Ann's »Die Gross-Schmetterlinge Europas», 1887, och i AURIVILLII »Nordens fjärilar» 1888 — 1891 de båda arterna tydligen förväxlats med varandra, när de större honorna med relativt långa vingstumpar hänförts till bnimata, de mindre däremot med korta stumpar till boreata. Ge- nom att tillvarataga många exemplar av båda arterna, vad beträffar boreata de flesta in copula, och detta även med sådana hannar, hos vilka läget av ribban 4 uteslöt varje tvivel om arten, har jag med full visshet kunnat konstatera, att honor med länga vingstumpar tillhöra boreata; längden av densammas framvingar varierar nämligen mellan 5 och 6'", medan brumatas ej hade större längd än 2,5'", allt oberäknat de länga fransarna. I detta avseende hava mina undersök- ningar sålunda givit samma resultat som J. Peyron's i dennes synnerligen förtjänstfulla, i Ent. tidskr. 18: 81 — 94 intagna och med utmärkta avbildningar försedda uppsats »om våra Cheiniatobia-dirtevs utvecklingsstadier», samt hans artbeskriv- ningar i tidskriftens /p: 49. Erinras bör, att hans resultat vunnits på annan väg än min, nämligen genom uppfödning av larver, varigenom rätta sakförhållandet ännu säkrare fast- slagits. Eiicosjnia certata, HüB. Sommaren 1895 fann jag på berberisbuskar, å två skilda trakter av Värmdö, omkring ett sjuttiotal larver, vilka under dagens lopp städse voro en och en i krökt ställning väl gömda mellan två platt på varandra liggande, med silkestrådar så väl hopfästade blad, att ej ens kraftiga käppslag på kvistarne över uppspänt, upp- och ned- vänt paraply — min vanliga metod för larvfångst — för- mådde rubba dem ur läge. Jag examinerade visserligen lar- ven såsom tillhörande ovannämnda art, men var dock något osäker, enär enligt »Nordens fjärilar» densamma inom Skan- dinavien blivit funnen endast i Färlöf i Skåne av kyrkoherden J. Andersson, första gången 1889 i maj och juni i två exem- plar (Ent. tidskr. //.• 84). Mycket glad blev jag därför, när 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. tidigt följande vår de mänga, ur i larvburarnas mossa gömda vinterpuppor kläckta fjäriiarne ej lämnade rum för tvivel (Ent. tidskr. ij: 300). Även de följande åren fann jag en mängd larver, som jag lyckades få kläckta (Ent. tidskr. iç: 192). Ett enstaka exemplar, en Ç, fångade jag sedermera vid Sö- dertälje den 23 april 191 3. Flygtiden angives av AURIVILLIUS vara juni, och kunde därför misstänkas, att Södertäljeexem- plaret möjligen tillhörde Triphosa dubitata, St., som har den ena av sina flygtider i maj — juni och vars honor ju äro mindre lätta att skilja från Eue. certata, men dels de mycket skarpa diskfläckarne på alla vingars undersida, dels ock formen på framvingarnas yttre tvärlinje, varom mera här nedan, utvisa bestämt, att det är en certata, vars förekomst även i Söder- manland således är konstaterad. För övrigt angives ccitatas fîygtid i Berge's »Schmetterlingsbuch» 1876 till maj, i HoF- MANN's »Die Gross-Schmetterlinge Europas», 1887, däremot till juli, men i »Die Raupen der Gross-Schmetterlinge», 1893, förenar sistnämnda författare de stridiga uppgifterna sålunda: »Entwicklung im April und Mai; ausnahmsweise manchmal auch noch im Juli desselben Jahres». Om härmed avses en ny generation eller ett fördröjande av en del individs utveck- ling, säges icke. Emellertid giva mina larvfynd och larvernas förhållanden i fångenskap ingen anledning att förmoda två generationer hos oss; och torde våra sommarnätters korthet — larven är ju ett nattligt djur — i någon mån utgöra ett hinder för larvens snabba tillväxt. Vid jämförelse mellan ovannämda två arter har jag så- som konstant trott mig finna, att certatas yttre tvärlinje är mellan ribborna i b och ./ nästan rak och utan bågar. Dubitata däremot har samma linje på denna sträcka beståoide av täm- ligen höga ntåtstående bågar, en i varje fält. Med aktgivande härpå torde det ej möta svårighet att åtskilja arterna från varandra, även om inga sidoklaffar eller klaffsäckar eller jäm- förelseexemplar stå till buds. Andra uppgivna kännetecken, såsom grundfärg, mer eller mindre tydliga teckningar på bak- vingarna, tandningen av de senares bakkant, tvärlinjernas ut- fyllning m. m. torde, såsom väl relativa och dessutom under- kastade variationer, ej alltid vara fullt pålitliga. Diskfläckar- nas beskaffenhet på undersidan är visserligen en god karaktär, J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISICA ANTECKNINGAR. I31 men erfordrar gärna tillgång till båda arterna för jämförelse vid bestämningen. Med avseende på mittfältets bredd visa mina exemplar ratt stora olikheter; hos det ena kan den nedanför mitten vara nära dubbelt så stor som hos det andra. Även dess färg varierar mellan ljust ockragult och i grått stötande gul- brunt, med alla nyanser dem emellan. Yttre mellanfältet visar även betydliga skiljaktigheter, såsom enfärgat ljust ockra- gult eller gulbrunt, enfärgat eller i yttre hälften mörkare, genomdraget av intill 4 enkla, bruna, vågiga tvärlinjer eller utan alla teckningar. Tvärlinjernas mörka ifyllning är stun- dom ganska svag, sj^nnerligen i bakre hälften mot bakkanten, liknande den hos ihibitata. Bakvingarnas teckningar äro van- ligen mycket tydliga, men stundom lika matta som hos dubi- täta. — Spännvidden är 32 — 38'". Arten lär numera vara påträffad även vid Nacka, Söder- manland, av D. Ljungdahl, enl. Ent. tidskr. j;2: 126. Varieteten siinplonica, Wack., med mörk grundfärg, före- kommer även bland mina exemplar (Ent. tidskr. 20: 222). Eucosi/iia liudulata, L. Spännvidden har jag funnit vara 26—32"'. Lygris pninata, L. Spännvidd 30 — 38'". Ett och annat exemplar har det till formen för övrigt mycket variabla mittfältet vid ribban i b genomskuret av en ljus kanal, som sammanbinder yttre och inre mellanfälten. Lyells testata, L. Fyra av mina exemplar, tagna en <$ vid Svart.sjö den 19 augusti 1886 samt 2 ÇÇ, den ena från Rosersberg den 9 augusti 1887 och den andra från Värmdö den 8 augusti 1897, ävensom en $ kläckt efter larv tagen vid Väddö 1890, sakna all antydan av violgrått. Grundfärgen är i stället ljust ockragul, pudrad jned rött. Den från Värmdö håller blott 24'" mellan vingspetsarne. Denna ganska avvi- kande form torde kunna kallas ab. citrinata. En ^ frän Södertälje av den 21 augusti 1912 gör där- emot ett ovanligt mörkt intryck genom stark brunpudring på såväl fram- som bakvingar, med undantag blott av en smal rödaktig strimma utefter framvingens framkant frän basen till }-ttre tvärlinjen. Formen kunde möjligen benämnas ab. fnscata. 132 ENTOMOLf)GISK TIDSKRIFT 1914. Lygris popttlata, L., ab. musaurafia, Frr. En c^ fånga- des vid Södertälje den 25 augusti 1913. Cidaria ocellala, L. Inre mellanfältet saknar stundom alldeles de två fina svarta tvärlinjerna. — Spännvidd 16 — 25'". Cidaria cognata, TllNBG = siiimlata Hb. I »Nordens fjärilar» anföres såsom kännetecken för arten bland annat, att framvingarna vore något mörkare i rotfältet och mittfältet. Samma kännetecken uppges såväl i Berge's »Schmetterlings- buch» och i HOFM Ann's »Die Gross-Schmetterlinge Europas». Bland de sju exemplar jag lyckats få vid Vaxholm, Spånga, Rosersberg, Svartsjö och Väddö finnas emellertid endast tvä J^cT ^•'ån Vaxholm och Rosersberg, på vilka detta slår in, de övriga, 2 cTJ* och 5 ÇÇ, hava alla vingfälten lika ljusa, en- dast utkantsfältet är hos nägra förmörkat, särskilt mot ving- spetsen. Möjligen avviker vår svenska form något från kon- tinentens, sä att sagda färgförhållande icke är konstant för arten? Och är måhända i så fall Thunberg's cognata den form, som hos oss synes vara den vanligare? Cidaria jimiperata L., ab. divisa, STRAND, med mittfältet afbrutet vid ribban i b. J* från Västergötland, Ç från Värmland. Cidaria taeniata. St., förekom vid Rosersberg och Spånga 1887 och 1888, i juli och augusti. Cidaria tnincata, HUFN. Åtskilliga exemplar mäta endast 26'" mellan vingspetsarna. Av varieteterna äro iininanata, Haw., funnen vid Rosersberg, Svartsjö och Södertälje, samt marinorata, Haw., vid Rådmansö, Rosersberg, Värmdö och Södertälje. Cidaria. firiiiata. Hb., som i »Nordens fjärilar» uppgives såsom »mycket sällsynt; hittills endast funnen vid Kristiania (Siebke) och Stockholm (ThedeNIUS)», har jag lyckats fa på Värmdö den 24 augusti 1896 (Ent. tidskr. i8:62)\ det är en J*, som från den eljest stundom förvillande lika Cid. vari- ata v. obeliscata Hß. lätt skiljes genom sina kamtandade antenner. Även J. Peyron har år 1895 fått ett exemplar på Lidingön, och D. Ljungdahl fann 1908 arten vid Stockholm (Ent. tidskr. ^2: 126). Cidaria vinnitata, Hb. Intet av de 10 exemplar jag äger har rotfältet violettrött i likhet med mittfältet, såsom arten J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 133 beskrives i »Nordens fjärilar» och Berge's »Schmetterlings- buch» samt avbildas i Hofmann's »Gross-Schmetterlinge Eu- ropas», utan har rotfältet af samma färg som det angränsande inre mellanfältet. Mina exemplar äro från Jämtland, Hälsing- land och Värmland, ävensom ett frän Island. Möjligen av- viker vår nordliga form konstant från den i kontinentens bergstrakter vanliga? Cidaria olivata, Bkh. Denna sällsynta mätare, som i »Nordens fjärilar» säges nordligast vara tagen vid Stockholm, har jag fått sä nordligt som Rådmansö d. 21 juli — i augusti 1885 och Väddö den 26 juli 1890 (Knt. tidskr. 15:^)6). Cidaria didyniata, L., v. ocJirolcucata, AURIV. Av denna varietet, enligt »Nordens fjärilar» funnen endast av mig i Uppland och i södra Finland av E. Reuter, har jag nu i min samling tre exemplar, tagna i Spånga den 22 juli 1889, på Väddö den 27 juli 1890 och vid Vaxholm den 31 juli 1893 (Ent. tidskr. i j: 96). Cidaria fluctuata, L. Ett och annat exemplar har ända till 5 fullt tydliga mörka tvärlinjer på bakvingarna. — 2 ÇÇ från Stockholm och Vaxholm hava mittfältet mörkt även i fälten I a och i b och tillhöra alltså ab. ncapolisata, MiLL. Spännvidd 20 — 25'". Cidaria montanata. Bkii. Spännvidd 25 — 30'". V. lapponica, Stgr. En J* från Jämtland håller ända till 30'" mellan vingspetsarna, en annan $ från samma trakt 24'". Mindre storlek synes alltså icke vara utmärkande för denna varietet. Cidaria quadrifasciaria, Cl., skall enligt artbeskrivningar hava våglinjen vitaktig, otydlig. Ett av mina exemplar, en Ç, har emellertid den ljusa våglinjen synnerligen tydlig, jämnt sicksackformig och sammanhängande på alla vingarna, å framvingarne utefter hela insidan begränsad av mörkbrunt, mörkast dock i fälten 4 och 5. Även bland mina v. iJiedenii, Lpa, med sin entonigt ockragula färg utanför framvingens mittfält, finnes en Ç, som har våglinjen ganska tydlig över alla vingarnas hela bredd. Varieteten har jag funnit vid Spånga, Vaxholm och på Värmdö. Cidaria suffumata, Hl3., förekom 1893 i juni tämligen allmänt vid Vaxholm. I övrigt har jag funnit blott ett exem- 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. plar vid Rosersberg (Ent. tidskr. ç: i8). Spännvidd 26 — 34'". Cidaria dilutata, Bkh (ncbulata, Thnbg). Spännvidd 27—37 • Cidaria sociata, Bkh., uppträdde i Uppland och Söder- manland även med höstgeneration. Cidaria juiangulata, Haw. Denna mycket sällsynta och vackra art har jag lyckats få vid Rosersberg i juli 1887, Ç. En $ har jag från Hälsingland. W. Meves fann 1881 ett exemplar vid Stockholm (Ent. tidskr. j, 72). Cidaria lugnbrata, Stgr. De 4 exemplar jag äger från Hälsingland och Stockholm hava alla det vita bandet i fram- vingens yttre mellanfält genomdraget i mitten av en fullt tydlig, fin, tandad mörk linje av grundens färg. De likna alltså, enligt vanliga beskrivningar, i detta avseende C. hasta- iata, L., men bakvingens 5:e ribbas ställning häver alla tvivel om arten. Saknaden av denna linje kan alltså icke uppställas såsom karaktär för arten. Möjligen är det delade bandet utmärkande för /iigubra/as nordiska form? En annan skillnad mellan sagda två arter, som uppgives i »Nordens fjärilar», nämligen storlek och form av klaffsäckens öppning, synes ej heller vara konstant, den förekommer liten och äggrund eller stor och trekantig hos båda arterna, vilket möjligen torde bero på svendom eller biläger. Cidaria hastata, L. En Ç från Hälsingland, den 20 juni 1890, är något avvikande i så måtto, att ej blott det vita bandet i framvingens yttre mellanfält saknar all antydan av den svarta punktraden med undantag blott av en liten punkt i framkanten, utan även, att sagda tvärband i lälten 4 och 5 intränger till helt nära tvärribban, bakom vilken de två vita kanalerna sammansmälta och utvidga sig till en tämligen stor vit fläck, ävensom att samma band i det breda fältet I b sträcker sig nästan in till inre mellanfältets vita tvärband, skilt därifrån endast genom en smal linje. Cid. hastata, v. sicbJiastala, NoLCK. Utom exemplar av denna nordiska form från Lappland, Jämtland och Hälsingland har jag en $ från Rådmansö 1884 (Ent. tidskr. 7: 104), en Ç frän Spånga 1888 och en $ från Norrköping 1883. Den från Spånga med brett, i fältet 3 med den trekantiga vita J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 1 35 fläcken i våglinjen sammanhängande vitt tvärband och med svarta punkter även i bakvingarnas vita band synes repre- sentera en övergäng mellan huvudformen och denna varietet; dess spännvidd är 24'". Cidaria luctuata, Hb. Denna art, vars utbredning enligt »Nordens fjärilar» inom de nordiska länderna säges vara ej fullt utredd, har jag fångat vid Spånga, Rosersberg samt en hel del vid Södertälje. Med behörigt aktgivande på 5:e ribbans ställning a bakvi-ngen samt bakkroppens teckning bör varje förväxling med hastata eller tristata lätt kunna undvikas. Däremot är den vita fläcken pn framvingarnas mittfält innan- för tiiskpunkten ingalunda konstant. Cidaria piipillata, TllNBG. Det av mig vid Rosersberg den 22 juni 1887 tagna, i Ent. tidskr c: 2"] beskrivna och i »Nordens fjärilar» omförmälda exemplaret, som överlämnats till Riksmuseum, avviker något från artbeskrivningarna i det avseende, att våglinjer saknas, vilket ger fjäriln ett mindre vanligt utseende och var den egentliga orsaken till alt den tillvaratogs och ej åter utsläpptes ur haven. Arten lär även vara funnen av D. LjUNGDAL vid Mellösa i Södermanland år 1906 (ICnt. tidskr. 32: 126). Cidaria alcheviillata. L. Spännvidd 17 — 20'". Cidaria Jinifasciata, Hw. Av denna ytterst sällsynta art l3^ckades jag fånga en cT vid Rådmansö den 15 juli 1885 (Ent. tidskr. ç: 18). Cidaria albulata, SciUlFF., v. dissoliita, STRAND (Ent. tid- skr. jj"; 97). Denna på alla vingarna gulgråa, tämligen ento- niga varietet fångade jag den i augusti 1892 i Are (Jämtland), en Ç. I'7)rut ägde jag en ? från luiafors (Jmtl.), tagen den 19 juli 1887. Cidaria (Hydrclia) caudida/a, ScillFF. Mina 8 exemplar variera i spännvidd endast mellan 15 — 18'" (enligt »Nordens fjärilar» 18—20'"). Cidaria flavofasciata, Thnbg. Spännvidd ned till endast 21'". r>ån Stockholm. Cidaria (Coinptograninia) biiincata, L. En $ från Värmdö av den 24 juli 1897 har å framvingarna hela mittfältet jämte en del av yttre mellanfältet gulaktigt svartbrunt, med undan- tag blott av framkanten framom ribban 7 och i fältets mitt 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. ett helt smalt, Ijusgult tvärband, som nästan avbrytes i fält I b och 2. Den bruna färgen övertäcker de eljest vita tvär- linjerna på ömse sidor om mittfältet, så att de äro synliga endast vid framkanten. Den torde förtjäna namnet aâ. fnsco- fasciata. — Artens spännvidd 22—27'". Cidaita sordidata. F. Ingen annan av våra mätare torde till den grad variera som denna art. Bland det hundratal jag tagit (Ent. tidskr. ^.•32) finnas ej många exemplar, som fullkomligt likna varandra. Bland min rika fångst förekomma naturligt nog många exemplar av v. fiisconndata. Don. och ab. iiifusccxta, Stgr, vilka ju icke synas vara lokalformer, utan förekomma om varandra jämte huvudformen och sins- emellan visa tydliga övergångar. Spännvidden har jag funnit vara 24 — 72'". Huvudformen synes i Uppland vara mindre allmän än fuscoundata, även om man till densamma hänför varje exemplar, som har någon tillstymmelse till grönt, vare sig ljusgrönt, mossgrönt, eller grått eller brunt med dragning åt grönt, även om denna färg inskränker sig till någon ljus fläck innanför våglinjen. Vid två egendomliga och sällsynta former skulle jag emellertid vilja fästa uppmärksamheten. Den ena är ljust rostbrun över alla vingfälten, av fram- vingens tvärteckningar framträder tydligt den inre dubbla tvärlinjen såsom ett smalt svartaktigt band, varemot de övriga endast markeras med korta svarta streck i framkanten, den yttre tvärlinjen stundom dock skönjbar till vingens mitt. Den svarta tandade våglinjen är dock starkt markerad över hela vingens bredd, och omedelbart innanför denna löper genom fält I b — 6 ett vitt tvärband, utåt skarpt tandat, i fält 3 bre- dast och mot framkanten i fält 7 avskuret genom ett kort och tjockt, svart långsstreck. Detta vita band i förening med den ljust rostbruna,, entoniga grundfärgen ger denna form ett karakteristiskt utseende, som kunde uttryckas med namnet ab. lucifasciata. Jag har 3 exemplar, nämligen J* och Ç från Rosersberg den 18 och 30 juli 1887, samt $ från Stockholm den 21 juni 1886. Den andra formen, representerad av en $ från Rosers- berg den 31 juli 1887, har utanför framvingens tvärribba en stor cirkelrund, gråvit fläck, som runtom — även baktill — J, MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 137 inneslutes av en sammanhängande svart ring. Mot framkan- ten tangeras denna fläck av en något mindre, rund, ävenledes svartbegränsad dylilc, som av framkanten avskäres till en öppen halvcirkel. Exemplaret har för övrigt en blekt gråvit, entonig grundfärg med otydliga teckningar. Formen kunde kallas ab. inonetata. Cidaiia corylata, TilNBG. Spännvidd 21 — 29'". En ef, kläckt 1894 ur larv från Vaxholm, och en Ç, fångad vid Baldersnäs i Dalsland den 30 juni 1883, hava framvingarnas eljest mörkbruna teckningar ljusgråa, föga framträdande på den gråvita grunden. Den kunde benämnas ab. glancata. Cidaria (Pelurga) coniitata. E. Spännvidd 25 — 29'". En cT från Vaxholm 1893 har samma ljusa grundfärg som ho- norna. — Två väl bibehållna cTcT, fångade vid Södertälje den 6 och 9 juli 1914, hava alla vingarnes grundfärg matt silver- grå i stället för ockragul; sistnämnda färg återfinnes blott pä huvud, halskrage och bakkroppens två första segment. Dess- utom äro exemplaren jämförelsevis små, blott 24'". Denna ganska avvikande form kunde kanske benämnas ab. argen- tata. Cidaria (Horisma) ter sata, L. Spännvidd 23—31'", flygtid juni — juli, åtminstone i Uppland och Södermanland. Eupithecia sinuosaria, EvERSM., denna från östra Sibirien hit invandrade art, förekom tämligen allmänt åren 191 2 — 14 vid Södertälje. Flygtid juni — juli, spännvidd 19 — 22'". Auszug. (Fortsetzung von Jahrg. 19 14, S. 43.) ZonosoiJia pendularia. Cl. Ein. (/, 1S95 gezogen aus einer Raupe von Vaxholm, dessen Grundfarbe etwas ins Gelbliche zieht, vermisst alle Zeich- nungen ausser einer schwachen Andeutung der ringförmigen Mittelflecke auf allen Flügeln und den schwarzen Punkten des Aussenrandes. Diese Form könnte ah. inpictaria genannt werden. Pellonia vibicaria, Cl. Ein gefangenes cT '^'ori Värmdö gleicht im übrigen der Hauptform, zeigt aber die merkliche Abweichung, dass die mitt- lere rote Querlinie, die sonst einen weiten Bogen ausserhalb des Mittel- 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ 1 4. flecks beschreibt, anstatt dessen in gerader Linie quer über diesen Fleck zieht. Ich erlaube mir diese Form ab. rectilinearia zu nennen. Cabera pusaria, L. Ein Ç, gefangen bei Vaxholm, zeigt auf beiden Flügelpaaren keine Spur von Querlinien, weshalb es wohl ab. inornaria genannt werden könnte. Cabera exanthemata. Sc. Eine auf Värmdö gefangene Form unterschei- det sich auffällig von der gewöhnlichen durch bedeutend dunklere braune Bestäubung. Ausserdem besteht die Zeichnung auf sowohl Vorder- wie Hinterflügeln aus nur zwei sich hervorhebenden gelbbraunen Querbinden, von denen die innere am breitesten ist und durch Verschmelzung der inneren Querlinie mit der Mittellinie entstanden zu sein scheint. Auch machen die Vorderflügel einen etwas mehr abgerundeten Eindruck als bei der Haupt- form. Diese Form steht also gewissermassen im selben Verhältnis zur Haupt- form wie V. rotundaria, Hw., zu Cab. pusaria. Ich möchte sie ab. bistriaria nennen. Hybernia defoliaria, Cl. Zwischen der Hauptform und deren dunkler Abart ab. holmgreni, Lampa, fand ich bei Stockholm eine Übergangsform. Sie ist fast eben so stark braunbestäubt wie letztere, hat aber auf den Vorderflügeln deutliche schwarze Querstreifen und Mittelmonde. Ich nenne sie ab. intermedia. Eine in entgegengesetzter Richtung stark abweichende Form hat weisse Grundfarbe mit hier und dort sehr schwach gelblichem Anstrich, die bräunliche Bastäubung ist auf den äussersten Vorderrand beschränkt, die dunklen Querbänder der Vorderflügel sind breit, grauschwarz, die ganze »gewässerte Binde» und das Feld zwischen dem Wurzel- und inneren Quer- streif ausfüllend, der Hinterleib hat gelbliche, schmale Querbänder auf grau- schwarzem Grunde. Ich schlage den Namen ab. viduaria vor. Unter den vielen von mir gefangenen Weibchen, deren flügelloser Körper gewöhnlich weissgelb mit schwarzen Flecken ist, fand ich solche, die oben schwarzbraun oder schwarzgrau mit unbedeutenden helleren Flecken waren. Diese wären wohl der ab. holmgreni oder ab. intermedia zuzuführen. Ein 9 war oben überwiegend weisslich mit nur einer Reihe scharf markierter schwarzer Flecke mitten auf dem Rücken, und könnte zu ab. viduaria gerechnet werden. Amphidasis betularius, L. Ein (f von Värmdö liat die Vorderflügel so stark schwarzbestäubt, dass in deren inneren Hälfte nur kleine Flecke, be- sonders am Innenrande, hell geblieben sind. Auch die Hinterflügel sind stärker als gewöhnlich bestäubt und zeigen eine markiert schwarze, zusam- menhängende, winklich gebrochene, feine Querlinie hinter dem Mittelmond. Diese Form könnte ab. nigricans genannt werden. Bupalus piniarius, L., ab. flavescens, B. White. Diese Form wird gewöhnlich als eine Aberration nur des Männchen beschrieben, mit gelben anstatt weissen Flecken in der Mitte der Flügel. Faktisch kommen aber auch unter den Weibchen zwei verschiedene Formen vor, die eine in der Flügelmitte dunkelgrau, die andere ockergelb. Mir scheint es deshalb am J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 13g natürlichsten, dass jene der Hauptform und diese dem flavescens zugetheilt werden, wodurch das Coelibat des flavescens aufgehoben werden kennte. Halia (Phasiana) clathrata, L. Aus Hälsingland habe ich eine Form erhalten, die ganz russfarbig ohne andere Zeichnungen ist als 4 kleiner weis- ser Punkte oder Flecke nahe dem Aussenrande des Vorderflügels und etwa 6 zerstreuter Punkte auf dem Hinterflügel. Die Franzén sind schwarz und weiss gescheckt. Ich möchte diese sehr auffällige Form ab. aethiopissa nennen. Cheimaiobia brumata, L., und boreata, Hb. Was die Weibchen dieser zwei Arten anbelangt scheint in der Litteratur eine gewisse Confusion zu herrschen, indem sie mit einander verwechselt sein müssen. Die von bru- mata werden meistens als grösser mit verhältnismässig langen Flügelstummeln beschrieben, die von boreata dagegen als kleiner mit kürzeren Flügelstum- meln. In Wirklichkeit ist es aber gerade umgekehrt. , Durch Fang einer recht grossen Anzahl beider Arten, boreata meistens in copula, konnte ich dieses mit voller Gewissheit feststellen. Die Länge der Vorderflügel der bo'^eata betrug 5 — 6 mm., die der brumata dagegen höchstens 2,5 mm., alles ohne die langen Franzén. Zu demselben Resultat ist auch Dr. J. Peyron auf anderem Wege, nämlich durch Zucht aus Eiern, gekommen, dargestellt in seinem ausführlichen, mit vorzüglichen Abbildungen versehenen Aufsatz in dieser Zeitschrift Jahrg. 18. S. 81 — 94. Eucosmia ceriata, L., und Triphosa dubitata, St. Diese zwei Arten sind sich bekanntlich im Aussehen ungemein ähnlich. Liegt indessen ein cf vor, kann man es ja ohne Schwierigkeit richtig bestimmen, indem T. dubitata breite Analklappen mit eliptisch gerundeter Spitze besitzt, die am oberen Rande mit kurzem, nach innen gebogenem Dorn und unten mit einem geraden, dem unteren Rande entlang laufenden Dorn versehen sind, woge- gen die Klappen bei E. certata in einen Sack verhüllt sind. Da aber bei den Weibchen diese Organe fehlen, wird die Sache schon schwieriger. Durch Auffinden einer grossen Anzahl Raupen der certata auf Värmdö — dieser Falter war vorher nur vom südlichsten Schweden bekannt — und deren Zucht erbot sich mir die Gelegenheit die Variationen der daraus entwickelten Falter näher zu untersuchen, und ergab sich daraus, dass die sonst als Merkmale angegebenen Zeichen, als Grundfarbe, Deutlichkeit der Querlinien der Hinterflügel, Stärke der Zähnung der letzteren, Füllung der Querstreifen der Vorderflügel u. s. w. nicht konstant seien. Dahingegen aber glaube ich als konstanten Unterschied zwischen besagten zwei Arten gefunden zu haben, dass certatas äusserer Querstreif des Vorderflügels zwischen den Rippen i b und 4 fast ganz gerade ist, ohne Bogen, wogegen derselbe bei dubitata dort aus ziemlich hohen, nach aussen gewölbten Bogen, einer in jeder Zelle, besteht. Einen guten Unterschied bilden allerdings auch die Mittelmonde aller Flügel, indem sie auf der Unterseite bei certata stärker entwickelt sind als bei dubitata. Da aber dieses Kennzeichen nur relativ ist, werden zur sicheren Bestimmung Vergleichsobjekte nötig sein. Es sei noch bemerkt, dass die Raupen der certata nur Nachts in Be- wegung waren, Tags über dagegen zwischen zwei platt auf einander fest gesponnenen Blättern in krummer Haltung ruhten. Entontol. Ttdskr. Arg. jj, H. j — 4 (1Ç14). 10 140 ENIOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 9 I 4. Lygris testata, L. Eine in 4 Exemplaren an verschiedenen Orten erhaltene Form unterscheidet sich von der gewöhnlichen durch gänzlichen Mangel des veilchengrauen Anstrichs. Diese im Aussehen sehr abweichende gelbe Form wäre wohl ab. citrinaia zu nennen. Eine andere Abart, von Södertälje, macht dagegen einen ungewöhnlich dunklen Eindruck durch starke bräunliche Bestäubung aller Flügel, mit .\usnahme nur eines schmalen rötlichen Strichs am Vorderrande entlang \-on der Wurzel bis zum äusseren Querstreif. Könnte wohl ah. fuscata ge- nannt werden. Cidaria {Comptogramma) bilineata. L. Ein Ç von Värmdö hat das ganze Mittelfeld und einen Teil der gewässerten Binde gelblich schwarz- braun, nur mit Ausnahme des Vorderrandes vor der Rippe 7 und in der Mitte des Mittelfeldes, in welcher ein ganz schmaler hellgelber Querstreif stellt, der in den Zellen i b und 2 fast unterbrochen ist. Die dunkelbraune Farbe bedeckt die sonst weissen Querlinien zu beiden Seiten des Mittel- feldes, so dass dieselben nur am Vorderrande sichtbar sind. Diese Form könnte den Namen ab. fuscofasciata verdienen. Cidaria sordidata. Fr. Unter den etwa 100 von mir gefangenen Stücken dieser veränderlichen Art fand ich zwei eigentümliche und seltene Formen, die ich hier beschreiben möchte. Die eine ist hell rostbraun in allen Flügelfeldern, von den Querzeich- nungen der Vorderflügel tritt deutlich der innere doppelte Querstreif als ein schmales schwärzliches Band hervor, wogegen die übrigen Zeichnungen nur durch kurze schwarze Striche am Vorderrande markiert sind. Die schwarze, gezähnte Wellenlinie ist jedoch stark hervortretend über die ganze Breite des Flügels, und unmittelbar innerhalb derselben läuft durch die Zellen i b — 6 ein weisses, nach aussen scharf gezähntes Querband, wel. ches in Zelle 3 am breitesten ist und gegen den Vorderrand in Zelle 7 durch einen kurzen, dicken, schwarzen Längsstrich abgeschnitten wird- Dieses weisse Band im Verein mit der hell rostbraunen, eintönigen Grund- farbe giebt dieser Form, von der ich mehrere Stücke fand, ein sehr charak- teristisches Aussehen, das durch ab. lucifasciaia bezeichnet werden könnte. Die andere Form, von der ich nur ein Stück fand, zeigt oben auf dem Vorderflügel ausserhalb des Querastes einen grossen, zirkelrunden, grau- weissen, von einem schwarzen, zusammenhängenden Ring umgebenen Fleck. Vorn wird derselbe von einem etwas kleineren, ebenfalls schwarzumgrenzten F"leck tangiert, der vom Vorderrande zu einem offenenen Halbzirkel abge- schnitten ist. Dieses Stück hat sonst eine bleich grauweisse, eintönige ("rrundfarbe und undeutliche Zeichnungen. Ich schlage den Namen ab. monetata vor. Cidaria corylata, Th.nrg. Ein gezüchtetes o^ und ein gefangenes 9 haben die sonst dunkelbraunen Zeichnungen hellgrau, wenig hervortretend auf dem grauweissen Grunde. Diese Abart könnte ab. glaucata genannt werden. Cidaria (Pelnrga) comitata. L. Zwei gut erhaltene çfcf, gefangen bei Södertälje im Juli 19 14, haben die Grundfarbe aller Flügel matt silbergrau J. MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 141 anstatt ockergelb; letztere Farbe findet sich nur an Kopf, Halskragen und den zwei ersten Segmenten des Hiuterkörpers. Ausserdem sind die Stücke verhältnissmässig klein, nur 24'". Diese recht abweichende Form könnte wohl ab. argentata genannt werden. Eupithecia sinuosaria, Eversm. Diese aus Ost-Sibirien hier eingebür- gerte Art kam 19 12— 14 im Juni und Juli ziemlich häufig bei Södertälje vor. Bidrag till kännedomen onn våra antho- myider. Av Oscar Ringdahl. Med undantag av de arter, som redan anförts i Ent. Tidskr. 191 2 och 191 3, framlägger jag i följande förteckning det mesta av de fynd, jag hittills gjort i Skåne, huvudsakligen på Kullahalvön. Åtskilliga arter har jag funnit, särskilt av släktet ChoyîopJiila, vilkas namn ännu äro mig obekanta och vilka således ej kunnat medtagas. Min förteckning gör ej heller anspråk på fullständighet utan vill endast visa det huvud- sakliga resultatet av flera års ganska träget samlande och antecknande under talrika exkursioner i s}-nnerhet kring Häl- singborg och Höganäs. Den torde ock lämna en ganska god bild av anthomyidfaunans sammansättning i denna del av provinsen. Av släktet Fuccllia, som numera även föres till anthomyiderna, har jag endast funnit två ^rt^r: f 11 connu FalL. och maritima Hal., vilka båda äro allmänna vid havsstranden på tång och på marken. Policies albolineata Fall. Täml. allm. på blad fr. början av maj — augusti. Policies lardaria Fabr. Allm. slutet av maj till i slutet av oktober. Arten träffas på blad och trädstammar och framför allt på färsk kreatursspillning vid skogsvägar i stort antal. Så sent som den 20 okt. har jag funnit honorna all- männa på trädstammar. Phaonia serva Mg. Allm. på våren och försommaren. De tidigaste ex. äro tagna i början av maj. Besöker gärna blommor såsom compositéer, ranunculacéer och rosacéer. RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VARA ANTHOMVIDER. 1 43 PJiaonia lugnbris Mg. Ej sails, om vären på conipositéer. Phaonia incana WlED. Allm. i synnerhet på försommaren fr. slutet av maj; även senare i juli och aug. Blombesökare som de båda föregående. Phaonia ervatica Fall. Vår största anthomyid. Är täm- ligen sällsynt; juli och aug. vid skogskanter på stammar och gärdesgårdar. Phaonia cnans Mg. Täml. allm. på trädstammar, maj— aug, Phaonia vagans Fall. Sails. Ringsjön juni — lo. Phaonia basalis Zkvt. Allm., juni— sept. Blombesökare; om hösten finnes den allmänt i skogsängar på Spiraea nluiaria och Angelica. Phaonia signata Mg. Täml. allm. på trädstammar, juni — okt. Honorna till denna art övervintra ibland. Phaonia perdita Mg. Ej allm., maj — aug.; i synnerhet på stammar och stengärdesgårdar. PJiaonia variegata Mg. Allm., maj — okt. Kläckt ur Tv;/ .yi'/<'/rt'-s vampar, insamlade i oktober. PJiaonia scntellaris Fall. Allm. på blad på skuggrika ställen i skogarna, maj— okt. PJiaonia pallida Fabr. Allm., juni— aug. och troligen längre fram på hösten; på blad och trädstammar och ibland även på spillning liksom de båda föreg. PJiaonia vittifera Zett. Sällsynt i Pålsjö skog på träd- stammar maj — 14. Arten är ingen JSIydaea, vilket uppges i Kat. der palearJitiscJien PJip/eren 1907. Endast ett ex., en cT, finnes i ZettlrsTEDTS samling i Lund. Vad beborstningen beträffar överensstämma mina e.\. med typen och tillhöra säkerligen denna art. Phaonia fuscata Fall. Ej allm.; maj — aug.; på träd- stammar. PJiaonia Gobertii MlK. Sällsynt. Hbg ^Vs— 13- i cT på en bokstam. PJiaonia lacta Fall. Täml. sails.; slutet av maj — aug.; på trädstammar. PJiaonia querceti BOUCHÉ. Sails.; slutet av juni— aug. pä trädstammar. PJiaonia cincta Zett. Sails. Hbg -'Vt— 13. i $ på en trädstam. 144 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1914. Phaonia niagniconiis Zett. Hbg ^''/o — 12, ^Ängelholm ^V6-i3. Phaonia nitida M ACQ. Sails. Ringsjön ^^/t — 12. i $. Allocostylns diaphanus WiED. Ej sails.; juni — okt., i Ç kläckt Lir hattsvampar. Alloeostylus simplex WiED. Allm. på trädstammar; slutet av juli — okt.; även på spillning. TricJiopticus decolor Y h.\A.. Ej allm.; maj — aug.; hannarna träffas mera sällan, honorna ser man emellanåt på kläderna tillsammans med Hydrotaca uietcorica eller initans. Arten tyckes vara allmännare i bergiga trakter. Trichoptiais longipes Zett. Vid Hbg har jag ej sett arten, men vid Ringsjön är den tämligen allm. på umbellater under juni och juli. I Jämtland vid Undersåker var den sommaren 191 3 kanske den allmännaste anthomyiden och sågs överallt på blad och blommor. Tiichopticus variabilis Zett. Allm. juni — aug. Blom- besökare; i synnerhet på Heracleinn och Angelica. Trichopticus hirsululus Zett. Allm. på blad; juni, juli. Trichopticus seviicinercus WiED. Blombesökare; gärna på AntJiriscns och RJiavinus. Från slutet av maj t. o. m. aug. Alhn. Hannarna kretsa ofta under trädkronor liksom så många andra anthomyider. Trichopticus cristatus Z,Y.Tï. Sails. Ringsjön "/t — 10. i ef- Drynieia Jianiata Fall. Allm.; i synnerhet på korg- blomstriga växter såsom Leontodon och Hieracinm: juli — sept. Acanthiptera inanis Fall. Ej allm.; på blad, juli, aug. Några ex. kläckta ur ett bo av J^es/^a vulgaris. Hebecneina unibratica Mg. Allm., maj— okt. På blad och spillning. i ex. kläckt ur puppa, funnen i kospillning. Hebecnevia vespcrtiiia Fall. Allm. på blad; maj — sept. » fujHOsa Mg. Sails. Ringsjön ^/e — 06, i <^ . » nigricolor Fall. Sails. Hbg ^"^'7 — 13 på blad, cTcT, och på kospillning i början av okt., ÇÇ. Myospila vicditabunda Fabk. Allm.; särskilt på blad och spillning; våren t. o. m. hösten. Mydaea lucoi-uni Fall. April — okt.; i synnerhet vår och höst mycket allm. i skogar på trädstammar, blad och på marken. RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNED0MP:N OM VARA ANTHOMVIDER. 1 45 Mydaca niuliisctosa Strohl. Kullaberg 22 aug. — 08, i Ç. » obsairata Mg. Ej sails, på fuktiga ängar; juni — aug. Alydaea allotalla Mg. Ringsjön på fuktiga ängar; ej sails.; juli. Mydaca qnadriinaculata Fall. Allin. på trädstammar; maj — aug. Mydaea duplicata Mg. Allm. på blad; maj — aug. » duplaris Zett. Hbg ^^7 — 08, i J". » anceps Zett. Ej allm.; juli. » ciliatocosta Zett. Sails. Hbg aug. ~ 12. :> macitlipcnnis Zett. Sails. Ringsjön ^''/s — 13 på videbuskar. Mydaca quadnoii FaiîR. Täml. allm. på blad; juli, aug. » pertitsa^lG. Sails. Hbg maj — aug. på ekstammar. » co7isiinilis Fall. Ringsjön juni — aug.; ej sails, på stengärdesgårdar. Mydaea uliginosa Fall. Ej allm.; gärna vid boningshus, Ringsjön, Höganäs, juli. Mydaca quadrinotata Mg. Sails. Hbg juni — 06. » i»ipuncta Fall. Täml. allm. på blad i lövskog; juni — sept. Mydaea dcpuncta Fall. Allm. på blad i lövskog; juni — okt. Mydaca separata Mg. Ej sails, på blad fr. slutet av maj — juli. Mydaea mevmonipes Zett. Sails.; Ringsjön, Hbg juni, juli. » itrbana Mg. Allm. på blad; slutet av maj — aug. » pagana Fabr, Allm. på blad och trädstammar samt ofta pä spillning; slutet av maj — okt. Mydaca tincta Zet'1". Ej sails, på blad och trädstammar; juni — aug. Hydrotaea ciirvipes Fall. Ent. Tidskr. 191 2. Den vackra arten var mycket allm. i en lövskog öster om Hbg d. ^^/t — 13. Hannarna kretsade i stort antal under några ekar på ett lugnt ställe i skogen. De, som flögo lagst, voro omkring 4 m. ovan marken, och så långt blicken sedan kunde följa dem, syntes de högt uppe vid ekarnas bladverk. Arten uppträder först i juli och ses sedan tills in i sept. 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. OpJiyra lejicosloma WiED. Allm. på blad; juni — okt. Den blåglänsande flugan finnes allmänt i trädgårdar och par- ker, där den kretsar under träden. Faiinia Jiainata M ACQ. Ent. Tidskr. 191 2. Utav denna präktiga art fångade jag många $^ på en skogsäng vid Pålsjö ^^/e — 13. De kretsade i glesa sällskap under träden I à 2 m. ovan marken, där vegetationen var yppig, bestående av hallonbuskar, Spiraea, Crépis pahidosa, Geuni, Galeobdolon, Stellaria o. s. v. Fannia insignis Lw. Stein. Ny för Sverige, Kläckt ur ett J^espa vulgaris bo från Pålsjö bokskog. Storlek som raanicata, vilken arten vid första ögonkastet påminner om. J*. Tibier gulaktiga, de mellersta i yttre hälften förtjockade, mellanlår undertill i inre hälften med c:a 4 längre borst, i yttre hälften tätt borstklädda, mellanhöiten med en i spetsen bakåtböjd tagg, mellan fram- och mellanhöfter ett starkt borst, framtibier enkla. Fannia pallitibia RoND. Ny för Sverige. Arten är av socielias storlek och har gula tibier. Sails. Hbg i slutet av aug. — 12 på blad. Fannia umbiosa Stein. Ny för Sverige. Hbg '^/s — 13, Bälteberga ^%— 14. Fannia coracina Lw. Ny för Sverige. Svart art, obe- tydligt mindre än manicata. Mellantibier byggda ungefär som hos scalaris men med svagare knöl, baktibier pä in- och utsidan rikt borstklädda. Sails. Hbg maj— aug. Fannia parva Stein. Hbg aug., sept. — 13, några ÇÇ på Angelica. Fannia gcnualis Stein. Ny för Sverige. Art med alla knän tydligt gula. Den var i slutet av juli och början av aug.— 13 ej sails, vid Räå kärr på videbuskar. Fannia lineata STEIN. Ny för Sverige, i ^ kläckt ur ett gråsparvbo. Fannia carhonaria Mg. Sails. Hbg ^/e — 13, Höganäs ^V7-i3 ??. Fannia speciosa ViLL. Ny för Sverige. Enl. professor Stein sannolikt denna art. Endast 2 Ç $ har jag fångat, av vilka den ena överlämnats till Stfin. Det första ex. togs i Pålsjö s]^og vid Hbg. det andra i sydöstra Skåne i bokskog RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VARA ANTHOMYIDER. 1 47 på en stam Vs — 13- Arten är av scalaris storlek, har svarta ben och rödgul abdomen. Coclomyia spathulata Zett. Sails. Bälteberga ^^/s - 14, i $- Piesura pardalbia ROND. Pint. Tidskr. 1912. Enl. Katal . der palearkt. Dipt, är Aiithouiyza gyaniinicola Zett. = denna art och således förut funnen i vårt land. Aselia cilipcs Hal. Täml. allm. på blad fr. maj — aug. » Macquarti Staeg. Täml. allm. på blad och träd- stammar; även på spillning liksom följ. art, maj— aug. Azelia triqnetra WiED. Den allmännaste arten av släktet; maj — sept. Hannarna kretsa ofta i luften i stora svärmar. Azelia Zetterstedtii RoND. Hbg i aug. —11 och —13. » äter rima Mg. Hbg Ve — M» i i på blad. Liiiinopkora dispar Fall. Ej allm. Hbg "^ ,i — 08, Kulla- berg ^^/7 — II. LivinopJiora coDtpiDicta WiED. Skälderviken 19 aug. — 14. Några $Ç fann jag på ett gyttjigt ställe vid havsstranden bland Scirpus laciistris. Liinnopliora denigrata Mg. Allm. på fuktiga skogsängar juni — aug. LiiiinopJiora siirda Zett. Skälderviken Ve — 12, bland vegetationen vid en å. Limnophora litorea Fall. Ringsjön ^^/e — lO, Råå ^^/e -12 ??. Livinophora septeismotata T^YJY'Y . Höganäs ^^/s — 12, i $. » signata STEIN. (Archiv für Naturgeschichte 19 1 3, häft. 8, pag. 48). Ny för Sverige. Arten är lätt att bestämma efter beskrivningen. Den synes endast förekomma på sandiga flod- och havsstränder. Den 17 aug. i år fann jag för första gången denna lilla karakteristiska art vid Skanör, där den förekom pä fuktig strandsand tillsamman med Lispa- arter. Arten var sällsynt och endast 3 cTcT blevo mitt byte. LiuinopJwra nota ta F ALL. Allm. vid bäckar; maj — sept. » niaadosa Mg. Troligen allmännare än notata. maj — sept. Båda äro, som SCHINER säger, lätta att förväxla med varandra. Själv har jag ända tills i år trott mig i de båda arterna med fläckad torax se en och samma art, notata Fall., och därför ej ägnat dem särskild uppmärksamhet. Liiiinop/iora triangiila Fall. Täml. ahm. juli— sept. 1 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI4. Myopina rcflcxa R. — D. Täml. allm. pä marken vid fuktiga ställen, t. ex. vid å- och sjöstränder men även pä fuktiga vägar och stigar. Calliophrys riparia Fall. Täml. allm. vid bäckar på stenar. Uppträder ofta tillsammans med Limnophora notata; maj- — sept. Lispa tciitacjilata Deg. Allm. vid vatten; mars— okt. (möjligen övervintrande). Flugan uppehåller sig på niarken. Vid Ringsjön säg jag vid flera tillfällen, hurusom den utsög dagsländor, som fallit till marken. Lispa consanguinea Lw. Vid Lerberget strax söder om Höganäs fångade jag några få ex. tillsamman med den föreg. d. 23 aug. d. å. I den Zetterstedtska samlingen i Lund står ett ex. bland icntaculata. Lispa pilosa Lw. Allm. på dyiga ställen vid havsstranden. Skanör d. 17, Skälderviken d. 19 aug. d. å. Arten är ej förut omnämnd för vårt land. Men i Zetterstedts samling tillhöra alla ///ö/rc?-exemplaren denna art. Lispa litorca Fall. Sällsynt på liknande lokaler som föreg. och tillsamman med denna. Skanör och Skälderviken. Lispa caesia Mg. Ny för Sverige. Skanör 17 aug., Skälderviken d. 19 aug. d. å. Pä samma område, som jag fångade de båda föreg. arterna, tog jag också denna. Den höll sig dock mera till den sandiga delen av stranden och sågs springa omkring på den ljusa sanden. Dess egen ljusa färgteckning passar också samman med denna. Z/jr/'Ä-arterna ha allesamman vackra former och äro på grund av sitt rörliga väsen de intressantaste av alla antho- myiderna. Lispa ul ig inösa Fall. Ej allm. Ringsjön i juni. Söder- åsen juli — II. Skälderviken 19 aug. — 14. Lispociphala alnia Mg. Ej allm.; vid fuktiga ställen; mars- — aug. Pä Kullaberg ej sails, tidigt om våren på soliga stengärdesgårdar, ^^. Lispoccphala crythrocera R. — D. Täml. allm. april — sept. » venia Fabr. Täml. allm. juni — sept. LLydropJwria divisa Mg. Allm. vid vatten; maj — aug. Denna och de två följande uppehålla sig mest på marken l)ä fuktiga ställen. RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OISI VARA ANTHOMYIDER. I49 Hydroplioria aiiibigua Fai.L. Allm. juni — ang. » can data Zett. Allm. maj — au ;^. » conica VViED. M}'cket allm. på blad maj — sept. Hydroplioria linogrisca Mg. På blad; ej allm. maj — aug. Hyle7)iyia praepotens WiED. Ej sails, juni — okt. Den vackra arten visar sig pä blad och trädstammar. Hylemyia nigriniana Mg. Ej sails, på blad, maj— okt. » strigosaY hVÅ<. Mycket allra., maj —okt. Arten är vissa tider om sommaren den allmännaste anthomyiden och ses snart sagt vid varje steg i skogen. Hylcinyia grisea Fall. På sanden i Raus plantering söder om Hbg, aug., sept., Kullaberg. Hylemyia variata Fall. Allm. maj — okt. » lasciva Zett. Ej sails, på blad, maj — aug. » cinerea Fall. Hbg juni — okt.; kläckt i stort antal ur hattsvampar. Hylemyia coarctata Fall. Allm. på lägre växter vid vägar, åkerrenar o. s. v. juni — aug. Hyletityia hriDuiescens Zett. Täml. sails, juni- aug. » bninneilinea Zett. Sails. Hbg "^/s— 07. » cardni Mg. Ringsjön ^^/g — 10 i cT, Hbg % — 12. » tiistriata Stein. Ny för Sverige. Ej sails, kring Hbg och Höganäs på lägre växter, juni — aug. Hylemyia pullula Zett. Täml. allm. på Ligre växter: grässtrån, nässlor o. a. maj — aug. EnstalotJiyia Jiilaris Fall. Ej sails, i lövskog på avså- gade träd, vedstaplar, stengärdesgårdar; juni, juli. Endast $$ har jag påträffat. Eustalomyia fcstiva Zett. Sails. Hbg "'^/s — 09 i ?. » histrio Zett. Sails. Hbg ^^/e — 13 i ?. » vittipes Zett. Ringsjön juni — 06 i $. Prosalpia silvestris Falt,. Ej allm.; oftast i barrskog; juni — aug. Arten påminner till utseendet om Hydroplioria conica. Den lever av småflugor, som den fångar med hjälp av de -starkt borstklädda benen. Prosalpia Billbergi Zett. Maj— juni. Allmän om våren i lövskog på marken, på stenar och trädstammar. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 914. HaDunomyia buccata Fall. Pîar hittills endast fångat några hannar pä ChvysantluinuDi iLiicanthcnntm. Hbg ^^/e — 12. Pegomyia tninsversa Fall. Sails. Hbg ^/s— 09 i ^, nordöstra Sk. ^"/t — 09, sydöstra Sk. Ç Ç på bokstammar ^/s — 13- Pegomyia Winthernl Mg. Juni — sept. Täml. allm. på blad. Kläckt ur hattsvampar, som insamlats på senhösten. Pegomyia iniqua Stein. Ny för Sverige. Hbg ^"/e — 06, i ef. » sqiiamifera STEIN. Hbg ^/s — 12, Ahus i östia Sk. 277-10. Pegomyia socia FalL. Allm. på blad, maj — sept. Puppor har jag funnit bland multnande växtstjälkar. Pegomyia sociella Stein. Kristianstad ^"/^ — 10. i ^• » silacea Mg. Täml. sails. Ringsjön, juni. Kring Hbg och Höganäs äro Ç $ ej sä sälls}-nta i sept, och okt. Pegomyia vittigera Zett. Angelholm ^/y — 07, Kallna ^V8-I2. Pegomyia flavipes Fall. Under juli — sept. täml. allm. » univiitata v. Ros. » » » » genicnlata BouCHÉ. I fuktig lövskog, juni — aug. Kläckt ur hattsvampar, insamlade vid Höganäs i slutet av aug. Pegomyia bicolor WiED. Allm. på blad, maj — aug. » nigritarsis Zett. » » » » » » caesia Stein. Ny för Sverige. Hbg, juni, $$. » rufipes Fall. På blad; ofta på ek, juni — aug. » te)iera Zett. Kläckt ur hattsvampar, insam- lade Vio — II. Pegomyia esuriens Mg. Täml. allm. på blad, juni — aug. » interruptella Zett. Enstaka på blad kring Hbg i början av maj samt i en dunge vid Höganäs i slutet av maj — 12, där den kretsade under träd ett par m. ovan marken. Pegomyia hyoscyami Panz. Sails. Kullaberg ^/s — 12 I cT på en trädstam. Pegomyia setaria Mg. Sails. Hbg juni, aug. på några pilbuskar vid en trädgärd. Pegomyia haemorrhoa Zett. ($ beskriven av Zetter- STEDT bland Aiithomyza. cT som Aricia tiajisveisalis.) Honan RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VARA ANTHOMYIDER. 151 är lätt att skilja från andra Pegoi>/yia-Q.vievs honor på den grå bakkroppen med dess rödgula spets. Hannen har hittills på grund av sin stora olikhet med honan ej ställts samman med denna. Vid Höganäs påträftäde jag på ett skuggigt ställe bland Acgopogonh\^å ett kopulerande par av denna anthomyid. När jag granskade det, fann jag till min förvå- ning, att hannen hade helt svarta ben, och jag igenkände genast i den Aricia traiisvcrsalis Zett. Även vid en bäck på Kullaberg fångade jag sedan tvenne individ i parning, så jag kunde nu vara viss om könens samhörighet. Näppe- ligen skulle man eljest kunna ana, att den svartbenade ^ och Åc:x\ gulbenade $ tillhöra samma art. Arten är ej allm. i södra Sverige. Jag har endast fångat den i slutet av maj bland yppig örtvegetation på något fuktiga platser. CkortopJiila latipeiinis Zett. På blad från slutet av maj t. o. m. aug.; täml. sails. Påminner om Hyleviyia virginea. Chortophila dcntiens Pand. Ny för Sverige. Kring Hbg och Höganäs är arten ej sails, om våren i lövskog på träd- stammar; maj. Chortophila triticipcrda STEIN. Sails. ; i lövskog på träd- stammar och stengärdesgårdar, april, maj. Chortophila varicolor Mg. Sails. Hbg i slutet av maj — 13 på en fuktig skogsäng på Spiraca-\Å2ia.. Chortopliila ßoralis Fall. Täml. sails. Slutet av maj —aug. Chortophila brassicac BOUCHÉ. Mycket allm. på blad, maj — aug. Chortophila pseudofugax Strobl. Sails. Ringsjön— juli, * ß'-S'^-^ Mycket allm. på blad maj — okt. » flavisquaina SteIN in litt. Ny för Sverige. Sails. Hbg slutet av maj — 13 i lövskog pä Spiraea-\A2.å. Chortophila liiicata STEIN. Ny för Sverige. Ej sails., slutet, av juni t. o. m. aug. på videbuskar. Chortophila discreta Mg. Ej sails, på fuktiga ängar; maj — aug. Chortophila pratensis Mg. Täml. sails.; maj — juli. » vetula Zett, Sails. Kullaberg 10 mars — 12 I ef pä en trädstam och på samma lokal ^Va — 12 i $ på spillning; dessutom en $ på en trädstam 12 okt. — 13. 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 9 I 4. Chortopliila muscaria Mg. En typisk vårart är den jämte föreg. och följ. den antliomyid, som uppträder tidigast om våren. Redan i mars kryper den ur puppskalet och visar sig allmänt i skogarna pä stenar och trädstammar. Av vad jag antecknade om arten och dess förekomst i en liten dunge vid Höganäs 191 2 vill jag meddela följande: »d. ^^/a. Av Cliort. nmscaiia fångade jag några nykläckta ex., som hade pannblåsan kvar. — d. ^*/3. Ar i dag mycket allm. Pä varje solbelyst trädstam ses de; de flesta äro J^cf. — d. ^^/a. I dag utomordentligt allm. och s\'nes pä så gott som varje trädstam och större sten. — d. ^'^/4. Solig, ljum vårdag. Sälgarna börja blomma. I dag mycket allm. kring hängena; på stenar och trädstammar synas nu ej mänga. — d. "^/4. Sälgen står i full blomning. Mängder av Ch. musc, synas på hängena. Hannar kretsa i luften och sätta sig emellanåt på grenspets- arna. — d. Vs. Sälgarna äro nu utblommade. Några Ch. musc, synas ej. — d. ^U- Ch. musc, försvunnen, sedan sälgen (Salix caprea) blommat ut.» — Någon senare generation av arten har jag ej sett. CJiortopJiila parva R.— D. Flygtid som föreg. Vissa är mycket allm. tillsamman med denna på trädstammar. Chortophila dissecta M(;. Slutet av april— okt. Allm. på blad och på marken. Clioi-topJiila exigua Meade. Ej sails, om våren pä blad. > intersecta Mg. Ej allm.; på fuktiga skogs- stigar slutet av april — aug. Chortophila candens Zett. Viken och Ängelholm på flygsand, juli. Chortophila cilicnira RoND. Allm. på marken och på stenar i synnerhet på torrare lokaler, maj — okt. Chortophila trichodactyla RoNi). På marken; som föreg., allm. Chortophila ci)icri'lla Fall. Ej allm., maj, aug. » traiisz'crsalis Zett. = Pcgoiiiyia hacniorrhoa Zett. Lasiops Roderi Kow. Slutet av april — sept. Sedan Ch. muscaria och parva försvunnit, är denna art mycket allm. om våren på trädstammar och pä marken i skogarna. Höstformen har mörkare tora.v och är måhända en annan art. RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VARA ANTHOMYIDER. 1 53 Lasiops r ctciwcnciiia Kow. Ny för Sverige. Sails. Hbg ^/s — \2, I cT, ^^U — 13, I cT pä en trädstam. Har längre ögonhar och framtill pä torax två avkortade vita linjer. AntJiouiyia pluvialis L. Allm. på blad, maj — okt. » radien III L. » » » » » acstiva Mg. Typisk blombesökare på varje- handa blommor men i synnerhet på korgblomstriga och ran- Lincler. Allm., maj — okt. Mycophaga fuiigoniiii Di*iG. Ej sails.; ofta på trädstannnar slutet av maj — okt. Dcxiopsis lacteipciinis Zeit. Sails. Viken och Höganäs i juli på Ely Dl US. Dexiopsis niiiiutalis Zett. Sails. Viken ^Vt — ii, i $. MacrorcJiis iiitcnnedia Fale. Ej sails, på blad, juli, aug. » uieditata Fael. Sails. Ringsjön ^U — o6, i $ . Ploplogaster mollicula Faee. Täml. allm., juni, juli. Coenosia tigiina Fabr. Allm. fr. slutet av maj— sept.; särskilt pä marken. Lever av rov. Observerade vid en märgelgrav några st. av denna art, vilka sutto pä /r/i'-blad, lurande på byte. Ovan vattnet flög en liten svärm små myggor (chironomider). En av coenosierna gjorde en hastig flykt upp i svärmen och fångade en mygga, varefter den slog ned på ett blad och sög ut den. Flugorna lade sig ofta på sidan med utsträckta ben liksom de egentliga rovflugorna (Asilidae). Coenosia loiigicauda Zett. Ej sails, i Råä kärr under juni, juli. Coenosia sexnotata Mc;. Råå kärr ^/g— 12. » decipiens Mg. Råå kärr, aug., sept. » pumila Faee. Allm., maj — sept. » tricolor Zett. Hbg slutet av maj — aug.; tro- ligen allm. Coenosia dorsalis V. Ros. Nv för Sverige. Råå ^Vt — 13, I ?• Coenosia nifipalpis Mg. F2j sails, på blad, juli— sept. » atra Mg. Lerberget 23 aug. d. ä. i $. Sc/ioenoinysa litorella Faee. Höganäs maj — 11. 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. Syiionymiska anteckningar från Zettekstedts sam- ling i Lund. Anthomyza erythrostovia Zett. = Phaonia sig- nala Mg., Anth. scutellata troligen även = den föreg., Anda depressiventris Zett. och Ar. pubipes Zett. = Trichoptiais hirsuäilus Zett., Aricia fusciceps Zett. = CJiortophila cili- crura RoNü., Aricia flaviceps Zett . ^= Pegomyia hacniorrJioa Zett., Aricia florilega Zett. = CJiort. tricJiodactyla RoND., Aricia stigmatella Zett. sannolikt = CJiort. dissecta Mc, Aricia octogiittata Zett. är möjligen en Lasiops med avrivna ögonhår; den med Aricia hunier ella Zett. betecknade cT = Antlioinyia acstiva Mg. Haplophthalmus danicus B. -Lund, en för Sverige ny landisopod. Av O. Lundblad. I slutet av oktober 1910 träffades allmänt denna art inom- hus i Upsala bland jord i blomkrukor. Då våra gråsuggor på senare tid icke varit föremål för något omnämnande och ovanstående art ej förut finnes anmärkt från vårt land, har jag med följande rader velat rikta uppmärksamheten på dessa djur, speciellt vad beträffar utbredningen av desamma hos oss. Särskilt vore det nog mödan värt att söka fastställa arternas nordgränser. Ej heller är någon undersökning gjord för att utreda, vilka arter vi ha i Sverige. HaplopJitJialiiius danicns Budde-LüND är en liten vit- aktig gräsugga av obetydlig storlek, tillhörande familjen Trich- oniscldœ. Efter Sars^ tillåter jag mig här anföra artens kännetecken. — Kroppen hos honan något kortare och kom- paktare än hos hannen. Dorsalytan något ojämn pä grund av talrika, något olikstora tuberkler, anordnade i longitudi- nella rader, vilka dock ej bilda tydliga ribbor (detta till skill- nad frän den andra europeiska, närstående arten H. incugii [ZaddACH]). Huvud med framskjutande, tillspetsad panna och brett rundade laterallober. Stjärtpartiets översida slät, utan tillstymmelse till valkar pä 3:e segmentet (även till skill- nad från H. inengii.) Samtliga exemplar jag funnit tillhöra en varietet, för vil- ken jag föreslår namnet quadriseUis n. var.^ Den liknar i ^ An account of the Crustacea of Norway, Vol. II, Isopoda,pp. i68 — 169. ^ Haplophthalmus danicus var. qiiadrisetus n. var.: the antennuki' are provided with only 4, instead of 6 sensory filaments. Entoynol. Tidskr. Arg. jj. H. j — 4 (1Ç14). 11 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. alla avseenden huvudformen utom däri, att i:a paret antenner bära 4 istället för 6 känselborst, som annars är det vanliga hos denna art. Varieteten överensstämmer således i detta avseende med H. mctigii, vilken har 4 borst på sina antennulae, men i allt annat är den, som nämnt, lik danicus och vitt skild från den karakteristiska uieno;ii. yf^*fe*i^ Förekomsten av denna art i Sverige är ej alls ovän- tad. Den numera avlidne framstående isopodkännaren BUDDE-LUND har också i en uppsats i denna tidskrift^ framhållit, att den sannolikt förekommer i vårt land, isyn- nerhet i trädgårdar och om- kring bebodda ställen. Helt visst skall det också vid när- mare tillsyn visa sig, att den hos oss ej blott lever inomhus, utan även i det fria. I Dan- mark är den sålunda obser- . verad av BuDl>E-LuND, och i Norge ha G. O. Sars och Storm funnit den vid Kristi- ^'**7'- ania och Trondhjem. För övrigt är djuret känt från Hol- land. Hcipinfihthaimus danicus B. -Lund. 2 Ç Troligt är, att man fram- hona ovanifrån, 2 a' övre (främre) an- deles OCkså skall komma att tenn, 2 a* undre (bakre) antenn, 2 urp. hos OSS uppdaga ytterligare höger uropod. (Efter Sars. något för- ^^^^ ^^ ^^ ^^^^^.^ ^^^ B.-LUND minskat.) ^.. 1 r-- 1 /^ förmodar förekomma. Uvan anförda fynd ger mig här anledning att nämna ett par ord även om våra övriga gråsuggor. I sin bearbetning av djur- världen i det bekanta arbetet om »Upland, skildring af land och folk» omnämner prof. EiNAR LÖNNBERG även gråsug- gorna, ehuru endast i förbigående, och framhåller där att till Uplands fauna sannolikt torde höra, förutom Otiiscits asellus, ^ Nogie ny svenske Landisopoder, Entomol. Tidskrift 1896, p. 223 — 224. o. lundblad: haplophthalmus danicus b. -lund. 157 minst 5 arter Porccllio och 4 Annadillidium . I en gradual- avhandling av ADOLPH JoilNSSON^ upptagas följande arter för Upland (Upsalatrakten):^ Oniscns asellus l^., Porce/Iio sca- bcr Latr., P. pictns Brandt, P. ratJikei Brandt (= P. tii- vittatus), MeloponortJins pniinosus (Brandt) (= Porccllio fron- talis), Cylisticus convcxus (De Geer) (= Porccllio co?ivcxus), Arniadillidiuiii vulgare Latr. och A. pictimi Brandt. Vi- dare ha vi två arter, som ej äro observerade längre mot norr än till Stockholm, nämligen Trichonisciis pnsillus Brandt (= Itea hvvis) och Annadillidiuni pulchellimi Brandt. Öv- riga av Johnsson anförda gråsuggarter äro hittills blott funna i Skåne, nämligen Ligidium hyp7ioruin (Cuv.) (=^ L. pcrsonii) och Porcellio lœvis Latr. I sin avhandling över Sveriges gråsuggor upptager JOHNS- SON ej flera än dessa 12 arter. BüDDE-LuND anför i den citerade uppsatsen ytterligare Philoscia miiscornvi (Scor.) från Skåne och Blekinge, Mctoponorthus scxfasciatus (Koch) från Skåne samt Arinadillidiian opacum (KoCH) från Skåne, Öland, Upsala och den marina Ligia occanica (L.) såsom tillhörande vår fauna. Vad då Ligia beträffar, så synes den ha blivit förbisedd av JOHNSSON eller möjligen av annan anledning utelämnad ur listan. Den är ju på många ställen vid våra havskuster synnerligen allmän i litoralbältet. Så t. ex. i Bo- huslän, där jag även funnit den på holmar och skär i yttersta havsbandet, där den ofta lever i små vattenpölar, vilka hålla bräckt vatten därigenom att stänket från bränningarna når dit upp vid hög sjö. Av de arter, som JOHNSSON tagit vid Upsala, har jag där återfunnit alla med undantag av Aruiadillidinni milgarc. Däremot har jag på vissa lokaler i trakten istället träffat Trichoniscus pnsillus (en sannolikt nästan överallt förekom- mande art, fast ofta förbisedd på grund av sin litenhet och sitt undangömda levnadssätt i lövhögar och bland murkna träbitar). Allmännast bland arterna är här som annorstädes Porccllio rathkei. Våra 17 svenska, här ovan anförda gråsuggarter, fördela sig på de olika familjerna på följande sätt: ^ Synoptisk framställning af Sveriges Oniscider. Upsala 1858. * De av Johnsson använda namnen äro ställda inom parentes, om de avvika från dem, vilka äga prioritet. 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. Farn. Ligiidae. 1. Ligia ocean i CÛ (L.). 2. Ligidiuui liypjionini (Cuv.). Farn. ïrichoniscidae. 3. Trichoniscus pusilliis Brandt. 4. Haplophthabiius danicus B.-LüND. 9 10 1 1 12 Farn. Oniscidae. Oniscus ascllus L. Pliiloscia umscoriini (SCOP.). Porcellio scabcr Latr. » pictus Brandt. » rathkci BRANDT. » l(V7)is Latr. Mctopojwythus pniinosus (BRANDT) » sexfasciatiis (KoCH). Cylisticus convcxus (De Geer). Fam. Ariiiadillidiidae. 14. Ari)iadillidi7iiii vidgare Latr. 15- » opacum (Kocii). 16. » pictiun Brandt. 17- » pidchcUmn Brandi Some new localities for Polyartemia forcipata Fischer and Branchinecta paludosa (O. F. Müll.) in Sweden. By O. Lundblad. During zoological excursions in northern Sweden last summer I had the opportunity of observing the two above named arctic Phyllopods. The hitherto but little studied distribution of these animals in Sweden as well as the fact, that my own localities are situated, for Polyartemia nearly two and for BrajuJiiiiccta more than four parallels farther to the south of the previously known, are the reasons for this little paper. The two Phyllopods are found in the province of Härje- dalen, the southernmost arctic alp-region in Sweden. They are observed in the northern part of the highplateau, that is extending round the mountain Helagsfjallet (about lat. 62° 55' N.). The height of the alp-plateau above the level of the sea (from about lat. 62° 43' — 62° 55' N.) varies a little between 900 and iioo meters, the southern part descending into Regio subalpina (the birch zone), the most part of the plateau, however, being situated above the limit of trees (Re- gio alpina, including the willow and lichen zones). Regio alpina is the specific »arctic zone» (Ekman), the true high-alp. This region especially affords pure arctic conditions. The snow-melting here takes place very late in the year, and in the middle of July snowdrifts still are remaining at many pla- ces, often on the shores of the highest ponds and lakes, and in some of them ice floes are svimming about. At a height of 1000 — IIOO metres spring generally comes in the end of i6o ENTOMOLOGISK TIDSKRIt'T 1914. June. Rut most waters are by this time fully thawed, and, though often fed with cold ice-water, the animal life is already in developing. The waters are also, as the case generally is in this zone, very small and are therefore quickly heat- ed up. Polyartcniia foicipata FlSCHEK, — I have met with this species at only one locality, a small, rather deep pond (one of the Folo-ponds) in Regio subalpina (900 m. above the Fig. I. Map, showing the distribution nf Polyattcmui farcipata in Scandinavia. sea-Ievel) about 5 km. in the south of Mittåkläpp, Härjedalen (lat. 62° 43' N.). The animals were seen in great abundance, males and females being found in almost equal numbers. Also very young and small specimens were rather common. The muddy bottom was covered with a thick deposit of old leaves from the surrounding thickets of Sa/ix lapponnvi. At 12,30 ]). m. the temperature was found to be +21° C. by the shore, though the little lake was fed by a melting snow- drift close to it. The lake belongs to those, which do, not o. lundblad: polyarikml\ anli branchinkcta in swedkn. i6i dry up at the end of the summer. EKiMAN says he has also found the species in similar waters. — The animals were caught on July 6th. Branchmecta paludosa (O. F. Ml ll.). — A great many specimens of this form were captured in a very shallow pond (depth 20 cm.) at a height of 1033 metres in Regio alpina close to the northern base of Helagsfjäll (on the 8th of July). Resides males and females, which were equally com- Fig. 2. MaiL showing the distribution of Branchinecia paludosa in Scandinavia. mon, I also saw many young individuals, the smallest being about 4 à 5 mm. in length. Certain details seem to indicate that even the greatest specimens observed had not reached their maximum size; so, for instance, the sac-like marsupium of the female was not yet so much prolonged and did not hold any eggs. Owing to the sunny position of the pond and the very shallow water it was heated very quickly to considerable temperatures; so was the temperature of the water +18° C. at 10 a. m. and + 22° C. four hours later 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. (on July 9th). Ekman tells us, he has never found this spe- cies in water warmer than + 14° C, It seems therefore in the region of Helagsfjall to be exposed to less arctic condi- tions than farther north. But for all that this animal, as also Polyarteviia forcipata, must be looked upon as a real arctic species. Besides in the above named pond, I saw the crea- ture also close to the south of the mountain in two other, though not so extremely heated waters. All of them are drying up later in the year. Polyaitcuiia forcipata and BrancJihiccta paludosa are widely distributed in north-southerly direction through the arc- tic alpregion of Sweden, The former is previously found at Karesuando (northernmost part of Sweden) by C. P. L/ESTA- DlUS, as also by S. Ekman in the vicinity of the Torne träsk, in the Sarekalps (both localities in Lapland) and at Frost- viken (Jämtland). Later on at Helagsfjall by the author. Brancliinecta paludosa, that here in Sweden first was captured by S. Ekman, is by him noticed from the region of Torne träsk and the Sarek-alps, and last summer the author caught it at Helagsfjall. In Norway it is observed farther south in the high Dovre-alps, and in the northernmost part, too, on Magerö and in East Finmark. Polyarteniia, on the other hand, is in Norway found only in the far north, viz. in the whole Finmark at many localities. It is very possible that the new Swedish above named localities for Polyarteviia and Brandmieda are the most sou- thernly ones, in which the two species occur in our country. But at the present state of our knowledge it is too early to decide, whether the area of distribution is fully continuous or not. Between the two southern Swedish localities for Polyartemia (see map i) there is a lower portion of our country (the province of Jämtland), a vide alp-pass with only certain mountain tops reaching up- into the birch and the arc- tic zone. BrancJiinecta in the Dovre mountains in Norway is by Sars regarded as being a glacial relic from the ice age. Perhaps a more careful investigation may show that also the locality at Helagsfjall is isolated from the northern area of distribution. o. I.UNDBr.AD: POl.VARTEMIA AND BRANCHINECTA IN SWEDEN. 163 Biblii)graphy. S. Ekman: Beitrage zur Kenntnis der Phyllopodenfamilie Poly- artemiidîe. — Bihang Svenska Vet. Ak. Handl., Bd. 28, av- delning 4, 1902. : Die Phyllopoden, Cladoceren und freilebenden Copepoden der nord-schwedischen Hochgebirge. — Zool. Jahrlnicher, Abt. für Systematik etc., Bd. XXI, 1905. W. Lilljeborg: Linmadia gigas (J. F. Hermann) torekommande i Sverige. — Öfversikt af Vet. Ak. Förhandl. 187 1, N:o 7. : Synopsis crustaceorum suecicorum ordinis branchiopodo- rum et sybordinis phyllopodorum. - — Nova Acta Reg. Soc. Se. Upsaliensis, (3), 1877. G. O. Särs: Bemaerkninger om de til Norges Fauna hörende Phyllopoder. — Förhandl. Vid. Selsk. Christiania, 1873. : Fauna Norvegias. I. Phyllocarida and Phyllopoda. Christi- ania 1896. Odonatfynd, mest från Jönköpingstrakten, antecknade av C. O. von Porat. Utom i min liembygd, Nordsinäland, har jag under till- fälliga sommarvistelser på skilda orter iakttagit och samlat en del trollsländor, varjämte forna lärjungar från skoltiden meddelat mig sina fynd därav. De anteckningar jag sam- manställt därom giva visserligen icke någon totalbild av de anförda orternas odonatfauna, men torde det oaktat ej sakna intresse för några av Tidskriftens läsare, varför de härmed överlänmas till offentligheten. Libellulidae. Libellula L. 1. Lib. dcpiessa L. — Jönköping; Forserum; ^ Nässjö; Ulricehamn; Torshälla. — Ej allmän. 2. Lib. quadriuiaculata L. — Jönköping; Forserum; Torshälla; Vittsjö i norra Skåne. — Allmän. Orthetrum Newm. 1. O. CiDiccllatuni S. — Dalarö, viken vid Sandemar; Vittsjö. — Ganska sällsynt. Vid Vittsjö fann jag den (d. å.) blott vid norra och nordöstra stränderna av VittsjÖn, i södra delen var följande art den förhärskande. 2. O. cocrulescens F. — Skrapstadsjön vid Sävsjö; Ryd i Allmundsryd socken; Vittsjö. ' Alla här förekommande uppgifter från Forsenim härstamma från numera veterinären Karl Rydin, som under shi skoltid i Jöiiköjiing var en synnerligen intresserad biolog. (-■. ü. VON l'ÜRA'r: ODONATFVND. 165 Denna sydeuropeiska art, vars anträftande i vårt land \id Gusums bruk i Östergötland väckte sä stor uppmärksam- het, att prof. WaüLBERG förmodade den vara dit inkommen som larv tillsammans med den ätliga grodan, synes vara all- männare spridd i Sverige, än man tror. Så har den funnits vid Sävsjö av skolynglingen Gunnar Svensson, och jag har funnit den m}xket allmän vid S. Äsnen och Mörrumsåns övre lopp (Ryd) samt nu i sommar vid Vittsjö. Vid Snäckgärdet nära Visby såg jag i somras en blå slända, som måste till- höra antingen denna eller föregående art, att döma av flyk- ten och de korta flyghålen sannolikt denna. Den är ock förut antecknad både frän Skåne (SjÖSTEDT, Sv. insektfauna) och från Blekinge (C. Ag. och J. Ac. Westerlitnd). Leucorrhinia Brit. 1. L. pcctoralis Chari'. — Jönköping; Forserum; Näs- .sjö; Ryd; Torshälla. 2. L. ntbicimda L, — Jönköping; Forserum; Näs.sjö; N:a Sandsjö (Hägganäs); Ulricehamn. — Troligen rätt allmän. 3. L. dubia v. d. Lind. — Från samma lokaler som föregående; kanske än allmännare. Synipetrum Newm. 1. S. flavcolnin L. — Jönköping; Forserum; Ryd; Tors- hälla. 2. .V. vulgatum L. — Jönköping; Torshälla. — Synes vara mindre allmän än samsläktingarna. 3. vS. sanguineuDi MÜLL. — Jönköping; Forserum; Sävsjö; Ryd; Torshälla; Vittsjö. 4. vS. scoticuui DoNO\'. — Jönköping; Forserum; Sävsjö; Ryd; Ulricehamn; Torshälla; Vittsjö. — Den allmännaste i Nordsmåland av .Sjv/z/r/r/c/z/arterna. Cordulia Leach. 1. C. œnca L. — Jönköping; Forserum; Torshälla. 2. C. Dictallica v. d. Lind. — Jönköping; Forserum; Säv.sjö; Ryd; Ulricehamn; Torshälla; V^itt.sjö, — Allmännare än föregående. 1 66 ExNTOMOLOGISK TIDSKRII-T I914. 3. C. arcticalLYJY'W — Jönköping; Forseiuni; Ryd; Tors- hälla; Vittsjö. 4. C. flavo-viaculata v. D. LiND. — Jönköping; Forse- rum; Torshälla; Gtl: Roma och Ljugarn (J. Arxi^erg). Denna antagligen rätt sällsynta slända var bland de få, som jag i juli förra året anträfifade i det pä storsländor till synes fattiga Visbyonfrådet. Gomphidae. Goiiiphus Leach. 1. G. vulgatissiinus L. — Jönköping; Forserum; Tors- hälla. — I Torshälla gjorde den 1900 — 01 skäl för sitt namn, enär den där dä var synnerligen talrikt förekommande. 2. G, forcipatus L. — Jönköping; Forserum; Sävsjö; N;a Sandsjö; Ryd; Vittsjö. Aeschnidae. Cordulegaster Leach. I. C. ammlatus Latr. — Forserum (Tryggarp); Sk. Förs- löv (Edg. Wieslander). — Denna, vår största trollslända, är sannolikt ganska sällsynt; åtminstone har det icke lyckats mig att anträffa den pä någon av de lokaler, där jag sökt och samlat insekter. Vid Ryd i södra Småland trodde jag mig se den sommaren 191 2, men kunde ej fä fatt i den. I Jönköpings h. allm. läroverks samlingar finnes ex. från Sätra vid Norrköping (J. A. Westerlund). Aeschiia F. 1. Ac. pratensis MÜLL. — Jönköping. — Sällsynt. — Det enda ex. från Nordsmåland jag sett är taget i Ljunga- rumskärren söder om Jönköping av skolynglingen Georg Ståiilberg (1913). 2. Ae. coeriilea StröM. — Forserum; Nässjö. — Troli- gen rätt sällsynt. Finns sannolikt vid Jönköpings vattendrag, där jag tror mig ha sett den, men ej lyckats infånga den. 3. Ae. juncea L. — Jönköping; Visingsö; Forserum; Ryd; Ulricehamn; Torshälla; Vittsjö. — Allmän. 4. Ae. cyanea MCll. — Jönköping; Forserum; Ulrice- hamn; Torshälla; Vittsjö. — Allmän. c. o. VON porat: odonatfvnd. 167 5. Ae\ viridis E\'ERSM. — Huskvarna. Av denna stora, vackra slända, som förut antecknats såsom funnen i Sverige blott vid Råstasjön nära Stockholm, vid Upsala och Tillberga, tog numera laboratorn vid Veterinär- institutet HiLD. Mx-VGNUSSON under sin skoltid i Jönköping två honexemplar vid Huskvarnaåns utlopp, varav det ena skänktes till Jönköpings h. allm. läroverks samlingar. Det förtjänar anmärkas, att fångsten skedde efter solnedgången en sommarafton. TÜMPEL nämner i sitt huvudverk »Die Geradflügler Mitteleuropas, Eisenach 1901», att denna art »har den högst anmärkningsvärda egenskapen att fiyga först efter solens nedgång, vilket ingen annan trollslända gör.» Kanske denna biologiska egendomlighet är orsaken, varför den så sällan och på så fa ställen i värt land iakttagits. 6. Ae. grandis L. — Allmän överallt. Calopterygidae. Caloptervx Leach. 1. C. virgo L. — Jönköping; Huskvarna; Forserum; Hägganäs; Torshälla; Vittsjö. — - Allmän. 2. C. splendens HARRIS. — Jönköping; Huskvarna; Sävsjö; Aneby; Vetlanda; Ryd; Torshälla; Vittsjö. — All- män. — Egendomligt nog synas dessa båda arter här och där liksom utesluta varandra. I Ryd fanns 191 1 — 12 blott C. splendens, medan t. ex. i Forserum blott C. virgo anmärkts. På de flesta orter torde de emellertid trivas väl tillsammas. Agrionidae. Lestes Leach. 1. L. vynipha Selys. — Jönköping(.?); Sävsjö; Dalarö; Torshälla. Ehuru den icke finns bland mina samlingar från Jönköping, kan dess förekomst därstädes knappt betvivlas. 2. L. sponsa Hansem. — Jönköping; Forserum; Sävsjö; Vittsjö m. fl. ställen. — Allmännare än föregående. Platyscelus Wallengr. I. P. pemiipes Pall. — Jönköping; Säv.sjö; Hägganäs; Ryd; Torshälla; Vittsjö. — Allmän. 1 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. Agrion F. 1. A. iiajas Hansem. — Jönköping; sjön Bunn; T'orse- rum; Nässjö; Vittsjö. 2. A. viininiii Harris. — Huskvarna; Forseruni ; Ryd; Vittsjö. 3. A. elegans v. J), LiND. — Ryd; Torshalla; Vittsjö; Gtl. Tingstäde. 4. A. hastulatuiii CllARP. — Jönköping; Forscrum; Hägganäs; Torshälla; Vittsjö; Gtl. Tingstäde. I Vittsjö tog jag innev. sommar ett J^-ex., som hade den mörka teckningen på 2:a abdominalsegmentets ryggsida fullkomligt lik den, som avbildas hos A. himilatniii. Men då de blå ögonfläckarna på huvudet voro sammanbundna med en tvärlinje av samma färg och då de mörka tvärbanden på abdomen voro smala, torde det vara blott en var. av A. Jias- tulatiini, som det i övrigt liknade. 5. A. cyatJiigennn Charp. — Jönköping; Forserum; sjön Bunn; Hägganäs; Ryd; Gtl. Tingstäde. — Allmän. 6. A. pulchellnni v. D. LiXD. — Jönköping; Torshälla; Gtl. Roma. 7. A. puella L. — Jönköping. — Troligen rätt sällsynt. Sveriges minsta trollslända, A. speclosinii. hör till de odo- nater, som jag tror mig ha sett en gång vid Ryd; dessvärre var jag vid tillfället icke rustad med redskap att infånga henne, varför jag icke kan bestyrka riktigheten av min förmodan. Beträffande agrionidernas förekomst torde mera återstå att utforska än i avseende på andra trollsländor. Åtminstone har det förefallit mig egendomligt, att bland de hundra- att icke säga tusental agrionindivider, som om sommaren liva strandvegetationen vid våra vattendrag, blott ett par tre ar- ter synas vara förhärskande inom varje litet område. Macrolepidopterers fångst och prepa- rering. Av J. Meves. En fjärilsamling, vari det ena exemplaret står högt på nålen, det andra lågt, där vingarna hos somliga äro för myc- ket, hos andra för litet framsträckta eller riktas uppåt eller hänga nedåt, är en föga uppbygglig syn för ögat, liksom ock slitna eller trasiga exemplar, därest de ej äro av sällsynt art eller form, betänkligt misspryda samlingen. Oftast ligger orsaken härtill i olämpligt fängstsätt och felaktig behandling efteråt. De erfarenheter jag under mer än 40-årig praktik i detta avseende samlat, ber jag att här få framföra till tjänst huvud- sakligen för nybörjare. Fångstredskap. Använd aldrig en vanlig, i nedre än- dan tillspetsad flug/^«?' sådan den finnes till salu i husgeråds- affärer, ty fjäriln, om den är någorlunda stor, söndertrasar vid flaxandet sina vingar eller åtminstone dessas fransar. Haven bör i stället göras sackförmig med de nedre hörnen något avrundade och vara tillverkad av mjuk tyll, som för säkerhets skull tvättas for att få bort all stärkelse. Den lämpligaste storleken har jag funnit vara omkring 60 cm. i längd med en ringgenomskärning av omkring 27 cm. En större häv gör visserligen fångsten av snabbflygande fjärilar lättare, men försvårar väsentligen fångst i buskar och mellan trädkvistar. Käppen, som bör vara lätt, göres för vanligt bruk 90 — lOO cm. läng, men fångst i trädkronor eller framför i mörker lysande, högt uppsatta lyktor fordrar natur- ligtvis att haven fästes på en lång käpp, helst av bamburör. lyo KNTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. Fâ?igstglûset bör ha en öppning tillräckligt vid för be- kvämt insläppande av fjärilarna, något trängre än själva glaset, detta för att underlätta fjärilns kvarhållande tills korken hinner påsättas. Glaspropp är olämplig av flera skäl. Man bör helst medföra glas av olika storlekar, en genomskärning vid hal- sen av omkring 45 mm. är emellertid användbar för varje fjäril. Till fjärilns dödande i glaset brukar användas kloroform, eter eller cyankalium. Kloroformen är emellertid förkastlig, ty mycket ofta få djuren därav stelkramp, som omöjliggör en vacker spänning. Eter är nog bra, men ganska be- svärlig och dyr i praktiken, enär man före varje fjäril som tages måste hälla i några droppar, och tar man för mycket därav, så att fjäriln blir våt, lida vingfransarna ofta därav genom hopklibbning till tofsar. Särskilt vid nattlig fångst på bete är den nästan omöjlig. Cyankalium, som är mycket billigt, är avgjort bäst. För dess utfående på apotek fordras dock intyg enligt giftstadgans föreskrifter. Har detta lyckats, tillredes glaset på följande sätt. På glasets botten lägges ett lager av omkring 10 gram eller mindre, alltefter glasets storlek, ärtstora cyankaliumbitar, därpå ett tunt lager av torr nybränd gips, och slutligen ett jämnt lager av i möjligast litet vatten inrörd gips. Glaset ställes öppet i fria luften, tills gipsen X.0ÏV2X fullständigt, gla- sets väggar rentorkas väl och ett tunt och slätt lager bom- ullsvadd täckes över gipsen och tilltryckes jämnt med vinkel- pincetten (se nedan) eller dylikt, varefter korken påsättes och glaset är färdigt för användning. Bliva glasets väggar solkiga genom fångna fjärilars exkrementer o. dyl., måste de rengöras med en något litet fuktad tyglapp och glaset där- efter stå öppet en liten stund, så att ingen fuktighet intränger till cyankaliet, ty detta sönderdelas därav, mörknar och blir snart overksamt. Ett väl tillagat och behandlat glas kan bibehålla sin effektivitet minst ett, ofta tvä är eller ännu längre, även vid flitigt bruk. Att största försiktighet måste iakttagas vid tillredningen med detta ytterst giftiga ämne är självklart. Ehuru utdunst- ningen ur det färdiga glaset icke synes menligt inverka på Homo sapiens, bjuder dock försiktigheten att i rum ej låta glaset onödigtvis stå öppet. J. MEVES: MACROLEPIDOPTERERS FÅNGST OCH PREPARERING. 171 Vissa fjärilsarter, såsom t. ex. av släktena Zygaoia och Ino, påverkas emellertid ej av cyankalium. Därför bör vid exkursioner medföras en liten droppflaska eter, varav vid behov några droppar nedsläppas i glaset. Blir fjäriln vät därav, lämnas glaset genast öppet några ögonblick, tills den återfår sitt naturliga utseende. Vid fjärilns överförande från haven till glaset, vilket sker genom dettas införande i haven, bör man söka få in den med huvudet först utan att vingarna beröras. Enär fjärilarna i allmänhet helst sträva uppåt och mot ljuset, underlättas djurets kvarhållande i glaset intill korkens påsättande genom att glasets botten hålles snett uppåt mot ljussidan. Härvid kommer väl till pass, att glaset är något trängre i halsen. Släpp aldrig mer än en fjäril i sänder i glaset. När den är domnad, pålägg dä litet luckrad bomull, som nedpressas något, innan nästa fjäril insläppes, eljest är skada nästan oundviklig. Därför bör man alltid vara försedd med flera glas. Vid nattfjärilsfångst på bete, varom mera här nedan, har jag ofta funnit nödigt medföra 5 — 7 glas för att hinna tillvarataga den rika fångsten. För att fjärilarna ej må kvickna vid igen, bör man låta dem ligga i glas åtminstone några timmar, innan de spetsas. Nattfjärilsfångst på lockbete ger ofta, när vädret därför är lämpligt, överraskande goda resultat. Jag har därvid gått tillväga på följande sätt. I en burk slås en flaska lageröl (ej pilsner) eller någon mörk, ej bitter ölsort. Därtill sättes bi-honung och ölet om- röses, tills honungen smält. Slutligen inblandas en god por- tion rivet rågbröd, helst surt, och burken sättes en tid i solsken för att jäsa. Ju surare och starkare den sålunda lagade maten luktar, dess läckrare blir den för fjärilarnas lukt- och smakorgan. Vidare tagas torkade äpplen (helst ring- äpplen, som då vikas 2— 4-dubbelt), hvilka medelst en grov stoppnål trädas på segelgarn eller snöre, så att de bilda ett 12 — 15 cm. långt hänge, som upptill förses med en minst lika lång ögla. Vid kvällsskymningen doppas sådana hängen i nyssnämnda burk så, att även bröd fastnar vid dem, och uthängas på kvistar ungefär vid brösthöjd helst utefter en skogskant omkring 5 — 10 m. från varandra. Någon timme Entomol. Tidskr. Arg. jj. H. j — 4 (1^14). 12 172 KNTO.MOLOGISK TIDSKRIFT IQI4. efter solnedgången börja fjärilar komma, t. o. m. långväga ifrån emot vinden. När fjärilar ej vidare infinna sig och fångsten därför slutar, intagas hängena och kunna placeras i burken så, att öglorna hänga utanför. Burken bör hällas övertäckt med en tallrik eller dylikt. Man kan ock låta hän- gena sitta kvar över natten, varav vinnes att de fjärilar, som ditlockas under sin flykt i dagningen, gömma sig för dagen i omedelbar närhet och återkomma dit nästa kväll, men man riskerar då äpplenas försvinnande i ekorrars och skators magar. I den män burkens innehåll minskas, påspädes det med ölrester, honung och bröd. Onödigt har jag funnit att i blandningen tillsätta sprit- varor, äppleeter och dylika stundom rekommenderade in- gredienser. Djuren lockas lika bra ändå och bliva tillräckligt pirum för att bekvämt infångas. Man bör ej misströsta, om denna lockmetod stundom kanske veckotals slår alldeles fel. Orsaken härtill är vanligen väder och vind. Under en torr period erhålles vanligen ej ett liv, likaså under jämförelsevis för årstiden kalla nätter. Bäst är varm, fuktig luft, t. o. m. vid regndusk gär fångsten bra. Blåst, ej alltför stark, är bättre än fullkomlig stiltje, enär doften då sprides längre väg, mulen himmel är bättre än klar, ehuru fångsten kan lyckas även vid månsken; fal- lande barometerstånd ger god förhoppning. — Såsom exem- pel må jag nämna, att under detta års hela långvariga torra sommarperiod fångsten blev resultatlös, men efter de första regnskurarna togos en kväll på 7 hängen över 60 fjärilar. För att tillvarataga fjärilarna användes helst en särskild kortskaftad håv, vars ring håller åtminstone 30 cm. i diameter. Haven hålles under och omkring hänget, som skakas Jiårt, och sedan inpraktiseras de av ölruset domnade fjärilarna för- siktigt, en i varje glas. Då gäller det att vara väl försedd med glas. Innan man går till nästa hänge, omskötas de an- vända glasen genom påläggning av bomull, så att alla äro färdiga till ny aktion. Ronden mellan hängena förnyas, så länge fjärilar infinna sig. Är kvällen mörk, användes lykta, som bäres av en med- hjälpare eller ställes på backen nära hänget. J. MEVES: ÎMACROLEPIDOPIERERS FANGSl' DCH PRE l'AREKING. 173 I vanliga fall bör man hemföra allt, som man kan få, och plockar följande dag ut vad man vill behålla. Även all- nicänna arter böra då noga synas, enär intressanta aberrationer kunna förekomma i högen. Ar de nappandes mängd alltför överväldigande, kan ur- valet ske sålunda, att hänget belyses av lyktan och man med fingret eller en pincett försiktigt petar till huvudet på dem man önskar, så att de ramla ned i den underhållna ha- ven. Sedan kan man, om de ratade fjärilarna till övervä- gande del utgöras av skadliga insekter, nedskaka dem i haven och förgöra dem, vilket jag funnit vara av god verkan, i det att följande åren dessa arter förekommit i endast ringa mängd. De iiuxcrolcpidoptcra, som kunna fångas på lockbete, in- skränka sig emellertid huvudsakligen till nattflyen, och ej ens alla dessa äro lystna efter surt öl, såsom t. ex. släktet Phisia. Mätare komma nog gärna, men de berusas ej, utan fladdra i haven. Sistnämnda fenomen visa även Catocala-2<.x\.ç:xx\?,. varför man får vara kvick i vändningarna för att få dem i håv och glas i oskadat skick. Spinnare nappa av naturliga skäl icke, utom släktet Acronycia. Eget nog har jag ett par gånger fått Cossus på hänge. För fjilrilns vidare behandling äro följande redskap oumbärliga: Inscktnålar. helst Karlsbader-nålar. Svarta VViener-nålar äro för mjuka och vika sig för lätt. Knappnålar, små svarta med glashuvud, finnas i varje sybehörsh andel. Fin kalkcrväv, som efter upplinjering med linjal efter behov klippes med skarp sax till remsor av 35 cm. i längd och 3 — 30 mm. i bredd, s. k. spänn- och täckrcnisor. Gaffel, som lätt tillverkas av ett litet träskaft, som vid ena ändan förses med 2 mycket fina, jämnlöpande, i skaftets längdriktning inskjutna synålar, som med spetsarna utskjuta omkring 5 mm. Spänn-nål göres av en fin stopp- eller brodernål. Ögat avklippes och nålen inskjutes med den avtrubbade ändan ett litet stycke i ett träskaft. Viktigt är att denna nål ej har vass spets, som skulle riva sönder vingarna. 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I4. Piiiceit med fina spetsar. Grövre, i'inkelböjei. pincctt eller ock hisekttåug. Spännbräde. Att detta är av riktig konstruktion och omsorgsfullt arbetat är av synnerligen stor vikt för att få samlingens fjärilar vackra. Det göres av mjukt trä, såsom asp eller lind, och bör hava den form, som synes av figuren sid. XXX i Aurivillii »Nordens fjärilar», dock under iakttagande, att rännans djup noga avpassas efter den höjd fjärilns vingar skola hava över nålspetsen (24 mm. från bordets överkant till rännans botten), att bottnen undertill tillslutes med en bräd- skiva, sä att, när nålarna vid spänningen nedstickas till bottenskivan, alla fjärilars vingar komma i jämnhöjd med varandra, och att Jiela rännan ända upp intill bordens under- kant fylles med torv, som fastlimmas vid rännans sidor för att sitta fullkomligt stadigt. För fjärilar med tjocka kroppar kan torven sedan efter behov något urholkas upptill. Praktiskt är att hava åtminstone de flesta spännbrädena utrustade med rörliga bord, som, försedda med kort tvärskåra i vardera än- dan, kunna, efter någon lossning av i skårorna befintliga bredhuvade sl-:ruvar, flyttas åt sidorna alltefter som brädet för tillfället avses för större eller mindre fjärilar. Brädets lämpligaste längd har jag funnit vara omkring 33 cm. I dess ena ända anbringas slutligen en ögla för brädets upp- hängning. Spänning. Fångstglasets innehåll tömmes försiktigt på ett blankt och slätt papper. Med gaffeln uppspetsas fjäriln, helst från sidan, och därefter kan en passande insektnål oftast omedelbart instickas genom mellankroppens mitt. Und- vik därvid att skada hårtofsar, där sådana finnas pä ryggen, samt tillse att nålens spets passerar mitt emellan benen och att kroppen står vinkelrätt mot nålen. Stundom, särskilt hos dagfjärilar och mätare, händer det att vingarna stå tätt till- sammans uppåt eller nedåt; dä finnes ej annan råd än att med den fina pincetten försiktigt nära roten böja båda ving- paren samtidigt, tills de bliva lediga, så att nålen kan in- stickas. Ibland är det av andra skäl svårt att omedelbart från gaffeln få djuret på nålen i önskvärt läge; man fattar då försiktigt, utan att skada benen och dessas eventuella hårtofsar, mellankroppen underifrån med vänstra handens J. MEVES: MACROLEPIDOPTERERS FÄNGST OCH PREPARERING. I 75 tumme och pekfinger och inför därefter nålen. Hos mänga arter lämna ju köfisdclarna goda kännetecken, varför man med den fina pincetten klämmer fiam dem, såväl fi'än sidorna som upp- och nedifi'an, så att själva bakkroppen återfår na- turlig form. Nu väljes ett lämpligt spännbräde, vars ränna är litet rymligare än fjärilns kropp, och borden glättas väl med vin- kelpincettens handtag eller annat glatt stal. Nålen med den tämligen högt därå sittande fjäriln instickes vid den med öglan försedda ändan, med huvudet vänt mot öglan, full- fuUkomligt lodrätt i rännans mitt ända till bottnen, vilket sker bäst med vinkelpincetten (nåltången), fjäriln nedskjutes på nålen med hjälp av gafteln eller fina pincetten sä långt, att vingrötterna stå precis i jämnhöjd med bordskanterna, antennerna upplyftas på borden och fötterna nedföras med pincett eller spänn-nål omsorgsfullt i rännan. Därefter fästes med knappnål överst på spännbrädet på vardera sidan om rännan, några mm. från densamma, en smal spännremsa; knappnålen bör därvid givas en ^//^ir?/ lutande ställning, d. v. s. med huvudet åt brädets övre ända, varigenom remsan fast- hålles bättre och tryckes ned mot bordet. Med vänstra han- den fattas vänstra remsan nedanför fjäriln och lägges tämligen löst över antenn och vingarna, fullkomligt parallellt med bords- kanten ; med spännålen dragés främre vingen fram sä långt, att dess bakkant blir vinkelrät mot rännan, därvid spännålen hålles i sned (ej lodrät) riktning och framkantsribban därmed fattas nära dess bas innanför remsan. Därefter tilldrages remsan. Där så behoves för att kvarhålla vingen i detta läge, sättes en knappnål genom remsan tätt framför vingens fram- kant med kitning bakåt. Sedan föres även bakvingen i rätt läge, varpå, med remsan hårt spänd, en knappnål insattes framlutad (med huvudet åt nedre ändan) i remsan tätt bakom bakvingen. På samma sätt förfares med högra vingparet. Ej alltid är dock lämpligt att placera antennerna under spänn- remsan, ty äro de tjocka och klubbformiga, hindra de rem- sans glatta läge till skada för vingarna, och äro de kammade eller fjäderlika, förlora de sitt naturliga utseende. De böra då hellre ])laceras ovanpå remsan och kunna kvarhållas i rätt läge genom stödjande insektnålar, eventuellt med en liten 1 76 kntOjMologisk tidskrift 1914. papperslapp på en nål för deras nedtryckning. En nedhän- gande bakkropp stödjes genom i rännan i kors satta insekt- nålar, en uppåtsträvande nedtryckes med en papperslapp på nål. Om under spänningen en insatt knappnål behöver åter uttagas för någon jämkning, bör nålen aldrig återinsättas i samma hål av remsan, vilken i sä fall ej kommer att sluta tätt till bordet. Ofta händer under spänningen på ena sidan, att kroppen vill vrida sig på sin nal, hvilket avhjälpes genom att tills vidare stödja bakkroppens Ùcïs med en insektnål på samma sida. Stundom inträffar vid stora fjärilar med starka vingar, att det ej lyckas att pä ovanbeskrivna sätt fä vingarna i rätt läge; de krypa tillbaka, enär spännremsan enbart ej formar hålla dem fast. I så fall kan man, sedan framvingen förts fram, med en fi)i insektnål (n:r o) bakom någon ribba utanför den ännu lösa remsan fastsätta vingen, därefter förfara likasä med bakvingen, sedan strama till remsan och fästa den med nål och slutligen insätta en fin insektnäl i remsan på en punkt, där bada vingarna ligga över varandra, varefter de båda yttre nålarna åter borttagas. Till sist läggas pä ömse sidor om spännremsorna breda täckremsor, som helt betäcka det övriga av vingrarna och fästas på samma sätt som de förstnämnda, varjämte datum (och ort) antecknas vid fjärilns sida på en av remsorna. När sedermera flera fjärilar skola spännas på sanuna bräde (jag har stundom haft halvannat dussin på ett bräde), borttagas nedersta knappnålarna å täckremsorna, och de sist- nämnda svängas upp och tillbaka samt fästas med nälar vid bordets sidor, tills spänningen är gjord och täckremsorna åter kunna påläggas, fastade med lämpligt antal knappnålar, åtminstone en för varje fjäril, med lutning franiåt. Spännbrädet upphänges för torkning på en spik, helst inslagen i en solfri sidovägg till något skåp, som står några cm. från väggen, detta sistnämnda för att undvika angrepp av skadedjur såsom tvestjärtar, vilka, stundom uppehållande sig på rummets väggar, eljest lätt upptäcka spännbrädet och uppäta hela raden av fjärilskropparna. I nödfall kunna brädenas .sidor och ändar bestiykas med terpentin, som dock måste förnyas emellanåt. J. MEVES: MACKOLEFIDOPTERERS FÄNGST OCH PREPAREKING. 1 77 Remsorna kunna användas minst två gånger, om de glättas väl och den förut uppåtvända sidan vändes nedåt. Fördelarna av denna metod framför det eljest vanliga användandet av pappersremsor och glasskivor äro följande: i) Väven är glattare än papper, skadar alltså mindre vingfjällen under spänningen. 2) Väven är mindre hygroslcopisk än papper, som vid tuktig luft slår bucklor. 3) Vävens genomskinlighet möjliggör kontroll över vin- garnas rätta läge. 4) Användning av glasskivor, som lätt föranleda olycks- fall och förargelse genom rubbningar vid flyttningar, bortfaller. 5) Genom spännbrädenas upphängning vinnes utrymme. 6) Genom upphängningen komma bakkropparna i följd av sin tyngd i rätt läge. 7) Spännbrädena med isittande fjärilar kunna trasporteras vid flyttning från ort till ort, vilket åter medför den stora fördelen, att även pä resor fjärilarna kunna spännas i färskt tillstånd, varigenom de bliva avsevärt vackrare än vid spän- ning efter uppmjukning. För späniihrädciias transport användes en trälåda, minst 16 cm. hög och litet längre än spännbrädena. På lådans botten läggas spännbrädena bredvid hvarandra och fästas stadigt vartdera med två skruvar, insatta iDidcrifran i brä- denas tvärslåar. På samma sätt fästas spännbräden på lockets undersida, varpå detta påskruvas (ej spikas). Förut bör dock kontrolleras, att alla knappnålar sitta stadigt fast. Till fjärilarnas torkning fordras vanligen lo — 15 dagar. De böra ej uttagas från spänningen, förrän bakkropparna kännas fullkomligt hårda. Mätare bör man låta sitta kvar t. o. m. ytterligare några dagar, eljest böja sig vingarna sedermera gärna nedåt. Uttagningeii ur spännbräde måste ske försiktigt, så att ej antenner m. m. skadas. Såsom första regel iakttages, att knappnål ej får borttagas utan att sanitidigt vridas. Eljest hoppar remsan lätt upp och kan orsaka skada. Innan remsorna avlägsnas, iordninggöras etiketterna med ledning av anteckningarna på remsorna och uppradas i ord- ningsföljd. .Sedan först täckremsorna avlägsnats, lösgöras även 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. spännremsorna sålunda, att alla knappnålar, utom den översta, mellersta och nedersta, bortplockas. Därefter instickes ne- danför och nära den översta en knappnål i brädet tätt invid remsans innerkant med stark bitniiig utåt, och en annan på samma sätt ovanför och nära den nedersta, varigenom rem- san tvingas att efter övriga nålars borttagande glida åt sidan. Nu avlägsnas först den mellersta nålen och sedan de båda övriga, varvid brädet hålles på kant, så att remsan glider ned. Sedan alla remsor sålunda borttagits liksom ock alla tomma insektnålar, som instuckits i rännan för bakkroppars och antenners kvarhållande i läge, återstår blott att plocka upp fjärilarna och åsätta dem etiketterna. Följas här givna råd angående fjärilars fångst och prepa- rering, torde nog envar bliva belåten med resultatet: vackra och väl bibehållna exemplar. Möjligen kunna även gamla och vana samlare här finna något korn att taga vara på, så- som t. ex. sättet att på resor etc. medföra spännbräden med isittande fjärilar, varigenom undvikes deras torkning i ospänt tillstånd och svårigheterna att sedan åter uppmjuka och spänna dem, därvid olyckor med antenner m. m. lätt före- komma och vissa ömtåliga färger absolut förstöras. Fåglar och fjärilar. Av Einar Wahlgren. Frågan om fåglarnas jakt på fjärilar, särskilt dugtjärilar, i imagostadiet har länge varit livligt debatterad. Dess slut- giltiga besvarande är nämligen av betydelse icke blott för kännedom om själva sakförhållandet utan framför allt för värdesättandet av färgens och teckningens betydelse för fjä- rilarna säsom skydds- eller varningsmedel, inbegripet skyd- dande förklädnad. Att även hos oss mänga dagfjärilars färger synas vara ägnade att dölja fjäriln för spejande blickar, är varje fjäril- samlare bekant. Har man t. ex. följt Colitis palœno' s snabba flykt över en norrländsk myr för att ge akt på var den slår ner, är det dock ofta rent omöjligt att i den gröna vegeta- tionen upptäcka den sittande fjäriln, förrän den åter breder ut vingarna till flykt. Vandrar man en julidag över Olands av lavar gräspräckliga alvarstäpp, ser man överallt för sina fötter Satyrus seuielc kasta sig upp i flykt från platser, där man förut ej anat, att den suttit. Och hur plötsligt kan icke Caliophiys nibi göra sig osynlig bland björkbuskarnas löv- verk i ett skogsbryn! Skola i dessa och liknande fall färgen och teckningen verkligen vara av livsviktig betydelse för dagfjärilarterna, är det oundgängligt att tänka sig fåglarna såsom deras huvud- fiender. Att de i skymningen och pä natten flygande fjärilarna flitigt jagas av fladdermöss och fåglar, framför allt av den glupska nattskärran, är allmänt erkänt, men om dagfjärilarna gå meningarna starkt isär. Särskilt frän håll, där selektions- I So liNTO.MOLOGISK TIDSKRIKT iqi4. laran betraktas med misstro, framhålles, hur oerhört sällan man ser en fågel jaga eller fånga en dagfjäril. Även en forskare som SPULER, som erkänner fjärilfärgernas betydelse såsom skyddsmedel, och för vilken selektionen är en viktig artbildande faktor, skriver i »Die Schmetterlinge Europas» pag. LXXV: »Die Tagfalter leiden wenig unter der Ver- folgung durch die V^ögel, sie werden gelegentlich gefangen, aber dass die Vögel systematisch auf die Falterjagd gehen, kommt kaum vor». Också från tropikerna äro omdömena starkt divergerande. Kershaw, som skrivit en särskild upp- sats om »Butterfly-destroyers in Southern China (Trans. Ent. Soc. London 1905), har därstädes under fem år endast iakt- tagit fyra fåglar vid pass ett dussin gånger attackera fjärilar men endast vid två eller tre tillfällen sett anfallet lyckas. DoFLElN däremot säger i sin »Ostasienfart» (enl. referat i Zeitsch. wiss. Insektenbiologie, 1913), att han efter sina er- farenheter i Ceylons djungler icke kan fatta, hur naturfors- kare, som tillbringat år och årtionden i tropikerna, kunna förneka, att fjärilar ofta förföljas av fåglar. Marshall har i »Birds as a Factor in the Production of Mimetic Resemblances among Butterflies» (Trans. Ent. Soc. London 19C9) sammanfört samtliga honom ur littera- turen eller genom enskilda meddelanden kända fall av fåglars dagfjäriljalcter, och det intryck man onekligen får av denna sammanställning, som av den palearktiska faunan upptager 33 jagande fåglar och 34 fångade eller åtminstone jagade dag- fjärilar, är ä ena sidan, att åtskilliga fåglars fjärilsjakt drives såsom verkligt näringsfång och i rätt stor skala, men att å andra sidan alltför mänga av uppgifterna vila på alldeles till- fälliga iakttagelser, som därför lätt kunna förmodas härröra från undantagsfall. Orsakerna härtill äro flera. Först och främst ha veterligt inga speciellt pä ämnet inriktade systematiska undersökningar företagits; och tillfälliga iakttagelser väcka lätt den föreställ- ningen, att också den iakttagna händelsen varit rent tillfällig. Vidare äro sådana undersökningar icke sä lätta att göra. Man kunde vilja invända, att den enklaste och säkraste me- toden att få klarhet i frågan vore att undersöka fåglarnas mag- innehåll; tyvärr hr emellertid denna metod, så lämplig den kan EINAR WAHl.GRKN : FÅGLAR OCH KJÄRIIAR. l8l vata t. ex. ifråga om skalbaggar, i detta fall otillfredsställaiK^e, enär fåglarna oftast ha för vana att slita vingarna av fjärilarna, innan de förtära dem, något som oftast omöjliggör deras identifiering i maginnehållet. Man är således hänvisad till direkta iakttagelser av de särskilda fångsttillfällena, iakttagelser, som fordra en ornitologs kännedom om fåglarnas vanor jämte stort tålamod och god tid. Intet av dessa tre ting har stått författaren av dessa rader till buds. Inga särskilda undersökningar ha heller före- tagits. Men då jag sistförflutna sommar under vistelse i I^orgholm en dag råkade få se en grå flugsnappare fånga en dagfjäril, fästes min uppmärksamhet på saken, och jag företog mig att anteclcna de fall, som jag under mina pro- menader då och då fick ögon på. Ehuru således dessa fall äro mera tillfälligtvis iakttagna, synas de mig dock i sitt sammanhang vara av ett visst värde och — i avvaktan på mera systematiska undersökningar från kompetent håll — förtjäna att offentliggöras. i) Den 6 juli sågs en Mnscicapa ficcdiila L. (grå flug- snappare) i planteringen framför kj^-kan i flykten fånga en Epinephele jnriiiia L. Fågeln flög till marken med sitt byte, aflägsnade dess vingar och flög med detsamma till ungarna i boet, som — i förbigående sagt — var placerat i en i kyr- kans förstuga på väggen hängande handlykta. 2) Den 7 juli. Pä samma plats jagade en av flugsnapparna en Epinephele. Efter tre misslyckade anfall, mellan vilka få- geln tog mark och därpå ögonblickligen flög upp igen, lyc- kades den fånga fjäriln, som flög c:a ^/s m. över marken. Fjäriln behandlades på samma sätt som i föregående fall. 3) Den 8 juli. En av flugsnapparna sågs på samma plats med en nyss fångad Epinephele i näbbet. 4) Den 9 juli. En flugsnappare sågs pä samma plats fånga en Epinephele i flykten. Behandling som i fall i. 5—7) Vid ytterligare trenne icke närmare daterade till- fällen sågos flugsnappare på samma ställe fånga Epinephele jurti)ia. 8) Den 19 juli. En flugsnappare sågs i ett träd i Socie- tetsparken med en fladdrande dagfjäril i näbbet; sannolikt var det den i parken då nnxket allmänna Satynts seuiele L. 102 KNTÜMOI.OGISK IIDSKRIFT igi4. 9) Samma dag sågs vid stranden en ung Motacilla alba L. jaga en Satynis scincle. Fjäriln flög snabbt undan ett stycke och slog sig ned på strandgruset. Arian förnj^ade så en 4 à 5 gånger sitt anfall med samma resultat; därpå upp- gav hon försöket. 10) Den 24 juli vid ^sÇt'den på f. m. sågs i en träd- gård en Fringilla coelcbs L. flyga upp i ett träd med en ännu fladdrande Satynis sciiiclc i näbbet. ii) Samma dag, en halvtimme senare, sågs i planteringen vid kyrkan en Motacilla alba pä marken plocka vingarna av en levande Satynis seinele. 12) Samma dag vid 4-tiden såg min fru en Fringilla coelcbs pä marken i förut nämnda trädgård med en Satynis i näbbet. 13) Den 25 juli kl. 9 f. m. såg min fru i samma träd- gård en Pants major L. på en trädgren med en fladdrande Satynis i näbbet. 14) Kort därpå sågo vi på samma plats en Frijigilla coelcbs pä marken med en fladdrande fjäril, troligen Satynis. 15) Kort därpå sågs en bofink snappa till sig en på en husvägg sittande ljus mätare, möjligen Cidaria bilincata. 16) Samma dag vid ^/211-tiden sågs på samma ställe en bofink göra ett misslyckat försök att fånga en på marken sittande Satynis; ett nytt försök med ett annat exemplar misslyckades även; ett tredje försök med en ny fjäril hx- kades. Fjäriln gafs åt en i ett träd sittande unge. 17) Kort därpå syntes bofinken på marken med en fångad levande noktuid, som befanns vara RJiyacia subscqua. 18) Den 26 juli på morgonen sågs på samma' ställe en bofink på marken avplocka vingarna av en Satynis scmclc. Som synes, äro inga av de anförda fallen antecknade från entomologiska exkursioner i älvar- och skogsmarkerna, enär min uppmärksamhet där upptagits av annat, utan de äro (utom fall 9) i förbigående iakttagna i några av stadens planteringar, som under de dagliga promenaderna passerades. Samtliga fall utom två (15 och 17) referera sig till blott två dagfjärilar, båda tillhörande satyrinernas underfamilj, Fpinc- pJielc jjirtina (7 fall) och Satynis senielc (9 fall). Detta beror helt enkelt därpå, att dessa fjärilar voro de vid olika tider EINAR wahlgren: FÅGLAR OCH FJARH.AR. 1 83 allmännaste. I det grä flugsnapparparets jaktrevir, torget framför kyrkan, flögo i början av juli utom talrika Epi)wpJicle- individ endast några enstaka Piciis napi: och när Satyrus scuiclc något senare började flyga, blev den Borgholms- traktens, framför allt stadens ojämförligt allmännaste art, I själva verket var staden formligt översvämmad av Satynis, vart man gick, svärmade det av fjärilar, på varenda trädstam sutto och kröpo de med sina egendomliga hoppande rörelser, pä trädgårdsstaket och husväggar funnos de, överallt såväl i gräsmattorna som pä gatorna och vid stenar på vägarna virvlade de upp som torra löv för ens fötter, de slogo sig ned på ens kläder, pä tidningen man läste i, på ens händer; pä väddklintens och kardborrarnas blomkorgar hängde de klungvis; på en enda almstam vid hamnen räknade jag vid ett tillfälle till inemot 50 fjärilar. Det är klart, att de fjäril- jagande fåglarna främst skulle hämta sitt byte ur dessa myllrande massor. Som synes, höllo också samtliga de f}'ra antecknade fågelarterna till godo med Saiynis. Säkerligen gjorde väl denna massförekomst sitt till, att fjärilarna i så hög grad gouterades av fåglarna, ty en in- sektätande fågel, som ej specialiserat sig pä ett visst byte, jagar naturligtvis med förkärlek det lättast tillgängliga ville- brädet, för den händelse detta i övrigt passar honom. Men de upprepade fallen, det ihärdiga förföljandet (fall 2, 9 och 16) och den färdighet, varmed sä väl flugsnapparen som bo- finken »plockade» sitt byte, innan de buro det till ungarna, tyda absolut icke på oerfarenhet, utan på att dessa fåglar verkligen »gå på fjäriljakt», ehuru de naturligtvis därvid ej försmå annat byte. Och flugsnapparna använde också en jaktmetod, som något avviker från deras sedvanliga. I van- liga fall jagar ju inte grä flugsnapparen frän marken utan från någon mera fritt sittande trädgren, en stängsel- eller telegraftråd e. d. Så gjorde också det ifrågavarande paret; dess vanliga plats var på en telefontråd utanför kyrkan, var- ifrån de gjorde sina sedvanliga korta fångstkast efter någon i närheten flygande insekt, för varje gång återkommande till samma ställe. En rent tillfällig avvikelse från denna metod kan icke fångsten från marken av den lågtflygande Epine- phcle och de upprepade attackerna på denna (t. ex. fall 2) vara. 184 ENTOMOI.OC.ISK TIDSKRIKl' 1914. Att den gra flugsnapj^arens jakt på lipiiuphcU' icke ät- en tillfällighet, framgår också av Marshai.LS anteckningar, där fyra dylika fall anföras. Övriga fåglar, som iakttagits jaga och fånga denna art, äro gråsparv, sävsängare och ladu- svala. Salynis scniclc uppgives i MARSHALLS rapporter en- dast jagad av tornfalk. Några bidrag till uppskattning av effektiviteten av fjä- rilarnas skyddsmedel mot fåglarna lämna mina fätaliga iakt- tagelser knappast. Den grå flugsna[)parens fångstförsök i fall 2 gav mig dock omedelbart det intrycket, att fjärilns tum- lande och oberäkneliga flykt gjorde, att den upprepade gånger undgick till och med en så virtuosmässigt skicklig flyktjagare som flugsnapparen. Måhända skulle fjäriln lyckats alldeles undgå sitt öde, om det ej varit så pass tidigt pä morgonen, att den knappast ännu efter nattens dvala återfått sina sinnens och vingars fulla bruk. Kan.ske är det ej all- deles en tillfällighet, att, så vitt jag minns rätt, samtliga flugsnapparefallen likasom några av bofinkfallen äro från morgon- eller tidiga förmiddagsstunder. Såväl Epinephele jurtina som Satynts semclc äro utpräglat skyddsfärgade på vingarnas undersida; alldeles särskilt gäller detta om den senare arten. Otroligt är icke, att denna skyddsfärg i fall 9 blev fjärilns räddare. Åtminstone föreföll det, som om ärlan väl skulle sett, v^ar den flygande Satynis slog ned, men som om hon just i nedslaget förlorat den ur sikte, varför själva anfallet blev mycket lamt och fjäriln hann undfly. Att fåglarnas fjäriljakt drives i avsevärd skala, blir en fjärilsamlare, utom genom direkta iakttagelser vid fångsttill- fällena, övertygad om genom de ej alltför sällsynta fynden av dagfjärilar med sönderrivna vingar, särskilt de fall, då båda sidornas vingar visa kongruenta utskärningar, tydligtvis förorsakade av ett näbbhugg i de' hopslagna vingarna. Ett annat bevis lämna de ej ovanliga fallen, då trasiga och av- brutna men i övrigt färska fjärilvingar träffas liggande i skog och mark. Bland annat erinrar jag mig en morgon sommaren 191 2 i Karle vi på Öland, då jag på en betesmark fann flera kvadratmeter översållade av Hcpiahis ///////////-hanarnas silver- vita vingar. I detta fall har jag dock mina misstankar riktade EixAR wahlgren: fåglar och fjärilar. 185 ät annat hall, nämligen på en katta med sin unge, som jag i en bredvidliggande trädgård varje kväll såg med fenomenal skicklighet i höga och säkra hopp ivrigt och uthålligt jaga flygande AnipJiiniallus solstitialis. De över en och samma fläck enformigt dansande //r/zV/Zz/jr- hanarna utgjorde säkerligen ett ännu mera lättfånget byte. Och när allt kommer omkring, är det nog inte endast av fåglar eller fladdermöss, som fjärilar i imagostadiet jagas. Eckstein (Die Schmetterlinge Deutschlands, Stuttgart 19 13) nämner åtskilliga däggdjur, bl. a. igelkottar och näbbmöss, råttor och rävar, såsom fiender till sovande fjärilar. Från andra hall (bl. a. Weismann) anses ödlor, grodor och paddor såsom de vi- lande dagfjärilarnas farligaste fiender. Spindlar omnämnas också. De senares fångstmetoder kunna dock icke vara av någon vikt för frambringande av protektiv färgteckning; och däggdjurens, kräldjurens och groddjurens fjäriljakt torde väl knappast heller kunna vara' av en betydelse jämförlig med fåglarnas. Möjligen skulle man i fråga om småijärilarna dess- utom kunna tänka på rovinsekternas betydelse. Så t. ex. var jag i somras i talrika fall vittne till Einpis livida s fram- gångsrika jakt pä ekvecklarne, som i stora massor flögo i ekskogen vid Borgholm. On the new genus Ceratoacacus Ewing (Acarina). Ivar Träsårdh. When reading the description of this new genus pub- lished by Ewing in »Journal of entomology and zoology», vol. 5. n:o 3,1913 one gets the impression that the american acaridologists must have great difficulty m getting access even to widely spread European literature on mites. Any specialist on the group in Europe, who is even moderately familiar with the literature, will at once perceive, that the »new» genus is nothing else than a Labidostonia, wherefore it is quite inappropriate to place it in the Cœciilidœ. The genus Labidostovia was created by P. Kramer in 1879 (Arch. f. Naturg. 45 årg, i Bd, p. 13 — 16, fig. i a — i, tavl. II); the following year A. D. Michael in England found it and gave an excellent description of it accompanied by a plate, containing beautiful drawings both of the adult and the nymph (Journ. Quekett Micr. Club, vol. 6, n:o 44, 1880 p. 107— 113, pi. 6). Shortly afterwards G. and R. Canestrini^ proved that the genus was identical with the genus Nicoletia which name was changed by them in Nicoleticlla, since the former was preoccupied in another group, the Thysaimra. This latter name is, however, not valid, but the genus has to be called Labidostovia. 1 Atti di R. Istituto Veneto di Scienze etc. Ser. 5, 1881 — 1882 p. 917 pi. 10). TRAGÂRDH: on THE NEW GENUS CERATOACACUS EWING (aCARINa). 187 Subsequently, Ou DEM ANS (Tijdschr. voor Entomologie, Bd. 46, p. 132 — 134) proved that already in 1776 Schrank (Beitr. zur Naturgeschichte, p. 125, pi. 6, fig. 8) had described a species, belonging to this genus, and about the same time the author (Zool. Anz. Bd 28, n:o 18, 1904, p. 565—567, figs. I — 4) tried to prove that Labidostoma comuta Can. & Fanz. had been described by KoCH under the name of Raphi- gnatJms ruber (Deutschlands Crustacéen, Myriapoden und Arachniden. fasc. 20, pi. 20). Consequently there exists a literature on the genus, pub- lished in German, Italian and English and the more sur- prising it is to learn that none of these papers is known in U. S. A. Labidostoma is a very isolated genus and its systematic position and its affinities have not yet been ascertained. The brothers Canestrini placed it at first amongst the Gaiiiasidœ (Parasitidœ), subsequently amongst the Oribatidœ and it is know raised to the rank of a family. It is, however, very interesting" to learn that the Labido- stoniidœ are representated also in North America. Up to the present time the family has only been recorded from Europe, but the author has found a species, not yet described, not unc- ommonly in South-Africa. It is therefore evident, that the family has a very wide distribution. Entomol. Tidskr. Aig. j;. H. j — ./ (igi^). 1 5 Skogsentomologiska bidrag 1—5. Av Ivar Trägårdli. 12 textfigurer. English summary. I. Ageniaspis fuscicollis Dalm., en parasit hos Ocnero- stonia piniariella Zell, och Dyscedestis fariiiatella DuP. Vid insamlandet av hopspunna tallbarr för att erhålla pup- por av Oaierostovia piniariella, vars larver minera i tallbarr, på- träffades många rör, som ej innehöllo puppor, utan i stället larv- skinn, som voro utspända av parasitkokonger. Fig. i visar en dylik larv; vi lägga märke till, huru utomordentligt symmetriskt kokongerna äro placerade. Larvhuden är hårt spänd över ko- kongerna, som äro 9 till antalet; till höger synes larvens huvud. Vid kläcknin- gen visade det sig, att parasiten var en Fig. I. Larv av Ocnerostoma piniariella Zell, fylld ChaiCldld, hörande med Ageniaspis-Viokongev. Omkr. '/i. (Efter till släktCt A^etlZ- Trägårdh). aspis. Förf. misstänkte genast, att ett fall av polyembryonisk ut- veckling förelåg och detta av följande anledning. A ena sidan äro A^-euiaspisAsiVverna. entoparasiter, å den andra sidan kan stekeln ej lägga sina ägg i fjärillarven, vilken ligger skyddad av barrets tjocka epidermis. Ej heller är det under den korta tid, som förflyter, sedan larven lämnat minan i barret för att spinna in sig, som infektionen sker, ty parasiter observerades nästan fylla larver, som ännu ej lämnat minorna. Därför kan infektionen ej ha skett annat än i ägget, vilket lägges utanpå barret. Man tvingas då, för sä vitt ej polyembryonisk utveckling IVAR tragaruh: skogskntomologiska bidrag i — 5. 189 skulle föreligga, m. a. o. alla parasiterna i en larv utvecklat sig ur ett enda ägg/ att antaga, antingen att en Ageniaspis- hona lagt 10 — 12 ägg i ett Ocnerostovia-'Agg, eller att para- siterna härstamma från flera Agcniaspis-honov\ dessa anta- ganden äro båda lika osannolika. Artens namn var vid denna tidpunkt ej känt, men seder- mera hade den framstående chalcidid-forskaren LuiGI Masi den vänligheten att bestämma den åt mig och det visade sig, att det i själva verket var samma art, fuscicollis Dalm., som lämnat material till Bugnion's, Marchal's och SlL- VESTRl's banbrytande undersökningar över polyembryonin. BUGNION fann denna art i larven av Ypononietäa cogna- tcllus, Marchal i larven av Y. malinellus och SiLVESTRi i den i Italien bekanta larven av olivmalen. Prays oleclbis. Den senare uppställer för /-'ny/.y-parasiten på grund av vissa biologiska egendomligheter en underart, men betonar uttryck- ligen, att inga som helst morfologiska olikheter finnas mellan densamma och huvudformen. Man finner således, att Ageniaspis fuscicollis långt ifrån att vara specialist på någon särskild smäfjärillarv angriper ej mindre än 5 olika arter, låt vara att dessa samtliga tillhöra Vponovieutidœ. Dess förmåga av pä en gång anpassning och konservatism belyses bäst därav, att SiLVESTRi uppställt en biologisk underart för den i Prays parasiterande formen. Detta gör, att arten till följd af sin polyfagi samt stora utbredning och icke minst sin polyembryoniska utveckling måste anses vara en synnerligen viktig bundsförvant till män- niskan, och i dessa dagar, då i många länder så mycket göres för att importera parasiter, torde det kunna ifrågasättas, om vi ej till äventyrs i denna art hava en form, som skulle kunna få en vidsträckt användning mot skadedjuren bland små- fjärilarna. Parasitens utveckling i Ocnerostoma. Det har till följd av bristande tid och bristande tekniska hjälpmedel ej varit mig möjligt att följa denna under dess tidigaste skeden. Mina tidigaste observationer hänföra sig ^ Jfr Trägåfdh, Om pädogenes och polyembryoni, två egendomliga fort- plantningssätt hos insekterna. — Fauna och Flora 1913, sid. 155 — 163. I CO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. till Ocnerostoma-\d,xvev, som nått det näst sista stadiet och befunno sig vid barrens bas, men ännu ej banat sig väg ur dem. De angripna larverna voro betydligt trögare än friska larver och liksom något utspända; inuti dem syntes efter kon- servering i Oudeman's vätska en rad av Agoiia^pisAdiXwev. Vid denna tidpunkt hade dessa emellertid ännu ej skadat några av larvens vitala organ, utan denna tilläts äta ett hål i barret, bana sig väg ut ur detsamma, ömsa skinn och åtmin- stone delvis spinna förpuppningsröret färdigt; då, men icke förr fullborda parasiterna sitt förstörelsearbete, förpuppa sig och av larven blir endast skinnet kvar, som först smyger sig tätt intill kokongerna och sedan stelnar till ett skyddande fodral. Redan vid de 191 3 företagna undersökningarna visade det sig, att många Oaierostojna-ldLXwer voro angripna. Vid ett tillfälle funnos i 12 barrör, som insamlades pä samma lilla gren, ej mindre än 9 angripna larver, m. a. o. 75 %. Med tanke pä, att ur dessa 9 OcJierostoinaAîwver skulle komma att utvecklas ungefär 90 parasiter, kunde man med rätt stor säkerhet förespå, att OcnerostouiaXdiXvevndi?, numerär snart skulle nedbringas högst väsentligt. Innevarande års erfarenheter ha till fullo bekräftat detta antagande, ty medan ännu på våren Oc?icrostoj/ia-\7{v\'ev ej voro ovanliga i Stockholmstrakten, och av dessa en mycket hög procent var Ageiuaspis-\nie\^X>/3. a b Fig. 4. Pachygaster minutissima Zett. a. Protoracal- stigma, sett från översidan, ^"/i ; b, abdominal- stigma, ^''Vi. sidan synes ej vara säker på, att ej andra finnas, ehuru de äro mycket små. Han skriver: »On the other segments I could not detect spiracles; if they are there, they must be very small and inconspicuous». Så är emellertid ej förhållan- det; endast på det i:a och ii:e segmentet finnas stigmata. Protoracalstigmata ligga i kroppens sidolinje, skjuta något ut samt äro mörkfärgade (fig. 4 a). Vid starkare förstoring ser man, att trakéen vidgar ut sig till en blåsa nära spetsen, den s. k. filzkammer (DE Meijere); från denna går en smalare sträng till en liten fördjupning i kutikulan bakom stigmat, det s. k. stigmaärret (Stigmennarbe DE Meijere). Själva stigmat höjer sig vårtformigt och har två små ovala öppningar. Bakkroppsstigmat (fig. 4 b) ligger dorsalt och mediant nära bakkanten, på gränsen mellan ett främre plant parti och ett bakre. IVAR trägårdh: skogsentomologiska bidrag i — 5. 195 som sluttar nedåt och skiljes från det förra genom en tväras. Det består av en tvär ställd springa, som baktill kantas av en vallformig list, bärande två små hår, och täckes av ett bak- till rundat lock. Det kan väl knappast råda något tvivel om, att dess konstruktion avser att kunna tillsluta öppningen, om exempelvis omgivningarna skulle bli alltför våta. Huvudet (fig, 3 b) avsmalnar tvärt på mitten och här äro de svartpigmenterade ögonfläckarna belägna, ovanför vilka kutikulan höjer sig till ett slags lins, som dock är föga sl-rarpt begränsad. Fig. 5. F"rämre ändan av larvens huvud hos Pachygasier niiniitissima, delad genom ett sagittalsnitt, så att högra halvan ses från den inre sidan '""/i ; r, den snabellika förlängningen av huvudkapseln; h, hj^popharynx. Fig. 6. Vänstra, främre halvan av huvudet, sett från yttre sidan med snabeln avlägsnad --"/i; a, antenn; m, mandibel; mx, maxill; mxp, maxillarpalp. På gränsen mellan den i:a och 2:a ^/i äro ett par små insänkningar i huvudkapselns sidor och här sitta de små 3- ledade antennerna (fig. 3 c). Pä huvudets översida är kutikulan förtjockad till två smala jämnlöpande lister, vilka sluta något framför antennerna och i främre spetsen bära ett par borst; något framför mitten sitter ett par andra borst. Mundelarna äro svåra att få en klar föreställning om, och det kan ej här bli fråga om att ingående behandla dem och deras homoloeiserine med andra fîu"larvers. För att med 196 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1914. framgång kunna göra detta fordras en vida större kunskap om närbesläktade formers mundelar än man för närvarande äger. I huvudets framkant skjuter en från sidorna hoptryckt list fram (fig 5, r) som böjer sig nedåt och i spetsen är försedd med i tvärrader ställda fransar; denna motsvarar otvivelaktigt den av BECKER (Z. Renntn. d. Mundteile und d. Kopfes d. Dipteren-Larven. — Zool. Jahrb. Abt. f Anat. 1910, fig. 19 & 20 PI. 18) avbildade överläppen av en Strutiotnys-X^xv och torde tjänstgöra som rasporgan, troligen även som ställflytt- ningsorgan. Denna list, som likt en skiljevägg delar den övre delen av munöppningen i två halvor, är emellertid san- nolikt blott en förlängning av själva huvudkapseln, ty ingen sutur skiljer den från densamma. På båda sidor om denna sitter en horisontal, tunn skiva, som med en ledknapp ledar mot kapseln (fig. 6 m). Dess bas övertäckes av huvudkapselns framkant och dess kant är delad i omkring ett dussin grova sågtänder, vilka i sin tur i underkanten äro 3 — 4-tandade; på yttre sidan sitta 3 par hår. Detta organ, som till följd av sitt läge otvivelaktigt måste anses homologt med mandibler, kan endast röras upp och ned, då det är beläget i en fåra, som utåt begränsas av hu- vudkapselns framkant, inåt av den snabellika förlängningen; det tjänstgör att döma av dess byggnad som en rasp, varmed smärre partiklar lösskrapas frän underlaget. Innanför underkanten av detta organ synes en i -ledad palp (maxillarpalp), som är fästad på ett skivlikt, mycket kom- plicerat organ, rikt försett med fransar och tunna tandade lameller, som väl motsvara maxillerna (fig. 6 mx). Slutligen finnas även på hypopharynx dylika fransar rikt utbildade (fig. 5 h). Levnadssätt. Perris fann larven till P. pnii ofta i myc- ket stort antal under barken av barrträd, dödade av bark- och märgborrar, ibland gnagmjöl och exkrementer kvarläm- nade av dessa, och han uppger, att de livnära sig härav. Mina egna fynd äro gjorda på samma slags lokaler. Av mundelarnas byggnad framgår i varje fall otvetydigt, att lar- verna ej äro rovdjur, som Medetcnis-\2LX\ç.xn-3,, utan de rasp- lika organen synas vara avpassade för att skrapa in i mun- men halvflytande substanser, svampmycel o. d. IVAR trâgârdh: skogsentomologiska bidrag i — 5. 197 4. Medeterus signaticornis Lw./ en barkborrefiende. Som bekant påträfiar man i barkbonarnas gångar en rik fauna av leddjur, bestående av skalbaggslarver, dipterlarver, stekellarver, kvalster, myriopoder, collemboler m. fl. Somliga av dessa äro rovdjur t. ex. staphyliniderna och C/cnis, andra däremot t. ex. Sciara, Ceratopogon och Pacliygastcr bland tvåvingarna livnära sig sannolikt av de i gångarna befintliga svamparna, av safter och förmultningsprodukter. Bland tvåvingarna är hittills blott ett fåtal former känt, som livnär sig av barkborrar; till dessa höra bl. a. släktena Xylophagiis, Laphria och Medeterus, varjämte även Antlioviyid- larver otvivelaktigt spela en viss roll. Över huvud taget äro de i barkborrarnas gångar funna dipterlarvernas biologi föga känd, och detta torde nog vara anledningen till att man, som otvivelaktigt är fallet, underskattar deras betydelse som bark- borrefiender. F"rån Sverige föreligga i varje fall mig veterligt inga som helst uppgifter om barkborrarnas fiender bland tvåvingarna. Medcienis signaticornis larv har i Stockholmstrakten visat sig vara en regelbunden följeslagare till flera av våra ekono- miskt mest viktiga barkborrar som MyelopJiilus piniperda, Ips typographus och Pityogcncs cJialcographns, och jag har varit i tillfälle att iakttaga, att den livnär sig av dessas larver och puppor. Alla kända MedeterusA^xvQX ha påträffats under barken av sjuka träd och vanligen i sällskap med barkborrar. De direkta iakttagelserna angående deras levnadsätt äro dock sparsamma. Perris (1. c. p. 326) var den förste, som obser- verade att de livnära sig av barkborrar. »Mais enfin je l'ai observée, et cela plus d'une fois, occupée à déchirer et à sucer des larves et des nymphes de Toniicus, et dès lors il est non moins certain qu'elle est carnassière». Efter Perris har jag blott funnit en uppgift om lar- vernas föda hos Kleine, som iakttagit M. obscurns Eg- GER i MyelopJiilus piniperdas gängar. KLEINE nöjer sig 1 Artens bestämning har lektor E. Wahlgren haft \änligheten att utföra. iq8 ENTOMOLÜGISK TIDSKRIFT I Q I 4. emellertid med att i försiktiga ordalag, egendomligt nog utan att nämna Perris' arbete, uttala den förmodan, att den möj- ligtvis lever av n)ärg"borrens larver. LUNDBECK (1. c. p. 316) anser emellertid pä grund av dessa data och larvernas regelbundna förekomst tillsammans med barkborrar, att det är så gott som säkert, att de liv- Fig. 7. Medelerus signaticornis Lw. a, larv, sedd från si- dan '■"'/i; b, protoracalstigma ^"7i; c, abdominalstigma; d och e, krypvalkar på 3:6 och 6:e abdominalsegî mentet, vänstra halvan '**"'/i. nära sig av dessa. Mina talrika för att ej säga regelbundna fynd av ovannämnda larv och mina iakttagelser över dess föda ej blott bestyrka riktigheten av LuNDBECK's uppfatt- ning, utan tala även för att släktet Mcdctcrus är en, mycket viktig fiende till barkborrarne. Beskrivning av larven. Larven (fig. 7 a) är cylindrisk, maskformig, a\'sinahiar framåt från första abdominalsegmentet IVAR TRÄGÅRDH: SKOGSENTOMOLOGISKA BIDRAG I — 5. 1 99 och är delad i 12 tydliga segment förutom huvudet. Habituellt Hknar den i hög grad en C}'cloraph fluglarv och till och med en så skarpsynt iakttagare som Perris höll den för en dylik, ända tills puppan upplyste honom om misstaget. En närmare undersökning av mundelarna visar dock, att den ifråga om dessa i hög grad avviker från de cyclorapha flugornas larver och närmar sig Tipuliderna. Dess kutikula är också betydligt fastare än hos fluglarverna och fint strim- mig på längden. Den sista bakkroppsdelen är vid basen något uppsvälld, särskilt på buksidan och baktill försedd med 4 rundade tappar, av vilka de dorsala äro något kortare än de ventrala. På undersidan av de dorsala tapparna sitta subterminalt abdomi- nalstigmata, vilka äro runda och genom två varandra nästan mötande utskott delas i två (fig. 7 c). Vid kontraktionen av bakkroppsspetsen sluta sig de fyra tapparna tillsanmians, och stigmata ligga då skyddade i den av dem bildade häligheten. Protoracalstigmata ligga något bakom segmentets mitt; den s. k. filtkammaren är avlångt päronformig (fig. 7 b) med en liten inskärning i framkanten. Ställflyttningsorganen utgöras av smala, in- och utstjälp- bara, intersegmentala krypvalkar på buksidan av abdominal- segmenten i — 7 (fig. 7 a). Deras närmare byggnad fram- går av fig. 7 d, e. De äro beväpnade dels med tvärrader av små skarpa taggar, dels med längsgående skarpa åsar, tillspetsade i båda ändar och anordnade i parvisa rader av 8 — 10 st. Mundelarna äro komplicerade, och jag vågar ej med be- stämdhet uttala mig om deras homologier hos andra dipter- larver. De äro till största delen indragna i ett veck av protorax. Om man betraktar dem uppifrån, är det mest iögonfal- lande en svart, ankarformig bildning (fig. 8, 1) vars spets skju- ter fram i form av en skarp, uppåtböjd tand; baktill stöder den emot ett par långa svarta stavar, som bilda övre delen av svaljskelettet, och har i mitten i bakkanten ett rundat utsprång, i medianlinjen sitta två par små porer; denna bildning upp- fattar jag som labrum i likhet med Brauer (Die Zweiflügler des kaiserlichen Museums zu Wien. III. — Denkschr. d. K. Akad. d. Wis.sensch. Bd 47. 1893, fig. 73, tavl. 4). 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. På båda sidor om denna sitter en likaledes svart, men smal och tillspetsad tand, vilken baktill ledar i en ledyta på ett svart, bågformigt böjt stycke (fig. 8 f), som sträcker sig snett nedåt och framåt och sannolikt stöder munhålans sido- vägg. Dessa tänder torde böra uppfattas som mandibler (fig. 8 m). I jämnhöjd med och omedelbart utanför dessa bågfor- miga stycken sitta ett par i-ledade, korta utskott (fig. 8 a), vilka bära ej mindre än 5 papiller, av vilka två sitta mediant vid basen och tre terminalt; av de senare är den ena två- ledad (fig. 9). Fig. 8. Medeterns signaticornis Lw. Huvudet, sett från översidan, ^^/i. 1, labrum; a, antenn(?); m, mandibel; f, förbindelsestycke; u, underläpp. Fig. 9. Antenn(?), sedd från si- dan, e=o/i. Slutligen bildas underkanten i munöppningen av ett par platta, tvåledade organ, i vilkas spets sitta några små papiller (fig. 8 u). Om de med fem papiller försedda organen, vilka sitta på motsvarande plats, där de av Brauer som antenner betecknade finnas, äro antenner eller ej, är f. n. omöjligt att säga, liksom homologien av det pariga organ, som bildar mun- hålans golv, är osäker. 5. Årsringfläckar i björkar. Historik. Sedan länge har man i veden av en mängd olika träd funnit gångar, vilka förlöpte mellan årsringarna och i tvär- snitt tedde sig som ovala, mörkbruna fläckar. IVAR trägardh: skogsentomoi.ogiska bidrag i — 5. 201 Sättet för deras uppkomst har varit föremål för myc- ken diskussion bland fytopatologer och entomologer, men det dröjde länge, innan man fick klarhet häruti. En av anled- ningarna härtill var nog den stora auktoritet som R ATZEBURG åtnjöt, och R. uttalade sig bestämt mot, att gångarna skulle kunna vara förorsakade av insekter, en förmodan som fram- ställts av BoDE, vilken vid avbarkandet av dylika björkstam- mar påträffat dipterlarver, som av RatzeBURG kallades Ti- piila suspecta. Ratzeburg anför följande skäl mot att tillskriva gångarna insekternas verksamhet. »Dennoch glaube ich der Ansicht von Zusammenhang der Larven mit den Gangfiguren entgegen treten zu müssen und zwar aus folgenden entomologischen Gründen: i. Wir kennen keine Insektenzerstörungen, die alljährlich so regel- mässig wiederkehren, dass sie einen Jahresring nach den an- deren befielen und umspannen. 2. Lange Insektengänge, namentlich die der Larven, sind nicht überall gleich weit, sondern fangen fein an und enden breit. Und Muttergänge von Borkenkäfern, welche gleich weit sind, können jene nicht sein. 3. Wir kennen kein Beispiel von Larvengängen, die später mit Zellgewebe ausgefüllt worden wären.» Det var först år 1883, som KiENlTZ (Bot. Centralbl. Bd. 14, sid. 21 — 26, 56 — 61, tavl. I och 2) klargjorde deras upp- komstsätt och visade, att gångarna göras av en dipterlarv. Denna lever i själva kambium och den smala, tillplattade gång, som larven gör och som kan bliva ända till i m. läng, utfylles successivt av nybildade celler. KlENlTZ lyckades ej uppföda larven, och ej häller V. TuBEUF, som (Frorst. & Naturwiss. Zeitschrift Bd. 6 1897, sid. 324—319) tillfogade ytterligare uppgifter om densamma, av honom påträffad i björkar vid mosskulturstationen Bernau, hade större fram- gång. TuBEUF kunde tillfullo bekräfta KlENITZ' undersökningar och tillbakavisade den av botanisterna hävdade åsikten, att märgfläckarna voro normala bildningar, vartill de förletts av deras allmänna förekomst. De tomma kambialceller, som larven kvarlämnar, samman- tryckas och kläda med ett tunt lager gången, som fylles 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. ' med celler, vilka växa ut från angränsande märgstrålar. Kam- biet dödas således i gängen, men sedermera bildas utanför densamma ett nytt lager, som sammanhänger med den övriga, oskadade delen, så att vedbildningen kan fortsätta utanför gången, som pa detta sätt blir innesluten i veden. Det blev först dansken NIELSEN förunnat att kläcka lar- ven och få den bestämd; det var en flugart vid namn Agro- niyza carbonaria Zett. (Tidskr. f. Skovvsesen Bd. 20, sid. 93-100). Nielsen kompletterar även i andra avseenden föregående u[)pgifter. I Danmarks skogar äro märgfläckarna mycket vanliga och larverna påträffas framför allt i träd, som växa på fuk- tig mark. Trädens ålder spelar ingen roll, ty larverna kunna påträffas i ett-åriga pilgrenar likaväl som i mycket gamla träd, men unga träd föredragas dock. Larverna uppträda ej överallt i träden, utan blott i den nedre delen av stammen och den övre delen av rötterna; undantagsvis finner man dem dock högt uppe i stammarna. I följande trädslag har man i Danmark funnit dessa lar- ver: grå- och vital, pil, björk, hassel, rönn samt Pynts- och Prunus-^xiQV. I de fall, där märgfläckarnas uppkomstsätt har blivit klar- gjort, har det således varit fråga om fluglarver, och även från Nord-Amerika har Greene beskrivit en kambiumminerare bland flugorna, tillhörande samma släkte Agroniyza. (Journ. Agric. Research, vol. i n:o 6, 1914, sid. 471 — 474, tavl. 60 — 61.) Men den möjligheten är ju ej utesluten, att även andra insektlarver kunna frambringa liknande bildningar, liksom bladminerare utbildats såväl bland tvåvingar som skalbaggar, steklar och fjärilar. I vår litteratur har jag förgäves sökt efter uppgifter om dessa gångar, och det är i syfte att rikta uppmärksamheten på detta fenomen, som ovanstående korta redogörelse för dem lämnats, i anslutning till de iakttagelser, gjorda över dem sistlidna sommar av dr. T. LAGERBERG, vilka han jämte material av angripen ved och larver godhetsfuUt ställt till mitt förfogande. IVAR trägårdh: skogsentomologiska bidrag i — 5. 203 Agrilus-larver som kanibiumminerare. Lagerbbrg's iakttagelser gjordes den 2 aug. i krono- parken Vallåsen på Hallands ås i en omkr. 4 m. hög björk ungefär i ögonhöjd. Han skriver därom: »I björken levde en larv, som åt tunna, platta och vindlande gångar i själva kambiezonen; gångarna fyllas bakom larven helt och hållet igen av bruna exkrementer; de äldsta delarna voro redan övervallade, varigenom exkrementerna blivit inkapslade». Då det sålunda endast föreligger en larv, måste man nöja sig med en större eller mindre grad av sannolikhet i fråga om artbestämningen. Att det är fråga om en A^ri/us-lavv, därom kan intet tvivel råda. Bland Bu/>resù'd-\a.rverna kan man som bekant urskilja två huvudtyper. Den ena, som finnes inom flertalet släkten, har en starkt förstorad, platt och bred protorax och avrundad bakkroppsspets. Den andra, omfattande släktet Agrilus, kännetecknas därav, att de tre toracalsegmenten, och i all synnerligen det första, visserligen äro något bredare än bakkoppen men blott föga tillplattade och att bakkropps- spetsen är beväpnad med tvänne spetsiga, tandade kitinutskott. Till denna typ hör ifrågavarande larv. Släktet Agrihis räknar hos oss 7 arter, av vilka de allra flesta äro begränsade till ek och bok; endast A. viridis är ännu mera polyfag, i det att den förutom dessa trädslag även angriper pil, vide, al, asp, lind, björk och rosor (Sorauer). Denna arts skadegörelse är emellertid väl känd och av en helt annan beskaffenhet än den ifrågavarande. Det återstår emellertid en art, A. betiileti Ratz., vilken lever på unga björkar (Kuhnt). Denna art är enl. Grill s katalog i Sverige funnen i Skåne, Öland, Småland, Stockholmstrakten och Lappland. Den är med andra ord spridd över hela landet, ehuru den ej tyckes vara allmän, utan uppträder lokalt. Om dess levnadssätt har jag ej lyckats finna några säkra uppgifter i litteraturen. Ratzeburg kallade den hetideti, »weil ich sie in jungen Birkenorten häufig fand. In den Stämmen habe ich sie selbst noch nicht auffinden können. AUBÉ hat aber im Monat März Entomol. Tidskr. Arg. jj. H. j — ^ (1Ç14). 14 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. die schon zum Theil zu Grunde gegangene Rinde jungen Bir- ken ganz unterminiert von Käferlarven gefunden, die sich im Juni in einen Agribis verwandelte. Erichsson vermuthet, dass es Biiprestis betuleii gewesen sei.» Denna förmodan torde dock vara oriktig; i varje fall kan det ej ha varit ifrågavarande larv, ty den medför ej trädets död; snarare var det väl A. viridis, som AUBÉ iakttog. Starka skäl tala alltså för att den av Lagerberg påträffade Buprestid-\2swç^x\. är Agrilus betnleti Fabr., och av hans iakt- tagelser förefaller det i hög grad sannolikt, att densamma kan förorsaka märgfläckar lik- nande dem som larven av Agromyza carho- naria Zett. framkallar. Kommande under- sökningar få klargöra detta. Av stort in- tresse vore att på tvärsnitt fä studera gån- garnas struktur. a Förf. foto. ^ Fig. 10. Larv av Agrilus hetuleti Fabr. (?). a, larven, s?dd från översidan, omkr. '/i ; b, bakkroppsspetsen •'"/i- Beskrivning av larven. Larven (fig lO a) är till färgen vit, omkring lo mm. lång och i mm. bred samt något plattad. Pro- torax är dubbelt så bred som lång, meso- och metatorax äro kortare och bilda en halslik insnörning; i:a abdominalseg- mentet är något kortare än de följande fem, men lika brett som de; segmenten y — lo avtaga successivt i bredd, och det 7:e är lika långt som 8 och 9 tillsammans. Insnörningarna mellan segmenten äro djupa Huvudet är till största delen indraget i protorax, vilken såväl på rygg- som buksida stödes av en smal, median, längs- IVAR trâgârdh: skogsentomologiska bidrag i — 5. 205 gående kitinlist, som vidgar sig något framåt och framträder genom sin bruna färg. På mesotorax finnas ett par ventralt belägna stigmata, på abdominalsegmenten i — 8 äro stigmata däremot belägna dorsalt nära framkanten. Förf. foto. Fig. II. Årsringfläckar i björk, framkallade av kambieminerande fluglarv; snett avskuren björkstam med gångarna i tvärsnitt. Nat. storlek. Mundelarnas byggnad förbigås här på grund av bristande undersökningsmaterial. Bakkroppsspetsens byggnad är mycket karaktäristisk (fig. 10 b). Analöppningen, som är en terminalt belägen lodrät spricka med tätt hårbesatta kanter, flankeras av tvänne lod- rätt ställda, skovellika, starkt kitiniserade utskott, som äro ur- hålkade på insidan och löpa ut i en trubbig spets samt ha två par tänder i såväl över- som underkanten. 2o6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I CI 4. Andra kambiuniniinerare i Sverige. Även andra kambiumminerare ha emellertid iakttagits sist- lidna sommar. Även dessa observerades av Lagerberg, d. i8 — 20 juni i Hälsingland. Dessa gångar voro långa, ända till 1^/2 m., jämnsmala och hade inga ex- krementer utan voro vatten- klara och delvis redan igen- vallade ; häl funnos tvärs ge- nom barken. Det är med all sannolik- het dessa gångar, som jägmäs- tare Lundberg observerat vid Bjurfors och av vilka han insänt material, och de torde otvivelaktigt böra tillskrivas Agroinysa carbo7taria Zett. En jämförelse mellan fig. II och KlENiTZ', Tubeuf's och Greene's figurer ådaga- lägger, huru fullständig över- ensstämmelsen dem emellan är, och en mikroskopisk jäm- förelse mellan de snitt, som d:r T. LAGERBERG haft vän- ligheten förfärdiga ät mig, vi- sar en i detalj gående över- ensstämmelse i fråga om strukturen. Enligt Zetterstedt är A. carbonarias^xxåå över hela Sverige; Z. uppgiver som fyndorter Skåne, Uppland, Jämtland och i Norge Dovre, så att artens utbredning gör det sannnolikt, att dylika årsringfläckar vid kommande undersökningar skola visa sig vara en mycket allmän företeelse. En undersökning av det av jägmästare LUNDBERG insända materialet visar, att gångarna såväl i sin fördelning på stam- mens nedre del som i sitt förlopp fullständigt överensstämma med Ägroinyza carbonarias . Fig. 1 ort. luto. 12. Gångar av kambieminerande fluglarv, sedda från sidan i en efter årsringen kluven björkstam. V'- IVAR trägardh: skogsentomologiska bidrag i — 5. 207 Suniniary. 1. The Chalcidid Agcniaspis fuscicolUs Dalm. was found in the larvae of the two needle-mining- microlepidoptera Ocne- rostouia piniariella ZELL, and Dyscedcstis faiinatella DUP. in the neighbourhood of Stockholm. The species which has a polyembryonic development, described by BuGNION, Marchal and SiLVESTRi has previously been recorded from Ypoiio- meuta cognatc/liis, W inalinclius and Prays olcelliis; conse- quently five species, all belonging to the Yponomeutinae, are known to be attacked by this parasite. It is evident, that the parasite deposits its eggs in the eggs of the miners, as this is the only opportunity of infec- tion the larvae offer, the larval instars being themselves pro- tected by the hard epidermis of the needle. When the larva is about to leave the needle it is quite filled by the parasites, which do not, however, interfere with its vital organs, the larva being able to change skin and start spinning the cocoon in a tube made of needles spun together. Only then, not be- fore, the larva succumbs to the parasites. As a rule from 8 to 12 parasites develop in one larva (fig. i). A large per- centage was infected in 191 3, in some cases as many as 75 % ; one could therefore antecipate, that in the following year the miners would be greatly reduced in number and, as a matter of fact, while in the spring 19 14 they were fairly numerous, it was in the autumn very difficult to find any. As Ageniaspis fuscicollis has been recorded from not less than five different species of microlepidoptera and has a polyembryonic development, it seems probable that the species could with advantage be made use of against injurious forms of microlepidoptera. 2. The foodhabits o{ Piezostctkus ciirsitans Fall, were not previously known. The author found the nymphae under the bark of pine-trees, in the burrows of barkbeetles and ascertained that they fed on the larvae and pupae of these. The anterior femora are very powerful and their ventral edge 2o8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. is armed with two rows of spines (fig. 2 a), a modification for the purpose of grasping the prey. Even the nymphae have a few spines on the femora (fig. 2 b). It is probable that the other species, P. foiDiicctorum, which Hves in the nests of ants also is predaceous; if so, the genus differs in its food-habits from the other genera of the Anthocoridac, which are said to be herbivorous. 3. The larva oi PacJiygastcr iniimtissiDia Zett. is common in thé neighbourhood of Stockholm under the bark of dead pines and fir-trees. From a comparison between the larva and that of P. tarsalis Zett. it is evident, that the number and position of the bristles on the body offers good specific characteristics. For the morphology of the body and the head vide fig. 3 a — c; there are only spiracles on the pro- torax and on the i ith abdominal segment; they are delineated in fig, 4 a and b. From the structure of the mouthparts (fig. 5 and 6) it is evident, that the larvae feed om semiliquid substances, fungi, and other matter which they scrape off from the surface of the wood. 4. The larva of Medetcrus signaticoiiiis Lw. is very com- mon in the burrows of barkbeetles in the vicinity of Stock- holm, as a matter of fact found regularly with them. The author was able to ascertain, that it fed on the larvae and pupae, which it sucked out. In fig. 7 the larva, the anterior and posterior spiracles and the locomotorial discs are deli- neated, in fig. 8 the mouthparts. 5. Cambium-miners have not been previously recorded from Sweden, wheres in Germany, Denmark and U. S. A. they have been observed repeatedly and belong to the genus Ag)-0'}ny::a. Last summer, however, the exceedingly charac- teristic spots, arranged in concentrical rings, caused by them, were observed in young birch-trees and a microscopical investig- ation proved that they agreed in structure with those caused by the larva of A. carbonaria Zett. This species occuring all over Sweden, it is very probable that it is responsible also for this damage. As, howewer, there are leaf-miners to be found in seve- ral groups of insects it would not be strange to find other groups than the Diptera even amongst the cambium-miners. IVAR trägardh: skogsentomologiska bidrag i — 5. 20g Last summer a larva of an Agrilus, which in all probability is A. bctuleti Fabr., was found in the cambium of a birch- tree by Lagerberg under circumstances, wliich render it very probable, that its burrows will on cross-sections look very much like those of Agrouiyza; further investigations are necessary in order to settle this question. Bemerkungen über die nordischen Arten der Gattung Cloëon LEACH. Von Simon Bengtsson. Die Gattung Clo'con im Sinne von Leach\ Eaton^ und späteren Autoren, im Imagostadium besonders durch zwei Schwanzborsten und das völlige Fehlen der Hinterflügel charakterisiert, wird nach Eaton^ im nördlichen Europa von den drei Arten dipterinn (LiN.), simile Eat. und nifiibnn Müll, (dimidiatnni CuRT.) vertreten. Dieselbe Auffassung wiederholt sich dann, in den meisten Fällen sicherlich sehr unkritisch, in allen neueren Arbeiten. Im Jahre 191 2 machte ich* darauf aufmerksam, dass die von MÜLLER^ beschriebene -^a Ephemera rufitla>~> nicht mit der gleichnamigen Art Eaton's und neuerer Schriftsteller identi- fiziert werden könnte und dass die von EsBEN Petersen^ als ■>■> Cloëon riifuliim MÜLLER» für Dänemark angeführte Art » W. E. Leach, Edinburgh Encyclopaedia. Tom. IX. 1815. - A. E. Eaton, A Monographi on the Ephemeridae. Trans. Entom. Soc. London 1871, und A Revision. Monograph of recent Ephemeridœ or Mayflies. Trans. Linn. Soc. London, Ser. 2. Vol. I IL 1885. 8 Ang. Arb. * Simon Bengtsson, An Analysis of the Scandinavian Species of Ephe- merida described \}y older Authors. Arkiv f. Zool. Bd. VII. Stockholm 1912 p. 13. ° O. F. Müller, Zool. Dan. Prodrom. Havniae 1776, p. 143. " EsBEN Petersen, Danmarks Fauna. 8. Guldsmede, Dognfluer etc. Kobenh. 1910, p. 97. SIMON BENGTSSON: BEMERKUNGEN ÜBER DIE GATTUNG CLOËON. 211 sowohl von nifuluiii Eat, als von den übrigen Species zu unter- scheiden wäre und zu der von mir^ als Clo'con hifidiiiii kund- gegebenen Art gehörte, welche Auffassung durch von Herrn Petersen freundlich mitgeteilte Exemplare völlig bestätigt wurde^. Die Angabe W ALLENGREN 's^, dass Cl. nifuluui MÜLL. [*nissulin)i MÜLL.») in Schweden vorkomme, hängt, wie ich'^ schon an anderer Stelle nachgewiesen habe, von einer Fehlbestimmung der Art ab. Betreffs der zwei übrigen nordeuropäischen Arten der Gattung, diptcriDii (L.) und simile Eat., glaubte ich schon lange, dass beide in der schwedischen Fauna Heimatsrecht hätten und diese Auffassung kam zum Ausdruck sowohl in meinen beiden oben genannten Arbeiten als auch in »Un- dersökningar öfver äggen hos Ephemeriderna», Entom. Tidskr. Arg. 34, Stockholm 191 3. Doch identifizierte ich immer nur mit einigem Bedenken die eine Cloeon-Vorm. mit simile Eat., wie nahe auch die von Eaton u. A. erwähnten Kenn- zeichen der Art, besonders in Bezug auf das Ç (Imago), auf die schwedische Form passten. Das Studium der Larvenformen gab indessen hier, wie so oft in dieser Gruppe, vorzügliche Anhaltspunkte und wurde von entscheidender Bedeutung für die Auffassung der Arten. Eaton waren die Larven aller drei von ihm erwähnten nordeurop. Arten bekannt und sie wurden dem Skizzieren der Larvencharaktere der Gattung zu Grunde gelegt. Meine eigenen Einsammlungen und Untersuchungen der Larven- stadien brachten mir seit mehreren Jahren die Auffassung bei, dass unsere schwedische Fauna vier zu unterscheidende Arten der Gattung beherbergen muss, da aber nur betreffs ^ Simon Bengtsson, Neue Ephemeriden aus Schweden. Entom. Tid- skrift Arg. 33. Stockholm 1912, p. 109. 2 Die von Petersen gegebene Abbildung (und ebenso die Beschrei- bung) der »Analvedhaeng» bei dCI. fufulum-» (ang. Arb. p. 96, Fig. 84 c) ist ganz fehlerhaft und offenbar nur eine unkritisch gemachte Kopie nach Eaton (Revis. Mon. PI. XVIL Fig. 31 c) von denselben Teilen bei Cl. rufulum dieses Autors. " H. D. J. Wallengren, Förteckning på de Ephemerider, som hittills blifvit funna på Skandinaviska haifön. Entom. Tidskr. Årg. 3. Stockholm 1882, p. 176. ■• .\n .\nalysis etc. p. 20. 2 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. einer einzigen Form ein sicheres Ermitteln des Zusammen- hangs zwischen Larve und Imago durch Ausbrüten vorlag, wurde eine definitive Aufifassung der Arten unmöglich ge- macht. Erst im vergangenen Sommer ist es mir gelungen, die Frage durch Ausbrütungen zu einer endgültigen Lösung zu bringen, und es ergab sich aus der Untersuchung, dass 1:0) C. dipteruni (LiN.) zwei verschiedene Arten enthält; 2:0) die C. simile Eat. nahe stehende Form eine neue, selb- ständige Species ist; und 3:0) dass bifiduui Bgtn den Ty- pus einer neuen, gut abgegrenzten Gattung bildet, die einen schönen Übergang zu der Gattung Centroptiluvi Eat. ver- mittelt. Da das in vielen Hinsichten unerwartete Ergebnis ein nicht geringes systematisches Interesse bietet, möchte ich hier den Fachgenossen eine vorläufige Beschreibung der fiag- lichen Formen vorlegen. I. Genus Cloëon (Leach) mihi. Imago. — Hinterflügel fehlen ganz. Zwischenraumadern der Flügel einzeln. Die i. (d. h. die proximale) Ouerader zwischen dem Radius (A'^) und dem i. Ast (A") des Sector radii^ deutlich innerhalb der dahinten liegenden Ouerader zwischen dem Radius^ und Radius* und zwar beim Weibchen um ihre eigene Länge oder mehr von dieser entfernt, beim Männchen unweit derselben gelegen. Vorderrand der Flügel, im Costal- und Sabcostalfelde, beim Weibchen häufig gelb- braun gefärbt, nur die Umgebungen der Queradern weiss und pellucid. Zangensch'enkel des Männchens 4-gliedng, das i. Glied kurz und kräftig, das 3. Glied am längsten und gegen die Spitze keulenförmig erweitert, das 4. klein und birnförmig. Larve. — Körper gestreckt. Antennen sehr fein, ebenso lang wie der Körper. Schwanzborsten 3, die lateralen völlig so lang wie der Körper, die mittlere ein wenig kürzer, alle dick mit ausgezogener, dünner, haarloser Spitze; die mittlere ' Ich folge der Terminologie von Comstock und Needham, The wings of Insects. Americ. Naturalist Vol. XXXIII. Ithaca 1899, p. 117 ff. SIMON BENGTSSON: BEMERKUNGEN ÜBER DIE GATTUNG CLOÉON. 213 zweizeilig, die lateralen nur auf der Innenseite lang und dicht behaart; alle drei kurz vor der Mitte mit einem deutlichen schwarzen Ringe. Tracheenkiemen am i. — 6. Hinterleibssegmente doppelt, diejenigen des 7. Segments einfach, alle lamellös. Oberkiefer ohne Prostheca. Maxillartaster öftest 3-gUed- rig. Lippentaster 3-gliedrig, das 2. und 3. Glied am Ende erweitert, das 3. an der Spitze schräg abgestutzt. Ei. — Fixierungsapparate fehlen am Chorion. I. Cloëon dipterum (LiN.) MIHI. Imago ($ (lebend). — Körper robust. Turbanaugen niedrig, im Profilbild nach oben sehr erweitert, zweimal länger als hoch, die Oberseite sehr gewölbt, von oben gesehen ersicht- lich länger als breit mit wenig abgerundetem, innerem Rand. — 10. Hinterleibsternit tief, fast bis zum Grunde gespaltet. — »Penis-cover» (Eaton) abgerundet dreieckig, mit stumpfer Spitze. — Im apicalen Teile des Costalfeldes nur wenige (3 — 5)> einfache, gerade und un verzweigte Queradern; im proximalen Teile zwischen der Humeralquerader und der Bulla gewöhnlich keine Queradern. — Vorderschienen etwa I 72 mal so lang als Schenkel; Tarsen nicht länger als Schienen, ihr Endglied kaum merkbar kürzer als das vor- letzte Glied, das halb so lang als das 2. ist; i. Fussglied der Mittel- und Hinterbeine um zweimal länger als das 2. Glied, das etwa dreimal länger als das 3. Glied und ebenso lang wie das 4. ist. Turbanaugen einfarbig, grüngelb. Seitenaugen einfarbig, dunkelbraun oder grünlich grau mit zwei feinen, rotbraunen Längslinien, welche zwischen sich ein schmales, weisses Längsband einfassen. Kopf, Thorax und i. Abdominaltergit pechbraun. Hinterleib im Übrigen oben einfarbig bräunlich, 2.-6.(7.) Segment schwach durchscheinend, an der Spi- racularlinie mit feinen, schwarzen Längsstrichen; (7.)8. — 10. opak. Unterseite wenig lichter. Zangenschenkel weiss, ein- farbig. Schwanzborsten weisslich mit deutlichen, dunkel- braunen Articulationen. Flügel glashell, nur im Costal- und Subcostalfelde milchfarbig. — Beine grünlich weiss oder schmutzweiss, die Spitze der Schienen und die Tarsen, na- 2 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. mentlich am Ende, schwarzgrau; Schenkel vor der Spitze mit kaum angedeutetem dunklem Ringe. Imago Ç (lebend). — Körper robust. Vordertarsen '/* kürzer als Schienen, welche ein wenig kürzer als die Schen- kel sind; Endglied (4. Glied) verhältnismässig lang, ebenso lang als das 2. Glied. Mittel- und Hintertarsen wie beim c^. 10. Hinterleibsternit ebenso. Costalfeld zwischen der Hume- ralquerader und der Bulla mit 5 — 6 Queradern, in dem api- calen Teil mit 4 — 5 einfachen Queradern und ausserdem im Allgemeinen mit 2 — 3 rudimentären an der Costa. Costal- und Subcostalfeld gelbbraun bis nussbraun, nur die Umge- bungen der Queradern weiss und hyalin. Augen graugrün, mit 2 feinen, dunkel rotbraunen Längs- linien und ringsum fein dunkelbraun gesäumt; die innere Or- bita schneeweiss. Kopf lichtgrau, jederseits mit einem roten Längsstreifen. Thorax oben graubraun, Pronotum mit 2 dun- kel rotbraunen Längsstriemen, Mesonotum mit 3 feinen, weisslichen Längslinien und Metanotum mit einem dreiecki- gen, weisslichen, medialen Längsflecke gezeichnet; Bauch- seite lichter. Hinterleib gelblich bis schmutzig graugrün, die Rückenseite bisweilen ein wenig rot überhaucht; i. Tergit einfarbig, braunglänzend, 2.-8. jederseits mit einer dunkel- roten, nach innen konkaven Bogenlinie und weiter seitwärts mit feinen, dunkelroten Punktstrichen; 9. und m.ehr oder weniger deutlich auch das 8. und vorhergehende Segmente oft mit einer dunkelroten, medialen Längsstrieme, wie bisweilen auch mit dunkelrotem Hinterrande; Unterseite des Hinter- leibs kaum lichter, jederseits auf allen Segmenten mit einer geraden, dunkel rotbraunen, nicht selten an den Grenzen der Segmente erweiterten Längslinie geziert; die zwei letzten Segmente etwas lichter. Die dunklen Zeichnungen des Hin- terleibs jedoch bisweilen undeutlich bis fast verwischt (var. iimnaculata mihi). Caudalborsten schneeweiss, abwechselnd breit und schmal dunkelrot geringelt. Flügeladern pech- farbig, Queradern, namentlich in der Mitte der Flügel, auf- fällig dick und dunkel, die Queradern zwischen dem Radius und dem i. Aste des Sector radii und die Humeralquerader ausgenommen, welche schneeweiss und opak sind. Beine grünlich gelb, Hüften, Vorderschenkel und die Spitze aller SIMON BENGTSSON: BEMERKUNGEN ÜBER DIE GATTUNG CLOÈON. 215 Tarsen etwas dunkler, grünlich braun; Schenkel kurz vor der Spitze mit einem rotbraunen, öfters mehr oder weniger undeutlichen oder fast verwaschten Ringe. Subiviago J*. — Endglied der Vordertarsen ersichtlich länger als das vorletzte Glied. Gestalt der Turbanaugen und des »Penis-cover» wie bei Imago. — Thorax schmutzig braun- gelb, unten lichter. Abdomen einfarbig, schmutzig grünlich grau, unten lichter. Farbe der Augen, Beine und Schwanz- borsten wie bei Imago. Siibuiiago $. — Grundfarbe des Körpers gelblich grün, dunkel. Flügel gleichförmig grau und matt, wie beim cf, und ohne braunen Vorderrand. Im übrigen ähnlich der Imago. Länge des Körpers: Imago ^ 8 — 9 mm., Im. Ç 9 — 10 mm. Flügel des J^ 9 mm., Ç 10 mm, Schwanzborsten: Imago ^ 17 — 18 mm., Im. $ 10 — 11 mm. Larve. — Tracheenkiemen verhältnismässig sehr gross, rundlich, von dicken, stark hervortretenden und reichlich hand- förmig verzweigten Tracheen durchzogen. Das grössere (un- tere) Blättchen ziemlich symmetrisch, breit rundlich, dasjenige der mittleren Paare etwas breiter als lang, dasselbe der vor- dersten und des 7. Paares ein wenig länger als breit. Das kleinere (obere) Blättchen des i. Paares breit, eiförmig, halb so breit und gleich lang oder am häufigsten etwas länger als das grössere Blättchen. Maxillartaster deutlich 3-gliedrig, das Endglied wenig kürzer als das 2. Glied. Hab. — Verbreitet von Skåne bis Wermland. Es ist ohne Zweifel das Weibchen dieser Art, welches Linné bei der Beschreibung in Fauna Suec. Ed. 2. 1761, p. 377 Nr. 1477 vorgelegen hat, da das Attribut »media» nicht gut auf die viel kleinere und schmächtigere inscriptuvi passt. 2. Cloëon inscriptum MIHI. Imago cT (lebend). — Körper, wie beim $, graciler, und die Grösse kleiner als bei dipteruni. Turbanaugen hoch und beinahe zylindrisch, völlig ebenso hoch wie breit, mit wenig gewölbter Oberseite, von oben gesehen nur ein wenig länger als breit und mit abgerundetem innerem Rande. »Penis- cover» konisch, zugespitzt, mit ausgeschweiften Seiten. Vor- derbeine auffällig länger als bei dipterum. Schienen zweimal 2l6 ENTOiMOLOGISK TIDSKRIFT I914. SO lang als Schenkel, Tarsen völlig so lang als Schienen, ihr 1. und 2. Glied schon an sich auffällig länger als bei voriger Art, aber das Endglied (4. Glied) kurz, kaum halb so lang wie (oder noch kürzer als) das 3. Glied, das gewöhnlich ^/3 so lang als 2. ist. Turbanaugen einfarbig, hellgelb bis rotgelb. Seitenaugen wie bei dipterum. Hinterleibsegment 2 — 6[']') weiss, pellucid, (7)8 — 10 oben rostrot bis rostbraun, opak; auf 8. — 6. Tergit jederseits ein starker, rotbrauner Schrägstrich, wovon auch mehr oder weniger deutliche Reste auf Tergit 5 — 2 stehen, und weiter seitwärts auf Tergit 2 — 9 mehr oder weniger deutliche, rotbraune Striche und Flecke; 7. — 9. Tergit ausserdem im Allgemeinen mit einer damit gleichfarbigen, me- dialen Längslinie; 7. — 10. Sternit mehr oder minder ockergelb, 8. und 9. überdies mit zwei rostbraunen Längsstrichen, die bisweilen, mehr oder weniger angedeutet, sich auch auf 2. — 7. Segment finden. — Beine weisslich, Vorderschenkel vor der Spitze mit einem recht deutlichen, pechroten, schmalen Ringe, der auf den Mittel- und Hinterschenkeln bis auf einen kaum erkennbaren Fleck reduziert ist. Spitze der Schienen und alle Tarsen schwärzlichgrau. Im übrigen ähnlich diptcnuii. Imago $ (lebend). — Endglied der Vordertarsen kürzer als das 2. Glied, das daher gleich lang wie das 3. und 4. Glied zusammen wird. Ist schwierig, hinsichtlich der Farbe von diptentm zu unterscheiden und der einzige Anhaltspunkt, der auszufinden ist, scheint die stärkere Ausbildung des dunklen Ringes (bez. Fleckes) vor der Spitze der Schenkel, sowie der dunk- leren Zeichnungen überhaupt zu sein. Im übrigen ähnlich dip ter um. Stibimago J'. — Endglied der Vordertarsen etwas kür- zer als das 3. Glied. Siibimago $. — Endglied der Vordertarsen ersichtlich kürzer als das 2. Glied. Körperiänge der Imago ^ 5 — 7 mm., Imago $ 7 — 7,5 mm. Flügel: Imago J* 6 — 8 mm.. Im. $ 8 mm. Setse: Im., cf 13 — 17 mm.. Im. $ 9 — 10 mm. Larve. — Tracheenkiemen deutlich schwächer entwickelt als bei dipterum, die Blättchen viel dünner, mit viel weniger SIMON BENGTSSON: BEMERKUNGEN ÜÜER DIE GATTUNG CLOËON. 21 7 sich abhebenden, handförmig verzweigten Tracheen, deren Endverästehingen sich weniger krümmen und aussperren. Das grössere untere Blättchen rundhch viereckig, ziemlich sym- metrisch und in sämmthchen Paaren ersichthch länger als breit. Das kleinere Blättchen des i. Paares viel schwächer entwickelt als bei diptei-uvi, schmal eiförmig, zugespitzt, nur ^/s — ■'/a so breit als das grössere Biättchen und gewöhn- lich etwas kürzer als dies. — Mundteile wie bei diptcruvi. Hab. — Wie die vorige Art verbreitet von Skåne bis Wermland. Weder die eine noch die andere Art ist mir von nördlicheren Provinzen bekannt. 3. Cloëon prsetextum MIHI. Imago (lebend). — Flügel glashell, im Costal- und Sub- costalfeld schwach gelblich überhaucht, apicaler Teil des Costal felds mit zahlreichen, im Allgemeinen 9 — 1 1, schiefen, mehr oder weniger verzweigten und anastomosierenden Oueradern; der proximale Teil zwischen der Humeralquerader und Bulla ohne Oueradern. — 10. Abdominalsternit am Ende seicht, aber breit winkelig ausgeschnitten, mit ziemlich schmalen, in der Spitze quer abgestutzten Zipfeln, — ■ Caudalborsten weiss- lich, einfarbig. — i. Glied der Mittel- und Hintertarsen nicht völlig zweimal länger als 2., das nicht völlig zweimal länger ist als das 3. Glied. Tniago ^ (lebend). — Turbanaugen niedrig, völlig zweimal länger als hoch, die Oberseite stark gewölbt; von oben ge- sehen zweimal länger als breit, mit parallelen und fast ganz geraden inneren Rändern; gelblich grün, die Scheibe ringsum in die Augen fallend breit schwarzbraun gesäumt. Seitenaugen bräunlich schwarz. — Thorax oben pechbraun bis pechschwarz, unten etwas lichter. — Hinterleib oben immer dunkler als un- ten, braungelb, halb durchscheinend, das 7. — 10. Segment dunkler, bräunlich; Unterseite weisslich, pellucid, i. und 7.— 10. Segment gelblich und opak. Zangenschenkel sich am Grunde berührend, weisslich, i. Glied gelblich braun. »Penis-cover» sehr kurz und breit, mit breit gerundetem Hin- terrande. — Vordertarsen etwa ^3 länger als Schienen, die etwa ^/s länger als Schenkel sind, Endglied kurz, nur um '/s so lang als das vorletzte Glied. Vorderbeine braun^rrün oder 2l8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. graugrün, Mittel- und Hinterbeine schmutziggelb bis weiss- grün, die Tarsen dunkler, graugrün. Imago $ (lebend). — Augen schwärzlich. Kopf blass- gelb, 2 -—3 Längsstreifen am Scheitel und 2 kleine Höcker- chen auf jeder Seite des Gesichtskiels kastanienbraun. — Thorax rostbraun, unten lichter. — Abdomen oben immer deutlich dunkler als unten, rostrot, an den Seiten mit feinen, schwar- zen, verzweigten Linien (subcutanen Tracheen); Unterseite blass schmutzgelb, die 2—3 letzten Segmente dunkler gelb. — Beine bräunlich gelb oder olivgrün, Vordertarsen gleich lang als Schienen, die ebenso lang sind wie die Schenkel. Subiniago. — Von den übrigen Arten durch die zahl- reichen und mehr oder tninder verzweigten Queradern im api- calen Teile des Costalfeldes der Flügel am leichtesten zu unterscheiden. Körperlänge: Imago ^ 7—7,5 mm-, Imago $ 7— 8 mm. Caudalborsten: Imago $ 12—14 mm.. Im. Ç 10— ii mm. Flügel: $ 6,5—7 mm-' ? 7 — 8 "im- Larve. — Tracheenkiemen viel schwächer entwickelt, sowohl kleiner wie dünner als bei den beiden vorigen Ar- ten, und mit schwach sich abhebenden Tracheen. Das grös- sere untere Blättchen (wie übrigens auch das kleinere Blätt- chen) stark asymmetrisch, kurz dreieckig, deutlich länger ak, breit, kurz stumpfspitzig, mit (i. Paar ausgenommen) feder- förmiger Tracheation. Das kleinere Blättchen des i. Paares klein, schmal, etwa ^/4 so breit als das grössere, beinahe Zungen förmig, mit abgerundeter Spitze. — Mundteile durch die deudich nur 2gliedrigen Maxillartaster ausgezeichnet, deren Endglied verlängert und ^^ länger als i. Glied ist. Hab. — Ich traf diese Art von Skåne bis Lappland ver- breitetV Flugzeit Juni — August. 2. Genus Pseudocloëon MIHI. Imago. — Hinterflügel fehlen ganz. Flügel des $ und $ glashell, nur im Costal- und Subcostalfelde schwach milch- 1 Die von Esb. Petersen (ang. Arb. p. 96 ff.) als Cïoéon simile Eat. von Dänemark beschriebene Art ist C. prœiexium m., wie eine Untersuchung von diesem bekommener Exemplare gezeigt hat. SIMON BENGTSSON: BEMERKUNGEN ÜBER DIE GATTUNG CLOÈON. 21 Q farbig; Costalfeld zwischen der Humeralquerader und Bulla ohne Oueradern; i. Ouerader zwischen dem Radius und dem I. Aste des Sector radii (R^) bei (^ und ? inzident d. h. trifft Ader R^ gerade im Ausgangspunkte der Querader, die Ader R^ mit Ader R^ verbindet, oder auch kurz ausserhalb derselben (d. h. weiter nach der Spitze zu) gelegen. Inter- calaradern einzeln. I. Glied der Mittel- und Hintertarsen stark verlängert, völlig dreimal länger als das 2. Glied, welches fast dreimal länger ist als das 3. Turbanaugen des Männchens nach vorn sehr divergierend. Zangenschenkel wesentlich wie bei Gen. Clo'éon gebaut. Larve. — Tracheenkiemen schwach entwickelt, alle 7 Paare (am i.— /. Hinterleibssegment) einfach und mit feder- förmiger Tracheation, wie bei Gen. Ccntroptihivi, in der Form dreieckig, länger als breit und kurz stumpfspitzig, an das grössere Blättchen des 3. — 6. Paares bei der Calliba'étis- Larve sehr erinnernd (siehe Eaton, Revis. Monogr. PI. 48. Fig- ^5 — ïS); auch i. Paar von derselben breiten, dreieckigen Form. — Oberkiefer nach dem Clo'éo7t-Ty]^\xs gebaut, ebenso die Maxillen, aber die Kieferpalpen deutlich 2-gliederig, das Endglied um ^/s länger als das i. Glied. Endglied (3. Glied) der Lippentaster stark entwickelt, dilatiert, am meisten an dasjenige der Larve von Centroptilu))i erinnernd, aber die hintere-innere Ecke abgerundet. Fühler und Caudalborsten ähnlich denjenigen der Gatt. Cloëon. Eier. — Unterscheiden sich im Bau wesentlich von Clo'éon. Chorion mit Fixierungsapparaten ausgestattet u. s. w., siehe meine »Undersökningar öfver äggen hos Ephemeriderna» pag. 298 ff. Typus: Ps. bifiduvi Bgtn. — Siehe »Neue Ephemeriden aus Schweden». Entom. Tidskr. Arg. 33. Stockholm 191 2 p. 109. Wie schon oben erwähnt, ist das von ESB. PETERSEN, ang. Arb. p. 97 beschriebene Cloeon rufidiim Eat. die vor- liegende Art. — Die Affinitäten der beiden Gattungen und zugleich die Verwandtschaftsverhältnisse überhaupt zwischen den bisher EntoinoJ. Tidskr. Arg. jj. H. j — ^ {ipi.f). 1 5 2 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. bekannten Gattungen der Familie Ba'etidœ, wie ich mir die- selben vorstelle, möchten durch folgendes Schema kurz zum Ausdruck gebracht werden können : Clo'éon (Leach) Bgtn / Pseiidoc/ocon Bgtn Calliba'etis Eat. / \ Centioptihnn Eat. / Acciitrclla Bgtn \/ Ba'etis L,EACH. t Axel Ekblom. In inemoriam. Den 1/ augusti avled i sitt hem i Stockholm den väl- kände vetenskaplige artisten AxEL Ekblom. Påföljande fredag vigdes i Vasakyrkans vita krypta hans stoft åt muUen. En talrik skara av vänner hade fylkat sig kring den blomster- prydda båren, bland dem flera av entomologerna. Det var ett sällsynt gediget och pliktuppfyllt liv, som härmed ändades. Vem anade väl, att AxEL EKBLOM, frisk och rödblommig blott några dagar förut, så hastigt skulle skördas av obevekligheten. Den som skriver dessa rader träffade den bortgångne några dagar innan. Han kom då glad och frj^ntlig som van- ligt upp till sin ritarplats pä Riksmuseet. Ute på en liten ö 2 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI4. i havsbandet hade han kvarlämnat sin familj. Med faders- stolthet i ögonen berättade han, huru hans småttingar metade abborrar och stekte sig bruna och friska på klipporna. Själv unnade han sig obetydlig vila, ty plikten kallade honom. Arbete och pliktuppfyllelse gingo likt en röd tråd genom hans liv. Då han kom in från skärgärden och familjen, kände han sig en smula krasslig, men gick dagen därpå upp till sin plats på museet. Efter någon timmas arbete sade han : »Nu tror jag, jag går hem och vilar mig.» Han slog mig lätt på axeln och tillade: »Ja, dä träffas vi om måndag.» Den dagen brast hans hjärta. Axel Ekblom var ej en man av många ord och stora gester. Tyst och fridsam och nöjd med det lilla gick han sin väg framåt. I hemmet och familjen fann han sin lycka. De yttre konturerna av Ekblom's levnad äro lätt dragna. Son av trädgårdsmästare Ekblom lärde han sig i unga år älska blommorna och naturen. Redan som nittonårig yngling blev han engagerad som vetenskaplig tecknare vid Riksmuseet och utbildade sig åren 1879 — 1886 vid Konstakademien till konstnär, litograf, kopparstickare, tecknare och målare. Under nära fyrtio års tid har han troget fört penna och stift i vetenskapens och bildningens tjänst. Den huvudsak- liga delen av hans arbete har kommit naturhistoriska riks- museet och Bergiilunds botaniska trädgård till godo. Det är ett högst betydande och varaktigt arbete han utfört under sitt liv. Med lust och nöje gick han till sitt arbete för att med en knapp timpenning skaffa sig och sin familj det dag- liga brödet. Sedan många år tillbaka tillhörde AxEL Ekblom entomologiska och naturvetenskapliga föreningarna i Stock- holm, där han alltid var en intresserad medlem, som bered- villigt ställde sina krafter till disposition. Må särskilt vi alla, som haft den fördelen att få våra vetenskapliga arbeten illustrerade av hans skickliga hand, med tacksam saknad minnas honom. Över Axel Ekblom's grav står ristadt med osynlig skrift: »Han var en trogen arbetare i vingården». Eric Mjöberg. Litteratur. Ett världsomfattande fjärilverk. Adalbert Seitz, Die Gross-Schmetterlinge der Erde. II. Av de liittills utkomna paläarktiska delarna ådrager sig det nyligen avslutade 3:dje bandet, omfattande noktuiderna, bearbe- tade av W. Warren, utan t\ivel det största intresset, särskilt ge- nom den för oss något främmande S3'stematiken och nomenkla- turen. Märkligt nog har i dessa hänseenden länge rått stor olik- het i Tyskland och England. Orsakerna härtill skola här icke beröras. Ej heller varför vi hittills allmänt accepterat den tyska meningen. Det SEiTz'ska verket har emellertid och kommer att ha den stora betydelse, att de åsikter, som däri funnit uttryck, måste vara av värde att känna för varje entomolog med veten- skapliga intressen. I det följande skall därför ges en översikt av det använda HAMPSON'ska noktuidsystemets underfamiljer och släkten, i den mån de omfatta svenska arter. Inom parentes anges, i händelse av olikhet, de i Staudingers katalog använda släktnamnen eller, i händelse av olika omfång, de till släktet hörande arterna. Fam. Noctuidae. I. Underfani. Acronictinae. Panthea Hb. — DiphtJiera Tr. — Colocasia Hb. {Demas Stph.) — Arsilonche Led. — Acromcta Tr. — Chamœpora Warr. {Acro- nycta auricoma F., etiphorbiœ F., menyanthidis View., riimicis L.). 2. Underfam. Metachrostinae. Metachrostis Hb. {Bryophila Tr.). 3. Underfam. Euxoinae. Euxoa Hb. {Agrotis segetuin Schiff., corticea Schiff., cinerea Schiff., obelisca Schiff., grisescens F., ciirsoria Hufn., nigricans E., 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. rccussa Hb., tritici I>., cxclamationis L.) — Rhyacia Hb. (Ö\'riga Agrotis-^xiÇiX utom de i de följande 6 släktena samt Epilecta och Triphœtia anförda). — Opigcna BsD. {Agrotis polygona F.). — Amphitrota Warr. {Agrot. succica Auriv.). — Aplectoides Etlk. {Agrot. spcciosa Hb.). — Anomogyna Sgtr. {lœtabilis Zerr., obli- tcrata Zett., Agr. sinccra H.-S., gelida Sp.-Schn. — Eurois Ha. {Agrot. prasina F.). — Ccrastis Tr. {Pac/in. riibricosa F., Agrot. Sabrina Bsd.). — OrtJwsia Tr. {Amnioconid) — Nœnia Stph. — Epilecta Hb. {Agrot. li/iogrisea). — Triphœna Hb. {Agrot. fimbria L.). — Actinotia Hb. {C/iloa/it/ia polyodon Cl.). 4. Underfam. Hadeninae. Barathra Hb. {Mai/i. brassicœ L.). • — Scotograi/tma Smith {Mam. trifolii Rott.). — /W/ö Tr. (Övriga Mamestra'&xX.ç.Y, utom de nedan i si. Aplecfa, Pachetra, Uadtna, Trichoclea och Lasio- nycta upj)förda, samt Dianth. proxima Hb. och Anarta bohemauni Stgr.). — Harmodia Hb. (övriga Diant/ioeiia-a.vi€:r). — Apkcta GuEN. {Mam. aducna Schiff., tincta Br., nebulösa Yivn?). — Pachetra GuEN. {fidminea F. = Mam. Leucophœa View). — Hadena Schr. {Mam. reticulata Vill.) — Tholera Hb. {Epineuronici). — Trichoc- lea Grote {Mam. albicolou Sçpp.). — Lasionycta Auriv. {Main, skrœlihgia H.-S.). — Eriopygodes Hmps. {MytJiimna). — Xyloma- nia Hmps. {Xylomyges). — Ålonima. Hb. {TcBniocampa). — Cerapte- ryx Curt. {Charœas). — Hyperiodes Warr. {Leuc. tiirca L.). — Hyphilare Hb. {Leuc. lithargyria Esp., albipuucta F.). — Sidcritis Hb. (övriga Leucauia-d.rX.ev). — Meliaiui Curt. 5. Underfam. CucuUianse. Cucullia ScHR. — Calophasia .Stph. — Brachio/iycha Hb. — Dasypolia Hb. — Bombycia Stph. — Hillia Grote {Crasia). — Aporophyla Guen. — Chloautha Guen. {Calocampa solidaginis Hb.). — Lithophane Hb [Xylina). — Xylina Tr. {Calocampa vetusta Hb., exoleta L.). — Dichonia Hb. {Xylocampa). — Meganephria Hü. {Miselia). — Calotœnia Stph. {Jaspideci). ■ — Crino Hb. {LLad. sa- tura Schiff. = porphyrea Esp., adusta Esp.). — Agriopis Bsd. {Dichonia). — Crypsedra Warr. {Had. gonmea Tr.). — Dryobo- todes Warr. {Dryobota). — J'aleria Stph. — Antitype He. {I^olia), — Eiipsilia Hb. {Scopelosoma). — Xantholeuca Stph. {Hoporiua). — Conistra Hb. {Orrhodia). — Amathes Hb. {Orthosia + Dycho- rista jners Germ. = suspecta Hb.) — Cosmia Tr. {Xauthia) . — 6. Underfam. Amphipyrinae. Amphipyra I'r. — Stygiostyla Hmps. {Rusina). — Dipterygia Stph. — J^arastichfis Hb. {IIadeua-3iriexn-c\, utom de ovan till Crino och Crypsedra och nedan till Eremobia och Crymodes förda, jämte Miaua ophiogramma Esp.). — Oligia Hb. [Afiana, utom ophio- gramma, samt Celcena haworthii Curt.). — Eremobia Stph. {Had. LITTERATUR. 225 ochrolcuca Esp.). — Cry modes Guen. {Had. furva Hb., inaiUardi Hb -G.). — Sidemia Stgr. {Dysc/iorista fissipiwcta Hw.). — lAipc- rina BsD. {Apamea). — Trachea Tr. — Eupkxia Stph. — Tri- i^oiiopJwra Hb. {Brotolomia). — TalpopJiila Hb. {Celœna matura Hfn.). — Lithomoia Hb. {Hyppa). — Athctis Hb. [Caradriiia). — Acosmetia Stph. — Petilampa Auriv. — Gortyna Tr. {Helotropha). — Apamea Tr. {Hydroecia nictitans^Kn., paludis 'Tuit.). — Xan- tJioecia Hmps. {Gortyna). — Hydrœcia Guen. {H. inicacea Esp.). — Pyrrhia Hb. — Ipiinorpha Hb. {Plasfenis). — Meristis Hb. {Gram- iiiesia). — Calymiiia Hb. — Dicycla Guen. — Enargia Hb. {Cos- inia). — Phrag)intip]üla Hmps. {No7iagr. nexa Hb., typhœ Thnbg.). — Rizedra W.^^rr. {Calajnia). — Arenos/ola Hmps. {Tapinostola, jfr Oria). — Archanara Wkr. {Nonagria-u.xiç.x\-\^, utom de ovan till PhragmitipJiila förda). — N'onagria Tr. {Senta). — Oria Hh. ( Tapi/iosfola vtusculosa Hb.). — Calamia Hb. {Luceria). 7. Underfam. Melicleptriinae. Chloridea Westvv. {Heliothis dipsacca E.). — Cliariclca Curt. — Mellcleptria Hb. {Heliothis sen to s a. Sch.). 8. Underfam. Heliothidinae. Sehcye/iia Auriv. {Anartha qiiieta Hb.). — Anarta Tr. {stan- di iigeri Auriv., ?'ichardsom Curt., niyrtilli L., cordigera Thnbg., iiielanopa Thnbg., Main, raiignotvi Pung.). — Panolis Hb. — Syin- pistis Hb. {An. melaletica Thnbg., lapponica Thnbg., zetterstedtii ?)JGR., f/inesta P.\yk. = funebris Hb.) — Panemeria Hb. {Heliaeea). 9. Underfam. Erastrianae. Porphyri?iia Hb. {Thalpoehares). — Eustrotia Hb. {Erastria). — Erastria Tr. {E/nnielm). — Taraehe Hb. {Aeoittia). (Underfam. lo. Eiitelianœ och ir. ^//V/^/i/f;///^ sakna sven- ska representanter.) 12. Underfam. Sarrothripinae. Sarrothripus Curt. n. Underfam. Acontianse. Earias Hb. — Hylophila Hb. {prasinatia L.). — Hylophilina W.ARR. {Hyl. bieolorana Fuesl.). 14. Underfam. Catocalinae. Mornionia Hb. {Catoeala sponsa L.j. — Catoeala Schr. (jfr fö reg.). — Gonospileia Hb. {Euclidia). I). Underfam. Phytometrinae. Caloplusia Smith. {Plus. Jioehenicartii Hochenvv.). — Auto- grapha Hb. {Plus. parilis Hb.). — Sy/igrapha Hb. {/'lus. diasema 2 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I914. ßsD., fnicrogaimiia Hb., intcrrogaiionis L.). — Fhvtoiiictra Haw. {Plus i a- z.rter, ej upptagna under de 3 föregående eller det följande släktet). — Chrysoptera Latr. {Ph(S. aiireiiin Kn., ntoiieta F.). — Ahrostola O. 16. Underfani. Noctuinae. Scolioptcryx Germ. — Toxocaiupa Guen. — Aëthia Hb. {Zand. (inortuaUs Sch.). — Laspeyria Germ. — Parascotia He. — Fro- thy miiia Hb. — Rivula Guen. — Zanclognatha Led. (jfr Aéthia). — Herminia Latr. — Pechipogo Hb. — Bomolocha Hb. — Hy- pena Schr. — Hypenodes Guen. — Schratikici H.-S. {Tholomiges). Einar ]]'alilgrcn. Praktisk-entomologisk litteratur. Als. Tullgren. Vara snyltgäster inomhus och i ladugården bland insekter och spindlar. P. A. Norstedt & Söners förlag. Pris: haft. 4: 75; inb. 5: 50. Så ofullständig kunskapen om våra svenska insekters etologi trots allt ännu är, är det av stort värde för oss att äga pålitliga uppslagsböcker, där vi finna sammanförda huvuddragen av vad vi i det fallet verkligen veta. Ovanstående arbete är för det första en sådan värdefull uppslagsbok över några djurgrupper, vilkas leverne är ägnat att intressera både lek och lärd. De in- sekter och spindlar, som här behandlas, äro ju de oss ekologiskt mest närstående bland de lägre djuren, deras liv är ofta intimt förknippat med vårt eget, många dela med oss bostad och nä- ring, i värsta fall ännu mera. Förf. har gått till sitt verk med den praktiske entomologens erfarenhet och med samvetsgranna förberedelser; redan 1906 — 1908 blevo några av bokens kapitel i korthet behandlade i »Tidskrift för hemmet». Men arbetet är icke blott en med omsorg utarbetad upp- slagsbok, det har också till följd av förf:s goda stil blivit en bok, som man med nöje genomläser, en bok, som således bör tilltala såväl fackzoologen som biologiskt intresserade amatörer. Efter en kortare redogörelse för de ifrågavarande leddjurens byggnad, utveckling och systematik behandlas i systematisk ord- ning de olika arterna, deras utseende, levnadssätt och därav be- tingade skada samt medel till deras bekämpande. Systematik och nomenklatur äro, som sig bör, tidsenliga. De talrika och förträffliga illustrationerna äro med få undantag originalbilder, i de flesta fall fotografier. Till komplettering av förf:s utbredningsuppgifter kan näm- nas, att Achroia grisella är träffad i bikupor vid Alnarp (Thom- son, Opuscula X, pag. 1038) samt att Endrosis lacteella är allmän ännu i Ångermanland (Ent. tidskr. 19 12, p. 103). LITTERATUR. 227 Ivar Trägardh. Sveriges skogsinsekter. Hugo Gebers för- lag. Pris: haft. 7: 50; inb. 9: 50. Vår skogsentomologiska litteratur efter 1867 — då A. E. Holmgrens »De för träd och buskar nyttiga och skadliga insek- terna» utkom — är i själva verket icke så fattig. Sedan den tiden har vår erfarenhet bl. a. riktats genom de svåra härjnin- garna av taUmätaren 1889 — 90, nunnan 1898 — 1902 och löv- skogsnunnan 1898, och även rörande de mindre farliga skogs- insekterna har åtskilligt skrivits. Men denna litteratur har varit starkt splittrad, och behovet av ett sammanfattande arbete har länge, främst, förmodar jag, från skogshåll, varit kännbart. Att förf. velat åtaga sig det säkert ingalunda lätta företaget att sam- manarbeta inhemsk och för oss tillämplig utländsk erfarenhet om skogsinsekternas liv, betydelse och bekämpande till gagn för våra skogars rationella vård, skall säkert hälsas med tacksamhet icke blott av skogsmännen själva utan även av alla allmänintresse- rade entomologer. Planen är ungefär densamma som i det nyss anmälda ar- betet. Efter några kapitel om insekternas allmänna organisation och förhållande till skogen behandlas i systematisk följd de olika insektordningarnas representanter, varvid åt de skogligt viktiga arterna ägnats mera ingående skildringar av deras levnadssätt och skadegörelser; därpå följa ett par kapitel om gallbildningar och insekternas bekämpande samt kombinerat biologisk-morfo- logiska bestämningstabeller. Arbetet utgör en ståtlig volym, rikt och instruktivt illustrerad med till största delen originalbilder, oftast fotografier, av utvecklingsstadier, skadade växtdelar o. dyl. Blott i något enstaka fall ha fotografierna lyckats mindre väl (t. ex. den rent vilseledande imagobilden av tallflyet). Förf:s intresse, som varit levande för de forstligt viktiga skadeinsekterna, vilka utgöra arbetets värdefulla huvuddel, synes ha sjunkit något inför de i skogshänseende mera likgiltiga grup- perna att döma av en del oriktigheter, som däri insmugit sig. Så har genom en olycklig omkastning almbladlusen råkat bli kallad Tetraticura uliiii i stället för Se/iizofieiira ///w/, medan det förstnämnda namnet rätteligen tillhör almgallusen, som förf. be- nämnt Sckizoneura lanuginosa. Särskilt har enligt undertecknads måhända något partiska uppfattning diptererna i ett och annat blivit en smula styvmoderligt behandlade. Nomenklaturen exem- pelvis är där onödigt ålderdomlig (t. ex. Tipula erocata, som i över 30 år i svensk litteratur med rätta förts till släktet Paeliyr- rhina), och i fråga om cecidomyiderna är den ej ens konsekvent bibehållen i de olika kapitlen. Att Agromyza och Phytomyza rå- kat bli förda till Anthomyidœ är naturligtvis en lapsus. De smärre inadvertenser och inkonsekvenser anmälaren för övrigt iakttagit äro i likhet med de nämnda rena oväsentligheter inför arbetets, viktiga huvuduppgift. 2 28 HNTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19T4. Såsom bidrag till kännedomen om skogsinsekternas utbred- ning kan nämnas, att Zeiizera pyriiia av anmälaren tagits vid Stockholm samt även är känd från Ångermanland (Ent. tidskr. 1 9 13, p. 25), och att Mclolontlia hippocastain sällsynt träffats i Ångermanland. Einar Jl'a/ilgren. Smärre meddelanden och notiser. Fjärilsfynd. — I Ent. Tidskr. för förra året h. 2- — 4 läm- nade jag en förteckning över hittills funna macrolepidoptera från nordsmaländska höglandet. Sedan dess har jag av doktor R. NoRDi-NSTRöM, Linköping, erfarit, att Nemeohius lucina av honom blivit tagen vid Högatåget (Högåsen) nära Bors järnvägsstation den 28 maj igoo. Vidare fanns Dasypolia tempU Thunb. våren 1 9 13 vid Jönköping av skolynglingen Georg Stâhlberg. Inne- varande höst har jag i Ljungarumsskogen intill Jönköping tagit Cidaria (Larentia) juniperata L., som förut där icke anmärkts. Periconia strigillaria Hb. Sm. Sävsjö (Gunnar Svensson). C. O. von Por at. Siiniuande nattslända. — Det är ju icke ovanligt att få se uppskrämda phryganeider halvspringande och halvflygande tan- gera vattenytan under sin rädda flykt. Men att se en sådan utan yttre anledning med regelbundna simtag förflytta sig på vattnet från ett ställe till ett annat hör väl ej till vardagligheterna. Där- för blev jag i somras rätt överraskad, när jag en junidag vid middagstiden passerade ån, som sammanbinder Rock.sjön och Munksjön, och fick se hur en »fläckig nattslända» {^Holostomis phalœnoidcs (L.)] lugnt och med jämna simtag förflyttade sig några meter på vattenytan i riktning mot mig, tills hon fann vilostad på ett näckrosblad. Hon begagnade därvid, som jag tyckte, sina stora framvingar och det med god verkan, ty farten var jämn och ganska snabb. Framvingarna äro, som bekant, ganska fasta, pergamentartade med starka framkantsnerver, nästan glatta, enär håren äro synerligen korta (knappt synliga under vanlig svag lupp) och glesa, samt rnattglänsande och liksom fernissade. Slän- dan kom icke. såvitt jag kunde förmärka, flygande med nedslag, utan hade sannolikt börjat sin färd simmande från stranden eller någon vattenväxt. — H. p/ialcenoides hör för övrigt ju till säll- syntheterna i vårt land, där hon hittills anträffats blott vid Frös- vidal i Nerike och vid Jönköping. Flygande väcker hon ju upp- märksamhet genom sin vackra mörkfläckiga teckning på vingarna 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. och sin storlek (60 — 70 mm. emellan vingspetsarna); simmande däremot kan hon lätt förbises. Kanske simningen är en skydds- åtgärd om dagen, då hon i flykten lätt kunde uppsnappas av sina fågelfiender. C. O. von Porat. Ruvande iiiyriopoder. — Under sökandet efter myrio- poder vid Kungsör, där jag på 1880 — 90-talen tillbragte några somrar, påträffade jag flera gånger honor av Geophilus ferrugi- neus intimt slingrade omkring vita äggklumpar. Många ägg voro halvkläckta, och ungar av samma Geop/iilus-B.xi framträdde därur, vilket ju tydde på, att här ett fall av ruvning och vård om den hjälplösa avfödan förelåg. Men eftersom denna myriopod är, trots sin blindhet, hänvisad till animalisk föda, som uppsökes i jordtäckets yta, kunde det måhända varit rovlystnad, som för- anledde sammanträffandet. Att det emellertid var ruvning, be- styrkes av följande. I Günhter, Einführung in die Tropenwelt (Ceylon), Leipzig 191 1, s. 42, berättar förf. vid tal om en annan rofmyriopod, den ganska stora (150 — 185 mm.) Scolopetidra sub- spitiipes: »Jag fann henne vanlig under kokosnötter, som lågo hopade vid foten av kokospalmer. Uppskrämda sprungo djuren sin kos, blott honan blev kvarliggande ringlad omkring sina ägg, när hon hade sådana». — Och i Haase, Die ind.-anstr. Myriop. I Chilopoden, Berlin 1887, s. 12, uppgifver han, stödd på rys- sarne Metschnikoffs och Sograffs undersökningar: »När em- bryot lämnat ägget för att undergå sin därefter följande första utveckling, betäckes och försvaras det av den till ett nystan hop- rullade modern, vilket torde vara förhållandet hos alla Chilo- poda epimorpha». C. O. von Porat. Till författare av praktiskt-entoniologiska arbeten i Sverige, Norge, Danmark och Finland. — Undertecknad, som enligt överenskommelse med redaktionen av den nyligen startade engelska tidskriften »Review of applied Entomology» åtagit sig refererandet av den praktiskt-entomologiska litteraturen i dessa länder, tillåter sig härmed göra en hemställan till författare av dylika arbeten att insända separat av dessa. Dr. Ivar Trägårdh. Adr.: Experimenialfältet. »Klipp»-katalog över svenska skalbaggar. — Framlidne bokhandlaren N. A. Dillberg i Kalmar uppsatte för åtskilliga år sedan en katalog över Sveriges skalbaggar i överensstäm- SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 23 1 melse med Grill's bekanta »Catalogus» etc. Namnen äro avsedda att utklippas och användas i samlingar. Arbetet är omsorgsfullt och prydligt utfört. Till det billiga priset av 5 kronor pr exem- plar kan katalogen nu erhållas, om man hänvänder sig till änke- fru Dillberg, Kalmar. Vetenskapliga understöd. — Kungl. Vetenskapsakademien har tilldelat fil. dr. Abr. Roman ett understöd å kr. 900 som bidrag till hans forskningsresa i Brasilien samt fil. mag. A. Kem- NER kr. 200 för att idka studier rörande staphylinidernas larv- former. Båda understöden utgå ur fonden för »Regnells zoolo- giska fiåvomedel.» Dödsfall. — Den 2 december avled i sitt hem a Lidingön f. d. föreståndaren för Centralanstaltens entomologiska avdelning professor Sven Lampa. En utförlig nekrolog kommer att inflyta i nästa årgång av tidskriften. Skogsentomologbefattning. — Den av styrelsen för skogs- försöksanstalten och den blivande skogshögskolan i skrivelse till Kgl. Maj:t begärda laboratorsbefattningen i skogsentomologi, vilken upptogs i statsverkspropositionen för 19 14 års riksdag, blev av densamma beviljad. Platsen kommer att anslås ledig på nyåret och skall tillträdas d. i april 1915. Föreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Sammankomsten den 23 maj 1914. Meddelades att föreningen genom döden förlorat sin heders- ledamot av 2:dra kl. fröken Anna Sofia Wahlberg samt sin ordinarie ledamot fil. kand. R. Bryant-Meissner. Till medlemmar i föreningen hade av styrelsen invalts fil. stud. C. G. Lewin Hermansson, Halmstad, läroverksadjunkten Axel Harpen, Oskarshamn, samt folkskolläraren G. Fogelqvist, Halmstad. Revisionsberättelse för år 1913, som här nedan in extenso införes, upplästes och godkändes, varvid styrelsen beviljades full och tacksam ansvarsfrihet. »Undertecknade, utsedda att granska Entomologiska För- eningens i Stockholm räkenskaper för år 19 13, få efter fullgjort uppdrag avgiva följande: Revisionsberättelse. Allmänna kassan. Inkomster: Behållning från 1912 119:67 Årsavgifter 1,158: — Biblioteket 54: 50 Entomologisk Tidskrift 500: 58 Uppsatser i Prakt. Entomologi 1,016: 50 Insektfauna 247: 86 Uppl. räntor för 191^ 933:6) Brist . " 3,91a • • • 9 Kronor 4,040 89 49 05 FÖRENINGSMEDDELANDEN. 233 Utgifter: Biblioteket • 546: 77 Entomologisk Tidskritt 2,571:78 Uppsatser i Praktisk Entomologi 892: 28 Diverse omkostnader 229: 22 Kronor 4,040: oj Föreningens fonder : A. F. Regnell's fond 2,013:75 1'. F. Wahlbergs fond 2,006: 87 Ständiga ledamöters fond 3,600: — Claes Grill's stipendiefond 2,369: 37 Oscar Sandahl's fond 10,062: 30 1. W. Smitt's fond 6,107:23 Kronor 26,1 59: 72 Tillgångar: Obligationer 14,000: — På deposition i bank ii,ioo: — På sparkasseräkning 600: — På upp & afskriining 5:63 Kassa-Konto ..-...• 314:60 Innest:àende räntor ] 30: — Kapital-Konto 9: 4'-) Kronor 26,1 59: 72 Skulder: Föreningens fonder, som olvan 26,139:72 A särskilt Inventariekonto är föreningens bibliotek ocli förlags- artiklar upptagna till brandförsäkringsvärdet 32,000: — Ledamöternas antal voro vid årets slut: Hedersledamöter 9 Korresponderande ledamöter 10 Ständiga ledamöter 22 Arsledamöter 157 Arsledamöter i utlandet 19 Summa 217 Revisorerna, som genomgått och granskat samtliga räken- skaper och verifikationer ävensom värdehandlingarna, hava där- vid funnit allt i god ordning och utan anledning till någon an- märkning. 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1914. På grund härav hemställa vi härmed till Föreningen, att full och tacksam ansvarsfrihet måtte beviljas Entomologiska För- eningens styrelse och kassaförvaltare för räkenskapsåret 1913. Stockholm den 22 april 1914. jfustus Cederquisf. A. K. Aronzoti.f> Meddelades att föreningens ansökan hos styrelsen för Central- anstalten för jordbruksförsök om bidrag för fortsatt utgivande av »Uppsatser i praktisk entomologi» avslagits. Med anledning härav beslöt föreningen, dels att nedlägga utgivandet av nämnda publikation, dels att hos Centralanstaltens styrelse hemställa om att Entomologiska Avdelningens publikationer måtte gratis utdelas till föreningens medlemmar, dels att föreningens klichéer av prakt. -entomologiskt in- tresse skulle till Centralanstaltens entomologiska avdelning över- lämnas, dels ock att i föreningens tidskrift skulle beredas plats för referat och smärre meddelanden rörande prakt. -entomologiska frågor. Till föreningens vandringsstipendiat för år 19 14 utsågs stu- deranden H. Allander, Norrköping. Sammankomsten hölls å Centralanstaltens för jordbruks- försök entomologiska avdelning, vars nybyggnad togs i betrak- tande. Efter sammankomsten bereddes medlemmarna tillfälle gå igenom det under byggnad varande Riksmuseum, varefter gjor- des ett besök i Bergianska trädgården. Sammankomsten den 26 september 1914. Till medlemmar i föreningen hade av styrelsen invalts fil. kand. K. E. Johansson, Mariannelund, och studeranden vid Stockholms Högskola Knut Sjöberg. Genom döden hade föreningen förlorat sina medlemmar professor V. B. Wittrock samt artisten Axel Ekblom, Vid sammankomsten höll Dr. E. Mjöberg ett av skioptikon- bilder och samlingar belyst föredrag: Entomologiska studier i Queensland. Slutligen demonstrerade artisten D. Ljungdahl några syn- nerligen vackra serier av Breplios nothum och parthcnias samt Hademi illyrica, samtliga exemplar från Stockholmstrakten. Entomologisk Litteratur STÖRSTA LAGER I SVERIGE AV ENTOMOLOGI. TIDSKRIFTER, BÖCKER, AVHANDLINGAR, SEPA« RATER OCH EXTRAKTER. Desiderata l istor emotses tacksamt. BÄSTA FÖRBINDELSE MED UTLANDETS LEDANDE ANTIKVARIAT! Björk £k Börjesson | ANTIKVARIAT.BOKHANDEL ■ 62 DROTTNINGGATAN 62 STOCKHOLM H llillil s. INNEHÅLL Meves, J., Lepidopterologiska anteckningar (forts, fr. h. i — 2) Sid. 12^ Ringdahl, O., Bidrag tili kännedomen om våra antliomvider ... » 142 Lundblad, O., HaplopJithaluius danicus B.-Lund, en för Sverige ny landisopod -, 155 — — , Some new localities for Polyarte/nia forcipafa Fischer and Branchinecta pahidosa (O. F. Müll) in Sweden... » 159 PoRAT, C. O. VON, Odonatfynd, mest från Jönköpingstrakten ... >- 164 Meves, J., Macrolepidopterers fångst och preparering » 169 Wahlgren, E., Fåglar och fjärilar » 179 Trägård H, I., On the new genus Ceratoacanis Ewing (Acarina) » 186 — \ — , Skogsentomologiska bidrag i — 5 » 18S Bengtsson, S., Bemerkungen über die nordischen Arten der Gattung Clocon Leach « 210 Mjöberg, E., Axel Ekblom f. In memoriam « 221 Litteratur » 22^ Smärre meddelanden och notiser: Fjärilsfynd. — Simmande natt- slända. — Ruvande myriopoder. — Till författare av praktiskt-entomologiska arbeten i Sverige, Norge. Dan- mark och Finland. — »Klipp»-katalog över svenska skal- baggar. — Vetenskapliga understöd. — Dödsfall. — Skogsentomologbefattning » 229 Föreningsmeddelanden » 232 Föreningens kassaförvaltare: Hr E. Roesler. Kammakaregatan 8, 2 tr. ö. g., Stockholm. Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast möjligt därom underrätta redaktören. Utgivet den 14 dec. 1Q14. Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum.